Tillåter bokföringslagen aktivering av reparationskostnader på fastighet, vilken inköpts såsom förvaltningsobjekt? Frågan som ställdes av Bertil Ernfridsson i föregående nummer av BALANS, besvaras här av Hans Edenhammar, ledamot av FARs redovisningskommitté.
Bertil Ernfridsson tar i sin artikel upp frågan om reparationskostnader för en bostadsfastighet är aktiverbara. Det är då frågan om reparationskostnader som inte är standardhöjande. Han tar som exempel upp ett fall där ett aktiebolag köper en bostadsfastighet som förvaltningsobjekt och efter tillträdet gör omfattande ombyggnads- och reparationsarbeten.
Normalt skrivs anskaffningskostnaden för fastigheter av denna typ av med en relativt låg avskrivningsprocent (1,5–2 %). Denna avskrivningssats tillämpas på hela anskaffningskostnaden även om vissa delar av investeringen (t ex tapeter, målning, etc) har en kortare livslängd. Förutsättningen för att den låga avskrivningskostnaden skall få tillämpas är att reparations- och underhållskostnader för dessa investeringar omkostnadsförs.
Såvitt jag förstår hindrar inte bokföringslagen en alternativ redovisning där fastigheten delas upp i olika delar med olika avskrivningstider. Om då ursprungsinvesteringen för tapeter och målning skrivits av på 10 år kan reinvesteringen efter 10 år aktiveras och skrivas av över ytterligare 10 år.
Förutsättningen för ett sådant förfarande är att reparationskostnaderna är anläggningstillgång i bokföringslagens mening, vilket i det här fallet betyder att livslängden måste vara någorlunda lång. Det torde vara allmän praxis att omkostnadsföra investeringar med en livslängd upp till tre år.
Sedan finns det ju också praktiska problem med en uppdelning av anskaffningskostnaden. Vid köp av en begagnad fastighet får schablonmässig fördelning tillgripas. Men sådan görs redan idag beträffande mark och byggnad och det vore väl inte oöverkomligt att driva det längre.
Hans Edenhammar, ledamot av FARs redovisningskommitté