Samhället kommer troligen i framtiden att i stigande omfattning ta de kvalificerade revisorernas tjänster i anspråk. Revisorerna kan bäst och tidigast bedöma företagets redovisning och slå larm om något håller på att hända.
Under ca två års tid har RSV haft regelbundna samtal med FARs styrelse. Fr o m hösten 1982 kommer också SRSs styrelse att delta i dessa meningsutbyten.
Bakgrunden till det samarbete som sålunda påbörjats är bl a den samhällsdebatt som pågår om de kvalificerade revisorernas roll i redovisnings- och deklarationshantering.
Målsättningen med det informella samarbetet har hittills varit att försöka finna frågor av gemensamt intresse och samtidigt skapa förståelse för varandras arbete. Vilka arbetsuppgifter som de externa revisorerna utför och vilken nytta våra taxerare har av detta har diskuterats ingående. I allt väsentligt har nämligen de externa, kvalificerade revisorerna och skatterevisorerna samma mål för ögonen: en korrekt redovisning som kan ligga till grund för bl a deklarationerna. Den ”motsättning” (eller snarare intressekollision) som ibland sägs finnas är oftast rent konstruerad. Detta visar sig också vid de diskussioner som förs t ex i bokföringsnämnden.
SKILLNADERNA
Vissa skillnader mellan de externa revisorerna och skatterevisorerna finns naturligtvis. De kvalificerade revisorernas främsta uppgift är att granska bolagens årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och VDs förvaltning. Externrevisorernas direkta medverkan i skatte- och avgiftskontrollen har hittills varit av minimal omfattning. Förväntningarna på vad revisorerna i framtiden kan uträtta på detta område är – åtminstone i vissa politiska kretsar – högt ställda. Förtroendet för de kvalificerade revisorernas arbetskapacitet och kunskapsnivå är mycket stort.
Ofta är det i rena värderingsfrågor som skatterevisorerna och de externa revisorerna har olika uppfattningar. Här spelar naturligtvis skillnaderna mellan värderingsreglerna i ABL och BFL å ena sidan och KL å andra sidan ofta en avgörande roll. Som exempel på kontroversiella värderingsfrågor kan nämnas varulagervärdering, värdering av kundfordringar och olika avsättningar för framtida kostnader. Med en grov generalisering kan man kanske säga att externrevisorerna ofta beskylls för att vara alltför försiktiga, medan skatterevisorerna anklagas för att alltför strikt följa värderingsreglerna i KL.
Den skattemässiga värderingen utgår emellertid från företagsekonomiska principer. Vissa spärrar mot vad som kan kallas en överdriven pessimism har emellertid ansetts nödvändiga i skattesammanhang. Skattelagstiftaren har uppställt klara gränser för vilken grad av reservering som kan ske i varulager, inventarier och i byggnadsbeståndet. Våra skatterevisorer konstaterar emellertid påfallande ofta att företag med goda resultat bakom sig och antagna mörkare framtidsutsikter gärna försöker öka konsolideringsgraden. Ur ABLs och BFLs värderingshorisont finns det egentligen inte mycket att invända mot en sådan filosofi, åtminstone inte så länge företaget följer en konsekvent linje i bokslut efter bokslut. (En god redovisningssed blir emellertid inte bättre av överdriven konsolidering som främst tar sikte på att minimera skatten.) Ur skattelagsstiftningens synvinkel finns det emellertid invändningar. Det är också då som irritationen mellan skatterevisorerna och de externa revisorerna uppstår. Ett intensivt arbete med att försöka närma skatte- och redovisningsprinciperna pågår i bl a bokföringsnämnden, FAR och i ett antal kommittéer. Det skulle föra för långt att i denna artikel gå närmare in på de skillnader som finns idag. Låt oss emellertid konstatera att väsentlighetsprincipen bör gälla såväl redovisningstekniskt som skattetekniskt.
FRAMTIDENS REVISOR
I framtiden kommer kanske externrevisorerna att få en helt annan ställning än vad de har idag. Argument framförs t ex för att något offentligt organ, t ex kommerskollegium, skall utse revisorerna i stället för som nu bolagsstämman. Därmed menar man, skulle revisorns ”oberoende” öka betydligt. Troligtvis kommer samhället också i stigande omfattning att ta de kvalificerade revisorernas tjänster i anspråk. Vem som ytterst skall betala dessa tjänster har emellertid ännu inte diskuterats. En avgörande faktor för denna nya ”samhälleliga” insats från framförallt de kvalificerade revisorerna är naturligtvis att dessa anses vara de som bäst – och tidigast – kan bedöma företagets redovisning och slå larm om något håller på att spåra ur. Förvaltningsrevisionen skulle därmed få en helt annan inriktning än den har idag. Hittills har ju knappast revisionspromemorian gett underlag för framtidsbedömningar rörande kommande krissituationer. Inte heller är dagens revisionsberättelse något bra instrument för att välja ut vilka företag som främst bör synas i sömmarna i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Förhoppningarna finns emellertid där. Fr o m den 1 januari 1983 skall det i alla nybildade aktiebolag finnas minst en av bolagsstämman utsedd auktoriserad eller godkänd revisor. Denna nya regel måste ses som en klar markering från statsmakternas sida av att man vill satsa på – och erkänna – kontrollfunktionens betydelse. Vad man mera konkret vill uppnå är väl ännu inte helt utrett. Ingenting är t ex sagt om att revisorerna skall uttala sig om det förekommer oegentligheter i företagets redovisning eller ej. Möjligen kommer sådana bestämmelser i en inte alltför avlägsen framtid. Ett enkelt konstaterande att företaget fullgjort sina skatte- och avgiftsåligganden samt att det lämnat kontrolluppgifter på samtliga utbetalda löner, arvoden, ersättningar och förmåner skulle för vår del räcka långt. Arbetsbördan borde inte heller bli alltför betungande för externrevisorn. En förebild finns redan i reglerna om låneförbud. En större noggrannhet från företagens sida när det gäller kontrolluppgifter är i själva verket en oundgänglig förutsättning för ett förenklat taxeringsförfarande av dansk modell som skatteförenklingskommittén nu utreder.
Att det skall finnas kvalificerade revisorer i alla aktiebolag är inget unikt för Sverige. I t ex Norge och Australien har man inte tvekat att ta externrevisorernas kunskaper i skatteadministrationens tjänst. Till denna fråga kanske vi får tillfälle att återkomma senare.
MORAL OCH ETIK
På den som är satt att övervaka att andra utför sina arbetsuppgifter i enlighet med lagar och förordningar ställs naturligtvis – förutom kunskapskrav – höga krav på moral och etik. Ingen må ens misstänka Caesars hustru. I FARs regler för god revisorssed framgår detta av följande passus. (Anvisningarna till regel 4 om yrkesutövning):
”Ledamot har på grund av sin ställning som revisor att vid genomförandet av sin uppgift beakta det berättigade intresset hos aktieägare, borgenärer, anställda och övriga intressenter såsom allmänheten och det allmänna, sådant detta framkommer av lag och god affärssed.”
Under årens lopp har ett flertal insinuationer förekommit om att revisorernas moral stod på en låg – och för de uppdragsgivande företagens del behaglig – nivå. I en promemoria från BRÅ ansåg man sig kunna konstatera att flertalet revisionsbyråer – de flesta auktoriserade (som det hette) – var den ekonomiska brottsligheten behjälplig. I en motion (mot 1981/82:928) påpekar motionärerna att även om det i praktiken kan vara svårt att belägga att en revisor fallit undan för den som utsett honom så har man dock vid den statliga tillsynen funnit exempel där det synes uppenbart att revisorn gett efter för påtryckningar från den företagsledning som han haft att granska. Nu tycks det emellertid vara slut på dessa insinuationer. Opinionen har tydligen svängt. Man kanske i sammanhanget bör notera att RSV aldrig gjort några svepande fördömningar av revisorskåren. Tvärtom.
Till frågan om de intresseavvägningar som måste göras och till vilka moraliska och etiska krav som rimligen bör ställas på alla dem som är satta att övervaka andras ekonomiska förehavanden hoppas jag få återkomma i en senare artikel.
SKATTEPLANERING
Hitintills har skattetjänstemännen kommit i kontakt med revisorskåren främst i de situationer där revisorn fungerat som rådgivare i skattefrågor eller som sakkunnigt biträde eller ombud i processer i skattedomstolarna. Av de diskussioner som RSV haft med FAR har med all tydlighet framgått att både myndigheten och organisationen tar avstånd från sådana fall där den kvalificerade revisorn är klient och allmänheten behjälplig med sådan skatteplanering som faller utanför gällande lagstiftning – för att nu inte tala om skatteflykt. Tyvärr finns det exempel på övertramp i båda fallen. Så konstigt är kanske inte detta. Av en kår på drygt 2.100 kvalificerade revisorer måste det naturligtvis finnas en och annan, vars omdöme sviktar – förhoppningsvis temporärt.
Inte sällan uppkommer konflikten mellan kvalificerade revisorer och skatterevisorer eller taxeringsintendenter i samband med förhandlingar i skattedomstolar. En del av de ”motsättningar” som i det dagliga arbetet alltid uppstår beror kanske delvis på revisorns uppträdande, men också på att skattetjänstemännen har liten erfarenhet av att möta sakkunniga biträden eller ombud. Här har naturligtvis åklagaren en helt annan erfarenhet. För vår egen del anser vi det naturligt att den skattskyldige som utsatts för taxeringsrevision och en senare eftertaxering, får sin sak ”försvarad” av en sakkunnig branschman. Ofta är detta en advokat, men ibland också en revisor. Under 1980-talet torde sådan processhjälp bli mer vanlig. Den hederlige revisorn skall naturligtvis ta till vara sin klients intressen, utan att dock försöka förvränga eller förvanska sanningen. Vid ett balanserat och korrekt uppträdande faller naturligtvis ingen skugga på revisorn för att han hävdar en annan åsikt än taxeringsintendenten. ”Honi soit qui mal y pense”, för att nu tala utrikiska. Den delen av de kvalificerade revisorernas yrkesetik kommer vi att diskutera även i fortsättningen med FAR och SRS.
Andra praktiska frågor där myndigheterna ofta kommer i kontakt med externrevisorerna gäller förhandsbesked, dispenser och anståndsärenden. Här finns, naturligt nog, ofta motstridiga intressen. Problemen är dock inte värre än att de hittills gått att bemästra.
ÖNSKEMÅL FRÅN SKATTEMYNDIGHETERNA
I samband med våra s k KU-revisioner och andra former av skatte- eller taxeringsrevisioner kommer skattemyndigheterna också mer eller mindre i kontakt med företagets revisor. Vetskapen om att en kvalificerad revisor redan gått igenom redovisningen sparar mycket tid för våra granskare och bör leda till ett inte föraktligt antal färre undersökningar med därav följande minskat arbete för företagaren. Om nu statsmakterna, skattemyndigheterna och revisorerna är överens om att den kvalificerade revisorskåren kan göra ganska mycket i kampen mot den ekonomiska brottsligheten så bör ju endast en del praktiska frågor finnas kvar att lösas. För egen del har jag redan uttryckt önskemål om externrevisorernas medverkan i arbetsgivar- och källskattekontrollen. Vilka ytterligare krav och önskemål skattemyndigheterna har rätt eller möjlighet att ställa på de kvalificerade revisorerna tar Karl-Erik Nord upp i sin artikel.
Olle Roos, skattedirektör på RSV