Inflationsredovisning enligt FARs modell får sådana finansiella effekter att företagen inte känner igen sig.

Det finns många förtjänster med FARs förslag till nukostnadsredovisning. Kostnadsposter och balansvärden är uttryckta i värden som utnyttjas i många företags interna redovisning. De finansiella effekterna är dock inte behandlade på ett sådant sätt att företagen lätt kan känna igen sig eller grunda sin planering på resultatet. I denna artikel beskrivs skuldandels- och självfinansmetoderna, vilka ger bättre möjligheter för anpassning till företagens planering. Skuldandelsmetoden väljs bl a i England.

I artikeln utnyttjas samma terminologi, uppställning och sifferexempel som i FARs förslag i föregående nummer av BALANS.

VINSTBEGREPPET

Redovisningskonventioner brukar utgå från att företaget skall bestå, att det är en ”going concern”. Inflationsredovisningsmodeller är inget undantag. Ofta baseras de på Hicks’1 vinstbegrepp, att vinst är vad som skulle kunna konsumeras under en period utan att ställningen är sämre vid periodens slut än i dess början. Tolkat till företag: vinst är vad som skulle kunna utdelas sedan tillräckliga medel innehållits i företaget för att dess förmåga att göra vinst nästa period inte skall vara sämre än under innevarande period. Det gäller alltså att bevara företagets vinstkapacitet.

Denna tolkning är svår att tillämpa i en dynamisk miljö. Därför förenklas den oftast till att avse fysisk kapacitet i stället för vinstkapacitet. Företaget skall kunna finansiera ersättningsanskaffning av förbrukade resurser. Klart är dock, att inriktningen på kapacitet framhäver att köpkraft skall mätas i vad företaget köper: investeringar, förnödenheter, råvaror, etc.

Det som blir över av företagets nominella resultat sedan avsättningar gjorts för att bevara dess köpkraft är företagets reala resultat. Detta kan utdelas eller innehållas för real expansion. Det är i detta led som förhållandet till aktieägarens köpkraft blir av intresse. För att aktieägarens ställning inte skall bli försämrad måste den möjliga utdelningen ha minst samma köpkraft som tidigare år. Aktievärdet torde också stiga och falla beroende på hittillsvarande och bedömd utveckling av detta företagets reala resultat.

Vinsten beräknas således från företagets situation som ”going concern”. Bedömningen av vinstens tillräcklighet för aktieägaren görs som vanligt av denne.

FARs förslag hoppar över ledet att bevara företagets köpkraft och bygger i stället in hänsyn till aktieägarens köpkraft i resultatet. Det egna kapitalet måste sålunda öka från periodens början till dess slut så att ägarens reala köpkraft hålls oförändrad. Härför åtgår en del av periodens nominella resultat. Vad som sedan återstår sägs vara företagets reala resultat.

I FARs förslag har man således blandat ihop företagets resultat med en del av aktieägarens bedömning av resultatet. Alternativt kan man säga, att FAR-förslaget i princip upphäver postulatet om ”going concern”. Aktieägarens del av substansvärdet har bibehållits, och det kan, underförstått, fritt satsas i vad som helst. Om det räcker till fortsatt verksamhet för företaget eller inte, därom ger inte metoden klart besked.

Hicks J R,Value and capital. London 1928.

FINANSIERING AV BIBEHÅLLEN KAPACITET

Företaget finansierar regelbundet en del av sina inköp med lån och krediter. Hur stor andel som kan lånas till varje investering bestäms av kreditvillkor, tillgång till egna medel, etc. Beslut om finansiering grundas på avvägning av kostnader, risker och kontrollmöjligheter 2, samt på tillväxttakt. Fastigheter belånas kanske till 75 % och företagsinteckningar till 50 %. Till lättsålda standardmaskiner kan man låna högre andel än till specialmaskiner med begränsad andrahandsmarknad.

Företags praktiska finansieringsbeslut är ofta av denna typ. Samtidigt tas dock mer övergripande beslut, t ex om checkräkningskreditens storlek och även om den totala avvägningen mellan eget och främmande kapital, soliditeten. Detta ger två alternativa möjligheter att i nukostnadsredovisningen fastställa vad som måste innehållas av överskottet för att bevara företagets kapacitet: Självfinansmetoden och Skuldandelsmetoden,

Carlson Sune, Notes on the General Theory of Business Finance. Ehrvervsoekonomisk Tidskrift 1963.

1 Självfinansmetod 3

Om en maskin helt finansieras med lånat kapital räcker avskrivningar på anskaffningsvärdet till för att innehålla pengar för amorteringarna 4. Till ersättningsanskaffningen lånas åter allt. Om maskinen helt finansieras med eget kapital måste företaget göra avskrivningar på bruttonukostnaden för att kunna innehålla tillräckligt med pengar för ersättningsanskaffningen. Om såväl eget som lånat kapital används måste genom avskrivningar så mycket innehållas, att det egna kapitalets andel av ersättningsinvesteringen kan klaras. Detta sker genom att den del av avskrivningen som motsvarar det egna kapitalets andel av finansieringen sker till nukostnad, medan resterande del görs på anskaffningsvärdet.

I resultaträkningen bör alltid fulla nukostnader användas så att ett rörelseresultat oberoende av finansieringssätt kan beräknas. Därför får värdeändringarna i resultaträkningen, prisändring tillgångar, bilda utgångspunkt för de finansiella beräkningarna. Se tablå 1!

Tablå 1.

Självfinansmetod

I FARs förslag utnyttjas som här realisationsprincipen vid beräkning av rörelseresultat men inte för prisändringar. Det kan diskuteras om en sådan blandning är acceptabel. I tablån visas parallellt realiserat resultat och årets resultat för prisändringar.

I FARs förslag utnyttjas som här realisationsprincipen vid beräkning av rörelseresultat men inte för prisändringar. Det kan diskuteras om en sådan blandning är acceptabel. I tablån visas parallellt realiserat resultat och årets resultat för prisändringar.

I FARs förslag utnyttjas som här realisationsprincipen vid beräkning av rörelseresultat men inte för prisändringar. Det kan diskuteras om en sådan blandning är acceptabel. I tablån visas parallellt realiserat resultat och årets resultat för prisändringar.

Vill man beräkna nominella resultat på någon nivå återförs gjorda avsättningar för eget kapitals kapacitetsbehov.

Vill man beräkna nominella resultat på någon nivå återförs gjorda avsättningar för eget kapitals kapacitetsbehov.

Nukostnadsredovisning med

Konventionell redovisning

realiserade prisändringar

årets prisändringar

Försäljning

1.000

1.000

Kostnad sålda varor

244

260

Övriga driftskostnader

565

565

5

Avskrivningar

81

129

Nominellt rörelseresultat

110

46

utnyttjas här

– Avsättning för eget kapitals kapacitetsbehov, 35 % av rörelsemedels kapacitetsbehov (0,12 x (250 + 275) : 2 = 31,5)

– 11

– 11

Realt rörelseresultat

35

35

+ Prisändring lager 5

+ 16

+ 20

+ Prisändring anläggning 5

+ 48

+ 72

– Avsättning för eget kapitals kapacitetsbehov 40 % av prisändring lager

– 6

– 8

33 % av prisändring anläggning

– 16

– 24

Realt resultat före finansiella kostnader 8

77

95

– Räntekostnader

– 70

– 70

– 70

Nettoresultat 8

40

7

25

Återanskaffning av förbrukade insatsvaror kostar 260. Inköp och lagring antas regelmässigt till 60 % finansieras av leverantörskrediter. Därför kan 60 % av 260 = 156 automatiskt finansieras. Resterande del, 104, skall självfinansieras. Genom kostnadsföring av anskaffningsutgiften innehålls 244, varav 60 % åtgår för betalning av tidigare leverantörskredit. 98 återstår för återanskaffningen. Resterande 6 klaras genom att man innehåller 40 % av skillnaden mellan nukostnad och anskaffningskostnad, dvs 40 % av realiserad prisändring lager.

På motsvarande sätt görs beräkningar för andra typer av tillgångar, allt med hänsyn till hur man finansierar respektive grupp.

Monetära tillgångar. Kundfordringar och likvida medel är investeringar för att uppnå resultat. Kundfordringar ökar med försäljningen vid oförändrad kreditpolitik. Likvida medel bör öka när inköp, lönebetalningar, m m, ökar. Vid volymmässig expansion behöver ökningen inte vara proportionell, men om ökningen är betingad av prishöjningar måste likvida medel öka proportionellt för att ha oförändrad kapacitet. I exemplet har antagits, att priser på försäljningen ökar med 11 % och på rörelsekostnader med 14 %. Här har de sammanvägts till 12 %.

I FARs exempel används konsumentprisindex för motsvarande justering.

Om rörelsemedel till 65 % finansieras med lån måste 35 % av den nominella kapacitetsökningen självfinansieras.

Räntebärande placeringar (finns ej i exemplet) skall också bibehålla sin kapacitet. Placeringar skall därför växa med den del av räntan som motsvarar prisstegring på företagets alternativa investeringar eller på allmänna behov. Det egna kapitalets andel härav innehålls.

Anm

Här har talats om återanskaffning av förbrukade resurser. Detta behöver ej avse identiska resurser, utan resurser som ger likvärdiga tjänster. Deras prisutveckling kan antas vara likartad de förbrukade resursernas.

Åkerblom Mats, Inflationsjustera Din Årsredovisning! Lund 1977.

SOU 1954:19, Förslag till ändrad företagsbeskattning.

2 Skuldandelsmetod 10

Många företag kan sätta värde på den nära anknytningen mellan finansieringspolitiken och nukostnadsredovisningen som självfinansmetoden innebär. Andra företag kan finna att den ställer för höga eller irrelevanta krav på en uttalad finansieringspolitik. Då kan man välja den enklare schablonen, skuldandelsmetoden. Denna kan ställas upp på många sätt; i England har man valt en utformning, i Tyskland en annan, etc. Vill man få överensstämmelse mellan resultat- och balansräkning, kunna beräkna olika räntabilitetstal, m m, är en uppställning liknande den i tablå 1 lämplig. Se tablå 2!

Tablå 2. Skuldandelsmetod

Soliditet enligt FARs exempel är 37,3 %

I FARs förslag utnyttjas som här realisationsprincipen vid beräkning av rörelseresultat men inte för prisändringar. Det kan diskuteras om en sådan blandning är acceptabel. I tablån visas parallellt realiserat resultat och årets resultat för prisändringar.

I FARs förslag utnyttjas som här realisationsprincipen vid beräkning av rörelseresultat men inte för prisändringar. Det kan diskuteras om en sådan blandning är acceptabel. I tablån visas parallellt realiserat resultat och årets resultat för prisändringar.

I FARs förslag utnyttjas som här realisationsprincipen vid beräkning av rörelseresultat men inte för prisändringar. Det kan diskuteras om en sådan blandning är acceptabel. I tablån visas parallellt realiserat resultat och årets resultat för prisändringar.

Vill man beräkna nominella resultat på någon nivå återförs gjorda avsättningar för eget kapitals kapacitetsbehov.

Vill man beräkna nominella resultat på någon nivå återförs gjorda avsättningar för eget kapitals kapacitetsbehov.

Nukostnadsredovisning med

realiserade prisändringar

årets prisändringar

Nominellt rörelseresultat (som i tablå 1)

46

11

– Avsättning för eget kapitals kapacitetsbehov

För rörelsemedels kapacitetsbehov 37,3% av 31,5

– 12

– 12

Realt rörelseresultat

34

34

+ Prisändring lager 11

+ 16

+ 20

+ Prisändring anläggning 11

+ 48

+ 72

– Avsättning för eget kapitals kapacitetsbehov 37,3 % av prisändringar

– 24

– 34

Realt resultat före finansiella kostnader 14

74

92

– Räntekostnad

– 70

– 70

Realt nettoresultat 14

4

22

Skuldandelsmetoden ser inte till enskilda tillgångars finansiering utan till den totala finansiella strukturen. Avsättningar för kapacitetsbehov bestäms av förhållandet mellan eget och främmande kapital. Därför behöver avsättningarna ej heller specificeras på tillgångstyper. Fördelen med denna metod är förutom enkelheten, att externa bedömare kan kontrollera beräkningen.

Skuldandelsmetoden är inte ny; se t ex SOU 1954:19, sid 134: ”Resultatet är sålunda beroende av i vilken utsträckning företaget arbetar med lånat kapital”, ett yttrande angående andel avskrivning på anskaffningsvärde resp nuvärde.

Balansräkningen (Tablå 3)

Tablå 3 Balansräkning

I självfinansmetoden får balansräkningen samma utseende men med en liten skillnad i beloppen för eget kapital.

Skuldandelsmetoden 16

Kapacitetsavsättningar av realiserade prisändringar bör betraktas som bundet eget kapital. Det överförs till AK vid fondemissioner.

Då årets prisändringar används blir uppdelning av eget kapital svårtolkad. En del av resultatet ingår i posten orealiserade prisändringar liksom i FARs förslag.

Nukostnadsredovisning med

Konventionell redovisning

realiserade prisändringar

årets prisändringar

Tillgångar

966

1.157

1.157

Skulder

711

711

711

Orealiserade prisändringar

191

191

Eget kapital (255)

Aktiekapital, reservfond

120

120

120

Kapacitetsavsättningar, balanserade 17

75

årets

36

135

Disponibelt kapital, balanserat 18

95

20

årets resultat

40

4

Syftet med självfinans- och skuldandelsmetoden är att så mycket kapital skall kunna innehållas att det egna kapitalets köpkraft bevaras. Köpkraft uttrycks i vad företaget regelmässigt köper. Realt resultat är den del av resultatet som inte behöver innehållas, utan som är disponibelt för utdelning. Företagets tillväxt- och utdelningspolitik avgör vad härav som delas ut och vad som innehålls för real expansion.

När realiserade prisändringar används i nukostnadsredovisning framgår det direkt av balansräkningen vad som är disponibelt resp bundet eget kapital. Resultat- och balansräkning överensstämmer. Resultaträkningens avsättningar och reala nettoresultat återfinns i balansräkningen.

När årets prisändringar utnyttjas blir överensstämmelsen mellan resultat- och balansräkning inte lika klar. I FARs exempel visar balansräkningen varken ”inflationskorrigeringar” eller ”realt resultat”. Orsaken är, att endast en del av resultatet ingår i eget kapital, medan resten ingår i ”orealiserade prisändringar”. Om utdelningspolitiken baseras på orealiserade vinster behöver detta dock inte vara någon nackdel.

METODPROBLEM I NUKOSTNADSREDOVISNINGEN

Två problem skall kort beröras här: realisationsprincipen samt finansstrukturens verifierbarhet och inflytande på resultatet.

1 Realisationsprincipen

I FARs förslag förs föga diskussion om realisationsprincipen. Den används vid beräkning av rörelseresultatet men inte i fråga om prisändringar. Även orealiserade sådana räknas in i resultatet. Det kan diskuteras om denna inkonsekvens är acceptabel, men det får ske i annat sammanhang.

Fördelen med att bortse från realisationsprincipen är att man får teoretiskt riktigare periodisering av resultatet, vilket även ger bättre grund för räntabilitetsberäkningar. Nackdelar är att sambanden mellan resultat- och balansräkningar blir komplicerade och att ett klart underlag för utdelningspolitiken saknas.

Fördelar med att iaktta realisationsprincipen är att det egna kapitalet lätt delas i en bunden och en disponibel del samt att sambanden mellan resultat- och balansräkning klart framgår. Nackdelen är, att räntabilitetsberäkningar blir mindre meningsfulla.

FARs förslag, skuldandelsmetoden och självfinansmetoden kan alla beräknas på båda sätten. De kompletterar varandra. Väljer man årets prisändringar i huvudmetoden bör därför upplysning även lämnas om realiserat realt resultat. Väljer man realiserade prisändringar bör adekvata resultatnivåer enligt metoden med årets prisändringar anges som underlag för räntabilitetsberäkningar.

2 Finansstrukturens verifierbarhet och inflytande på resultatet

Det är närmast en ekonomisk självklarhet att företag med olika finansstruktur får olika resultat, ty skillnader föreligger i deras risk- och kontrollsituation. I nukostnadsredovisningen tillkommer finansstrukturens inverkan på justeringarna till reala resultat. Den är mest påtaglig vid självfinans- och skuldandelsmetoden men den finns även vid FARs förslag.

Enligt FARs förslag realjusteras alla tillgångar och främmande skulder med ett generellt index. Om räntesatsen vore perfekt följsam, dvs om den ränta företaget betalar alltid exakt varierade med inflationstakten, skulle man kunna hävda, att de reala resultaten skulle vara fria från den tillkommande inverkan av finansstrukturen. Då är man dock fjärran från praktiken, och till vilken nytta? Finansstrukturens ursprungliga inflytande kvarstår.

Man får nog acceptera, att reala resultat blir beroende av finansstrukturen. Därför finner många att det är väsentligt, att den finansiella struktur som påverkar resultatet är verifierbar. Då väljer man i första hand skuldandelsmetoden eller FARs förslag. Självfinansmetodens resultat är verifierbart om företaget anger sin finansieringspolitik (som FORTIA gjort i sin nukostnadsredovisning 1976 och 1977), men om företaget följer denna politik kan inte externt verifieras.

Den finansiella strukturen ändras fortlöpande. Skall man göra realjusteringar med hänsyn till befintlig struktur eller önskad? FARs förslag baseras på struktur enligt balansräkningen, och så gör även vanligen skuldandelsmetoden. För denna skulle också önskad eller planerad soliditet kunna väljas, men då blir verifieringen svårare. I självfinansmetoden är det mest logiskt att utnyttja planerad självfinansgrad för olika tillgångstyper eller den nuvarande om inga ändringar är beslutade.

NOMINELLA OCH REALA RESULTAT SAMT RÄNTABILITETSBERÄKNING

Nukostnadsredovisningens syfte är att visa ett verkligt resultat, det reala, som underlag för bedömning och handlande. FAR visar även en nominell resultaträkning, variant I. Enligt denna blir nukostnadsresultatet t o m högre än det konventionellt beräknade (varje gång som ”årets prisändring tillgångar” är större än realiserade prisändringar). Att redovisa så höga vinster är felaktigt, därom är alla ense. Vad värre är, det är farligt. 1974 kom man enligt konventionell metod att redovisa sådana vinster, att Sverige ännu 1980 inte övervunnit de ekonomiska följderna av denna bristfälliga redovisning. Än värre hade det blivit om FARs variant I hade utnyttjats 1974, ty då hade ännu högre vinster redovisats. Variant I måste därför avvisas för extern redovisning.

Variant I beräknas emellertid som underlag för variant II och III samt för beräkning av nominell räntabilitet. Även i skuldandelsmetod och självfinansmetod kan nominella resultat beräknas på olika nivåer genom att avsättningar för det egna kapitalets kapacitetsbehov återförs.

I FARs förslag fästs stor vikt vid att redovisningen skall ge underlag för räntabilitetsberäkningar. Samtliga här diskuterade metoder ger detta underlag om årets prisändringar tas med i resultaträkningen. Räntabilitetsberäkningar på realiserat resultat är också möjliga, men tolkningen blir svårare.

I tablå 4 visas räntabilitetsberäkningar för samtliga metoder. Grundbeloppen är hämtade från FARs förslag samt från tablå 1, 2 och 3.

Tablå 4. Räntabilitetsberäkningar

RE = Räntabilitet för eget kapital = Nettoresultat/eget kapital

RT = Räntabilitet för totalt kapital = Resultat före räntekostnad/totalt kapital

RS = Effektiv räntesats = Räntekostnad/summa skulder

S/E = Skuldegrad = Skulder/eget kapital

% RE = RT + (RT – RS ) x S/E

Konventionell metod

17,0 = 14,3 + (14,3 – 13,1) x 2,27

Nominell nukostnad, alla lika

16,5 = 14,6 + (14,6 – 13,1) x 1,29

Real nukostnad FARs förslag

6,6 = 4,7 + ( 4,7 – 3,2) x 1,29

Skuldandelsmetod

5,3 = 9,7 + ( 9,7 – 13,1) x 1,29

Självfinansmetod

6,1 = 10,1 + (10,1 – 13,1) x 1,29

”Nominell räntabilitet” är lika för alla metoder, eftersom skillnaderna mellan metoderna enbart utgörs av det sätt på vilket realberäkningar görs. Real RE blir olika, ty i FARs förslag görs realberäkningen med ändringar i konsumentpriserna, medan de andra utnyttjar ändringar i de priser som företaget är beroende av. Mellan skuldandels- och självfinansmetoderna härrör skillnaden från beräkningen av soliditet resp självfinansieringskrav.

Enligt teorin skall i FARs förslag varje nominellt mått reduceras med ändringen i konsumentprisindex för att reala mått skall erhållas. Syftet är att nå jämförbarhet med aktieägarens räntabilitetsberäkningar för alternativa placeringar.

De andra metodernas realbegrepp är företagsinriktat. Realt resultat är vad som återstår sedan avsättningar gjorts för att bevara företagets reala konsumtionsförmåga, dess reala kapacitet. Det reala resultatet före räntekostnader skall därför täcka låneräntorna och ge avkastning på aktieägarens innestående kapital. I exemplen är RT tillräckligt hög för att ge aktieägarna en real räntabilitet, RE, på 5 à 6 %.

SAMMANFATTNING

Syftet med här föreslagna skuldandels- och självfinansmetod är att bevara företagets vinstkapacitet, förenklat till dess fysiska och monetära kapacitet. För att uppnå detta måste så stor del av prisändringar i tillgångar innehållas som motsvarar det egna kapitalets andel i företagets finansiering. Vad som sedan återstår är företagets reala resultat om vars tillräcklighet aktieägarna som vanligt får göra sin bedömning. Eftersom beräkningar av företagets reala resultat grundas på de prisändringar företaget utsätts för sägs metoderna utnyttja företagsspecifika index även för realjusteringen.

Syftet med FARs förslag är att bevara köpkraften hos det egna kapitalet i företaget. Så mycket innehålls som motsvarar inflationens köpkraftssänkande inverkan på det justerade egna kapitalet. Inflationen räknas som förändringar i de priser aktieägarna blir utsatta för i sin konsumtion. Realjusteringen sker med konsumentprisindex, ett generellt index.

I samtliga modeller upprätthålls sambanden mellan resultat- och balansräkningen och såväl nominell som real räntabilitet kan beräknas. Realisationsprincipen ställer metoderna inför samma avvägning mellan försiktighet och teoretiskt riktigare resultat. Den enda skillnaden mellan FARs förslag och de andra metoderna är frågan om realjusteringar bör göras med syfte på aktieägarnas eller företagets situation.

Kritik mot skuldandels- och självfinansmetoden är att reala resultat blir beroende av företagets finansstruktur. Svaret är, att detta är realistiskt. – Kritik mot FARs förslag är, att det bygger på sammanblandning mellan företagets resultat och aktieägarens bedömning därav. Kan verkligen aktieägarnas i företaget innestående kapital sägas vara realskyddat om hänsyn inte tagits till företagets förmåga att överleva? Svaret är, att om konsumentprisindex inte ökar långsammare än företagsspecifika index för kostnaderna så blir de innehållna medlen tillräckliga.

REKOMMENDATION

I FARs förslag motiveras valet av metod i ett enda stycke:

”Vid bedömning av dessa båda synsätt har FAR funnit att skuldandelsmetoden är förenad med vissa nackdelar. Den överger det traditionella sambandet mellan resultat- och balansräkning, dvs att resultatet skall vara lika med förändringen i eget kapital. Prisändringar i lager och anläggningar redovisas nämligen ej i sin helhet i resultaträkningen utan förs delvis direkt till eget kapital.”

Som framgår av tablå 1, 2 och 3 är denna uppfattning helt felaktig. Den baseras förmodligen på en förkortad version av skuldandelsmetoden.

Kvar för val mellan metoderna står tre faktorer:

  1. Det teoretiska valet mellan företagsspecifikt och generellt index för realjustering.

  2. Internationella val. England m fl väljer skuldandelsmetod efter många års prövning, medan FARs förslag närmast liknar det i USA.

  3. Möjligheterna att få företagen att acceptera systemet. De har tidigare kraftigt avvisat metoder som bygger på generella indexomräkningar. FARs förslag bygger i finansiellt hänseende härpå. De andra metoderna strävar efter att i alla delar vara anpassade till företagets situation. Självfinansmetoden anpassas till företagets finansiella planering och kräver därför en uttalad finansieringspolitik i företaget. Skuldandelsmetoden är enklare och mer objektiv, men inte lika framtidsinriktad.

Min rekommendation blir

  1. Välj självfinansmetod eller skuldandelsmetod i huvudsak enligt här presenterad uppställning.

  2. Följ i övrigt FARs förslag.

  3. Låt den kommande diskussionen även belysa realisationsprincipen.

Mats Åkerblom, ekonomie doktor, Uppsala universitet