Balans nr 2 1983

Den företagsanpassade finansieringsanalysens utveckling i praxis

Den tidigare strikt standardiserade finansieringsanalysen har under senare år varit föremål för debatt, varvid alternativa modeller presenterats. Denna artikel visar på utvecklingen av praxis så som den kommer till uttryck i 1981 års årsredovisningar för bolag noterade på Stockholms Fondbörs.

Hasso Strandberg: 1/78, 1/79

Jill Elmgren-Warberg: 3/78, 5/80

Boris Carlsson: 4/78, 5/79

Mats Åkerblom: 6/78

John Hellman: 7/78

Finansieringsanalysen, som enligt lagstiftningen för bolag inom olika associationsformer, skall visa ”bolagets finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret”, är ett instrument där rekommendationer utvecklats i syfte att höja bolagets informationsgivning. Den modell för finansieringsanalys som Näringslivets Börskommitté förordade 1969 och som senare bildade underlag för den rekommendation FAR lämnade i frågan, har fram till slutet av 1970-talet oomstritt varit den modell som praktiskt tillämpats i årsredovisningarna. Debatten huruvida denna modell uppfyller informationsbehovet har tagit FARt under senare år och alternativa modellförslag har presenterats i tidningsartiklar och andra publikationer. Bl a rekommenderade Sveriges Finansanalytikers Förening (SFF) börsföretagen 1979 att använda SFFs modell för finansieringsanalys, en analys enligt den sk tilläggs- och avdragsmodellen. I Balans har finansieringsanalysen behandlats i artiklar av ett flertal författare.1 Att debatten haft en praktisk förankring framgår av att man vid en hastig blick kan konstatera att företagen själva börjat experimentera med alternativa finansieringsanalyser i sina årsredovisningar.

Internationellt, och främst i USA, tenderar praxis att övergå från att fokusera rörelsekapitalets förändringar till att i stället betona förändring av likvida medel. Exempelvis uppmuntrar Financial Executives Institute i december 1981 sina medlemmar att medverka till att utveckla en meningsfullare och mer informativ finansieringsanalys som då poängterar förändringen i likvida medel.

För flertalet företag pågår för närvarande arbetet med 1982 års bokslut. Tidpunkten kan därför vara den rätta för funderingar kring vilken modell för finansieringsanalys som skall presenteras.

UTVECKLINGEN AV SVENSK PRAXIS

I syfte att belysa utvecklingen av svensk praxis vad gäller finansieringsanalyser har samtliga årsredovisningar för 1981 avseende bolagen noterade på Stockholms Fondbörs (exkl banker och försäkringsbolag) studerats med syftet att få en uppfattning om vilken/vilka modeller som praktiskt tillämpas.

Modellerna har klassificerats i två grupper, en grupp som följer FARs tidigare rekommendation nr 10 eller de i redovisningskommitténs utkast till ny rekommendation exemplifierade modellerna och en grupp som samlats under benämningen annan modell.

Redovisningskommitténs utkast till rekommendation om finansieringsanalyser innebär i jämförelse med tidigare rekommendation i princip en ökad valfrihet beträffande specifikationen av internt tillförda medel och möjlighet att definiera medel som antingen rörelsekapital eller likvida medel. I utkastet lämnas, i likhet med tidigare, förslag till uppställningsformer och rubriksättningar. Inget hinder föreligger dock att ändra begreppsapparaten och ordningsföljden i uppställningen, vilket härigenom kan sägas tillfredsställa kraven på flexibilitet och även möjliggöra fortsatt prövning av olika former för finansieringsanalysen i praktiken.

Vid genomgången av årsredovisningarna har för att förenkla struktureringen, finansieringsanalysmodellerna klassificerats i en ”FAR-grupp” och en grupp som tillämpar andra former än de som exemplifierats av FAR, trots att ingen skarp gräns kan definieras mellan grupperna.

118 ÅRSREDOVISNINGAR HAR ANALYSERATS

Totalt ligger 118 årsredovisningar som underlag för analysen. Av dessa tillämpar 89 företag av FAR exemplifierade modeller och resterande 29 företag tillämpar annan modell.

Bland de företag som presenterar FAR-modeller tillämpade huvudparten (70 st) fortfarande den modell som kan kallas traditionell finansieringsanalys, dvs tidigare FARs rekommendation nr 10. I 1981 års bokslut hade 19 företag anammat den alternativa modell som introduceras i redovisningskommitténs utkast till ändrad rekommendation. I denna mindre grupp av företag hade majoriteten i stort sett utformat analysen enligt kommitténs exempel, dock med vissa variationer i placeringen av rörelsekapitalförändringen samt i uppdelningen av tillförda respektive använda medel i intern/extern del.

Som illustration till den modell som introduceras i utkastet till rekommendation visas Beijer Invests finansieringsanalys 1981. (Se fig 1)

Figur 1

KONCERNENS FINASNSIERINGSANALYS

1981, tkr

Tillförda medel

Från årets verksamhet internt tillförda medel

Resultat före bokslutsdispositioner och skatter

399.793

Häri ingående realisationsvinster på anläggningstillgångar

−   107.549

Avskrivningar som belastar ovanstående resultat

227.280

Förändring av spärrkonton för investerings- och arbetsmiljöfonder

−    5.768

Skatter

−   182.958

330.798

Försäljning av anläggningstillgångar

525.025

Ökning av långfristiga skulder

772.702

Minskning av långfristiga fordringar

29.312

Ökning av minoritetens andel i kapitalet

45.206

Kursdifferens på eget kapital och obeskattade reserver

21.998

Summa tillförda medel

1.725.041

Använda medel

Förändring av rörelsekapital exklusive likvida medel

Ökning av kortfristiga fordringar

776.306

Ökning av varulagret

192.028

Avgår ökning av kortfristiga skulder

− 1.239.777

−   268.443

Investeringar i aktier och andelar

213.261

Investering i fastigheter, maskiner, inventarier m m

1.102.221

Kursdifferens på fastigheter, maskiner, inventarier m m

104.891

Utdelning

59.035

Summa använda medel

1.210.965

Förändringar av likvida medel

514.076

Bland de företag som tillämpar annan modell är företrädesvis den modell som beskrivs i form av flöden liknande resultaträkningens staffelform mest utnyttjad (sk medelsanalys). Kännetecknande för modellen är förutom flödestekniken att företagets verksamhet delas upp på intern och extern finansiering, analysen utmynnar i förändring av likvida medel samt att den beskriver kopplingen mellan investerings- och finansieringsflödena i bolaget. I ett flertal fall, exempelvis ABV, Aritmos, MoDo, Sydkraft och SCA, har modellen anpassats till en speciell bransch eller ett speciellt företag för att på detta sätt illustrera förhållanden som är unika i det enskilda fallet. Exempelvis redovisar Aritmos varje verksamhetsområdes internt genererade kapitalbehov/kapitaltillskott, Cardo lyfter fram ägarfinansieringen separat, dvs både koncernbidrag och nyemissioner, samt MoDo fokuserar speciellt på vilket sätt det internt genererade kapitalunder/-överskottet placerats/finansierats. Gemensamt för modellerna är dock uppställningsformer och analysens resultat i förändring av likvida medel.

Bofors finansieringsanalys 1981 får illustrera hur en modell baserad på flödesinriktad teknik kan utformas i årsredovisningen. (Se fig 2)

Figur 2

KONCERNENS FINANSIERINGSANALYS

Mkr

1981

1980

Årets verksamhet

Fakturerad försäljning

3.710,2

3.819,2

Tillverknings-, försäljnings- och administrationskostnader

− 3.403,8

306,4

− 3.470,8

348,4

Finansnetto

17,2

23,6

Extraordinära poster

−  76,1

−  97,1

Skatt

−  52,0

−  30,2

Minoritetens andel i dotterbolags resultat

0,4

0,2

Utdelning till aktieägarna

−  37,1

−  28,9

Medel tillförda från årets verksamhet

158,8

216,0

Medel bundna i verksamheten

Minskning av varulager

32,7

161,4

Minskning/ökning av rörelsefordringar2

185,8

−  192,3

Ökning/Minskning av erhållna förskott

79,0

−  203,8

Minskning/Ökning av övriga rörelseskulder

−   12,5

175,7

Ökning av pensionsskuld

51,0

336,0

56,6

−   2,4

Nettofinansiering från årets verksamhet

494,8

213,6

Investeringar

Investeringar i anläggningar

−  355,5

−   190,9

Investeringar i aktier

−   15,3

−   10,5

Förändringar i samband med företagsförsäljningar m m

−   42,1

Försäljning av anläggningstillgångar

30,0

− 382,9

138,6

−  62,8

Kapitaltillskott efter nettoinvesteringar

111,9

150,8

Extern finansiering

Minskning/Ökning av minoritetskapital

−    0,4

0,5

Ökning av kortfristiga låneskulder

72,8

11,0

Ökning av lång fristiga låneskulder

87,4

6,4

Ökning av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

15,4

175,2

12,7

30,6

Ökning av likvida medel3

287,1

181,4

Vid genomgången av årsredovisningarna noterades ett mindre antal finansieringsanalysmodeller vilka inte direkt kunnat rubriceras under FAR-modell eller medelsanalys. Modellerna innehåller komponenter från båda de typer av analyser som här diskuterats. Exempel på företag med olika modeller är Åkermans och Uddeholm.

Resultatet av genomgången av årsredovisningarna för 1981 sammanfattas i tabell 1.

Tabell 1

FAR-exemplifierade modeller

89 st 75 %

Traditionell FAR-modell

70 st 59 %

Modifierad FAR-modell

19 st 16 %

Annan modell

29 st 25 %

”Medelsanalys”

22 st 19 %

Annan modell

7 st 6 %

Totalt

118  st

Totalt

118  st

Någon jämförande studie för tidigare år föreligger inte. Det torde dock vara uppenbart att användningen av andra modeller än den som exemplifierades i FARs rekommendation 10 ökat kraftigt.

Avser kortfristiga och långfristiga rörelsefordringar.

Likvida medel avser kassa, bank, kortfristiga placeringar samt egna obligationer.

FINANSIERINGSANALYSENS ROLL

Självfallet går det inte att dra någon generell slutsats beträffande svensk redovisningspraxis med presenterat material som underlag. Analysen bygger endast på ett enstaka år. Debatten om finansieringsanalysens utformning har dessutom inte varit en fråga i centrum mer än 3–4 år. De diskussioner som förts i debatter, massmedia och inte minst på företagen angående årsredovisningens informationsvärde och däribland modell för finansieringsanalys har dock börjat skapa, om än i begränsad omfattning, viss förnyelse och anpassning av synen på hur finansieringsaktiviteterna praktiskt samverkar med övriga aktiviteter i företaget. Att en fjärdedel av analyserade företag redan i 1981 års bokslut tillämpat annan modell än de av FAR exemplifierade, kan dock synas ge uttryck för företagens ambitioner att pröva alternativa instrument för att bättre tillgodose de olika intressenternas informationsbehov.

I den av FAR/SNS nyligen utgivna boken ”Årsredovisningen och framtiden”, i vilken årsredovisningens roll och möjligheter debatteras i 13 inlägg från olika författare, framtonas även finansieringsanalysernas väsentliga roll från informationssynpunkt. I flera inlägg framhävs betydelsen av att skapa information som kan kopplas till företagets in- och utbetalningsströmmar. Fördelen med denna typ av analys är att olika intressentgrupper kan koppla analysen till egna ekonomiska erfarenheter samt att möjligheter skapas för att öka förståelsen för samspelet mellan företagets soliditet och likviditet. Dessa synpunkter leder tankarna fram till att en finansieringsanalys som beskriver rörelseflödet och utmynnar i likviditetsförändringen är att förorda.

I samband med att penningflödesinriktade analyser förordats samt att företagens intresse för betalningsströmmarna ökat i takt med bl a lägre avkastning och fortsatt hög inflation torde det finnas grund för att fundera över om inte finansieringsanalysens status från informationssynpunkt borde höjas. Genom att på ett enkelt och konkret sätt uttrycka företagets verksamhet i betalningsströmmar kan en rapport uppbyggd i dessa termer utgöra en pedagogisk brygga i kommunikationen mellan mottagare och konstruktör av informationen. Inom ramarna för FARs utkast till rekommendation finns goda möjligheter till anpassning av finansieringsanalysen till specifik bransch eller företag så att speciella investerings- och finansieringsaktiviteter kan belysas på ett uttrycksfullt sätt.

MER FÖRETAGSANPASSADE MODELLER I FRAMTIDEN

Det är idag svårt att sia om den fortsatta utvecklingen av svensk praxis för finansieringsanalyser. Endast ett år har förflutit sedan FARs rekommendation modifierades så att alternativa modeller av typ medelsanalyser faller inom ramen för rekommendationen. Att intresse för att pröva mer företagsanpassade modeller föreligger är uppenbart av debatten och 1981 års årsredovisningar att döma. En utveckling enligt dessa linjer bör höja finansieringsanalysens informationsvärde även om det sker på bekostnad av viss minskning i enhetlighet och standardisering i informationsgivningen. Kommande årsredovisningar för 1982 blir i detta avseende en spännande och intressant läsning.

Gun Carlsson, auktoriserad revisor, Öhrlings Revisionsbyrå AB