Hans Edenhammar, ledamot av FARs redovisningskommitté, kommenterar här Göran Ågerups artikel rörande de principer för kursomräkning av utländska dotterbolag som finns intagna i FARs koncernredovisningsrekommendation.
Det problem Göran Ågerup tar upp i sin artikel är besvärligt. Den internationella utvecklingen på området är splittrad. Praxis bland de stora bolagen i Sverige varierar. Det tycks inte finnas någon idealisk metod. Därför är också det avsnitt i koncernredovisningsrekommendationen som behandlar omräkning av utländska dotterbolag ej fastställd av FARs styrelse utan är tills vidare endast ett förslag till rekommendation.
MONETARY-NONMONETARY-METODEN
Göran Ågerup tar upp det centrala problemet i sammanhanget. Enligt den metod FAR preliminärt fastnat för (monetary-nonmonetary-metoden = MNM-metoden) redovisas kursförluster/vinster på fordringar och skulder då kursändring inträffar medan kursändringen på anläggningar och varulager redovisas först då den är realiserad, dvs för anläggningar i takt med avskrivningar. Detta leder naturligtvis till kursförluster om kursen stiger och det utländska dotterbolaget har finansierat anläggningen helt eller delvis med lokal upplåning. Om kursen sjunker blir det i stället kursvinst, eftersom kursförlusten på anläggningen ej behöver tas förrän i takt med avskrivningen.
Det viktigaste motivet för denna redovisning är att den är i konsekvens med anskaffningskostnadsprincipen och därmed med den redovisning som skulle ha skett om moderbolaget direkt hade ägt anläggningen i Tyskland. Anskaffningskostnadsprincipen får även för inhemska investeringar likartade konsekvenser. Om ett företag investerar i en realvärdeskyddad tillgång (t ex en bostadsfastighet) uppvärderas denna normalt inte i takt med inflationen även om den finansieras med lån där det i räntan ingår en inflationskompensation på långivaren.
BALANSDAGSKURSER
Alternativet till MNM-metoden är balansdagskurser. Med denna metod redovisas kursvinster och förluster på anläggningar redan vid kursändringen. Många anser att detta ger en bättre bild av företaget. Man säger att kursändringen inte påverkar den inkomstström i lokal valuta som den utländska anläggningen ger. Den är värd lika mycket i lokal valuta före och efter t ex en svensk devalvering och har därför stigit i värde mätt i svenska kronor.
Mot metoden med balansdagskurser har invänts att den innebär redovisning av orealiserade kursvinster och att detta är oförsiktigt. Det har lett till metoder där den del av kursvinsten på anläggningar som finansierats med kapital från moderbolaget reserveras, dvs placeras som skuld. Denna reserv får sedan användas för att täcka motsvarande kursförluster senare år. Logiken i detta haltar. Den av moderbolaget finansierade andelen av kursvinsten är ju inte osäkrare än den del som finansierats med lokal upplåning. Metoden är ett typiskt utslag av ”försiktighetsprincipen”.
Andra menar att koncernens resultat överhuvud ej skall påverkas av kursvinster/förluster på tillgångar och skulder i dotterbolag. De förespråkar också balansdagskurs, men för kursdifferenser vid omräkning av dotterbolag direkt till det egna kapitalet utan att det passerar resultaträkningen. Beloppet förs gärna till koncernens bundna medel och kallas ofta ”koncernreserv”.
INTERNATIONELL PRAXIS
I USA föreskrivs MNM-metoden, men där finns också stark kritik mot metoden. I England accepteras både MNM-metoden och CM med reservering av kursvinster på egenfinansierad andel i anläggningar. På kontinenten är praxis blandad.
Det är mot denna bakgrund FAR beslutat sig för att inte definitivt ta ställning när det gäller omräkning av utländska dotterbolag utan tills vidare avvakta utvecklingen i svensk praxis och även den internationella utvecklingen.
Hans Edenhammar, ledamot av FARs redovisningskommitté.