Balans nr 4 1978

Beslut om politik med hänsyn till ekonomi

I samarbete mellan avdelningen för redovisning och finansiering vid Göteborgs universitet och Uppsala kommun har bedrivits arbete med att utveckla kommunens ekonomiadministrativa system. Civilekonom Thomas Polesie, Göteborgs universitet, redogör här för hur ekonomisystemet utformats och hur det kan användas vid diskussion om mål och politik i kommunen och om de aktiviteter som genomförs.

1 INLEDNING

I denna rapport redogörs för några av de erfarenheter som gjorts och de slutsatser som dragits vid utveckling av Uppsala kommuns ekonomisystem (forskningsprogram Jönsson – Polesie, 1977). Projektet syftar till att belysa hur ett ekonomisystem kan utformas och användas för att slå en bro mellan diskussionerna om mål och politik i kommunen och de aktiviteter som genomförs.

En huvudidé är att diskussionerna om mål och ekonomi skall föras i budgetprocessen och att kommunens politik på skilda områden då skall klargöras. Med hjälp av kartlagda ändamål för kommunens olika förvaltningar kan målen för resursanvändningen under den aktuella perioden anges.

Idéerna om ändamålsbudgetering och variabilitetsredovisning har varit en viktig inspirationskälla (jfr Madsen/Asztély, 1973 och Madsen 1976). Dessa idéer har konkretiserats och vidareutvecklats i samarbete med ett 15-tal företag (se Polesie, 1976 och 1977 och Malmberg, 1976).

Den här beskrivna fasen av projektets arbete innebär eget deltagande i utveckling, införande och användning av ekonomisystem. Inledande experiment har gjorts i skogsindustriföretag, varv, resebyrå och i samarbete med Svenska Slakteriförbundet. 1974–1976 har intresset koncentrerats till verksamhetsplanering i ett grossistföretag (Malmberg, 1976) och till utveckling av ett ekonomisystem för ett rederi.

Tidigare beskrivningar och analyser av i drift varande ekonomisystem och deltagande i utvecklingsarbetet i ett antal fall har i första hand syftat till att skaffa erfarenheter av systemutformning i olika typer av verksamheter. Därvid har värdefulla insikter vunnits om vad en god användaranpassning kräver. Detta problemområde står nu i förgrunden och kan belysas av erfarenheterna från utvecklingsarbetet med Uppsala kommuns ekonomisystem.

En kommun presterar mycket komplicerade ”produkter”. Den har en komplex organisation och de avvägningar som måste göras i resursfördelningssammanhang är ofta svåra. Samtidigt råder hela tiden konkurrens om från vilka utgångspunkter sådana avvägningar bör göras. Den politiska ledningens fortsatta uppdrag prövas vart tredje år. Tjänstemännen har anställningstrygghet. Mångåriga kraftiga utbyggnader inom vissa verksamhetsområden måste ske inom knappa resursramar vilket medför att reella nedskärningar av andra verksamheter blir nödvändiga. Att detta ställer stora krav på ett ekonomisystem är uppenbart. Att användarorienteringen i utvecklingsarbetet är en kritisk faktor är också en naturlig följd av verksamhetens karaktär. En dialog måste föras kontinuerligt mellan användarna och dem som utformar ekonomisystemet. Ett sådant samspel bör inledas från första början i utvecklingsarbetet och det bör inte avslutas förrän ekonomisystemet varit i drift ett par år. I denna rapport diskuteras hur en sådan dialog kan inledas och föras, samt några iakttagelser i utvecklingsarbetet.

2 PROJEKTETS FÖRLOPP

I Uppsala kommun har man sedan lång tid arbetat med att utveckla sina ekonomiadministrativa system. En modifierad K-plan infördes 1967. Samma år väcktes en motion av Roland Agius (c) med flera angående en effektivisering av stadens ekonomiska planering. Man förutsåg att kommunens expansion inte kunde fortsätta så länge till och man ville konsolidera den verksamhet man hade. En av de frågor där man kunde enas politiskt var att man ville ha en klar överblick över kommunens ekonomiska ställning.

1971 tillsattes en kommitté med uppgiften att se över kommunens organisation. Kommittén presenterade ett förslag som täckte hela verksamheten. Ett av dess förslag som ganska snart (1973) accepterades i kommunfullmäktige (KF) var att sätta igång ett samordnat utvecklingsarbete för att förbättra planerings- och beslutsprocessen. Samtidigt genomfördes en omorganisation av ekonomikontoret och en ny ekonomidirektör utnämndes.

Under hösten 1973 diskuterades förutsättningarna för arbetet. Ett projektprogram utarbetades och godkändes av kommunstyrelsen i april 1974. Arbetet har från början bedrivits i samarbete mellan avdelningen för redovisning och finansiering vid Göteborgs universitet och kommunen.

Arbetsmetoden har inneburit att ekonomisystemet har byggts upp av en projektgrupp stationerad i Uppsala. Projektgruppen har deltagit vid utveckling, införande och drift av ekonomisystemet. Projektets medlemmar har introducerats successivt i kommunens organisation och var och en har haft en samarbetspartner ur den fasta organisationen.

En slående iakttagelse är hur lång tid som krävs för ett projekt som detta. Från början hade vi skisser och förslag som alla har förkastats nu. Ingenting var rätt från början. Det har tagit lång tid att upptäcka var felen låg och hur de skulle korrigeras. Ekonomisystemet har utvecklats i många små steg, det har prövats, anpassats och anpassats igen för att absorbera de kommentarer och den kritik som framförts på olika stadier av dess tillkomst. Den genomgående svårigheten har varit att få fram användarnas synpunkter och önskemål så klart att de kunde beaktas i ekonomisystemet.

Från början fördes diskussioner i projektgruppen och inom ekonomikontoret. Tyngdpunkten lades vid att gå igenom de idéer som kunde läggas till grund för ekonomisystemet. Under våren 1974 studerades ett tiotal jämförbara ekonomisystem. De beskrevs, analyserades, dissekerades och bearbetades på olika sätt inom ekonomikontoret och även med representanter för förvaltningarnas ekonomiavdelningar. Vi gick igenom den forskning som fanns på området och distribuerade ett antal praktikfall inom kommunen. Syftet under våren 1974 var att tillhandahålla material och att etablera en referensram för de kommande diskussionerna om förvaltningarnas egna ekonomisystem. I en omgång fördes diskussioner med förvaltningsledningarna och nämndernas presidier. Dessa syftade till att introducera projektet, att visa dess mål och att få till stånd en dialog med tjänstemän och politiker i nämnderna.

I juni 1974 hölls en idékonferens där vårens diskussioner sammanfattades. Ett första utkast till ett ekonomisystem presenterades. De viktigaste begreppen på området hade nu utkristalliserats och man kunde skymta konturerna av vad som skulle komma härnäst.

Under sensommaren dokumenterades i detalj de existerande systemen för budget och redovisning. Det var första gången som skriftlig systemdokumentation gjordes på ett systematiskt sätt. En projektmedlem började arbeta som assistent på redovisningsavdelningen. Hon arbetade med befintliga redovisningssystem och rutiner, lärde sig det, dokumenterade det, kom med synpunkter och kritik och började successivt införa smärre justeringar. Hon biträdde bl a med bokslutsarbete och med fondförvaltning.

Samtidigt, efter semestrarna 1974, etablerades en stor projektgrupp – vi vidgade horisonten. Projektgruppen bestod av 10 deltagare från ekonomikontoret och representanter från förvaltningarnas ekonomiavdelningar. Tidigare hade vi haft sporadiska kontakter med förvaltningarna – nu ville vi ha ett närmare samarbete. Kommunen har 19 förvaltningar och varje engagerade 1, 2 eller 3 personer i projektet. Tidvis var ett 60-tal personer engagerade i projektarbetet. De existerande ekonomisystemen reviderades, ett antal praktikfall analyserades och diskuterades. Analogimöjligheter diskuterades med de olika förvaltningarna som utgångspunkt (exempel: Industriverken liknar Sydkraft). Vi diskuterade ingående de förhoppningar, visioner, drömmar, farhågor, illusioner och planer som fanns i de olika avdelningarna. Vi fick en heterogen bild av kommunens medarbetare. Den grova kontoplanen för hela kommunen presenterades och analyserades. Den interna delen av kontoplanen skulle utformas av varje förvaltning för sig.

Under hösten 1974 satte man inom förvaltningarna igång med att kartlägga resurser (klass 6) ansvar för resursanvändning (klass 7) aktiviteter och ändamål med resursanvändning (driftändamål i klass 8 och investeringsändamål i klass 9). På detta stadium i utvecklingsarbetet lades tonvikten vid att beskriva förvaltningarnas aktiviteter och sambanden mellan aktiviteter och ändamål.

Industriverket anmälde sig som pilotförvaltning och utvecklade på egen hand, med hjälp av 2 utomstående konsulter, ett eget ekonomisystem, som kunde tas i drift vid årsskiftet 1974/75. Som jämförelsesystem använde man Sydkraft och Vingresor. Industriverkets tidiga satsning påverkade projektet positivt därigenom att vi hade en del av systemet i praktisk drift långt innan de andra förvaltningarna var klara med sina system. Det fanns någon att vända sig till inom kommunen när man kände sig osäker eller när man hyste tvivel om att det alls skulle gå att få ihop något system för den egna förvaltningen.

I mars 1975 fanns en fullständig beskrivning av ändamålen för resursanvändning för alla de 19 förvaltningarna. Denna låg till grund för en revision av kontoplanen och för diskussioner med politiker, tjänstemän och representanter för de olika avdelningarna. Vi kunde nu visa exempel på ändamål i de olika delarna av verksamheten. De olika förvaltningarna kunde jämföra inbördes hur kartläggningsarbetet hade gått.

Svårigheterna på detta stadium i projektarbetet var att bilda sig en uppfattning om hur användbara dessa ändamålsstrukturer egentligen var, att beskriva kommunens olika tillgångar och resurser, att utarbeta en programstruktur för att få ett underlag för övergripande beslut och att beskriva kommunens budgetprocess. På detta stadium upplevde vi det som en svårighet att alls få ihop ett ekonomisystem – som ett tekniskt problem.

När hösten kom 1975 såg vi över de olika förvaltningarnas ändamålsstruktur igen. Problemen hade mognat och det fanns gott om idéer om vilka revisioner och förbättringar som borde göras. Denna gång fäste vi mycket större vikt än tidigare vid kopplingen mellan politik och ändamål.

De olika förvaltningarnas särskilda problem började nu avteckna sig. Vi kunde dela upp arbetet inför nästa etapp. Vi fick en förfrågan från gatukontorets kamrer om vi inte kunde låna ut en person och en medlem av projektgruppen flyttade dit i augusti. Han deltog sedan vid utarbetandet av ett fullständigt ekonomisystem för gatukontoret (Hedin – Olson 1976).

Efter gatukontoret fortsatte han till socialförvaltningen för att göra motsvarande arbete även där. Detta var ett avgörande skede i projektet. Vi hade nu erfarenheter av hur ekonomisystem kunde utformas för tekniska förvaltningar, men vi visste inte hur man kunde beskriva verksamhet och mål för kommunens sociala verksamhet. Mycket arbete lades ner på att bygga upp en referensram. Detta gjordes bl a genom personliga kontakter och genom att delta som praktikant i den socialt inriktade verksamheten. I den övriga projektgruppen fanns en, tidvis två som följde denna del av projektet mycket noggrant. Tidvis etablerade vi kontakt med socialförvaltningen i Göteborg för att ha någon utomstående att diskutera med som kände till verksamheten och som kunde berätta om hur en sådan organisation kan fungera. Denna fas av projektets arbete pågick in i 1976.

Under 1976 arbetade vi successivt fram nya versioner av kontoplanen för hela kommunen. I detta arbete engagerades närapå hela redovisningsavdelningen. Vi arbetade ut förslag, testade dem och arbetade om dem. I denna process kom redovisningspersonalens erfarenheter fram till ytan i flera steg. De förändringar de föreslog arbetades in i det nya ekonomisystemet. Under denna period konsoliderades arbetet inom projektet genom att det nya ekonomisystemet dokumenterades i skrift. Rapporterna distribuerades och återkom senare med skriftliga kommentarer.

I september 1976 höll vi en konferens i Sala med representanter för alla förvaltningar. Vi gick igenom den nya versionen av ekonomisystemet och diskuterade erfarenheter och svårigheter inom olika förvaltningar. Särskilt intresse riktades mot industriverken och gatukontoret där man hade kommit längst. Under konferensens andra dag presenterades i detalj det datorsystem vi ville använda – EPOS.

Under hösten 1976 tog vi itu med de återstående delproblemen ett efter ett. Ett problem var att beskriva tillgångar och att komma fram till hur kapitalkostnader (avskrivningar, interna och externa räntor) skulle hanteras. En av projektgruppens medlemmar arbetade med stadsbyggnadsprocessen, placerades i fastighetskontoret (Andersson, Olson och Polesie 1976). En annan av projektgruppens medlemmar flyttade till skolförvaltningen. För projektgruppens planering indelades kommunen i följande delar: socialförvaltning, skolförvaltning, stadsbyggnadsprocessen (fastighetskontor), fritidsförvaltning och övriga förvaltningar.

Budgeten för 1977 antogs av kommunfullmäktige i november 1976. Därefter räknade vi om dess belopp från den gamla till den nya kontoplanen och matade in dessa siffror i datasystemet. På detta sätt gjorde vi en första systemtest för att se hur kontoplanen fungerade och hur datorsystemet kunde användas. Fr o m januari 1977 kunde vi få fram rapporter och vi kunde göra experiment för att utforska datorsystemets möjligheter och begränsningar.

Från och med november 1976 har två av projektgruppens medlemmar arbetat på heltid med att informera politiker och tjänstemän om det nya ekonomisystemet och hur det kan användas. Denna ”politiska” kampanj startade med information till kommunalråden, och sträckte sig senare till nämnder, partigrupper, fackföreningar och vissa av avdelningarna.

Kampanjen fortsatte hela våren 1977. Ekonomisystemet presenterades alltid muntligt i korta inlägg som inte tog mer än en kvart. Vi nådde som regel samma person två eller tre gånger. Vi fäste hela tiden uppmärksamhet vid att få reaktioner från dem vi talade med. Många påpekanden och frågor togs som utgångspunkter för vidare informella diskussioner. Det fanns nu allmänt ett medvetande om att ett nytt ekonomisystem höll på att föras in. Vi lade ner särskilt stora ansträngningar på att informera fastighetsnämndens ledamöter. En skriftlig beskrivning av ekonomisystem och budgetprocess sändes ut till nämndens ledamöter som sedan i grupper om två eller tre gick igenom dessa rapporter med fastighetskontorets projektgrupp. Här etablerades de goda personliga kontakter med nämndledamöterna, som f n gör fastighetsnämnden till något av en ”pilotnämnd” när det gäller att diskutera politiska frågor i ändamåls- och resurstermer.

Under våren 1977 genomfördes budgetprocessen enligt det nya ekonomisystemet. Processen förlöpte utan några allvarliga problem. Man hade arbetat igenom underlaget något mera än vanligt vilket kan vara en förklaring. I flera fall, t ex fastighetsnämnden, gatunämnden och fritidsnämnden, gick budgetprocessen t o m smidigare än under tidigare år. Förvaltningarnas förslag till budget 1978 presenterades i juni. Budgetberedningen arbetade under sommaren och ställde samman kommunstyrelsens förslag till budget för 1978. Budgeten behandlades i kommunstyrelsen i början av november och kommer att behandlas i kommunfullmäktige den 28 november.

Under hösten har pågått förberedelser för övergång till det nya ekonomisystemet. Alla kopplingar till bassystem har granskats och gjorts om. Den slutliga versionen av kontoplanen har beslutats. Ett omfattande utbildnings- och informationsprogram har genomförts. Två konferenser har anordnats för att presentera ekonomisystemet och för att diskutera återstående problem. Den första konferensen riktades till ekonomikontoret, den andra till ett antal ledande politiker (Appelberg 1977). Bland de frågor som diskuterades var budgetprocessen, samspelet mellan verksamhet och finansiering, behandling av eget kapital i budgeten och hur boksluten skall läggas upp. På de olika förvaltningarna har man gjort konteringsexempel på de typer av transaktioner som förekommer. En särskild utställning har anordnats i kommunens informationscentral för att informera och för att väcka intresse för hur budgeten har byggts upp och för vad den innehåller.

I planeringen för 1978 och framåt har förutsetts en ny genomgång av ändamålsbeskrivningarna och utvidgade försök att förbättra budgetprocessen. Vi räknar med att kunna tillhandahålla rapporter snabbare än tidigare och framförallt ordnade på ett mera överskådligt sätt. Rapporterna skall alltid vara begripliga. Vi förutser ett antal förbättringar av datorsystemet för att göra datorsenheten mer lättillgänglig. Vi vill även göra experiment med en finansiell simuleringsmodell för att underlätta budgetarbetet. Framförallt förväntar vi oss en stor efterfrågan på information och kurser om ekonomi och om hur man kan använda det nya ekonomisystemet. Detta kommer troligen att pågå en bit in på 1980-talet.

3 NÅGRA GRUNDIDÉER

Dokumentationen av ekonomisystemet är omfattande. Den visar kontoplan, basrutiner och exempel på rapporter. Vi har använt flera metoder för att få del av användarnas synpunkter och för att pröva de successiva utkasten till ekonomisystem. Nedan lämnas en översiktlig redogörelse för de idéer och strävanden som utformats i dialogen mellan användare och systemarbetare.

En grundidé har varit att anpassa utvecklingsprocessen efter de önskemål och behov som de olika användarna gett uttryck för. Projektgruppens kompetens och resurser har anpassats efter detta. I centrum har ställts tanken att ekonomisystemet kan bidra till att skapa ett sammanhang mellan kommunens politik och de aktiviteter som genomförs. Vi har betraktat budgeten som ett viktigt hjälpmedel i beslutsprocessen. Vi har resonerat utifrån antagandet att budgetprocessen kan utvecklas till ett avgörande beslutstillfälle. Kommunens politik kan då klargöras på olika områden. Vi har arbetat utifrån antagandet att man verkligen vill klargöra kommunens politik på olika områden, men att man ibland upplever att det är svårt att göra. Det har varit viktigt att kartlägga vem som ansvarar för de olika verksamheterna. Ekonomisystemet skulle utformas som en informationskälla som kan användas av alla. Därigenom skulle man underlätta en självverkande verksamhetsplanering och en decentralisering av beslutsprocessen. Ändamålen ger en utgångspunkt vid bedömning av hur kommunens resurser skall användas. Vi har resonerat utifrån antagandet att kännedom om vilka resurser man har är en förutsättning för verksamhetsplanering. Resurserna ger en uppfattning om kapacitet och möjligheter. Ekonomisystemet skall belysa sambanden mellan verksamhet och finansiering.

3.1 Budgetprocessen

Budgetprocessen i förvaltningarna och för kommunen som helhet har tilldragit sig stort intresse från vår sida. Vi har deltagit under våren och sommaren 1977 och beskrivit och diskuterat vilka frågor som behandlats och vem som förhandlat med vem under olika skeden. Vi har, liksom Wildavsky (1975, kap 1) uppfattat budgetprocessen som en förhandling mellan företrädare för olika delmål och mellan människor med skilda utgångspunkter som betraktar en och samma verksamhet på olika sätt – politiker i kommunfullmäktige, i kommunstyrelsen, i nämnder och tjänstemän och anställda inom de olika förvaltningarna, företrädare för avdelningar och för fackföreningar.

Förhandlingarna kan beskrivas i en procedur utefter en tidsaxel och man kan grovt beskriva vilken information man arbetar med i dess olika steg. Ekonomisystemet är en av de viktigaste informationskällorna under budgetprocessen. Den som behärskar ekonomisystemet och som vet hur det är uppbyggt har många gånger en fördel i förhandlingarna. Genom att man kan tillhandahålla ett underlag kan man rikta uppmärksamheten på bestämda frågor i processens olika avsnitt.

I budgetprocessen diskuteras den verksamhet som skall bedrivas. Därigenom griper man in i samarbetet mellan människor.

I analysen av budgetprocessen kan fyra aspekter urskiljas – hur verksamheten beskrivs, vilken information de olika parterna förfogar över, vilka syften de har och hur människorna reagerar i olika situationer. Utvecklingen och införandet av ekonomisystemet har lett fram till att man idag har en annan formaliserad beskrivning av verksamheten än tidigare och en annan, mera allsidig belysning av dess ekonomi. Man har en mera flexibel teknik för informationsbehandling. Såväl sättet att se på verksamheten som informationsspridningen i organisationen har påverkats och människorna håller nu på att orientera sig i den nya situationen.

I november 1977 fattade kommunfullmäktige beslut om 1978 års budget. Nu förbereds vårens förhandlingar i förvaltningarna om budgeten för valåret 1979. Man kommer att se över ändamålsbeskrivningarna och mera ingående diskutera nämndernas politik för de olika ändamålen. Försök kommer att göras med att budgetera från en noll-bas, snarare än utifrån ett antagande att befintlig verksamhet skall bibehållas.

3.2 Ändamål för resursanvändning

Budgeten och redovisningen byggs upp kring ändamålen för resursanvändning. Ändamålen har ställts i centrum för att slå en bro mellan överordnade mål och politik å ena sidan och aktiviteter och resurser å den andra. Verksamhetens ändamål ger naturliga utgångspunkter för att diskutera och avgöra hur kommunens resurser skall användas.

För ändamålen har utvecklats fyra aspekter:

ändamål – – – politik

aktivitet – – – ändamål

resurser – – – – ändamål

kostnad – – – – – – ändamål

Varje ändamål har fyra aspekter

Man kan skilja mellan dessa fyra aspekter när man resonerar om verksamheten och man kan kombinera dem tillsammans på olika sätt.

3.2.1 Ändamål och politik

Ändamålen har beskrivits med hänsyn till den politik som förs för verksamheten. Detta ger ändamålen relevans i beslutsprocessen. Den politiska aspekten avser vad man vill göra och vilka idéer man har. Den ger utgångspunkt för diskussioner om politik som avser hur bedömningarna skall göras.

3.2.2 Ändamål och aktivitet

Ändamålens aktivitetsaspekt avser vad som kan göras med hänsyn till de praktiska möjligheterna. Kopplingen mellan ändamål och aktivitet är ett nödvändigt led mellan politik och resurser.

3.2.3 Ändamål och resurser

Utifrån aktiviteterna kan man beskriva vilka resurser som behövs. Ändamålens resursaspekt ger ett förhållande till kapacitet.

Vi har särskilt studerat sambanden mellan ändamål och resurser. Genom att beskriva de resurser som finns kan man få ett uttryck för kommunens möjligheter att handla på olika områden (olika aktiviteter) – dess kapacitet. I verksamhetsplaneringen sätts de ändamål man vill uppnå i samband med de resurser man har.

När man planerar hur resurserna skall användas skiljer man mellan drift- och investeringsändamål. Driftändamål avser den löpande kommunala servicen, investeringsändamål resulterar i resurser som används i den framtida verksamheten. De investeringar som görs idag kan resultera i tillgångar som kommer att användas av många generationer i framtiden (gator, broar, stadshus, museer, parker, barnstugor mm).1

Kommunens resurser kan indelas i pengar, materiella resurser (saker) och människor (idéer, tankar, omdöme).

Sambandet mellan investeringar och tillgångar illustreras i följande citat ur J D Goulds ”Economic Growth in History” (1972, sid 154):

3.2.4 Ändamål och kostnader

När man vet vilka resurser som används för ett ändamål kan man värdera kostnaderna i kronor. Kostnaden anger ett negativt belopp som kan betraktas som en endimensionell skugga av ett ändamål.

3.2.5 Ekonomi som en faktor i politiken

De ekonomiska följderna av kommunens politik på olika områden kan visas i rapporter som visar ändamålen och kostnaderna per ändamål, med nedbrytning efter ansvar och resursslag (se bilaga 1).

Bilaga 1
Exempel på rapporter

Såväl budget som redovisning visar ändamål, ansvar och resursslag. De grunduppgifter som insamlas och lagras i databanken kan ställas samman till rapporter på många olika sätt. Rapporternas utformning kan anpassas till behovet av information vid olika tillfällen.

FASTIGHETSKONTORET

1 Ändamål och ansvar (fiktiva siffror)

Ändamål / Ansvar

80 Gemensamt

81 Administration

83 Markförvärv

84 Bostadsförsörjning

85 Fastighetsförvaltning

89 Bostadssubvention

Totalt

70 Personal

2,6

2,0

1,0

5,6

71 Kansliavd

5,0

14,5

19,5

72 Markavd

6,0

7,6

13,6

73 Förvaltn avd

10,1

3,0

100,1

113,2

Totalt

2,6

23,1

7,6

4.0

100,1

14,5

151,9

2 Ändamål och resursslag (fiktiva siffror)

Ändamål / Resursslag

80 Gemensamt

81 Administration

83 Markförvärv

84 Bostadsförsörjning

85 Fastighetsförvaltning

89 Bostadssubvention

Totalt

612 Personal

23,1

10,0

14,5

47,6

630 Fastigh och anläggningar

7,6

4,0

11,6

656 Kontorsmaterial

2,6

2,6

659 Övriga material

10,0

10,0

684 Transporter och frakter

80,1

80,1

Totalt

2,6

23,1

7,6

4,0

100,1

14,5

151,9

(Exempel 3–7 se Balans 4/1978 sid 35.)

Kostnaderna betraktas som rörliga och påverkbara utifrån ändamålen. I och med att man skiljer mellan politik, aktivitet, resurser och kostnader som olika aspekter av ett ändamål kan man få till stånd verksamhetsplanering i vilken tankar och politik speglas dialektiskt i handlingar och aktiviteter. Politiskt frågar man sig hur mycket av våra resurser vi är beredda att använda för detta ändamål. Praktiskt frågar man sig vilka resurser som i själva verket behövs. Förutsättningarna för att ge svar på den praktiska frågan är att man vet vilka aktiviteter som ska genomföras. När man budgeterar efter ändamål skärps behovet av aktivitetsbeskrivning i budgetprocessen. Därmed slår man en bro mellan politik och aktiviteter och därifrån via resurser till ekonomi.

4 SAMBAND MELLAN VERKSAMHET OCH FINANSIERING

Ändamål står i centrum då man arbetar med givna resurser. Genom att föra in finansiering kan perspektivet vidgas till att undersöka om dessa ramar kan påverkas på något sätt.

De grundläggande gränserna i ekonomisystemet går mellan beskrivning av tillstånd och händelser (kommunen i vila och rörelse) och mellan verksamhet och finansiering.

Ekonomisystemets begrepp har ordnats enligt följande schema

Ställning

Händelser

Finansiering

Verksamhet

Ekonomisystemets grundläggande schema

Vid planering av verksamhet, i den nedre delen, bedömer man resurser (ställning) och ändamål med resursanvändning (händelser) tillsammans. Här visas vilka resurser kommunen har och hur de används. Den övre delen visar finansiering dels som intäkter (händelser), dels som eget eller främmande kapital (ställning).

Vertikalt, som händelser i den högra delen, kan avläsas intäkter och kostnader per ändamål (resultaträkning). Vertikalt som ställning i den vänstra delen, kan man se hur kommunens resurser speglas i främmande och eget kapital (balansräkning).

Genom att byta form mot innehåll kan schemat skrivas enligt följande

Kapital

Intäkter

Resurser

Ändamål med resursanvändning

Nyckelbegreppen i ekonomisystemet

Figuren belyser sambanden mellan verksamhet och finansiering. Vid planering av verksamheten i sak (nedre delen) avgörs hur och för vilka ändamål man vill använda de resurser man har. Den finansiella planeringen avser hur resurserna anskaffas. Man kan här skilja mellan intäkter å ena sidan, eget och främmande kapital å den andra.

Med finansiella åtgärder kan man förskjuta verksamheten i tiden (jfr Donaldsson 1976). Man kan bygga upp resurser av olika slag (reserver) under goda år (intäkter större än kostnader). Inom vissa gränser kan man låna när de pengar man har ute räcker till för den verksamhet man vill genomföra.

Som resurser betraktas allt som kan användas i verksamheten2. Detta kan avse anläggningar (t ex fritidsgårdar, gator, VA-verk), maskiner (t ex vägvältar, lastbilar, tryckpressar), material (t ex elektrisk kabel, spik, asfalt), personal (t ex lärare, kommunalrådssekreterare, fritidsledare och renhållningsarbetare), idéer och initiativ (t ex om budgetprocessens utformning, om underhållspolitik för kommunens fastigheter, om främjande av cykeltrafik eller om hur kulturhusen skall bevaras). Resurser kan inte alltid värderas i kronor och aktiveras inte alltid i den externa balansräkningen. De får sin betydelse som nödvändig förutsättning för organisationens verksamhet och för dess inre liv.

Verksamhet och finansiering kopplas samman genom resurser. Finansiering avser anskaffning av resurser, verksamheten hur de används. (Se figur 1)

Figur 1

Resurser anskaffas

Finansiering

Resurser

Resurser används

Verksamhet

Resurserna förbinder verksamhet och finansiering

Resurserna används i verksamheten för att förverkliga olika ändamål. Finansieringen visar hur de anskaffas.

Bland resurserna kan man skilja mellan pengar, saker och människor. Det är naturligt att mäta finansiella resurser (pengar, värdepapper m m) i kronor. Detta ger en gemensam nämnare vid jämförelser mellan olika resurser. Sakerna, de materiella resurserna, kan vara fastigheter, maskiner eller material. Bland kommunens resurser behandlas människorna (personalen, organisationen) som en särskild kategori. Det är människorna som ansvarar för och genomför aktiviteterna. Deras kunskaper, erfarenheter, idéer och arbete används i kommunens tjänst.

Ekonomisystemets värderingar i kronor bygger på en allmän, rent kvantitativ princip. Den endimensionella värderingen i kronor gör det möjligt att ställa samman intäkter och kostnader i en resultaträkning och resurser och åtaganden i en balansräkning.

De olika resurserna kan ofta omvandlas i varandra i ett eller flera steg. Har man t ex pengar kan man köpa saker. Har man ett hus kan man sälja det för att få pengar. De finansiella resursernas värde beror på att de kan omvandlas till andra resurser. De materiella resurserna följer det enskildas princip. De förekommer alltid som enskilda saker. Människor följer dels sin egen vilja, dels andras. Vad de gör avgörs dels av vad de själva vill och tror på, dels av vad kommunen eller andra vill att de skall göra.

Omvandlingen av resurser kan illustreras enligt följande: (Se figur 2)

Figur 2

Intäkter

resurser 1

resurser 2

verksamhet

andra resurser

resurser 3

investeringar

Resurser omvandlas till andra resurser i verksamheten. Investeringarna ger tillgångar som resultat. Driften ger medborgarna kommunal service. Vissa ändamål i verksamheten kan sättas i direkt förbindelse med intäkter, andra inte.

Ställning och ekonomiska händelser kan beskrivas i följande kretslopp: (Se figur 3)

Figur 3

Eget kapital

Lån

Intäkter

pengar

Resurser

− saker

Ändamål för resursanvändning

− personal och organisation

Det ekonomiska kretsloppet i kommunen

Man kan analysera begreppen i figuren med resurserna som utgångspunkt. Resurserna indelas i pengar, saker och personal. De ger uttryck för kommunens möjligheter att handla – dess kapacitet. Genom att förbinda resurser med ändamål anges vad man vill uppnå i verksamheten. Vid verksamhetsplanering behandlas ändamål och resurser tillsammans. Intäkter visar pengar som kommer in till kommunen. Vissa intäkter kan sättas i direkt samband med bestämda ändamål för resursanvändning andra inte (främst skatt). Kostnader per ändamål och intäkter värderar tillsammans de ekonomiska följderna för kommunen av verksamheten under en period och den därmed följande förändringen i ställning. Om intäkterna överstiger kostnaderna ökar resurserna eller omvänt. Intäkter ger resurser i form av pengar. Resurser å ena sidan, lån och eget kapital å den andra sidan visar tillsammans i en balansräkning kommunens ställning vid en bestämd tidpunkt.

Från ändamålen ser man resurserna som en begränsning. Från resurserna ser man intäkterna som ett tillskott och förhållandet mellan eget och främmande kapital som en begränsning.

När man delar in resurserna i pengar, saker och organisation vidgas balansräkningens informationsinnehåll. Man försöker att visa kommunens reella kapacitet. I detta sammanhang är lån en fast post som alltid regleras i pengar och i tid. Dess närmaste motsvarighet på debetsidan är pengar. Saker och personal återstår. Dessa resurser har så att säga integrerats i kommunen som organisation. Det är här man kan finna den konkreta motsvarigheten till det egna kapitalet. Det är dessa resurser man kan använda när kraven från omvärlden ökar snabbare än intäkterna. Man får då använda samma resurser för andra ändamål.

Finansieringen ger uttryck för kommunens förhållanden till omvärlden uttryckt i kronor. Verksamheten ger uttryck för kommunens aktiviteter och därmed dess förhållanden till kommuninvånarna konkret i sak. Barnomsorgsavdelningen tar hand om barnen på dagarna, idrottsavdelningen tillhandahåller träningslokaler, turistinformationen hjälper besökare tillrätta i staden osv. Resurserna används och omvandlas i verksamheten. Finansieringen visar hur de anskaffas.

Kretsloppet mellan in- och utbetalningar står i centrum vid likviditetsplanering, som även påverkas av upptagande och återbetalning av lån. Genom att bygga upp eller använda eget kapital och genom att ta upp eller amortera lån kan kommunens verksamhet förskjutas något i tiden. De finansiella åtgärderna kan få konsekvenser på lång sikt. Dagens investeringsutgifter för barnstugor kan föra med sig kostnader för drift i framtiden.

”anything which can constitute wealth may, under certain circumstances, become an asset” (Paton, 1922, sid 33).

4.1 Exempel på verksamhet och finansiering

Nedan ges några exempel på verksamheter i kommunen dels som ändamål och aktiviteter, dels ur finansieringssynpunkt. Beskrivningen skiljer mellan ansvar, ändamål, aktivitet och finansiering. Ansvar anger var i organisationen verksamheten bedrivs, ändamål ger en koppling till politik och budgetanslag. Aktiviteterna beskriver vad som görs för att förverkliga ändamålet och finansieringen anger från vilka källor resurserna anskaffas.

Socialförvaltningen ansvarar för barnomsorg i barnstugor (ändamål 8221). I budgeten för 1978 har anslagits 80.287 tkr för denna verksamhet. Anslaget finansieras med avgifter och statsbidrag 48.975 tkr, återstående 31.312 täcks med skattemedel.

Målsättningen är att ge heldagsomsorg i daghem för barn i åldern 6 månader till 7 år, vars föräldrar arbetar eller studerar och för barn som behöver särskild omvårdnad och stimulans i sin utveckling.

Aktiviteterna bedrivs i daghem och fritidshem och syftar till att ge varje barn bästa möjliga förutsättningar för en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling. Aktiviteterna för barnen är bl a lekar, promenader, matlagning, sång och musik.

I augusti 1977 fanns 49 barnstugor, med 1.819 platser i daghem, 650 i deltidsgrupper och 273 i fritidshemsgrupper.

För ändamål 832, äldre- och handikappomsorg, har till socialförvaltningen anslagits 45.563 tkr. 21.924 täcks av avgifter och bidrag, 23.639 täcks med skattemedel.

Verksamheten syftar till att med varierande service- och omvårdnadsformer underlätta för människorna att bo kvar i sin bostad och sin invanda miljö och där leva ett så normalt liv som möjligt.

Aktiviteterna består av hemvård, personlig omvårdnad, hemsjukvård, matservice, städservice, fönsterputs, landsbygdsservice genom lantbrevbärare, telefontjänst, snöröjning och hjälp med utomhussysslor.

I socialförvaltningens investeringsbudget har man anslagit för barnstugor 52.100 tkr för nybyggnad och 3.200 tkr för projektering. Finansieringen täcks med egna fonder 2.500 tkr, skatter 1.500 och lån 51.300. Hur driftkostnaderna för de färdiga barnstugorna skall finansieras har man ännu inte tagit ställning till.

Gatunämnden ansvarar för ändamål 82 gatu- och väghållning. Inom denna huvudgrupp har anslagits 3.320 tkr för vägbelysning (823). 2.240 erhålls som bidrag från industriverket och 1.080 finansieras med skattemedel.

Målsättningen är att upprätthålla trafiksäkerhet och allmän säkerhet på gator, vägar och på allmänna platser. Aktiviteterna avser drift, underhåll och reparation av ca 25.000 belysningspunkter, varav 22.000 inom tätorten och resterande 3.000 i ytterområdena.

Kostnaden per belysningspunkt beräknas till 120 kr och den samlade energiåtgången till 15,5 Gvh. Merparten av arbetet görs som främmande tjänster.

Fastighetskontoret ansvarar för förvaltning av bl a hyresfastigheter.

Målsättningen är att med hänsyn till fastigheternas användningssätt, kulturella betydelse m m förvalta dem på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt riktigt sätt. Aktiviteterna avser reparation, underhåll och drift.

1978 har fastighetskontoret 126 egna hyresfastigheter och 16 bostadsrättslägenheter, med tillsammans 79218 kvm lägenhetsyta och 308.780 kvm mark.

Anslaget på 7.838 motsvaras av lika mycket hyresintäkter.

5 IAKTTAGELSER OCH SLUTSATSER

5.1 Arbetsmetoder

Utveckling och införande av ekonomisystemet i Uppsala kommun är en politisk process. Vi har gång på gång presenterat ekonomisystemet, visat dess uppbyggnad och hur det kan användas. Presentationen har gjorts på användarnas villkor för att få del av deras reaktioner och synpunkter. Att hålla denna dialog vid liv har varit en av de viktigaste uppgifterna i utvecklingsarbetet. Vi har hela tiden tagit intryck av beslutsprocessen och vi har i viss mån påverkat den.

Ekonomisystemet avspeglar ett nytt sätt att se på och beskriva verksamheten. Detta synsätt har hela tiden satts på prov av dem som skall använda ekonomisystemet. De befintliga aktiviteterna togs som utgångspunkt i utvecklingsarbetet. Beskrivningen av ansvar, aktiviteter och ändamål har anpassats efter de synpunkter och den kritik som förts fram. Detta mödosamma sätt att arbeta ger resultat genom att det ekonomisystem man till slut kommer fram till är väl förankrat i och accepterat av organisationen.

Genom denna dialog artikuleras en uppfattning (en ”teori”) om ekonomisystemets plats och möjligheter hos användarna. Denna teori kan sedan användas i analys av brister i ekonomisystemet för utbyggnaden och förbättringar. Framförallt underlättas införandet på grund av ökad förståelse dels av ekonomisystemets idé, dels mellan användare och konstruktörer.

I utvecklingsarbetet har vi gått igenom många konkreta exempel för att belysa sambandet mellan verksamhet och finansiering. Dessa exempel motsvarar hur man är van att tänka i kommunen. Det som var svårt att förklara i allmänna termer klarnade ofta när resonemanget tillämpades i några konkreta fall. Det var då möjligt att diskutera varför verksamheten kommit till, med vilka aktiviteter den genomfördes, vilka resurser som används och hur de anskaffas. De olika ändamålen har beskrivits på ett enhetligt sätt inom hela kommunen. Detta skapar jämförbarhet och underlättar prioriteringar mellan olika verksamheter. Ändamålen har bedömts i politiska termer och värderats i kronor.

5.2 Ändamålsstrukturens stabilitet över tiden

Verksamheten i de flesta förvaltningarna är stabil över tiden. Man har hand om bestämda uppgifter under lång tid. Det har därför varit möjligt att beskriva ändamål som är stabila över tiden. Detta gäller även de delar av verksamheten som är flexibla när det gäller aktiviteter. Ta brandförsvaret som exempel. Budgeten för 1978 indelas efter ändamål enligt

kr

80 Gemensamt

5.005

810 Utryckningsberedskap: gemensam

1.043

811 Räddningstjänst

11.215

812 Ambulanstjänst

3.445

820 Förebyggande brandförsvar

533

821 Civilförsvar

237

822 Sotningsväsende

35

Totalt driftkostnader

19.513

Vilka utryckningar som kommer 1978 vet man inte, men man har beredskap som täcker alla delar av kommunen. Variationerna i aktiviteter kan alltså absorberas inom dessa ändamål. Om man behöver mer information kan ändamålen kompletteras med koder. Avdelningarna kan själva bygga upp databanker om aktiviteter och objekt för sitt eget behov.

Det finns alltså utrymme för att göra politik trots ändamålens stabilitet i tiden. Samma verksamhet kan inriktas och genomföras på många olika sätt. Ändamålsstrukturens stabilitet ger möjlighet att ordna verksamheten så att politikerna inte måste uppmärksamma alla delar hela tiden. Politikerna behöver ordning i den värld de verkar i, så att de kan göra upp efter de politiska diskussionerna. De kan då knyta sina beslut till bestämda ändamål. Sedan kan de följa upp hur anslagen används.

5.3 Beroenden mellan ändamål

Sidoordnade ändamål kan vara beroende politiskt och resursmässigt. När man gör politik betraktar man i regel flera ändamål tillsammans för att få en helhetsbild. Man vill göra många saker men man måste väga nyttan av alternativen mot varandra. Politiskt behandlas ändamålen tillsammans. Om inget särskilt inträffar manglar man stegvis fram en prioritering mellan dem. Politikerna söker efter möjligheten som kan omsättas i handling.

5.4 Politik och ekonomi

Utifrån ändamålen kan man utveckla politik för de verksamheter man vill bedriva. Samtidigt visar man vilka resurser som skall användas och hur de skall anskaffas. Den ekonomiska ramen, mätt i kronor, konfronteras med politik via ändamålen för resursanvändning.

I det politiska perspektivet är det meningsfullt att skilja mellan pengar, saker och människor, samtidigt som man tankemässigt kan omsätta dessa tre resursslag i varandra. Beslut grundas ömsom på bedömningar, på beskrivningar i sak och på värderingar i kronor. Den som tänker så behöver ett ekonomisystem som tillgodoser dessa tre aspekter. Om man inte skiljer mellan beskrivning i sak och värdering i kronor ligger det nära till hands att bortse från vilka aktiviteter som genomförs. Man betraktar då kronor som om de vore saker och tvärtom. Detta leder till en förvanskad och verklighetsfrämmande politik och till ointresse för ekonomisystemet.

Nämndernas diskussioner under budgetprocessen har påverkats av det nya ekonomisystemet. Mera renodlat än tidigare diskuterar man nu vad man anser om de ekonomiska ramarna för brutto- och nettokostnader. Inom dessa ramar prioriterar man mellan olika ändamål. Politik utvecklas på flera nivåer än tidigare, dels allmänt för varje huvudändamål (t ex underhåll av hyresfastigheter), dels konkret för varje objekt. Tidigare diskuterade man nästan uteslutande per objekt.

Ekonomisystemet underlättar överväganden om sambanden mellan politik och ekonomi. De föraningar man sedan tidigare haft om ekonomiska svårigheter har besannats undan för undan. Det ekonomiska läget ger inget utrymme för expansion av verksamheten, samtidigt som behoven och kraven från samhället ökar. Man talar nu mera sällan om välfärdssamhälle och tillväxttakt. I detta läge behövs ett sätt att tänka och begrepp som motsvarar situationen. Man förbereder sig på att bemöta behoven i samhället med samma resurser som idag. Man kan då betrakta löner som en fast utgift för kommunen, men motsvarande personal kommer att röra sig mellan olika ändamål och avdelningar. Ekonomisystemet riktar politikers och tjänstemäns uppmärksamhet mot flera angreppspunkter på problemen. För politisk styrning kan man arbeta med fyra samtidigt påverkbara faktorer – ändamål, ansvar, resurser och finansiering.

De som utarbetar och bedömer kommunens politik bör klart skilja mellan överordnade mål och ändamål med resursanvändning. De överordnade målen uttrycker grundläggande bedömningar och ideologi. Ändamålen med resursanvändning avser de omedelbara resultat som avses. Ändamålen är direkt kopplade till de aktiviteter som genomförs. De överordnade målen speglar de idéer som ligger till grund för kommunens verksamhet. Överordnade mål och politiska frågor behandlas på olika sätt i olika partier, nämnder och förvaltningar. I en del fall lägger man ner mycket möda på att skapa medvetande om de överordnade målen och om den politik som förs. I andra fall undviker man att diskutera dem. Detta kan bero på att man är osäker på vart en sådan diskussion skulle leda eller på att man vill koncentrera makten till en liten grupp, eller rentav till en enda person.

En slutsats av studien är att man behöver inblick i hur beslut fattas om politik och aktiviteter för att kartlägga ändamålen med resursanvändningen. Förvaltningarna har mycket olika beslutsprocesser. Inom fastighetskontoret lägger man ner mycket arbete på att klargöra sin politik t ex om fastighetsinnehav och underhåll.

Det fordras ingående diskussioner för att få inblick i den politik som ligger till grund för ändamålen. Man bedömer även vilka aktiviteter som kan grupperas tillsammans bakom varje ändamål.

Politiken leder till aktiviteter, som leder till resursanvändning, värderad som kostnader. Att i denna process skapa en återkoppling är politiskt relevant information från ekonomisystemet som har ställts i främsta rummet i Uppsala kommun.

6 UPPSALA-PROJEKTETS PLATS I FORSKNINGSPROGRAMMET

Forskningsfrågorna har klarnat och besvarats successivt. I projektets olika etapper har olika antaganden prövats. Teorin har stegvis utsatts för hårdare och mera systematisk prövning. Intresset har utvidgats från utveckling till användning av ekonomisystem. De omfattande nykonstruktionerna har medfört många tillägg till och ändringar i teorin.

Bland delresultaten märks kopplingen mellan politik, ändamål, aktivitet och resursanvändning och återkoppling av politiskt relevant information via ekonomisystemet, klarlägganden av sambanden mellan verksamhet och finansiering och de omfattande diskussionerna om hur utvecklingsarbete skall läggas upp.

Vi har skiljt mellan industriell och kommunal planering. Industristudierna gäller bl a ett rederi och en koncern som tillverkar förpackningar. I det förra fallet gäller det att anpassa ekonomisystemet till förhållandena i ett litet företag. I det andra arbetar man sedan länge med etablerade policies (jfr Jönsson – Polesie 1978).

I Uppsala kommun har intresset inriktats mot att klarlägga samspelet mellan politik och fyra påverkbara faktorer som beskrivs i ekonomisystemet – ändamål, ansvar, resurser och finansiering. Huvudsyftet är att beskriva kommunens ekonomi på ett politiskt meningsfullt sätt.

7 FRÅGOR INFÖR FRAMTIDEN

Förhållandet mellan systemutformare och systemanvändare kommer allt mer i centrum (jfr t ex Östman 1973 och 1978, Otley 1976 och 1977). Vi har hittills anpassat ekonomisystem till olika organisationer. Nu vill vi studera närmare hur de används och hur de kan användas. Genom att kombinera studier av hur ekonomisystem används med kunskaper om hur de kan utformas kan vi inleda en dialog om hur ekonomisystem skulle kunna utformas för att förbättra användarnas situation.

En central slutsats är att man redan från början bör etablera en dialog mellan systemutformare och systemanvändare. Man kan koppla samman beslutssituationer med beslutsunderlag. Man kan ta fram tänkbara rapporter för t ex budgetering och kalkylering. Man kan framföra användarnas synsätt och önskemål med systemutformarnas idéer och förslag.

Beslutsprocessen och sättet att uppfatta politiska frågor i organisationen präglas av det ekonomisystem man använder. Genom att ändra på ekonomisystemet kan nya former för samarbete växa fram. Vi har lagt märke till detta i de pågående strävandena att skapa mer självständiga enheter inom Uppsala kommun.

Civilekonom Thomas Polesie, Göteborgs universitet.

REFERENSLITTERATUR

Förslag till ekonomisystem för fastighetskontoret i Uppsala kommun. GU/RF 1976.

Andersson R, Olsson L, Polesie T

Budgetprocessens utformning i det nya ekonomisystemet. Delrapport. GU/RF 1977.

Appelberg Ingo Å

Protokoll från Tällbergkonferensen 25–26 augusti 1977. GU/RF Intern rapport 1977.

Appelberg Ingo Å

Strategy for financial Mobility, 1976.

Donaldsson R

Economic Growth in History. London 1972.

Gould J D

Förslag till nytt ekonomisystem för Uppsala kommuns gatukontor. GU/RF 1976.

Hedin S, Olson O

Forskningsprogram: Utveckling och användning av ekonomisystem. GU/RF 1977.

Jönsson S, Polesie T

Budgetering. Stockholm 1973.

Madsen V, Asztély S

Strategi og budget. Köpenhamn 1976.

Madsen V

Verksamhetsplanering i ett grossistföretag. Stencilerat manuskript. GU/RF 1976.

Malmberg A

Kontoplanens uppbyggnad i Uppsala kommun. Delrapport. GU/RF 1977.

Olsson K A, Polesie T

Budgetary Control and Managerial Performance. Doctoral Thesis. Manchester Business School, 1976.

Otley D

Budget use and Managerial Performance. Working paper. University of Lancaster, 1977.

Otley D

Accounting Theory. New York 1922.

Paton A W

Ändamålsbudgetering – beskrivning och analys av tillämpningar. Lund 1976.

Polesie T

Ekonomisystem för Uppsala kommun. Delrapport. GU/RF 1977.

Polesie T

Dokumentation av ekonomisystemet för Uppsala kommun. GU/RF 1977.

Polesie T

Utveckling av ekonomisystem – problem, erfarenheter och hypoteser. GU. FE-rapport 1977–83.

Polesie T

Budgeting. A Comparative Theory of Budgetary Processes. Boston 1975.

Wildavsky A

Utveckling av ekonomiska rapporter. Stockholm 1973.

Östman L

Styrning av divisionen med redovisningsmått. Stockholm 1978.

Östman L

Thomas Polesie

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...