Vid NRFs årliga möte ges en allmän information om viktiga händelser i respektive land under det senaste året.

Nordiska Revisorsförbundet är en sammanslutning av de auktoriserade revisorernas organisationer i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. I förbundets stadgar, som antogs redan 1956, heter det att ändamålet är att ”främja utvecklingen av revision och redovisning i de nordiska länderna”.

Nordiska Revisorsförbundet avhöll sitt årliga ordinarie möte i Helsingfors den 21–23 augusti i anslutning till den Nordiska Revisorskongressen. På mötet gavs en allmän information om viktiga händelser i respektive land under det gångna året. Dessutom behandlades aktuella samarbetsfrågor rörande redovisning, revision och vidareutbildning. Under mötet fördes också diskussioner med sikte på att nå fram till gemensamma ståndpunkter i frågor som är under behandling i de internationella organisationer man är medlem av.

Mot bakgrund av det behov man har att sprida information till ledamöter och andra om utvecklingen i de nordiska länderna och om frågor som behandlas i Nordiska Revisorsförbundet tas i varje lands nationella tidskrift in översikter över utvecklingen i länderna. Denna översikt baserar sig på de rapporter som medlemsorganisationerna tagit fram inför mötet.

REVISORSUTBILDNINGEN

Under en lång tid har revisorsutbildningen varit föremål för uppmärksamhet och den utvecklas ständigt.

I Danmark har ett offentligt utskott presenterat en utredning. Remissförfarandet är avslutat och det har visat att oenighet föreligger mellan handelshögskolorna om hur problemen skall lösas. Revisorsutbildningen bygger i dag på ”det almene ervervsøkonomiske studium (HA)” som omfattar fulltidsstudier i 3 år, och följs av ”det ervervsøkonomiske kandidatstudium (cand merc)” med revision som specialisering (även detta är fulltidsstudier i 2–3 år). Därefter följer praktisk utbildning hos en statsautorisert revisor i minst 3 år. Denna del avslutas med revisorsexamen. Detta tillvägagångssätt ersätter den tidigare revisorsutbildningen som byggde på handelshögskolornas ”diplomprøve (HD) innen regnskap”, ett 4-årigt deltidsstudium. Därefter följde 2-åriga deltidsstudier om beskattning och revisionsteori. Efter två års praktik avslutades utbildningen med en praktiskt betonad examen. Då den nya ordningen infördes beslutades om övergångsbestämmelser för dem som hade påbörjat studierna enligt gammal ordning.

Eftersom övergångsbestämmelserna slutar gälla under 1982 har frågan uppkommit om hur ”HD-erne” skall kunna bli revisorer. Sommaren 1981 har ett principiellt beslut träffats att ”HD-erne” skall få tillgång till cand mercstudierna. Åt handelshögskolorna har uppdragits att ge förslag på vilken komplettering som skall krävas för att utbildningen skall kunna jämställas med HA-ernas.

I Finland förutsatte man att det under Centralhandelskammarens revisionsavdelning skulle etableras en utbildnings- och forskningsgrupp som skulle ha ansvaret för den praktiska delen av revisorsutbildningen. Detta har ännu inte skett men handelskammaren antas komma att ta fram en del material till hjälp för studenterna. En kommitté som skulle utvärdera hur man kunde samordna revisorsutbildningen avgav sitt yttrande i slutet av 1980. Kommittén förutsätter bl a att grundutbildningen i fortsättningen bedrivs vid högskolorna (man kräver ekonomiekandidat- eller ekonomexamen med speciella krav på kunskapsmängden inom områdena redovisning och handelsrätt), att Centralhandelskammaren också i framtiden handhar auktorisationen och att under Handels- og industriministeriet upprättas en övervakningsnämnd med uppgift att utöva tillsynsverksamhet över yrket och i övrigt vara klagoinstans i frågor som gäller revision.

På Island kan studenterna ta praktisk examen efter fullföljda cand oecon-studier vid universitetet och minst tre års praktik hos auktoriserad revisor. Minst ett av praktikåren skall vara efter examen.

Det är populärt att studera revision vid universitetet. Under 1980/81 läste nästan hälften av studenterna revision vid den ekonomiska fakulteten. Trots att alla inte siktar på auktorisation är det fler än beräknat som tar den praktiska examen. Man kan därför förvänta sig en kraftig ökning av antalet auktoriserade revisorer under de närmaste åren.

I Norge har de nya studieplanerna för revision vid distriktshögskolorna (minimikrav för att bli registrert revisor) antagits och de avses tillämpas för dem som börjar studera hösten 1981. Omläggningen innebär en utökning av studierna från 2,5 till 3 år (2 års ekonomisk/administrativ utbildning + 1 års specialutbildning i revision), samtidigt som man får en gemensam utbildning för alla revisorer, oberoende av om de siktar på den privata eller offentliga sektorn. – Man har föreslagit att frågan om en motsvarande gemensam modell för högre revisorsstudier tas upp till behandling.

Diskussionerna om uppläggningen av högre revisorsstudier (minimikrav för att bli statsautorisert revisor) har fortsatt. NSRF har påtagit sig att ta fram förslag till målsättning för och innehåll i studierna.

På båda utbildningsnivåerna har man stora problem med lärartillgång osv. Myndigheterna har bidragit med få konkreta åtgärder för att lösa dessa problem.

I Sverige pågår en utredning inom Universitets- och högskoleämbetet med målsättningen att förstärka den ekonomutbildning som i dag erbjuds vid högskolor och universitet.

Ett förslag till en 140 poängs ekonomiutbildning har arbetats fram av utredningsgruppen. Detta motsvarar 3,5 års studier, medan ekonomiutbildningen i dag omfattar 3 år. Regeringens sparprogram har dock lett till att man även måste diskutera att behålla den omfattning man i dag har på ekonomstudierna (120 poäng). Gruppen lägger sitt slutgiltiga förslag under hösten 1981. Det står klart att vägen är lång till FARs önskemål om en 160 poängs teoretisk utbildning för blivande auktoriserade revisorer. FAR har dock tidigare tillstyrkt en höjning till 140 poäng, med ökad tyngd för ämnena juridik och ekonomistyrning som en rimlig förstärkning i ett första steg mot en bättre ekonomutbildning.

RIKSREVISIONSVERKET (RRV) I SVERIGE

Riksrevisionsverket (RRV) har begärt att bli betraktad som en sådan juridisk person, som Kommerskollegium (KK) ”särskilt godtagit” för att ha rätt att ha auktoriserade revisorer (AR) anställda. KK har avslagit framställningen men förklarat sig berett att välvilligt pröva framställningar från enskilda AR om dispens för att ta sådan anställning. FAR har i ett remissyttrande intagit samma inställning. RRV har emellertid överklagat beslutet till regeringen.

En riksdagsmotion om sådan författningsändring att stat och kommun får generell rätt att ha AR anställda, har av riksdagens näringsutskott först remitterats till FAR och KK och därefter till de kommunala revisionsorganen i Stockholm och Göteborg samt till revisorskollegiet vid Stockholms Läns Landsting. FAR och KK har avstyrkt motionen. Revisionsorganen i Stockholm och Göteborg har i första hand tillstyrkt att kommuner skall ges rätt att utan dispensförfarande få anställa AR, i andra hand hemställt om en utredning med samma syfte. Stockholms Läns Landsting har tillstyrkt motionen. Ordföranden i dess revisorskollegium har dock i en reservation anfört att han ej finner skäl för att motionens yrkanden skall bifallas. I stället förordar han införande av någon form av legitimering av revisorer, som uppfyller vissa krav, för tjänstgöring inom stats- och kommunalförvaltning. En utredning för att få fram regler och praktiska möjligheter för en dylik förvaltning föreslås.

I BOLAGSLAGSTIFTNINGEN

har i samtliga länder relativt små ändringar genomförts. Man har emellertid konstaterat att vissa ändringar bör införas.

I Danmark ändras fortlöpande bolagslagarna för att överensstämma med EGs direktiv. Under våren 1981 lades samtliga redovisningsbestämmelser i en särskild lag. Lagen, som grundas på EGs fjärde direktiv, träder i kraft den 1 februari 1982. Detta innebär att bolag som har kalenderåret som räkenskapsår inte behöver följa lagen förrän för räkenskapsåret 1983.

I Danmark har man hittills i enlighet med avskrivningslagen tillämpat saldoavskrivningsmetoden. I samband med införandet av EG-direktiven kommer denna metod, efter en övergångsperiod, inte längre att kunna användas annat än vid beräkning av skattepliktig intäkt.

Norge har gått den motsatta vägen och inför saldometoden, med vissa övergångsregler, från och med intäktsåret 1982. Samtidigt faller start- och tilläggsavskrivningar bort, medan ordningen med överprisavskrivningar ersätts av en ordning med startavskrivningar i distrikten. Reglerad möjlighet att företa kontraktsavskrivningar möjliggörs. Ändringarna är genomförda i skattelagen. Ett utskott under Handelsdepartementet utvärderar f n hur den praktisk/tekniska an passningen till aktie- och bolagslagar skall ske. Ändringarna har på nytt aktualiserat frågan om att skilja på skattemässig och redovisningsmässig behandling.

I SKATTE- OCH AVGIFTSLAGSTIFTNINGEN

har införts vissa ändringar med delvis olika mål i respektive land. Gemensamt för flera av länderna är emellertid att man infört – eller planerar införa – regler som skall hindra skattesmitning.

Danmark har ändrat föregående års höjning av förmögenhetsskatten genom att man på nytt infört ett tak på den maximala delen av en skattebetalares intäkt som skall betalas i skatt. Ett förslag om att ändra – och mildra – aktievinstbeskattningen har tagits av Folketinget och trädde i kraft den 1 juli 1981. I enlighet med förslaget kommer vinst att betraktas som vanlig skattepliktig intäkt om försäljning äger rum inom tre år efter köpet. Därefter är vinsten skattefri. Ändringen gäller inte huvudaktieägare, dvs aktieägare som äger 25 % av aktierna i ett företag.

Finland införde mot slutet av 1980 investeringsskatt på vissa byggen för att undgå ”överhettning” av ekonomin. Man har emellertid redan märkt en viss nedgång i konjunkturen och kravet att ta bort skatten har ökat, vilket har medfört att skatten delvis bortfallit. Regeringen har också beslutat att tidigare avsättningar till investeringsändamål skall kunna användas från hösten 1981.

I personbeskattningen har vissa lättnader genomförts både vad gäller inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. En del inflationsjusteringar av både skatteskalor och avdragsposter har genomförts.

Ett betänkande föreligger med målet att få bort orimligheter och oenhetlig behandling som nuvarande skattesystem innebär. Man har bl a antytt att underlaget för beskattningen bör ändras från omsättning till en form av egenkapital. Likaledes föreligger en utredning om bolagsbeskattningen. I denna har man bl a tagit upp frågan om

  • en precisering av ändamålet med beskattningen, speciellt med sikte på förenkling av systemet

  • utveckling av avsättningsreglerna

  • minskning av dubbelbeskattningen av aktiebolag och deras ägare.

På Island ändras skattelagarna i stort sett varje år, bl a på grund av den höga inflationen. Den 21 maj 1981 ändrades lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Tidigare hade öppnats möjlighet till inflationskorrigering i årsredovisningen. Om en inflationsvinst intäktsförs kan en speciell avskrivning på anläggningstillgångar få göras på maximalt 50 % av ifrågavarande intäkt. Lagändringen innebär att avskrivningssatsen ändras till 40 %, med vissa undantag.

Under 1979 antogs en lag om skatt på kontors- och rörelsefastigheter som skulle gälla endast ett år. Lagen har förlängts två gånger senast i maj 1981.

Norge har sänkt investeringsavgiften från 13 % till 10 % med giltighet från 1 juli 1981. De tidigare omtalade ändringarna av avskrivningssystemet medför minskning av skatten för vissa och ökning för andra. För bl a aktiebolag har möjlighet öppnats att avsätta upp till 10 % av nettointäkten enligt kommunaltaxeringen till en konsolideringsfond. Samtidigt upphävs möjligheten att göra skattemässig avsättning för investeringar i miljöförbättringar, forsknings- och marknadsbearbetningar.

Värderingen av aktier i icke-börsnoterade bolag har hittills varierat något beroende på kommuntillhörighet. Nya regler fastslår att värdet skall sättas till 75 % av beräknat likvidationsvärde 1 januari året före beskattningsåret. Ett lagförslag som berör beskattning och avgifter vid arvsskiften och senare beskattning av ärvda medel – vilket delvis innebar kontinuitet i intäktsbeskattning och samordning av arvsavgift och intäktsskatt – förelåg för behandling i Stortinget våren 1981. Ärendet blev emellertid bordlagt, och diskontinuitetsprincipen gäller ännu.

I Sverige har antagits Lag om en allmän skatteflyktsklausul. Tillämpningsområdet har begränsats till inkomst- och förmögenhetsbeskattningen samt utskiftningsskatten och ersättningsskatten. Lagstiftningen skall uteslutande gälla s k kringgåendetransaktioner vilket bl a innebär att skenrättshandlingar och ogiltiga avtal faller utanför då dessa i sin renodlade form inte vållar några större problem i rättstillämpningen. Lagstiftningen är tidsbegränsad och gäller i frågor om rättshandlingar som företas under åren 1981–1985. Generalklausulen skall utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt och mot slutet av femårsperioden övervägas på nytt.

Kapitalförlustbegreppet ändras genom att skador genom brand eller andra olyckshändelser på fastigheter hänförs till driftsförlust så vitt gäller underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag. Detta innebär att avskrivningsunderlaget inte skall sättas ned vid skada och att om en byggnad blir totalförstörd får utrangeringsavdrag göras. Eventuell försäkringsersättning blir skattepliktig och ersättning som avsatts i s k eldsvådefond blir avdragsgill.

Pågående arbeten skall beräknas antingen utifrån löpande räkning eller fast pris.

HÖG AKTIVITET

präglar samtliga nordiska föreningar. Man bedriver ett omfattande arbete för att förbättra standarden både på redovisning och revision. Ett stort antal rekommendationer har tagits fram. Organisationerna bedriver en omfattande vidareutbildningsverksamhet. Man har också engagerat sig i frågan om former för kontroll av den fackliga standarden. Bl a har man utarbetat förslag till uppläggning av intern kontroll i revisionsfirmor. Information om yrket och facket till omvärlden är ett annat fält som får stor uppmärksamhet.

NORDISKA REVISORFÖRBUNDET

För nästa 2-årsperiod valdes statsautorisert revisor Erling Seierup, FSR, Danmark, till NRF’s president. Han efterträder statsautorisert revisor Ivar Vibe Amundsen, NSRF, Norge, som har fungerat under perioden 1980–81.