Företagens framtida rapportering

Information till anställda

Fråga 1. Vilka likheter och olikheter finns mellan Storbritannien och de nordiska länderna vad avser att tillhandahålla information för användare av årsredovisningar utöver aktieägare och speciellt för de anställda?

– Det konstaterades att i stort gäller ungefär samma regler i de olika länderna. I de nordiska länderna förefaller man dock ha en positivare attityd till att förse de anställda med information. Detta speglas även i en mer långtgående lagstiftning härvidlag samt i de avtal som träffats mellan arbetsmarknadens parter vilka saknar motsvarighet i Storbritannien.

Extern information

Fråga 2. Vilket stöd finns för att förse andra än de anställda med information?

– Man måste här skilja mellan intern och extern information. Det kan vara vanskligt att förse vissa externa intressenter med selektiv information. I vissa fall är det dock nödvändigt att tillställa t ex en stor leverantör, av vilken man är beroende, information av samma skäl som bankerna kan fordra detta. På orter med dominerande industrier finns ett ömsesidigt behov av informationsutbyte mellan företag och myndigheter för planeringsändamål.

Det framhölls även att vissa skillnader föreligger i revisorernas roll när det gäller att befatta sig med denna typ av information. I Storbritannien är revisionsberättelsen ställd direkt till aktieägarna, medan i de nordiska länderna det är uttalat att även övriga intressenters intresse skall bevakas.

Mervärdesredovisning

Fråga 3. Vid informationsgivning till de anställda, är mervärdesredovisning en förbättring i jämförelse med den traditionella årsredovisningen? (Se figur 1.)

Figur 1: Exempel på mervärdesredovisning

– Även här föreligger vissa skillnader mellan Storbritannien och de nordiska länderna. Mervärdesredovisning har ett större berättigande i Storbritannien än i Norden, eftersom den form för resultaträkningens uppställande i kombination med obligatorisk information i förvaltningsberättelse som gäller i de nordiska länderna redan ger det mesta av den information som en mervärdesredovisning ger.

Man var dock helt överens om att en kombination av den vanliga årsredovisningen, mervärdesredovisning och eventuell finansieringsanalys ger den bästa totalbilden.

Det framhölls även att de anställda normalt ej är så intresserade av denna historiska information utan att intresset framförallt är inriktat mot den framåtriktade informationen.

Presentation

Fråga 4. Hur skall informationen på bästa sätt framföras till de anställda på annat sätt än via årsredovisningen, dvs genom diagram, förenklade redovisningsrapporter, videopresentation eller gruppdiskussioner?

– Detta konstaterades i första hand vara ett kommunikationsproblem vilket varje företag hade att lösa på bästa sätt i varje speciell situation.

Relevant information

Fråga 5. Anser grupperna att det föreligger en fara i att fylla årsredovisningarna med information, speciellt icke-finansiell information, som kan vara dyr att framtaga och kanske inte fyller sitt syfte?

– På denna fråga svarades obetingat ja. Stora svårigheter föreligger dock att avgöra vad som är irrelevant information. Redan idag finns ett behov att rensa årsredovisningarna från information som ej kan anses höra hemma där.

Mindre bolag

Fråga 6. Skall mindre bolag undantagas från skyldigheter att lämna tilläggsinformation, till exempel som i Belgien där gränsen för att informera de anställda är satt vid 150 anställda?

– Grupperna ansåg att storleken på företagen skall avgöra. Gränserna bör dock fastställas i avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Egentligen är informationsbehovet detsamma i små som stora företag, men hänsyn måste tagas till personella och ekonomiska resurser.

I Sverige och Norge är mindre företag undantagna från viss informationsplikt enligt lagar och avtal.

Den viktigaste punkten är dock att fastställa vilken tilläggsinformation som avses.

Förenklade rapporter

Fråga 7. Kan det vara en fördel att sända förenklade rapporter till aktieägare och anställda såvida de ej begär en mer detaljerad redovisning?

och

Fråga 8. Om, vilket är fallet i Storbritannien, förenklade redovisningar som komplement till den traditionella årsredovisningen får en ökad omfattning, vilken roll skall revisorn spela vad avser att försäkra att de ger en riktig bild?

– Det konstaterades att det skulle vara en fördel om den förenklade redovisningen kunde inkluderas i årsredovisningen. Problemet ansågs nämligen vara att i en förenklad redovisning endast medtages ett urval av information och problemet är att avgöra om denna ger en fullständig och riktig bild av verksamheten. Lösryckt från årsredovisningen kan detta utgöra ett problem.

Det framhölls att det enda revisorn kan uttala sig om i en separat förenklad rapport är att de uppgifter som redovisas är desamma som de i årsredovisningen.

Det omtalades även att i Storbritannien anges i revisionsberättelsen vilka sidor som är reviderade (= den ekonomiska redovisningen) varför revisorns befattning med övrig lämnad information blir en annan än i de nordiska länderna.

FN-förslag till ekonomisk rapportering

Fråga 9. FN’s kommission rörande de transnationella företagen (nytt begrepp = fd multinationella) har nyligen producerat förslag till ekonomisk rapportering vilket går utöver nuvarande brittisk lagstiftning, börsens krav och redovisningssed. Anser grupperna att det kan skapa förvirring om dessa förslag antages för transnationella företag vid en tidpunkt när ”the International Accounting Standards Committee IASC”, också etablerar internationella redovisnings- och rapportstandards?

– Det är mycket viktigt att alla internationella organ i dessa frågor samordnas. Det kan från konkurrenssynpunkt vara skadligt att tvinga vissa företag till en öppnare redovisning än vad de nationella lagarna föreskriver. Vid framtagande av denna typ av rekommendationer bör särskilt lagstiftningen i de ledande handelsnationerna beaktas för undvikande av sådana problem.

Speciella standards

Fråga 1. Existerar speciella standards för delårsrapporter på samma sätt som för årsredovisningar?

– Inga standards existerar. I Norge och Sverige finns lagregler som uppställer vissa minimikrav på en delårsrapport.

Going Concern

Fråga 2. ”Going Concern”-begreppet i samband med delårsrapporter.

– Samma hänsyn till detta som vid årsredovisningen. Jämförelser med budgets för motsvarande period bör göras och eventuella avvikelser kommenteras.

Revision

Fråga 3. Är det allmänt accepterad revisionssed i de olika länderna att revisorn skall konstatera huruvida företaget har avgivit delårsrapport med föreskrivet innehåll?

– Ja, då lagen föreskriver delårsrapportering som i Norge och Sverige. I övriga länder torde revisorn ha ett visst ansvar att i efterhand granska innehållet i avgivna rapporter med avseende på riktigheter i lämnad information.

Tidpunkt

Fråga 4. Tidpunkten för revisorns granskning?

– Delade meningar förekom. Somliga förordade att granskningen skulle ske före utgivandet, andra, speciellt Sverige, hävdade att detta i de flesta fall är omöjligt på grund av den korta tid som står till förfogande. Samtliga var dock överens om att någon fullständig revision ej var möjlig att genomföra av flera skäl. Ett är att delårsrapporter upprättas med iakttagande av mindre exakthet än årsredovisningen.

I många fall deltager revisorn mer eller mindre aktivt vid framtagandet av delårsrapporter. Detta innebär naturligtvis en viss kontroll, men det är utomordentligt viktigt att i dessa fall för företagsledningen klargöra vilka ansvarsförhållanden som föreligger.

Omfattning

Fråga 5. Omfattningen av revisorns granskning?

– Ingen sedvanlig revisionsberättelse kan avges. Eventuellt kan en rapport avseende en begränsad granskning avges men då måste samtliga intressenter göras varse vad detta innebär.

En grupp hade diskuterat vad en sådan begränsad granskning före avgivandet borde omfatta och kommit fram till följande:

principer

konsistens

going concern

budgetjämförelse

koncernförhållanden

”Short form report”

Fråga 6. Om vi inte har några redovisningsstandards för delårsrapportering och inga regler för revisorns granskning är det då möjligt att avgiva en så kallad ”short form”-rapport som offentliggörs?

– Nej, en sådan rapport skulle bli meningslös (och kanske t o m farlig för revisorn), då ingen egentligen vet vad den omfattar.

”Löpande revision”

Fråga 7. Kan löpande revision (”continuous audit”) göra det möjligt för revisorn att avgiva en ”short form”-rapport?

och

Fråga 8. Behöver begreppet ”löpande revision” definieras eller är det allmänt känt vad det innebär?

– Om begreppet löpande revision innebär att revisorn flera gånger under året besöker en klient för olika revisionsåtgärder är det inget nytt begrepp utan det normala förfarandet vid flertalet revisionsuppdrag. Det ger dock normalt ej underlag för en revisionsrapport över delårsrapporten. Om en annan utökad innebörd läggs i begreppet är det nödvändigt att entydigt definiera denna och göra definitionen allmänt känd.

Ej reviderad

Fråga 9. Om ingen revisionsrapport kan avges över delårsrapporten, skall det inte göras någon hänvisning till revision över huvud taget, eller föredrar ni att det anges att delårsrapporten ej är reviderad?

– Med hänsyn till allmänhetens dåliga kännedom om lagbestämmelser och redovisningssed, torde det vara önskvärt att det framgår av delårsrapporterna att de ej är reviderade. En läsare kan annars förutsätta att materialet har varit föremål för revision. Lämpligt är att företagen själva gör denna markering, ej revisorn.