Hur ofta är företagens bokslut felaktiga? Varför upptäcker inte revisorerna felen? Auktor revisor Gunnar Blomberg, Feinsteins Revisionsbyrå AB, framhåller här att en kvalificerad revisor inte i någon form får låta sig förknippas med ekonomiska rapporter som han inte kan gå i god för.
I BALANS nr 7/1979 framför kommerserådet Paul Berger bland många intressanta synpunkter även det påståendet att ”I mängder av särskilt mindre företag är revisionsberättelsen idag fortfarande bara en ren biprodukt till bokslutsarbetet – någon egentlig revision görs inte.” Om det är så har Paul Berger naturligtvis rätt i att man måste se till att den erforderliga revisionen i dessa fall verkligen blir utförd. Jag tror dock att uttalandet kan må väl av att nyanseras en smula.
Jag förmodar att Paul Berger i första hand är bekymrad över förekomsten av oriktiga bokslut som underlag för externa beslut. Orsakerna till sådana bokslut kan antingen hänföras till ett bristfälligt bokslutsarbete beroende på otillräckliga kunskaper etc eller felaktiga grunduppgifter i form av avsiktligt eller oavsiktligt oriktiga värderingar av olika balansposter m m. Om någon form av biträde eller medverkan från revisorn/revisionsbyrån förutsättes i bokslutsarbetet – vilket är utgångspunkten för ovannämnda uttalande – beror bekymren enligt min uppfattning egentligen enbart på att en okvalificerad revisor/revisionsbyrå använts. Då kommerskollegium övervakar enbart de kvalificerade revisorerna (auktoriserade och godkända) skulle man något tillspetsat kunna säga att problemet ifråga inte berör kommerskollegium. Så enkelt är det väl dock kanske inte.
Det synes vara ett faktum att en väsentlig orsak till att så många oriktiga bokslut ”kommer ut på marknaden” är att anlitade ”revisorer” saknar erforderlig kompetens. Detta problem kan lösas genom att det blir ett krav att enbart kvalificerade revisorer – i detta sammanhang liktydigt med auktoriserade och godkända – tillåts revidera aktiebolag och andra (större) rörelser etc. Rekommendationer i den riktningen har redan lämnats av bland annat BRÅ i PM om ”Revisors verksamhet”. Med hänsyn till kommerskollegiums intresse av god revision förutsätter jag att tillsynsmyndigheten för sin del arbetar i samma riktning.
Om man så något övergår till att fundera på den ”omöjliga” kombinationen kvalificerad revisor – oriktiga bokslut måste man enligt min mening i första hand se på slutresultatet – bokslutet – och i andra hand på metoderna för att uppnå ett riktigt bokslut. Från externa intressenters synpunkter är kvaliteten på ett företags bokslut det väsentliga. Däremot är frågan om vilken blandning av resurser i form av företagets egen personal, revisor, övriga medarbetare på revisionsbyrån som funnits inte lika intressant. Det viktigaste är att man kan lita på uppgifterna i bokslutet.
I detta sammanhang kan man fråga sig hur stor frekvensen är av oriktiga bokslut i kombinationen med kvalificerade revisorer. Jag utgår ifrån att frekvensen relativt sett är låg. Denna utgångspunkt innebär dock inte att problematiken helt kan glömmas bort. Jag vill till och med utvidga frågan.
Enligt min uppfattning får en kvalificerad revisor inte låta sig förknippas i någon form med ekonomiska rapporter, vilka revisorn inte kan gå i god för. Med förknippas avses att revisorn deltagit i arbetandet med framtagandet av rapporten (bokslut, budget m m) resp reviderat den och detta förhållande blir känt för eller kan förutsättas hos mottagaren/läsaren. En utskrift på revisorns brevpapper måste anses som ett bevis för deltagande, revisorns medverkan eller närvaro vid presentation av rapporten är åtminstone ett indicium. Även om en rapport upprättas enbart för internt bruk måste det många gånger kunna förutsättas att den även – i ett senare skede – kan distribueras utanför företaget och därmed göra revisorn externt förknippad med rapporten ifråga.
Med uttrycket ”gå i god för” menar jag att revisorn måste göra en självständig bedömning av rapportens innehåll samt komma till den slutsatsen att rapporten är i huvudsak riktig. För den skull måste många gånger rapportens underlag (exempelvis resultaträkningens och balansräkningens delposter) revideras på sedvanligt sätt. I andra fall kan det mot bakgrund av revisorns välgrundade kännedom om företaget och dess rutiner räcka med att revisorn gör en professionell bedömning av materialet.
För det fall att rapporten är en budget som exempelvis inges i samband med en framställan om nya eller ökade krediter måste revisorn – om han på något sätt förknippas med budgeten – ha gjort en egen bedömning av budgetförutsättningar och beräkningar. Skulle revisorn därvid finna att den framlagda budgeten enligt hans uppfattning inte är välgrundad måste han framföra sina avvikande synpunkter. Likaså måste revisorn reagera om budgeten bygger på särskilt speciella förutsättningar, vilka inte presenteras. Revisorn kan vid sådana förhållanden inte som tyst vittne sitta med i en diskussion mellan företaget och dess kreditgivare.
När det gäller internt upprättade budgetar som enbart är avsedda för användning inom företagsledningen inklusive styrelsen menar jag att revisorn även i sådana fall måste reagera mot en budget som enligt hans uppfattning inte är välgrundad. I många praktiska situationer kan man nog som tumregel säga att ett större negativt utfall gentemot ett visst års resultatbudget kräver särskilda insatser från revisorns sida vid bedömning av nästa års budget. Skulle även denna nästa budget vara en ”glädjebudget” måste revisorn reagera.
Den kontroll som revisorn måste göra vad beträffar alla de rapporter inklusive externa årsbokslut som revisorn på något sätt förknippas med blir beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Revisorns kännedom om företaget, dess personella resurser och rutiner, erfarenheterna från vidtagna granskningsåtgärder, medverkande revisorsmedarbetares kompetens och riktlinjerna för deras arbete – bland annat allt detta måste beaktas när revisorn avgör vilken ytterligare granskning som i det enskilda fallet är erforderlig för att slutprodukten (bokslutet etc) skall få den säkerhet som användarna behöver.
Sammanfattningsvis kan man kanske uttrycka saken så: Om en kvalificerad revisor i någon form förknippas med ett bokslut eller annan ekonomisk rapport måste omvärlden kunna utgå ifrån att revisorn ”garanterar” att uppgifterna är i huvudsak riktiga och rimliga.
Auktor revisor Gunnar Blomberg, Feinsteins Revisionsbyrå AB.