BALANS nr 1/1978 innehöll en artikel av Paul Berger om Kommerskollegiets anvisning om revisorsjäv för auktoriserade och godkända revisorer. Med anledning av artikeln har auktor revisor Åke Hansson inkommit med denna fråga.
I tidningen BALANS nr 1/1978 kommenterar Paul Berger Kommerskollegiets anvisning om revisorsjäv för auktoriserade och godkända revisorer utfärdad 1977-11-03.
Paul Berger specificerar de fall då jäv förekommer och skriver bl a följande:
”Efter dessa inledande förutsättningar kan vi övergå till de jävsgrundande situationerna. Jäv uppkommer i följande fall:
Om revisorn själv biträder vid klientens bokföring
Om överordnad till revisorn biträder vid klientens bokföring
Om annan än revisorn inom det revisionsorgan där revisorn är verksam biträder vid klientens grundbokföring.”
Beträffande punkterna 2 och 3 föreligger, för min del, ingen tveksamhet. Däremot skulle jag önska ytterligare förtydligande beträffande punkt 1, då jag ej heller av den fortsatta texten fick riktig klarhet i när jäv föreligger. Om revisorn själv upprättar bokslutet för klientföretaget är jag helt på det klara med att jäv föreligger. Min fråga gäller när underordnad medhjälpare upprättar bokslutet.
Hos de flesta revisionsbyråer har revisorn en underordnad medhjälpare för viss del av revisionen. Här har jag tolkat artikeln så att denne revisorsmedhjälpare kan vara klientföretaget behjälplig med upprättande av bokslutet. Detta arbete skall givetvis ske inom de ramar som anvisningen i övrigt tillåter (bl a att verifikationerna skall undertecknas av klienten) och bokslutet skall bli föremål för en oberoende granskning av revisorn.
Om denna tolkning skulle vara fel, innebär detta betydande svårigheter för de allra flesta revisionsbyråer, då de upprättar bokslut för ett stort antal klienter. Skulle den underordnade revisorsmedhjälparen ej få upprätta bokslutet innebär detta att en utomstående person skall inkopplas på bokslutsarbetet. I de allra flesta fallen skulle detta vara en person med betydligt mindre erfarenhet och kunskap om klienten. Att detta skulle betyda ökad arbetsinsats, ökad kostnad för klienten och framför allt större risk för felaktiga bokslut inser nog var och en.
Jag hoppas att Paul Berger kan bekräfta att den första tolkningen är den rätta och om så ej är fallet, att han förklarar Kommerskollegiets syn på ovanstående problemställning.
Åke Hansson, auktor revisor