Balans nr 9 1982

Samarbete mot skatteskojare

Ouppklarade problem på företagsrevisionens område kan med fördel gås igenom i en statlig utredning. Företagsrevisorns ställning och ansvaret gentemot olika intressenter bör stå i centrum.

Skatteskojeriet har under senare år växt katastrofalt. Det allmänna – och därmed ytterst medborgarna – gör stora ekonomiska förluster. Än värre är att det utbredda fifflet frestar hårt på samhällssolidariteten. Varje gång statsmakterna misslyckas med att stoppa smarta skattesmitare undergrävs folks vilja att ta gemensamt ansvar och känslan att vi alla måste vara med och göra rätt för oss.

Många menar att rötan spritt sig så att den svenska skattemoralen aldrig kommer att repa sig. Men jag tror inte att slaget är förlorat. Det går att bygga framtidens Sverige på hederlighet och rättskänsla. Men då krävs förstås rejäla tag mot den ekonomiska brottsligheten. Den nya regeringen markerar sin fasta beslutsamhet att genomföra ett omfattande program mot skattefusk och skatteflykt. En särskild kommission tillsätts för att åstadkomma en kraftsamling och för att kunna sätta in stötarna där de bäst behövs.

Skall vi tränga tillbaka det ekonomiska fifflandet behöver vi effektivare myndigheter, bättre organisation och nya lagar. En allt större del av resurserna måste sättas in för att granska de svårkontrollerade skattskyldiga. Särskilt viktigt är att skärpa kontrollen av de bokföringsskyldiga, där felaktigheter kan vara både svåra att upptäcka och svåra att utreda. Jämfört med t ex Danmark och Västtyskland är den svenska kontrollen av denna grupp skrämmande dålig.

En fullständig taxeringsrevision är i Sverige något mycket sällsynt – i genomsnitt riskerar ett företag bara att bli utsatt för en sådan en gång vart 60:e år. Skattemyndigheterna har i dag uppenbara svårigheter att göra en ordentlig genomlysning av företagens ekonomi.

I det svenska näringslivet förekommer mer än hundra miljarder transaktioner varje år. Det är uteslutet att skattemyndigheterna skulle försöka bygga upp en så stor kontrollapparat att de utifrån kunde följa denna väldiga verksamhet. Vårt skattesystem kan aldrig fungera om vi inte ser till att det inuti företagen finns effektiva kontrollmekanismer.

De anställdas insyn är självfallet en viktig sak. Men även revisorerna kan spela en avgörande roll – i kraft av sin strategiska position och sina speciella kunskaper.

I den allmänna debatten bortser man ofta från att de kvalificerade företagsrevisorerna i verkligheten lämnar viktiga bidrag till en mera korrekt beskattning. En grundförutsättning för riktig skatt är förstås att det är ordning och reda i räkenskaperna. Men därutöver kan en revisor med kunskaper och integritet göra åtskilligt för att hålla de skattskyldiga på den rätta vägen. Frågan är nu: Kan vi i framtiden vänta oss ännu större bidrag från revisorerna i kampen mot skattefusk och skatteflykt? Svaret måste rimligen bli ja. Situationen är så allvarlig att revisorer och samhällsrepresentanter tillsammans måste pröva hur kampen mot skatteundandragande ska kunna bli effektivare. Själv vill jag föra fram fyra förslag till prövning:

  1. Den kvalificerade revisionen utvidgas till allt fler företag och organisationer.

  2. Revisorerna bör i sin granskning bevaka skattefrågor mera intensivt och systematiskt.

  3. Revisorer och myndigheter bör ytterligare utveckla sitt samarbete.

  4. Företagsrevisionen behandlas i en offentlig utredning med deltagande från revisorsorganisationerna.

KVALIFICERAD REVISION I ALLT FLER FÖRETAG

I våras fick riksdagen äntligen propositionen om att det ska finnas kvalificerade revisorer i alla aktiebolag. Det förslaget borde egentligen ha kommit minst två år tidigare, men det är ändå skönt att riksdagen nu lagt fast principen. Vad som däremot inger betänkligheter är den långa övergångstiden. Den ekonomiska brottsligheten är sannolikt störst bland en del mindre bolag. Men många av de mindre bolag som bäst skulle behöva den kvalificerade revisionen kommer i praktiken inte att påverkas av reformen förrän våren 1988.

Handelsbolag och kommanditbolag berörs inte heller av beslutet. Antalet handelsbolag har ökat lavinartat under de senaste åren – från några få tusen till ca 40.000 idag. Och i varje fall enligt länsstyrelsen i Stockholm har den ekonomiska brottsligheten ökat märkbart – bland kommanditbolagen. Vi ska heller inte bortse från att många ideella organisationer med ekonomisk verksamhet skulle behöva bättre revision.

Riksdagens beslut innebär alltså ingen definitiv eller heltäckande lösning. Det växande antalet auktoriserade och godkända revisorer måste tas tillvara på bästa sätt för både företag och samhälle. Vi behöver därför arbeta fram en genomtänkt bedömning av hur den kvalificerade revisionen ska sträckas ut till allt fler verksamheter.

MER UPPMÄRKSAMHET ÅT GOD SKATTESED

Det finns revisorer som tycker att det vore slöseri med dyrbar tid att ägna ännu mer uppmärksamhet åt om företaget iakttar god skattesed. ”Företaget ligger redan med goda marginaler inom lagens råmärken”, är en typisk kommentar från ledande revisorer som har förmånen att arbeta med de bästa företagen.

I en av de grundläggande rekommendationerna för revisionsarbete sägs också att revisorns granskning inte har till självständigt syfte att förhindra eller upptäcka förskingringar eller andra oegentligheter. Men samtidigt är det som kammarrätten i Stockholm en gång sagt, nämligen att revisorn ”rimligen har långt bättre förutsättningar än den nuvarande taxeringskontrollanten, innan denne utfört en närmare granskning eller tillgripit en sådan åtgärd som en taxeringsrevision, att ha en uppfattning om, huruvida skattelagarna efterlevts”.

Tänk t ex på det område där vi har det ojämförligt största skattesvinnet, nämligen momsfusket. Nog kan företagsrevisorn bättre än andra bilda sig en uppfattning om redovisad moms står i rimlig proportion till företagets verksamhet.

Är det inte dags att pröva om den vanliga revisionen kunde kompletteras med särskilda granskningsåtgärder riktade mot skattemissbruk? Det skulle vara till stor hjälp om revisorn kunde hålla ett vakande öga på att moms, arbetsgivaravgifter och preliminära inkomstskatter betalas in i rätt tid – mot detta syndas med miljardbelopp. Även på andra känsliga områden borde man kunna diskutera sig fram till ett antal fördjupade eller nya kontrollmoment. Generellt bör revisorerna i fortsättningen i sin granskning lägga större vikt vid att företaget fullgör sina skyldigheter mot samhället. Detta är inte alls detsamma som skräckvisionen att revisorns roll skulle reduceras till ”skattemyndigheternas förlängda arm”. Hur det hela ska gå till i praktiken kräver ingående diskussioner där revisorernas erfarenheter och synpunkter måste komma till sin rätt.

SAMARBETE MED MYNDIGHETERNA

På ett tidigt stadium tog FAR initiativet till fortlöpande överläggningar med skattemyndigheterna. Det är ett uttryck för det samhällsansvar som finns i organisationen. Jag hoppas att detta samarbete kommer att utvecklas ytterligare.

Revisors tystnadsplikt är en känslig fråga. Före den 1 januari 1981 gällde att revisor inte fick höras som vittne om sådana förhållanden som omfattades av den i aktiebolagslagen föreskrivna tystnadsplikten. Men i samband med den nya sekretesslagen ändrades rättegångsbalken så att en revisor får ge upp tystnadsplikten vid vittnesförhör som kan hållas redan under rättslig förundersökning. Denna principiellt betydelsefulla förändring har kunnat genomföras utan större vånda. Men kunde man inte också tänka sig ett samarbete med skattemyndigheterna när dessa genomför vissa i rättsliga former reglerade kontrollåtgärder? En ny kontrollag är för närvarande under utarbetande. I varje fall borde en öppen och relativt förutsättningslös diskussion kunna föras om dessa frågor.

UTREDNING OM FÖRETAGSREVISIONEN

Det finns en del ouppklarade problem på företagsrevisionens område. Jag tror att en allmän genomgång av dessa med fördel kan ske i en statlig utredning. I centrum för en sådan översyn kan stå frågorna om företagsrevisorns allmänna ställning och hans ansvar gentemot olika intressenter.

Utredningen bör diskutera olika åtgärder som kan förbättra revisionens kvalitet. Hit hör bl a insatser för bättre utbildning samt ökad tillsyn. Det är naturligt att utredningen ägnar stort intresse åt revisorns rapportering samt revisionens inriktning, innehåll och omfattning. I detta sammanhang bör man också pröva hur revisorerna ska kunna lämna allt större bidrag till samhällets kamp mot skattefusk och skatteflykt.

Hittills har revisorsorganisationerna varit avvaktande eller rent av negativa till förslaget om en statlig utredning. Det kan vara en sund utgångspunkt. Alla utredningar behövs inte. Men ibland är det nödvändigt att de politiska beslutsfattarna systematiskt arbetar sig igenom vissa sakområden. Då kan en offentlig utredning användas för att i ordnade former samla de sakkunniga på området så att de tillsammans med politikerna kan diskutera fram önskvärda reformer. Det är viktigt att politikerna utan förutfattade meningar lyssnar på sakkunskapen. Men det är också viktigt att revisorerna ser att politikerna har en del problem som de behöver hjälp med för att lösa.

Jan Bergquist, riksdagsman (S)