Jag skulle önska att den fortsatta debatten om inflationsredovisning koncentrerades kring syftet med denna samt om inflationsredovisning tillför en läsare någon bättre information om ett företags ställning än vad den traditionella redovisningen gör. Tyvärr hamnar man alltför lätt i rent tekniska diskussioner som få utanför en snäv expertkrets har förmåga att avnjuta.
I Henry Nilssons artikel förekommer emellertid SCA som exempel. Jag tvingas därför att göra några rent tekniska kommentarer. Kafferastmodellen saknar teoretisk förankring och innebär en sammanblandning av två principer. Henry Nilsson har helt accepterat nuanskaffningsvärdeprincipen och lämnat realisationspostulatet, när det gäller monetära tillgångar och skulder. Däremot byter han snabbt fot när det gäller de reala tillgångarna och anser att realisationspostulatet skall gälla, vilket innebär att man delvis är kvar i anskaffningsvärdetänkandet. För SCAs vidkommande finns ju med stor sannolikhet en hel del icke realiserade värdeökningar i vattenkraft och skogstillgångar. Man kan därför inte på det sättet, som Henry Nilsson gör, blanda olika principer för olika poster i balansräkningen.
Jan Blomberg, ekonomidirektör i SCA