För sex år sedan övertog kommerskollegium auktorisationen och godkännandet av revisorer. Hur har verksamheten utvecklats och var skall resurserna sättas in under de kommande åren? Bodil Sjöö-Mårtenson har frågat kommerserådet Paul Berger, som är chef för revisorsenheten vid kommerskollegium.
DET BÖRJADE 1973
Den 1 juli 1973 övertog kommerskollegium auktorisationen och godkännandet av revisorer från handelskamrarna. Vad har hänt under de sex år som nu gått? Vad skall komma? BALANS har frågat Paul Berger, som från den 1 augusti i år är kommerseråd och därmed har övertagit Göran von Wachenfeldts arbetsuppgifter sedan denne gick i pension.
Tillsynen av revisorer sköttes av Sveriges handelskamrar fram till 1973. När kommerskollegium tog över började man med två befattningshavare. En av dem kom från Stockholms Handelskammare och därmed säkrades en viss kontinuitet i verksamheten. I dag har kollegiets revisorsenhet fem tjänstemän.
Handelskamrarna har emellertid efter det statliga övertagandet inte helt frigjorts från revisorskontrollen. Handelskamrarna skall yttra sig över de ansökningar om auktorisation och godkännande som inkommer.
TILLVÄXT
Varje år inkommer till kommerskollegium ca 150 ansökningar om auktorisation och godkännande. Även om fördelningen är ungefär lika stor mellan de båda revisorskategorierna så är nettotillväxten för de auktoriserade revisorerna större. Paul Berger tror inte att det dröjer mer än sex till sju år innan de auktoriserade revisorerna är lika många som de godkända. I dag finns ca 700 auktoriserade och 1 100 godkända revisorer. FAR har i år gjort en enkät bland sina ledamöter som visar att de auktoriserade revisorerna på sex år skulle vara dubbelt så många som idag. Paul Berger tror inte att det går riktigt så fort. Något år ytterligare dröjer det nog. Men även om fördubblingen tar sju till åtta år så är tillväxttakten hög. Och med fler revisorer att kontrollera måste kommerskollegium få utökade resurser. Redan i dag lever man under knapphetens kalla stjärna. Det vill till att prioritera och koncentrera resurserna rätt.
TILLSYNSÄRENDEN
Under de gångna sex åren har tillsynsärendena tagit alltmer tid i anspråk. Från allmänheten och skattemyndigheterna inkommer varje år 25 anmälningar som resulterar i att man tar upp tillsynsärenden. På grundval av den kännedom vi får om förhållanden i revisorers verksamhet skulle vi vilja ta upp ytterligare 25 ärenden säger Paul Berger. Ett antal allmänt hållna klagomål kommer dessutom från revisorernas klienter. Men de resulterar inte i att ärenden tas upp, eftersom de ofta beror på att man har en oklar uppfattning om vari skillnaden ligger mellan företagsledningens uppgifter och revisorns.
En utredning tar både resurser och tid i anspråk. Revisorn skall ges tillfälle att yttra sig, ibland i flera omgångar. Även den klagande ges ibland möjlighet att inkomma med kommentarer. Ofta begär kommerskollegium också att få se revisorns arbetspapper. Därefter sker bedömning och beslut fattas som meddelas skriftligt. Den revisor som vägrar svara eller lämna ifrån sig sina arbetspapper fråntas omedelbart sin auktorisation eller sitt godkännande.
Kommerskollegiums beslut utmynnar i
disciplinär åtgärd (upphävande, av auktorisation resp godkännande, eller varning)
fritagande
kritik av revisorn.
För att kunna vidta disciplinär åtgärd i form av varning måste emellertid kol legiets beslut över den klandervärda handlingen komma inom två år. Preskriptionstiden för disciplinär handling i form av upphävande av auktorisation resp godkännande har ej prövats men Paul Berger anser att upphävande kunde betraktas som skyddsåtgärd varför någon preskriptionstid ej torde bli aktuell.
Kollegiets beslut kan överklagas hos Kammarrätten. I något fall har rätten ändrat beslut i mildrande riktning.
De utredningar som görs gäller således endast 1 % av revisorskåren. Varning meddelas i ca 20 % av fallen medan upphävande endast förekommer en till två gånger per år. De flesta utredningar resulterar emellertid i att revisorn kritiseras.
Samtliga beslut i tillsynsärenden sänds till revisorsorganisationerna som i sin tur skickar ut ett urval av dem, i anonymiserad form, till sina ledamöter.
Är då revisorerna dåliga på att sköta sina åligganden? Nej, säger Paul Berger, även om vi hade resurser att ta upp 50 fall om året, vilket är det antal som man kan förväntas framföra kritik i, så är det en mycket liten del av kåren. Även om en revisor i ett enstaka fall misskött ett uppdrag behöver inte det betyda att detsamma gäller hans övriga uppdrag. De allra flesta revisorer går seriöst in för sitt arbete och är mycket kunniga inom sitt område framhåller Paul Berger.
UTBILDNINGEN
Allmänt klagas på att universitetsundervisningen inte är vad den borde vara. Paul Berger anser detta vara ett problem men problemet reduceras något för revisorerna eftersom krav ställs på en kvalificerad praktik.
För att få kompetens till auktoriserad revisor krävs ämnen som ligger utanför den traditionella ekonomlinjen. Kollegiet kan inte styra innehållet i de enskilda universitetskurserna men genom att gå igenom kursinnehållet och litteraturen får man en god uppfattning om vad kurserna ger. Man måste inse att universiteten har problem med att bedriva undervisning – resurstilldelningen är inte så stor. Genom att spärra ekonomlinjen har statsmakterna visat att man insett problemen. Man inser säkerligen också att detta inte löser problemen men det gör dem åtminstone inte svårare.
Kraven på revisorns kunskaper växer. Yrkeslivet ställer stora krav. Paul Berger tror att det finns visst utrymme för att höja de teoretiska kraven på revisorerna. Kollegiet vill t ex få in krav på utbildning i informationsbehandling. Dessutom kan krav komma att ställas på utökning av utbildningen i handelsrätt inom något år.
Att införa en speciell revisorslinje vid svenska universitet tror inte Paul Berger på för närvarande. Fördelen med en ekonomlinje är att underlaget för rekryteringen är större. Även om han snuddat vid tanken på att ställa större teoretiska krav på revisorerna och istället minska praktiktiden så måste man ändå konstatera att den viktigaste utbildningen för en revisor är den praktiska utbildningen. Den skall vara av god kvalitet och allsidig. Den skall avse både revision och kvalificerade utredningar.
Paul Berger anser det vara angeläget att revisorerna följer med i kunskapsutvecklingen. För att säkra detta kan obligatorisk vidareutbildning av revisorer bli aktuell. Men när universiteten kan ges resurser att erbjuda en sådan utbildning är en öppen fråga.
OBEROENDET
Är revisorerna oberoende? Paul Berger framhåller att absolut oberoende ej finns. Vi måste i stället tala om mer eller mindre acceptabla grader av beroende. Alla former av konsultinsatser skapar bindning till företaget. Så länge vi accepterar att man positivt utnyttjar kunskaper är absolut oberoende ouppnåeligt. Genom regler för uppdragsspridning och jävsregler kan riskerna minskas. Inom ramen för sådana regler blir det i stället fråga om personlig integritet.
REVISORNS ARBETSMETODIK
Kommerskollegium har tidvis genomfört granskning av revisorers arbetskvalitet. Detta sätt att undersöka revisorers arbetsduglighet borde utvidgas framhåller Paul Berger. Vi hinner inte med i tillräcklig grad idag. På grund av bristande resurser blir endast ett fall av tio föremål för undersökning och då oftast i samband med ansökningsärenden. Mellan 10 och 20 granskningar skulle vi vilja göra per år, de flesta av dem i samband med ansökningsärenden. Att löpande kontrollera de auktoriserade och godkända revisorerna är inte aktuellt för närvarande. Vi har ett grundlagt gott intryck av att det allmänt står bra till med revisorernas arbetsduglighet betonar Paul Berger.
VAD ÄR VI OM FEM TILL TIO ÅR?
Under de kommande åren måste vi ta upp två frågor konstaterar Paul Berger. Vi måste för det första se till att revisionen inte blir ett tomt regelsystem som i stort sett bara appliceras på de större företagen.
I mängder av särskilt mindre företag är revisionsberättelsen idag fortfarande bara en ren biprodukt till bokslutsarbetet – någon egentlig revision görs inte.
Det andra området som vi bör ta upp till behandling är den mer politiskt betonade frågan som rör vad revisorernas kontrollerande arbete skall inriktas på. De senaste åren har kritik framförts som går ut på att den kontrollfunktion som revisionen utgör inte används tillräckligt effektivt. Man pekar särskilt på den svarta marknaden och den privata konsumtionen på företagens bekostnad. Man tycker att det är minst lika viktigt att sätta in revisorernas krafter mot dessa företeelser som att utveckla den mera traditionella revisionen. Detta är svåra problem säger Paul Berger – de fordrar mycken eftertanke. Men i princip ligger det mycket i kritiken. Det är i alla fall dags att ta upp den till seriös behandling.
Paul Berger ser stora fördelar med den typ av revisorer som vi har idag. Men de organisatoriska former som arbetet nu bedrivs i är inget hinder för en ändring av arbetsinriktningen. Vi måste under de närmaste åren förutsättningslöst diskutera revisorns roll. En roll som skall bygga på en oberoende revisorsfunktion. Men oberoendet behöver inte sättas ifråga vid en diskussion av vad revisorernas kunskaper skall användas till.
Den utökning av medarbetarstaben vid kommerskollegium, som Brottsförebyggande rådet föreslagit och som för närvarande övervägs av statsmakterna, kommer främst att användas till en utökning av tillsynsverksamheten. Paul Berger tror inte att revisorsenheten om några år har en armé av byrådirektörer. Den starka tillväxten av revisorskåren medför däremot självfallet att resursbehovet automatiskt ökar.
Bodil Sjöö-Mårtenson