Balans nr 8 1979

Planerade konkurser i USA

I USA har planerade konkurser fått stor utbredning och blivit ett stort problem för fordringsägare och myndigheter. Länsåklagare Klas Lithner som studerat denna typ av brott redogör här för hur man i USA utreder ett misstänkt gäldenärsbrott.

I samband med fem månaders studier och forskning i USA och Kanada under tiden november 1977–april 1978 fick jag från Ackordscentralerna i Stockholm, Göteborg och Malmö genom förmedling av direktör Sven Åvall ett anslag för studier av planerade konkurser i USA, för vilket jag härmed får framföra mitt varma tack. En rapport därom har tidigare tillställts givarna och andra, som kunde vara intresserade därav.

EGEN ERFARENHET AV PLANERADE KONKURSER

Trots att jag under många år och i ganska stor omfattning sysslat med gäldesnärsbrott, eftersom detta alltid varit mitt speciella intresse som åklagare, har jag endast i ringa utsträckning kommit i kontakt med planerade konkurser. Härmed avses rörelsekonkurser, där det redan från början är avsett, att rörelsen skall sluta med en konkurs, att det däri endast skall finnas skulder och möjligen mycket obetydliga tillgångar och att större delen av tillgångarna före konkursen överförts till ett annat rättssubjekt, ofta en rörelse i samma bransch. Omkring 1953 hade jag Göteborg ett mål av denna typ, som helt i överensstämde med vad som beskrivs i det senare. Vid denna tidpunkt hade dock varken utredaren, jag som åklagare eller domstolen klart för sig att detta var ett mycket speciellt gäldenärsbrott. Det åtalades och dömdes istället som en vårdslöshet mot borgenärer, trots att straffet blev betydligt strängare än vad det skulle ha blivit för en normal vårdslöshet genom enbart fortsättandet genom en förlustbringande rörelse.

SVENSKA FALL

Under senare år har emellertid vissa typiska fall förekommit i Sverige.

I Stockholm har det förekommit en serie sådana brott, som huvudsakligen hade anknytning till företag i reklam- och presentartikelbranschema.1

I Göteborg förekom vidare år 1970–74 en serie fattigkonkurser i tio bolag, där centralfiguren var en praktiserande jurist. Enligt uppgift har dylika serier även förekommit i andra delar av landet.2 Förutom i tidigare nämnt material har problemet också behandlats i riksdagen i motion 1976/77:1252 om åtgärder för att förhindra skatteflykt m m vid upprepade konkurser. Där redogöres för ett synnerligen flagrant fall, där en person genom bolag, bulvaner eller personligen på tio år berörts av tio konkurser med sammanlagda skatteskulder på 1.710.637 kronor, på vilka statsverket ej fått någon utdelning. Av näringsutskottets betänkande 1976/77:30 mom los 21–24 och 49–51 framgår att motionen avstyrktes med hänvisning till pågående utredningar, som redovisats på förstnämnda ställe. Riksdagen biföll, enligt vad som framgår av dess protokoll 1976/77 den 11 maj s 128–129 och 139, utskottets hemställan.

Det kan vidare nämnas, att inom mitt verksamhetsområde pågår en förundersökning på grund av misstanke om oredlighet mot borgenärer, där under åren 1970–76 fyra bolag med samma fem familjemedlemmar som styrelseledamöter gått i konkurs med en sammanlagd förlust för statsverket av skatter på 617.103 kronor.

Se Lithner, ”Scam” – en ny amerikansk typ av gäldenärsbrott visar sig även i Sverige, Företagsekonomi 1975:1:14:14–15.

Se Gösta Kedner, Företagskonkurser (1975), s 476.479. Hans fall 2 synes vara identiskt med det i riksdagsmotionen nedan nämnda.

ENGLAND

Fenomenet är även känt i England och från ett studiebesök 1957 känner jag till att det där kallas The long-firm fraud. Jag fick också muntligen en typisk beskrivning på denna typ av brott men fick icke tillgång till London-polisens interna handbok av Arthur Thorp om utredning av kvalificerade ekonomiska brott.3

Beträffande England kan nämnas, att en lärare i kriminologi vid University College i Cardiff, Michael Levi, f n håller på med en bok om long-firm fraud. Den är byggd på ett omfattande engelskt material. Jag har fått ta del av manuskriptet i de delar som gäller hur brottet är organiserat och kontrollen av det. I förstnämnda avseende verkar det som den yrkesmässiga brottsligheten är mycket mer detaljerat organiserad än vad jag hört talas om i Sverige. Beträffande kontrollen litar man i första hand på de specialutbildade polismän som tjänstgör vid the Company Fraud Department (vanligen kallad the Fraud Squad). Detta är en specialavdelning, som är gemensam för the Metropolitan Police (London) och den eljest självständiga City of London Police. För övriga delar av landet finns det cirka 40 specialavdelningar i olika polisdistrikt för utredning av kvalificerade ekonomiska brott, de minsta på två man och de största på ungefär tolv man i de städer som kommer närmast efter London i storlek. För Londonområdet finns det vidare en liten specialenhet, the Commercial Crime Intelligence Office, som sysslar med att insamla och systematisera upplysningar om företag och personer som bedriver brottslig ekonomisk verksamhet. Denna enhet mottar och lämnar uppgifter för hela landet.

Ett annat kontrollorgan av betydelse är vidare Handelsdepartementet, the Department of Trade. Det har nämligen en grupp revisorer, the Companies Investigation Branch, vars uppgift är att övervaka aktiebolag, dels när det gäller hur det fullgör sin bokföringsskyldighet, dels att det träder i likvidation, när skäl därtill föreligger, och dels när det föreligger misstanke om brott i samband med en likvidation. I de fall där denna sker tvångsvis, påminner den starkt om en konkurs. Beträffande konkurser är dock offentligheten större och tvångsmedlen effektivare. Även för sistnämnda kategori finns det speciella revisorer, Bankruptcy Examiners. Dessa har skyldighet att underrätta chefen för den centrala åklagarmyndigheten (Director of Public Prosecutions, ej motsvarande RÅ i Sverige), om de misstänker brott i samband med en konkurs.4

Se Lithner, Scotland Yards skojarrotel, Nordisk Kriminalteknisk Tidskrift 1957:9:271–274.

Se Council of Europe, Legal Affairs, International Exchange of Information on Current Criminological Research Projects in Member States, vol 17 (1977), s 243–244, The history and organisation of long-firm fraud.

USA

Det är emellertid i USA som brottet fått sin största utbredning och erbjudit det största problemet både för fordringsägarna och för olika myndigheter.

Konkurslagstiftningen

Eftersom dessa brott normalt förövas i samband med konkurser och med utnyttjande av konkurslagstiftningen, är det nödvändigt att som bakgrund lämna en kortfattad översikt av vad den amerikanska konkurslagstiftningen innehåller.

Den amerikanska konkurslagstiftningen påminner starkt om den svenska. Enligt författningen är konkurs ett federalt område och regleras sålunda av federal lagstiftning. Denna består av en konkurslag (Bankruptcy Act) jämte kompletterande regler.5 Konkursdomstolen är den lokala federala domstolen, United States District Court.6 Uppgifterna som konkursdomare handlägges antingen av en vanlig domare, U S District Judge, eller av en speciell konkursdomare, U S Referee. Denne är jurist och utses för en sexårsperiod av en federal domare för att avlasta honom uppgifterna som konkursdomare. Den specielle konkursdomarens beslut kan överklagas till den federale distriktsdomaren. Konkursförvaltaren kallas Trustee. Konkurs kan beslutas antingen på gäldenärens egen ansökan eller, under vissa förutsättningar, på ansökan av borgenärer. En konkurs skall normalt avskrivas inom mellan 30 och 90 dagar efter det första borgenärssammanträdet. En konkurs kan emellertid inte avskrivas, om gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott av en mängd olika typer, inklusive bokföringsbrott, samt vissa andra brott, bl a svindleri. Vidare har samme gäldenär inte rätt att få en konkurs avskriven mer än en gång vart sjätte år. Däremot kan han gå i konkurs hur ofta som helst. Vid misstanke om gäldenärsbrott är det förvaltarens skyldighet att göra anmälan därom till den federale åklagaren, U S Attorney. Straffbestämmelserna återfinnas i sektion (§) 152 av Title 18, U S Code (den federala strafflagen). Denna straffbelägger följande förfaranden:

  1. att envar, alltså ej endast gäldenären, uppsåtligen döljer tillgångar för konkursförvaltaren eller annan representant för konkursboet eller myndigheterna

  2. att begå mened eller avge oriktig redovisning

  3. att framställa oriktigt anspråk mot konkursboet

  4. att motta egendom av betydenhet från en gäldenär med uppsåt att kringgå konkurslagen efter det att ansökan om konkurs ingivits

  5. att ge eller erbjuda motparten egendom för att handla eller underlåta att handla i konkursförfaranden

  6. att som förberedelse till ett konkursförfarande mot en själv eller någon annan brottsligen undandra eller dölja egendom

  7. att sedan en konkursansökan ingivits eller som förberedelse därav dölja, förstöra, skada eller förfalska någon handling som gäller eller har anknytning till en konkursgäldenärs egendom eller affärer

  8. att brottsligen undanhålla från förvaltaren eller annan representant för konkursboet eller konkursdomstolen någon handling som gäller en gäldenärs egendom eller affärer. Straffet för detta brott är böter högst 5.000 dollar och/eller fängelse högst 5 år. §§ 153–155 straffbelägger ytterligare brott av andra personer än gäldenären i samband med konkursen.

Följande handlingar kan vidare hindra att en konkurs avskrivs:

  1. att gäldenären är misstänkt för gäldenärsbrott enligt tidigare uppräkning

  2. att gäldenären utan godtagbara skäl underlåtit att föra eller bevara böcker, om de icke kan rekonstrueras

  3. att gäldenären som rörelseidkare genom svindleri förskaffat sig pengar eller egendom

  4. att gäldenären under ett år före konkursansökan gjort en skenöverlåtelse

  5. att gäldenären underlåter att efterkomma konkursdomarens befallning eller att besvara frågor under konkursförfarandet

  6. att gäldenären underlåter att tillfredsställande förklara förluster eller avsaknad av tillgångar.

Se Epstein, David G, Debitor – Creditor Relations. St Paul, Minnesota, 1973.

Om den amerikanska domstolsorganisationen se Lithner, Rättegångsförfarande i brottmål i USA, SvJT 1962:271–281.

Brottets former

I stället för den längre beteckningen planerade konkurser (planned bankruptcy) har de båda specialisterna Kossack och Davidson i sina artiklar skapat det nya ordet ”Scam”. Detta har numera blivit så utbrett att alla som syssla med detta område veta att det betecknar detsamma som en planerad konkurs.7

De indelar brotten i två olika typer, ettstegsbrottet och trestegsbrottet. Trestegsbrottet tillgår så att ett nytt bolag bildas, bolaget öppnar en bankräkning och skaffar lokaler. Bolaget börjar göra inköp från olika leverantörer och betalar sina leveranser på förfallodagen för att på det viset förskaffa sig gott rykte i betalningshänseende. Brottslingarna använder det goda rykte bolaget sålunda fått i kredithänseende för att skaffa nya leverantörer och beställa mer varor, medan de fördröjer betalningarna till de ursprungliga leverantörerna. Brottslingarna ökar sina beställningar från alla leverantörer och säljer varorna till underpris till hälare eller andra, som är villiga att köpa dem utan att göra några frågor. De mottar kontant betalning för varorna och avviker sedan eller tömmer rörelsen på ytterligare tillgångar och inger konkursansökan.

Ettstegsbrottet undviker de båda första stegen genom att man köper en existerande rörelse med gott rykte i kredithänseende. Brottslingarna ökar sedan sina beställningar och upprepar enbart det tredje stadiet i det nyss skildrade förfarandet.

En karakteristisk typ av brott är vidare den där inköpen görs under mässor på hösten och de stora inköpen motiveras med att de gäller den kommande julhandeln. Många säljare lider därför betydande förluster i början av året, när dessa skulder förfaller till betalning.

Vanliga metoder som används av gäldenärsbrottslingar på detta område är följande:

  1. de avlämnar eller döljer sådana tillgångar i rörelsen som maskiner, möbler och lager och antingen gömmer dessa eller placerar dem så att de blir åtkomliga för brottslingen men icke för konkursboet

  2. de tömmer rörelsen på tillgångar genom att göra utbetalningar till sig själva genom check eller kontant och bokför icke kontantutbetalningarna sedan checken utställts till innehavaren själv

  3. de gör ovanligt stora inköp av varor på kredit omedelbart före konkursen, bokför icke de inköpta varorna och tar sedan antingen varorna för eget bruk eller säljer dem utan att bokföra intäkten av försäljningen

  4. de använder maskiner, övriga inventarier, lager eller pengar från konkursboet i en ny rörelse eller för sitt eget personliga bruk.

  5. Under perioden före konkursen kan en ohederlig person förfalska, ändra eller utelämna från bokföringen poster, som skulle visa vilka de riktiga tillgångarna är och kan även ge sina anställda instruktioner att göra eller underlåta sådana införningar.

  6. Yrkesmässiga gäldenärsbrottslingar kan också använda sig av en bulvan som innehavare av rörelsen i sådana branscher som möbler, juveler och hushållsartiklar.

  7. Gäldenären överenskommer med en fordringsägare att betala vissa skulder fullständigt till skada för andra fordringsägare.

  8. Ett bolag, som sysslar med framtida tjänster, sluter kontrakt med kunder och mottar förskottsbetalningar från dessa. Sedan förbrukas eller döljs pengarna och bolaget går i konkurs.

Jag har tidigare på grundval av amerikanskt material behandlat hithörande frågor i artikeln Företagsekonomiska pirater,

Företagsekonomi, 1972:10:286–287.

Utredningsmetodiken

Vid utredningar av misstänkta gäldenärsbrott av denna typ är följande åtgärder av betydelse:

  1. anskaffa samtliga handlingar

  2. intervjua fordringsägarna

  3. skaffa uppgifter om deras ekonomiska mellanhavanden med gäldenären och övriga upplysningar som de kan lämna om hur rörelsen drivits

  4. undersök om några uppgifter om rörelsens ställning har lämnats av gäldenären, hur de sänder (med posten, personligen överlämnade osv) och om borgenärerna förlitat sig på dessa uppgifter när de lämnat gäldenärsbolaget kredit

  5. i fall där man misstänker att gäldenären underlåtit att införa inköp eller mottagna varor eller betalat vissa fordringsägare till nackdel för andra, undersök bokföringen för att fastställa, om det finns icke bokförda försäljningar eller inköp, eller om möjligen oriktiga anspråk bevakas i konkursen

  6. där det anses lämpligt, undersök leverantörfakturorna för att beträffande leveranser till gäldenären fastställa sådana detaljer som datum för leveranserna, hur de skickats, vart de levererats eller mottagits av gäldenären och vilken av gäldenärens anställda som kvitterat varorna

  7. skaffa upplysningar om alla varor som levererats till gäldenären på annan ort

  8. undersök bakgrunden hos gäldenären och övriga personer i ledande ställning i gäldenärsbolaget.

    De som skulle kunna känna till att varor sålts till underpris eller undandolts, kan innefatta personer, som handlar med varupartier i andra hand och lagerpersonal. Lagerhuskvitton och fraktsedlar kan lämna betydelsefulla upplysningar. Om icke bokförda försäljningar misstänks, kan det vara nödvändigt att hålla förhör med vissa kunder för att få upplysningar till komplettering av den ofullständiga bokföringen. Gör utdrag ur kundernas bokföring för att bevisa sådana försäljningar, som icke bokförts i gäldenärens bokföring. I de fall där varor undandolts, överväg att kontrollera gäldenärens rikssamtal, antingen från hans egna register eller via telefonbolaget. Om gäldenären överlåtit fordringar till ett aktiebolag, kontrolleras dettas bokföring för att avgöra om den överensstämmer med gäldenärens. Förhör gäldenärens revisor om vilka upplysningar han kan lämna muntligen och med stöd av sitt arbetsmaterial inklusive en detaljerad redogörelse för vilket arbete han gjorde som förberedelse för revisionsberättelsen.

  9. Om organiserad brottslighet misstänkes ligga bakom en planerad konkurs, undersök följande detaljer:

    1. är gäldenärens vänner eller släktingar inbegripna i liknande verksamhet?

    2. när började gäldenären sin rörelse?

    3. vad är gäldenärens tidigare affärshistoria?

    4. har han tidigare drivit rörelser som gått omkull eller gått i konkurs?

  10. Genomgå protokollen från sammanträdena i konkursen.

  11. Om den rörelse som gått i konkurs är en detaljhandel, skall gäldenären eller personer i ledande ställning i gäldenärsbolaget förhöras i detalj rörande försäljningspriserna och ombedjas att specificera inköps- och försäljningspriser för de viktigaste artiklar som sålts. Om rörelsen bestått i tillverkning, begär detaljerade upplysningar om kvantiteter och kostnader för råmaterial, som förvandlats till slutprodukt, andra kostnader, pålägg, kassation, försäljningspriser osv. Begär förklaring till brister eller minskningar i tillgångarna.

  12. Försök att observera och skaffa upplysningar om gäldenärernas nuvarande inkomst och verksamhet för att se om han använder dolda tillgångar i kombination med sin nuvarande affärsverksamhet eller för sina personliga levnadskostnader.

  13. Intervjua gäldenärens tidigare anställda enligt ovan. Anställda och bokförare eller revisor kan eventuellt lämna upplysningar om misstänkta förfaranden, t ex icke bokförda försäljningar, inkomster som icke insatts på bank, bankräkningar, bankfack, vilka åkare som utför transporter, vilka lastbilar och lagerlokaler gäldenären använt för att i hemlighet förflytta varor utanför den normala affärsidén och försändande av varor i originalförpackningar till personer med vilka gäldenären normalt inte hade affärer, erhållna order från gäldenären att förstöra märken som identifierat varorna, ompackning, döljande av varor eller placerande av varor i lagret för att vilseleda vid en inventering. Kom ihåg att tidigare anställda kan ha ett horn i sidan till arbetsgivaren.

    Undersök vilka andra personer som har haft ett ekonomiskt intresse i rörelsen.

  14. Skaffa detaljerade signalement på de inblandade personerna. Underlät gäldenären att inbetala till bank inkomster från försäljningar som skett omedelbart före konkursen, eller gjorde han ovanligt stora inköp på kredit omedelbart före konkursen?

  15. Är gäldenären nu verksam i samma bransch?

  16. Har några oriktiga bevakningar gjorts i konkursen?

  17. Har några tillgångar dolts genom att inventarier eller lager placerats i lagerlokaler där kvittot utställts på ett fingerat eller falskt namn?

  18. Vid försök att lokalisera och identifiera undanskaffade tillgångar kan man ha hjälp av tillverkningsnummer som man erhåller från tillverkarna.

  19. Varningstecken:

    1. Icke bokförda försäljningar under de allra sista dagarna som rörelsen drivits ger stöd för misstanken att gäldenären eller de anställda dolt eller stulit kontanter.

    2. I allmänhet kan man räkna med att sådana varor, som snabbt förfars, nyhetsartiklar o dyl, snabbt skulle utförsäljas och de influtna likviderna av sådana försäljningar undandöljas, medan sådana varor, som icke snabbt försämras i värde, kan döljas för att användas i en ny affärsverksamhet eller försäljas genom hälare o dyl.

    3. Ibland kan saknade lager, inventarier eller medel skyllas på att de blivit förstörda eller förlorade p g a brand, översvämningar, inbrott eller hasardspel. Om sådana påståenden är riktiga, kan man ibland kontrollera med vederbörande myndighet t ex brandkår eller polis för att kontrollera vad som verkligen hände, när händelserna rapporterades och om någon utredning gjorts som visar att händelserna verkligen inträffat.

  20. Genomgång av bokföringen:

    1. I fall, där det föreligger starka misstankar om underskott i lagret eller i kontanter, överväg möjligheten att räkna fram underskottet via bokföringen enligt en rutinmässig metod, där man utgår ifrån befintlig kassa eller befintligt varulager vid den senaste tidpunkt då det föreligger tillförlitliga uppgifter därom.

    2. Om den beräkning man sålunda gjort visar att det föreligger ett underskott av kontanter eller i lagret, kan man icke enbart därigenom avgöra om bristen beror på att varor undandolts eller om varorna sålts, så att inkomsterna av försäljningen undanhållts. Det är därför viktigt att kunna bevisa att även en liten kvantitet av lagret undandolts för att visa verkliga orsaken till underskottet i bokföringen. Det kan vara möjligt att finna fakturor eller andra handlingar, som visar att varor inköpts omedelbart före konkursen, som varken sålts eller överlämnats till konkursförvaltaren. Det är också nödvändigt i en sådan uppställning att utesluta möjligheten att gäldenären sålt varor till underpris.

    3. I en rörelse där varorna kan identifieras genom serienummer eller på annat tillförlitligt sätt kan det vara möjligt att få fram antalet och numret på de artiklar som saknas.

    4. Planerad konkurs kan vara ett grovt brott, om det planerats ända från att rörelsen startades. Vid bestående rörelser kan det någon gång hända att en konkurs är avsiktlig, om rörelsen stöter på allvarliga ekonomiska svårigheter, och att tillgångar därför överförs eller döljs som förberedelse till konkursen. Utredaren bör överväga rörelsens bakgrund, gäldenärens rykte, vilken bransch det gäller, hur länge och på vilket sätt rörelsen drivits, om stora inköp på kredit skett just före konkursansökan, och om felaktiga uppgifter om rörelsens ställning lämnats till leverantörerna för att förmå dem att lämna leveranser.

    5. Vid beräkning av kassaunderskottet bör alla in- och utbetalningar styrkas via banken och den framräknade kassabehållningen jämföras med gäldenärens egna uppgifter om vad den har varit vid olika tidpunkter.

    6. Överväg att jämföra uppgifterna med bokföringen hos leverantörer och kunder m fl, särskilt på sådana områden där gäldenärens bokföring synes vara ofullständig eller helt saknas.

    7. Stora uttag av kontanter omedelbart före konkursen bör undersökas för att avgöra om gäldenären lämnat oriktiga uppgifter om anledningen till uttagen genom:

      1. oriktiga verifikationer för påstådda betalningar av tjänster från utomstående

      2. oriktiga verifikationer för betalningar och inköp

      3. oriktiga verifikationer för resor eller andra utgifter

      4. att uttag för egen räkning uppgivits gälla återbetalning av lån.

Redovisning om obestånd

När man undersöker om gäldenären dolt tillgångar som förberedelse till konkursen, är det nödvändigt att bevisa att rörelsen varit på obestånd vid tiden i fråga. Det följande är några händelser, som kan tjäna som stöd för misstanken eller som bevisning om att rörelsen var på obestånd:

  1. undersök kontoutdrag från banker för att se om man genomgående gjort överdrag vid betalningar eller om bankräkningarna uppvisat underskott

  2. undersök om gäldenären utställt checkar utan täckning för att på det viset tillfälligt få in pengar

  3. undersök om banken vägrat att inlösa checkar som saknat täckning

  4. vid undersökning av betalade checkar undersök också om det förflutit någon längre period mellan de datum checkarna utställts och de datum när de inlösts i bank. Gäldenären kan nämligen ha bett betalningsmottagaren vänta med att begära betalning för checken i avvaktan på att medel skulle inflyta på kontot

  5. gör en kortfattad analys av betalningen av skulder för att avgöra om denna minskat påtagligt och jämför detta med om inköpen ökat under samma period. Om så är fallet undersök skälet därtill

  6. undersök om betalningar av mottagna varor senare återförts i bokföringen vilket tyder på att checkar som utställts som betalning saknade täckning

  7. överväg i vissa fall att göra en uppställning över förfallande skulder för att visa oförmåga att betala skulder inom rimlig tid (normal rutin i svenska förundersökningar om vårdslöshet mot borgenärer)

  8. övergång från kreditköp till kontantköp kan tyda på att kredit vägrats på grund av tidigare oförmåga att betala. Hör leverantörerna om anledningen till övergången

  9. om det finns tillförlitlig bokföring om ställningen vid en viss dag under den period då tillgångar misstänkes ha undandragits, jämför skulderna och tillgångarna denna dag

  10. undersök skulderna i rörelsen beträffande belopp, ålder och slag, särskilt när det gäller sådana som ej syns ha ett normalt samband med rörelsen.

Övriga motmedel

Dessa kan uppdelas i tre grupper, för det första de förebyggande, för det andra de som gälla utredningen, och för det tredje de som gälla kvalifikationerna hos utredare och åklagare. Vad gäller de förebyggande åtgärderna, har en hel del av dessa redan framgått av den föregående redogörelsen, när det gäller varningssignaler för leverantörer och långivare. En annan viktig åtgärd är ett landsomfattande register över personer, som tidigare varit inblandade i planerade konkurser, för att söka förhindra att de startar eller i ansvarig ställning deltar i nya rörelser, innan de gamla konkurserna är avslutade.8

Beträffande utredningarna är det av vikt, att dessa inleds snabbt och effektivt och att tvångsmedel anlitas för att hindra de misstänkta att dra vinning av brotten.

Beträffande kriminalpolisens och åklagarnas utbildning och verksamhet är det viktigt med god grundutbildning, specialutbildning angående ekonomisk brottslighet och specialisering av uppgifterna.

Beträffande polisen 9 är möjligheten till specialisering givetvis störst inom den federala polisen (Federal Bureau of Investigation), poliskårerna i de delstater som även bedriver kriminalpolisverksamhet och de största grevskapen och städerna. Detsamma gäller åklagarverksamheten. Jämfört med vanliga brottmål är det vid utredningar om planerade konkurser och andra kvalificerade förmögenhetsbrott av stor vikt att åklagarna verkligen utövar ledningen av förundersökningen. Vid vissa åklagarmyndigheter har man egen utredningspersonal med ungefär samma kvalifikationer som vid kriminalpolisen för utredningar under åklagarnas direkta ledning. Det är också viktigt att åklagarna blir specialiserade på hithörande uppgifter med tillräckligt lång tjänstgöring och får ordentlig specialutbildning.10 Vissa polis- och åklagarmyndigheter har också egna revisorer för biträde med förundersökningar.

Om sådana förbud se L H Leigh, Policy and punitive measures in respect of economic offenses, s 113–180, särskilt s 133–137, i Council of Europe, Legal Affairs, Collected Studies in Criminological Research, Vol XV, Criminological Aspects of Economic Crime, Strasbourg, 1977. Även de båda övriga bidragen i denna volym, av Klaus Tiedemann och Georges Kellens, äro mycket värdefulla.

Se min i not 6 nämnda artikel s 277 och 283–284.

Sådana kurser anordnas t ex av the National College of District Attorneys i Houston, Texas, och på andra platser, the National Center on White-collor Crime i Seattle, Washington, the Cornell Institute on Organized Crime i Ithaca, New York, och Anacopa Sciences, Santa Barbara, California.

KANADA

Beträffande förekomsten av planerade konkurser i Kanada, så är sådana kända i storstäderna Toronto, Vancouver, Montreal och Quebec. Särskilt i de båda sistnämnda städerna och i hela provinsen Quebec uppges de vara vanliga liksom misstankar om gäldenärsbrott vid konkurser i allmänhet. Det är här fråga om en brottslighet, som har anknytning till både USA och Europa. Beträffande förebyggande utredning anser man sig ha kommit långt inom den federala polisen RCMP (Royal Canadian Mounted Police). Bl a fäster man stor vikt vid små högkvalificerade enheter inom kriminalpolisen, ”intelligence units”, som endast har till uppgift att samla, systematisera och vidarebefordra uppgifter om den organiserade brottsligheten inklusive dess befattning med planerade konkurser. Dessa finns både inom den federala poliskåren, inom de provinsiella poliskårerna i de båda största provinserna Ontario och Quebec och i de största städernas kommunala poliskårer. Man har vidare ett antal kriminalpolismän som i tjänsten fått ekonomisk utbildning vid universitet.

Inom åklagarväsendet förekommer det också en viss specialisering av uppgifterna.

Klas Lithner, länsåklagare

LITTERATUR

Ur den rikhaltiga litteraturförteckningen i min originalrapport medtages här endast de viktigaste verken.

Blakey, Robert G m fl, Rackets Burean: Investigation and Prosecution of Organized Crime. National Institute of Law Enforcement and Criminal Justice (= NILECJ), Washington, 1977

Chamber of Commerce of the United States, Deskbook on Organized Crime, 1972

De Franco, Edward Jr, Anatomy of a Scam: A Case Study of a Planned Bankruptcy By Organized Crime, Washington, 1973

Edelhertz, Herbert, The Nature, Impact and Prosecution of White-collar Crime, Washington, 1970

Edelhertz, Herbert m fl, The Investigation of White-Collar Crime. A Manual for Law Enforcement Agencies. Law Enforcement Assistance Administration (= LEAA), Washington, 1977

Finn, Peter and Hoffman, Alan R, Prosecution of Economic Crime. NILECJ, Washington, 1976

Kossack, Nathaniel E, ”Scam” – The Planned Bankruptcy Racket, The New York Certified Public Accountant, June 1965 (XXXV:6), s417–423

Kossack, Nathaniel E and Davidson, Sheldon-, Bankruptcy Fraud: The Unholy Alliance Moves In, Credit and Financial Management, 1966 (68): April s 20–24, May s 28–32

National District Attorneys Association, The Prosecutor’s Mannal on Economic Crime, Washington, 1977

På grund av den korta hänvisningen till Kanada ovan medtar jag även två kanadensiska litteraturförteckningar. Det är förmodligen en ren slump, att båda råkar vara på franska. Rimligtvis borde annars den mest omfattande ekonomiska brottsligheten i Kanada förekomma i den största staden Toronto.

Commission d’enquéte sur l’administration de la justice en matiere criminelle et pénale an Quebec. La société face au crime Volume 3. Tome II. Le Crime au Quebec. Les sommets de la criminalité quebecoise, Quebec, 1969,s 1–160

Levesque, Mario m fl, La criminalité économique au Quebec. Ecole de Criminologie et Centre International de Criminologie Comparée, Université de Montréal, 1977, I–II (stenc)

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...