Rubbar man på tystnadsplikten, så rubbar man på grundvalen för revisorernas arbete.

Vid paneldiskussionen vid årets FAR-dagar trodde Paul Berger att det är svårt att hitta en yrkesgrupp som har så stora förväntningar på sig som revisorerna. Man kommer nu att se på hur revisorerna lyckas upprätthålla sin oberoende ställning. Eftersom systemet är svagt i sin principiella uppläggning ankommer det på varje revisor att se till att reglerna efterlevs.

Om en grupps intresse skall gå före andras går inte revisorsrollen ihop längre konstaterade Bo Fridman. Det blir som när man lastat en Konsum-kasse för tungt och botten går ur.

– Revisorn måste nästan vara en av Gud utsänd person. Han skall vara duktig men får inte göra reklam för sig. Han får inte vara rik men han får heller inte vara fattig. Och han får inte göra goda affärer för sig och sin familj, alltså skall han också vara lite dum.

Det sade Sven Westerberg, Malmros Rederi AB, vid den avslutande paneldebatten på årets FAR-dagar, som handlade om revisorns oberoende.

– Min erfarenhet, forsatte Sven Westerberg, är att revisorn blir ganska involverad i företagets beslutsfattande. Reglerna skrevs under en tid som inte gäller längre. Samhället kommer att ställa större och större krav, vilket också är en risk för oberoendet.

Paul Berger, Kommerskollegium, ansåg att det är svårt att hitta en yrkesgrupp som har så stora förväntningar på sig som revisorerna.

– Nu är det dags att börja infria förväntningarna från samhället. Man kommer att titta på skatterna och obestånden. Om dessa minskar, så har ni lyckats. Man kommer också att titta på om ni lyckats upprätthålla er oberoende ställning. Systemet är så svagt i sin principiella uppläggning, så det ankommer på var och en att se till att reglerna efterlevs.

Bo Fridman, ordförande i FARs regelkommitté:

– Så länge vi har uppgifter där alla intressegrupper har gemensamma intressen går det. Men om en grupps intresse ska gå före andras, går inte revisorsrollen ihop längre. Det är som när man lastat en Konsum-kasse för tungt och botten går ur. Frågan är om vi inte börjar närma oss den punkten nu.

Förväntningarna obehagliga

Leif Lundfors, ledamot i FARs regelkommitté, hade några recept på hur hoten skall kunna elimineras.

– Man måste tänka sig för, så att man inte tar för många konsultationsuppdrag i mindre företag och se till att inte gå djupare och djupare in i dessa.

– Jag tycker vidare att förväntningarna på oss är obehagliga, för det kommer fortfarande att finnas icke auktoriserade revisorer 1988. Skillnaden måste gå fram tydligare. Vi har inte lyckats föra fram dessa skillnader i massmedia.

Paul Berger:

– Heurgren-kommissionen är ett uttryck för att samhället har stora förväntningar på revisorerna, och de kanske är orealistiskt stora. Frågan är om ni har beredskapen att ändra så mycket på er yrkesroll som krävs.

Nils Lundgren, PK banken:

– Revisorerna börjar allt mer ha rollen av rådgivare och hjälper små och medelstora företag att komma undan de skattelagar som politikerna har stiftat.

Bo Siegheden, Sveriges Radio, ordförande i paneldebatten:

– Nu har många uppfattningen att revisorerna enbart tjänar företagens intressen. Hur är det med det?

– Årsberättelsen är vår enda kommunikationsväg, och den är ju till för alla, svarade Leif Lundfors.

– Vilket anser ni då själva vara det värsta hotet, undrade Bo Siegheden.

– Rubbar man på tystnadsplikten, så rubbar man på grundvalen för vårt arbete, ansåg Bo Fridman.

– Men har ni själva verkligen känslan av att vara oberoende?

– Det är i ögonblicket då man skriver revisionsberättelsen, som man ska känna sitt absoluta oberoende, svarade Leif Lundfors. Jag har ännu aldrig upplevt att man inte ändrat när jag sagt ifrån att här blir det ingen revisionsberättelse. Det skulle vara en allt för stor vanära.

– Men i många konkursfall har revisionsberättelsen varit ren in i det sista, invände Bo Siegheden.

– En riktig årsredovisning visar ju att det stadigt börjar gå sämre och sämre, svarade Leif Lundfors. Men vårt problem är att när det går riktigt illa får vi ingen årsredovisning.

Oförenliga roller

Bo Siegheden:

– Hur förenlig är rollen som rådgivare med revisorsrollen?

Paul Berger:

– Det är svårförenligt, men jag tror att vi måste leva med den situationen. Var och en får se till att inte gå för djupt som rådgivare.

Bo Fridman:

– Lägger man in nya arbetsuppgifter, som inte ingår i den traditionella revisorsrollen, så måste oberoendebegreppet också förändras.

Nils Lundgren:

– Jag tror att revisorsrollen måste delas upp dels i den traditionella rollen samt dessutom i en ny roll som skatteupplysningsman.

Bo Fridman:

– Det skulle försvåra revisors egen personliga utveckling och rekryteringen till kåren.

Leif Lundfors:

– Jag tror att en kompetent kår och kraftiga sanktioner, där de som inte sköter sig råkar illa ut, är lösningen.

Bo Siegheden:

– Hur påverkar uppgiften som löntagarkonsult revisorsrollen?

Bo Fridman:

– De rollerna kan också kollidera, bl a med tanke på tystnadsplikten.

Paul Berger:

– Att intressegrupperna har olika intressen behöver i sig inte vara ett hot mot oberoendet. Det beror på hur starka intressegrupperna är. Hotet kommer närmast från att bli allt för lierad med företagaren.

Bo Siegheden:

– Vad skulle ni vilja förändra för att bli mer oberoende?

Leif Lundfors:

– Revisorernas uppfattning om oberoende stämmer tydligen inte överens med allmänhetens uppfattning om oberoende. Det beror på tidningsskriverier och på att man drar alla revisorer över en kam.

Bo Siegheden:

– Är det möjligt att bevaka så många intressen?

Bo Fridman:

– Det är väl ingen tvekan om att företagsledningen också vill tillfredsställa samhällets intressen. Därför är det ingen konflikt.

Bo Siegheden:

– Hur utförlig tycker ni revisionsberättelsen bör bli?

Leif Lundfors:

– Revisorn måste bli aktivare i etablerade företag som börjar gå dåligt, genom att t ex tillkalla en konsult. Men det är tveksamt att utöka revisionen genom att börja skriva mer. För då måste man ha så många regler, om alla skall skriva lika.

Vart är utvecklingen på väg?

Till sist ställde Bo Siegheden en rundfråga till panelen om vart utvecklingen är på väg, är det från att bota i tysthet till att vara angivare?

Paul Berger:

– Som det nu är har revisorn att försöka rätta till genom att göra påpekanden, men räcker inte det så måste han också säga ifrån på annat sätt. Därför blir det inte någon större skillnad.

Nils Lundgren:

– Om rollen som företagskonsult får växa ut som den gör nu blir situationen ohållbar om samhället också ställer ytterligare krav. Därför undrar jag ändå om inte revisorskåren borde delas.

Leif Lundfors:

– Vi måste styra förväntningarna hos samhället så att de inte blir orealistiska. Vi måste tala om vad vi kan göra och inte göra.

Bo Siegheden:

– Är ni ett ovanligt konservativt skrå?

Bo Fridman:

– Vi är inget skrå, men i övrigt är det möjligen så.

Paul Berger:

– Ni är i en svår situation redan nu, eftersom ni har att kritisera den som tillsätter er. Det har ni klarat bra. De nya kraven kommer ni också att klara.

Bo Siegheden sammanfattade debatten med att citera en engelsk domare:

– Jag är förvirrad men på ett mycket högre plan.

Barbro Nilsdotter-Karlsson