Inför NRFs årliga möte presenteras en allmän information om viktiga händelser i respektive land under senaste året.

Nordiska Revisorsförbundet är en sammanslutning av de auktoriserade revisorernas organisationer i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. I förbundets stadgar, som antogs redan 1956, heter det att ändamålet är att ”främja utvecklingen av revision och redovisning i de nordiska länderna”.

Nordiska Revisorsförbundet avhöll sitt årliga ordinarie möte i Reykjavik den 7 – 10 augusti i år. På mötet gavs en allmän information om viktiga händelser i respektive land under det gångna året. Dessutom behandlades aktuella samarbetsfrågor rörande redovisning, revision och vidareutbildning. Under mötet fördes också diskussioner med sikte på att nå fram till gemensamma ståndpunkter i frågor som är under behandling i de internationella organisationer man är medlem av. Bland annat behandlades ”ethics and tax planning”, ”revisjon i kooperative- og samvirkeforetak”, ”värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta”.

Mot bakgrund av det behov man har att sprida information till ledamöter och andra om utvecklingen i de nordiska länderna och om frågor som behandlas i Nordiska Revisorsförbundet beslöts vid föregående möte att i varje lands nationella tidskrift ta in summariska översikter över utvecklingen och ge korta referat av frågor som har varit uppe till behandling i förbundet.

Rapporterna visar att man i stort har samma problem i alla de nordiska länderna såväl som samma utvecklingstrend.

REVISORSUTBILDNINGEN

Under en lång tid har revisorsutbildningen varit föremål för uppmärksamhet och utvecklas ständigt.

I Danmark har FSR arbetat aktivt för att få genomföra förbättringar av den teoretiska ”ervervsøkonomiske grunnutdannelse” fram till cand merc-examen. Ett offentligt utskott har nu presenterat en utredning som tillmötesgår FSR’s önskemål i stor utsträckning. Eventuella förbättringar kan emellertid tidigast träda i kraft den 1 september 1981.

I Finland har den praktiska delen av revisionsundervisningen hittills handhafts av revisionsbyråerna och Föreningen CGR’s kursverksamhet. Nu föreligger förslag om att man inom Centralhandelskammarens revisionsavdelning skall etablera en utbildnings- och forskningsgrupp och att den nya institutionen skall ha ansvaret både för den praktiska delen av utbildningen och för vidareutbildningsverksamheten.

I Island trädde lagen om statsauktoriserade revisorer i kraft 1976. Enligt denna lag kan man studera vid universitetet och genomföra minst tre års praktik hos en statsauktoriserad revisor. Minst ett år av praktiken skall genomföras efter cand oecon-examen. De första personerna tog examen enligt denna ordning i januari 1980.

I Norge har myndigheterna ännu inte tagit ställning till det föreliggande förslaget om en gemensam 3-årig utbildning för offentliga revisorer och revisorer till den privata sektorn (fram till ”registrert revisoreksamen”). Problemen i Norge är knutna till svårigheterna att få kvalificerad personal – både vid distriktshögskolorna och vid Norges Handelshögskola – till revisionsundervisningen. En arbetsgrupp under ”Fagutvalget for revisorutdanningen” har utarbetat ett förslag med sikte på förbättringar, men inte heller detta förslag har färdigbehandlats av departementet.

I Sverige har Universitets- och Högskoleämbetet tillsatt en utredning med sikte på en generell höjning av den teoretiska utbildningen fram till ekonomexamen. Kommerskollegium synes vara inställd på att införa en motsvarande höjning av kravet för att få auktorisation.

FORTSATT INTRESSE FÖR REVISORSYRKET

Det är ett gemensamt drag i samtliga nordiska länder att intresset kring revisorn och hans arbete ökar. Både myndigheter och andra intressegrupper har givit uttryck för önskemål om att förbättra inblicken i verksamheten och få mer information om och från revisorns arbete. Denna tendens har inte blivit mindre markerad under det senaste året även om det ännu är för tidigt att säga något om de slutliga utvecklingslinjerna.

I Danmark har man på många sätt sluppit ”billigt” undan från denna diskussion. Kraven från myndigheterna att påverka och/eller styra utvecklingen av begreppen god revisionssed och god redovisningssed har hittills varit få. Skatteministeriet har emellertid som målsättning att genomföra en skattepolitisk lagstiftning där ”teknikerna” – och därmed revisorerna – kommer att bli mer indragna i arbetet med att genomföra lagen i praktiken. Det är emellertid ännu oklart hur eventuella sådana bestämmelser skall utformas.

I Finland föreligger ett förslag om att den nämnda utvidgade revisionsavdelningen vid Centralhandelskammaren också skall kunna innebära en utvidgning av det offentligas utvecklingsarbete när det gäller god revisions- och god redovisningssed. När det gäller anvisningar om god revisionssed går förslaget ut på att Centralhandelskammarens revisorsnämnd skall godkänna dessa antingen på basis av förslag som utarbetats av en därtill upprättad arbetsgrupp eller på basis av förslag som utarbetas av revisorsorganisationerna. Anvisningar som godkänns på detta sätt skall bli bindande för CGR-revisorer samtidigt som revisorsnämnden skall vara det organ som auktoriserar och övervakar revisorerna.

I Island finns tecken som tyder på att myndigheterna önskar en starkare styrning av revisorsyrkets utveckling.

I Norge har ett utskott, ”Revisorutvalget”, börjat arbeta. Utskottet skall diskutera åtgärder mot skattebrott. Man har emellertid i första hand koncentrerat sig på insamling av material osv och endast några principiella synpunkter och slutsatser har kommit fram.

I Sverige har BRÅ-rapporten behandlats i en proposition som kommer upp i riksdagen hösten 1980. Enligt propositionen föreslås att alla aktiebolagsrevisioner skall registreras i aktiebolagsregistret hos Patent- och registreringsverket. Man ställer sig också positiv till förslaget om att det i alla aktiebolag skall finnas kvalificerad (auktoriserad eller godkänd) revisor, men på grund av den begränsade tillgången på revisorer föreslås att ikraftträdandet härav skall anstå tills vidare. Från FARs sida har framförts krav på att ordningen genomföres gradvis.

Från socialdemokratiskt håll föreligger vidare förslag om att man utreder ”företagsrevisorernas ställning och uppgifter”. Utredningen förutsättes omfatta bl a ”om inte företagsrevisorer generellt bör utses av opartiska organ och inrikta sig på en mera allmän bedömning av företagets verksamhet i form av en utvidgad förvaltningsrevision” samt ändring i aktiebolagslagen så att ”styrelseledamot eller revisor skall kunna tillsättas utan att bolagsstämma behöver hållas”. Det sista syftar till att ge staten bättre insyn genom en statligt utsedd revisor i företaget. I en annan motion föreslås en ”övergripande översyn av hela företagsrevisionen” med avsikt att ”förstärka revisorns ställning på det sättet att han utses av oberoende instans, förslagsvis statlig myndighet. Utöver frågor om revisionens inriktning, innehåll och omfattning bör särskilt utredas förutsättningarna för en långtgående upplysningsplikt gentemot det allmänna”.

De utspel som kommit betonar på nytt nödvändigheten av att organisationerna själva går i spetsen i arbetet med att styrka viljan till oberoende, objektivitet och facklig standardhöjning.

STOR AKTIVITET PÅ SKATTEFRONTEN

I Danmark har Skatteministeriet prövat att få upphävt avdragsrätten för ränteutgifter på privat skuld. Förslaget gick ursprungligen ut på att det var avdragsrätten för netto-ränteutgifter som skulle upphävas, dvs att i den omfattning den skattskyldige hade ränteintäkter som motsvarade ränteutgifterna kunde han även fortsättningsvis få avdrag för utgifter genom avräkning mot intäkterna. Invändningarna mot förslaget gick speciellt ut på att det var praktiskt omöjligt att skilja på rörelsemässig och privat skuld. Härefter beslöts om en form av bruttoredovisning som innebär full beskattning av ränteintäkter, men bortfall av avdrag för utgifterna. Denna ”förlikning” skapade sådant kaos att dess livstid begränsades till 24 timmar, och planerna på ändring av räntebeskattningen har nu troligtvis ställts på framtiden.

FSR har också tagit upp frågan om avdrag från den skattepliktiga intäkten för utgifter förorsakade av processer i skattefrågor gentemot det offentliga. Det är en stigande tendens mot att det offentliga förlorar mål som dras inför domstol, och i politiska kretsar har därför uppstått ett positivt intresse för tanken på avdrag. I folketinget föreligger nu ett förslag om att processkostnader – inte bara i skattemål – mot det offentliga skall bli avdragsberättigade.

I Finland har lagen ändrats så att det finns anledning att avsätta 70 % av överskottet före avsättningar till investeringsfond. Vidare har maximigränsen för avdrag för räntor på skuld höjts till 25.000 Fmk, och på så sätt att i detta belopp kan endast inräknas högst 10.000 Fmk för räntor på lån som inte avser den skattskyldiges fasta bohag.

I Island har den nya lagen om intäkts- och förmögenhetsskatt från 1978 medfört omfattande diskussioner och delvis kritik. Detta ledde till att man reviderade en del av bestämmelserna. Beslutet fattades först i slutet på februari, vilket ledde till stora förseningar i arbetet med årsredovisningarna för 1979. De viktigaste ändringarna avser beskattningen av näringsintäkt. Särskilt viktig är bestämmelsen om att man på ett förenklat sätt tar hänsyn till inflationen. Kort sagt sker inflationskorrigeringarna såhär:

  • Avskrivningsbara anläggningsaktiva omvärderas varje år på basis av ett bestämt prisindex och avskrivningarna räknas ut med den nya värderingen som utgångspunkt.

  • Lånekapitalutgifter av varje slag, dvs räntor, uppskrivning av värdesäkrad skuld samt kursförluster, kan dras av direkt.

  • Differensen mellan omsättningstillgångar och värdepapper vid årets början å den ena sidan och främmande kapital på den andra sidan beräknas. Blir aktivposten högst uppstår en utgiftspost medan man får en intäktspost om det främmande kapitalet är högst. Utgifterna/intäkterna beräknas så som en procentdel av den nämnda differensen som justeras efter samma prisindex som användes för avskrivningsbara anläggningstillgångar. Får man intäktstillskott kan man på anläggningstillgångar använda en speciell avskrivning som högst kan vara 50 % av intäktstillskottet.

  • Skattemässigt underskott från tidigare år kan avdras från beskattningsunderlaget, men då omvärderat på ovannämnda sätt. För personbeskattningen gäller den viktigaste ändringen räntor. Som huvudregel tas räntor varken upp som skattemässig intäkt eller avdrag. Undantag gäller dock räntor på vissa lån avseende inköp av eget bohag.

I Norge har man nyligen antagit ny taxeringslag. Dessutom har ändringar i reglerna om koncernbeskattning genomförts så att ett aktiebolag nu kan kräva avdrag vid intäktstaxeringen för koncernbidrag så länge detta ligger inom skattepliktiga nettointäkten vid kommunalskattetaxeringen och om koncernbidraget är tillåtet enligt aktiebolagslagens bestämmelser. En annan viktig ändring är att investeringar för obligatoriskt miljöskydd nu kan utgiftsföras direkt och också är avdragsberättigat vid taxeringen. Avsättning till miljöskyddsåtgärder kan dessutom företas efter andra regler.

Bland de reformer rörande personbeskattning som framlagts i Stortinget har frågan om ändringar i reglerna för avdragsrätt för ränteutgifter och privat skuld osv, uppdelning av rörelsebeskattningen i en näringsdel och en personlig del osv tagits upp. Dessa frågor har väckt betydlig diskussion, utan att det är klart vilket innehåll de slutliga reglerna får. Ett gemensamt drag vid de utspel som skett är emellertid en ytterligare ökning av skatterna för de högsta inkomsterna.

I Sverige har införts en ny lag om investeringsfond. Andelen av överskottet som kan avsättas till investeringsfond har därigenom höjts till 50 %. Vidare har införts ytterligare skattelättnader för vissa sparformer. Skatteavdraget för aktiesparande har bland annat höjts från 20 till 30 %.

ÄNDRINGAR I AKTIEBOLAGSLAGSTIFTNINGEN

Även om de nya aktiebolagslagarna har varit i kraft kort tid, har man i flera av de nordiska länderna redan tagit upp frågan om vissa justeringar av lagarna.

I Finland har man, trots att lagen trädde i kraft den 1 januari 1980, tillsatt en arbetsgrupp som fått i uppdrag att värdera behovet av lagändringar på en del konkreta fält.

I Norge har kontakt mellan NSRF och Handelsdepartementet om en del lagjusteringar och -ändringar förevarit. Den vidare behandlingen av saken skall ske under hösten 1980.

I Sverige har lagts förslag om att de s k 50/50-bolagen, dvs aktiebolag som ägs av två bolag som vardera har halva röstetalet, inte skall anses som koncernbolag. Bland de övriga förslagen kan nämnas att om bolagets egna kapital underskrider 1/3 av det registrerade aktiekapitalet måste styrelsen omgående utarbeta en särskild balansräkning.

DANMARK: GENOMFÖRANDET AV EG’s BOLAGSDIREKTIV FÖRSENAT

De lagändringar som EG’s 2, 3 och 4 bolagsdirektiv föranleder och som berör revisor och revisorsyrket skulle ha varit genomförda före sommaren 1980. Arbetet har emellertid försenats. Vid genomförandet av dessa ändringar förutsätts att redovisningsbestämmelserna skall tas bort från bolagslagstiftningen och samlas i en särskild bokföringslag.

FINLAND: REVISORS PÅTECKNING PÅ RÄKENSKAPERNA DISKUTERAS

Det har uppstått en delvis livlig diskussion om vad revisorns påteckning på räkenskaperna innebär. Uppfattningen bland CGR-revisorerna är att påteckningen i normalfallen inte skall innehålla värderingar på samma sätt som tidigare, utan endast hänvisa till revisionsberättelsen. Bokföringsnämnden har i ett uttalande tillbakavisat detta och sagt att aktiebolagslagen på denna punkt inte åsidosätter bokföringslagens bestämmelser vilka förutsätter att revisors påteckning skall vara något mer än en hänvisning till revisionsberättelsen.

ISLAND: VÄRDESÄKRING AV ALLA SPARMEDEL

Alltinget antog våren 1979 en ”Lag om reglering av bolagsekonomin osv” som bl a behandlar den allmänna nationalekonomiska målsättningen, statsfinanserna och bankernas penga- och utlåningspolitik. Det slogs i lagen fast att räntepolitikens mål skulle vara att värdesäkra alla sparmedel. I enlighet med detta utformade Centralbanken en plan enligt vilken förräntningen av viss in- och utlåning skulle höjas gradvis och så att den skulle nå inflationstakten senast vid utgången av 1980. Det är nu något osäkert om denna målsättning kommer att uppnås. Man kan trots detta sätta in sina pengar på fullständigt värdesäkrade bankräkningar med 1 % ränta. Inlåningssättet väntas bli mycket populärt och den logiska konsekvensen blir troligen att bankerna ökar sin värdesäkrade utlåning i samma grad.

Denna räntepolitik och den tidigare nämnda ändrade lagen om intäkts- och förmögenhetsskatt synes ha en klar och djupgående effekt på lånemarknaden och det isländska näringslivet i sin helhet.

DET NORDISKA SAMARBETET

Samarbetet har förts vidare efter de riktlinjer som tidigare dragits upp.

På vidareutbildningssektorn har man under sistlidna år haft flera konferenser och kurser som utvecklats i samarbete mellan de olika nordiska föreningarna. Man har också gemensamt förberett den Nordiska Kongress som skall gå av stapeln i Helsingfors hösten 1981. Konferensens centrala tema är det allmännas förväntningar på revisorns vidareutbildningsverksamhet, revisors konsultationer samt kvalitetskontroll.

En central uppgift i det nordiska samarbetet har också varit att utforma gemensamma uttalanden i ärenden som föreläggs från de internationella organisationerna som de nordiska föreningarna är medlemmar i. Man har också gemensam nordisk representation i flera internationella kommittéer och organ och har på detta sätt uppträtt som en enhet utåt. Detta har i hög grad styrkt genomslagskraften för det synsätt man har hävdat och Nordens position i det internationella samarbetet har förbättrats.

ETHICS IN TAX PLANNING

Detta är en fråga som har dryftats internationellt. På NRF’s möte i Reykjavik diskuterades möjligheten att finna fram till gemensam nordisk uppfattning om yrkesetiska problem knutna till skatterådgivningen. Frågan skall tas upp till vidare behandling på en gemensam nordisk konferens (eventuellt som ett led i diskussionerna kring revisors konsultverksamhet på Nordiska Kongressen i Helsingfors).

ANDRA FRÅGOR

På mötet behandlades också problem knutna till revisionen i kooperativa företag, samarbetet med skattemyndigheterna i respektive land osv. Nästa möte med Nordiska Revisorförbundet avses äga rum i anslutning till Nordiska Kongressen i Helsingfors.