Innehåll

Balans nr 8 1978

Egen undervisning enda lösningen

Riksskatteverket har uppmanats kommentera prof Jönssons artikel angående ekonomutbildningen vad avser däri ingående undervisning i bokföring och övrig redovisning.

Först kan framhållas att Riksskatteverket som centralmyndighet är ansvarigt för specialutbildning av personal vid bl a länsstyrelser och kronofogdemyndigheter, en undervisning som tidigare handhafts av länsstyrelsernas organisationsnämnd, LON. I en del av denna utbildning lämnas särskild undervisning i företagsbeskattning. För att kunna tillgodogöra sig denna utbildning måste eleverna ha förhållandevis goda kunskaper i bokföring.

För ett antal år sedan kunde Riksskatteverket konstatera att civilekonomer (motsvarande) hade svårt att tillgodogöra sig utbildningen i företagsbeskattning. Det bestämdes då att alla, även civilekonomerna, först skulle genomgå en av riksskatteverket anordnad tentamen i bokföring. Resultatet visade sig i några fall vara nedslående. Numera gäller att alla har rätt att delta i den av Riksskatteverket anordnade undervisningen i bokföring, innan tentamen genomgås. Detta resulterar således i att även civilekonomer (motsvarande) börjar med bokföringens grunder i denna utbildning, precis på samma sätt som annan personal utan motsvarande utbildningsbakgrund. Riksskatteverkets utbildning i bokföring äger rum under ca 20 dagar (motsvarar i runda tal 150 timmar), och omfattar endast affärsbokföring med bokslut och vissa bokslutsanalyser.

Riksskatteverket har en kontrollavdelning vilken skall svara för samordning av den kontrollverksamhet på bl a inkomstskatteområdet som utförs av andra myndigheter såsom länsstyrelserna. Kontrollavdelningen utför också viss granskning själv. Till hjälp för utförande av dessa revisioner har man bl a 20 amanuenser. Dessa är anställda vid verket men ofta utplacerade på olika länsstyrelser.

En genomgång av personalakterna för dessa 20 tjänstemän visar ganska tydligt myndighetens urval vid rekrytering av ekonomer (motsvarande) med specialinriktning på redovisning och finansiering. Hälften av dessa amanuenser är ekonomer som före sin utbildning på universitetet antingen genomgått treårigt handelsgymnasium eller efter studentexamen genomgått ettårig specialkurs för studenter på handelsgymnasium. De torde på dessa andra anstalter ha erhållit ganska gedigna kunskaper i bokföring. Kontrollavdelningen ställer således stora krav på bokföringskunskaper på den delen av sin personal som skall ut och genomföra taxeringsrevisioner hos företag. Liknande höga krav torde länsstyrelserna ställa på den personal som hos dem nyanställs för sådana arbetsuppgifter.

Sammanfattningsvis vill alltså Riksskatteverket instämma i prof Jönssons synpunkter. Att antalet timmar i bokföring är alldeles för lågt för ekonomerna kan synas ostridigt när LON redan vid mitten av 1960-talet förmedlade undervisning i bokföring till jurister som skulle tjänstgöra inom skatteförvaltningen och den elementära undervisningen för dem omfattade 120 timmar. Dessa jurister skulle inte utföra några revisioner hos företag. Det är ett klart önskemål att utbildningen i bokföring utökas vid de allmänna undervisningsanstalterna. Det måste vara något fel i systemet när en central myndighet måste anordna egen utbildning i bokföring även för ekonomer.

Avdelningsdirektör Claes Christenson