Det är viktigt att föra en aktiv, öppen och framför allt synlig debatt om god redovisningssed.

Sune Carlsson, vice ordförande i Bokföringsnämnden håller med Ronald Hathorn om detta när han besvarar artikeln i Balans 7/83.

Men FAR skall inte helt på egen hand utveckla den goda redovisningsseden. Den tiden är förbi då en enda intressent allsmäktigt kunde göra auktoritativa uttalanden. I BFN har FAR en samarbetspartner som man borde kunna samspela mer aktivt med tycker Sune Carlsson.

Sällan har reservationen ”Införda artiklar återger författarnas åsikter vilka ej behöver motsvara FARs” känts mer betydelsefull än efter läsning av artikeln med rubriken ”Normskapande kräver aktivare FAR-debatt” i septembernumret (7/83) av Balans skriven av Ronald Hathorn, chartered accountant hos Price Waterhouse & Co HB. Reservationen finns på sid 3 i Balans, tidskriften som utges av Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR. Jag hoppas att reservationen inbegriper inte bara FAR utan även den revisionsbyrå författaren representerar.

Artikeln har ett ordval och ett sätt att framföra åsikter som är unikt för vår förenings tidskrift. Där finner man nästan alltid väl initierade och balanserade inlägg som skapat respekt både för yrkeskåren, FAR och dess ledamöter. Jag hoppas därför att Ronald Hathorns artikel, som jag tycker är ett dåligt försök att vara lustig, är ett undantag för Balans så att vi ledamöter och trogna läsare av Balans inte skall behöva skämmas för vår tidskrift.

Innan jag framför mina synpunkter på Hathorns artikel, vill jag erinra om bakgrunden till Bokföringsnämnden (BFN). Som läsaren kanske vet är jag ordinarie ledamot och vice ordförande i Bokföringsnämnden. Jag är väl därmed en av de 13 ”hövdingar” Hathorn skriver om (”Och vilka hövdingar!”) eller är jag till och med ”den stackars indianen”? Uppriktigt sagt bortser jag från Hathorns åsikter i det avseendet och tänker fullfölja det uppdrag jag har.

1. Förslaget 1971 till ny aktiebolagslag

Efter ett 15-årigt utredningarbete framlades i maj 1975 förslag till ny aktiebolagslag att efterträda 1944 års motsvarighet, som trädde i kraft 1948. I utredningens betänkande fanns hänvisningar till ”god redovisningssed” och ett konkret förslag att inrätta en ”redovisningsnämnd” efter mönster från den år 1966 skapade Näringslivets Börskommitté, kompletterad med offentliga representanter. Förslaget remissbehandlades i vanlig ordning och remissarbetet blev en av de första stora arbetsuppgifterna för den då nytillsatta utredningen om ny bokföringslag.

2. 1971 års utredning om ny bokföringslag

1929 års bokföringslag hade tidigare varit föremål för översyn. 1967 lades fram ett förslag till ”Lag om skyldighet att föra räkenskaper”, som emellertid inte resulterade i någon ny lagstiftning trots ihärdigt arbete i Justitiedepartementet.

FAR tog år 1972 ett initiativ att bilda ”Kommittén för redovisningsteknik” i syfte att bl a verka som påtryckningsgrupp för modernisering av 1929 års bokföringslag utan att försvåra en utveckling i enlighet med god redovisningssed. FAR fick gott gehör för initiativet och kommittén fick en allsidig sammansättning med representanter för organisationer, myndigheter och näringsliv.

Jag blev utsedd till FARs representant i kommittén och blev dessutom vald till ordförande. Kommitténs ledamöter tog med stort engagemang del i arbete som påtryckningsgrupp. Arbetet tog en överraskande vändning när jag utsågs till en av de tre ledamöterna i den år 1971 av regeringen tillsatta utredningen om ny bokföringslag.

Kommittén fortsatte emellertid sitt arbete, parallellt med den statliga utredningen och kommittén sammanträdde även med utredningens ledamöter några gånger, vilket då sades vara ett tämligen unikt arbetssätt för en statlig utredning.

I oktober 1973 lades betänkandet med förslag till ny bokföringslag fram. I remissbehandlingen som sedan följde var kommittén aktiv som avstämningsorgan för de i kommittén ingående organisationerna och myndigheterna. Även därefter i samband med regeringskansliets arbete med propositionen var kommittén aktiv. Detta gav till resultat att vi fick en ny bokföringslag med god förankring bland olika intressenter. Det unika samarbetet mellan kommittén och justitiedepartementets handläggare omnämndes med tillfredsställelse när propositionen om ny bokföringslag behandlades i riksdagen. Härom har jag berättat i Balans nr 1 1975 i en artikel med titeln ”Viktiga nyheter i bokföringslagen – Hur utveckla god redovisningssed”.

3. Bokföringsnämnden inrättas 1976

Samtidigt som 1975 års bokföringslag antogs, inrättades den nya statliga myndigheten Bokföringsnämnden. Den nya aktiebolagslagen hade då antagits och i denna hänvisades till bokföringslagen, som därmed blev en allmän redovisningslag som gav de värderingsregler, scheman för resultat- och balansräkningar etc som tidigare funnits även i speciallagstiftning för olika företagsformer.

I remissbehandlingen som föregick beslutet om inrättande av Bokföringsnämnden var FAR den enda instans som gick emot att en sådan nämnd skapades. Det var väl naturligt eftersom FAR och dess Redovisningskommitté dittills varit det enda organ som systematiskt gett ut rekommendationer i redovisningsfrågor.

Bokföringsnämndens syfte, arbetsuppgifter, organisation m m regleras av en särskild instruktion (SFS 1976:377 ur vilken jag särskilt vill betona följande:

2 § Nämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Därvid skall nämnden bl a med beaktande av att bokföringen skall bilda underlag för företagens egna bedömningar, för information till bl a kreditgivare och de anställda samt för den offentliga redovisningen lämna råd och anvisningar för hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras i rörelser av olika slag och storlek.

utarbeta rekommendationer beträffande företagens offentliga redovisning.

lämna råd och anvisningar i fråga om datorbaserad redovisning,

följa tillämpningen av utfärdade rekommendationer,

uppmärksamma behoven av provningar av och normer för tekniska hjälpmedel på bokföringsområdet,

följa och stödja olika organisationers instanser på bokförings- och redovisningsområdet.

Jag blev utsedd till FARs ordinarie ledamot i Bokföringsnämnden. Det kändes naturligtvis något konfunderande att företräda en organisation som inte från början hade FARs stöd. Detta klarades emellertid av på ett tidigt stadium vid sammanträffanden mellan FARs och BFNs presidier. Därvid fastslogs att det aldrig kunde bli fråga om konkurrens mellan FAR och BFN. FAR skulle självklart fortsätta arbetet i FARs Redovisningskommitté och publicerandet av redovisningsrekommendationer. Det finns flera exempel på ett gott samarbete mellan FAR och BFN. Ett utmärkt exempel härpå finns på sid 25–28 i Balans 7/83 där BFNs anvisning nr 20 finns intagen. I denna, som handlar om årsredovisning och koncernredovisning ”enligt lagen om årsredovisning m m i vissa företag” hänvisas på flera ställen till FARs rekommendation nr 11. Ett annat exempel är hanteringen av frågan om värdering och redovisning av fordringar och skulder i främmande valutor, där FAR önskade BFNs medverkan.

4. Vad har då Bokföringsnämnden åstadkommit?

BFN är en av Sveriges minsta myndigheter med endast tre anställda på kansliet som inte ligger i ”trädgårdsmästarens skjul” som Hathorn tror utan i en av de två flygelbyggnaderna till Riddarhuset som också rymmer justitiekanslerns kansli och statliga kommittélokaler.

Kansliet leds av direktör Boris Carlsson, civilekonom med en lång och mycket meriterande bana som ekonomidirektör i stora, svenska företag bakom sig. Han kom till BFN från Astra.

Boris Carlsson har gjort och gör ett utmärkt arbete som chef för en myndighet med synnerligen begränsade resurser. Utan hans praktiska handlag och blick för väsentligheter skulle BFN under de 7 år som gått lätt ha kunnat utvecklas till en stor, byråkratisk organisation som åstadkommit mycket mindre än vad BFN faktiskt gjort under hans ledning.

BFNs ”produktion” är av flera slag. De mest påtagliga år Bokföringsnämndens hittills 20 anvisningar, som behandlar både redovisningstekniska frågor (”bokföring”) och frågor om värdering och presentation i årsbokslut och årsredovisning (”redovisning”). Anvisningarna trycks i cirka 16.000 exemplar och sprids bl a genom branschorganisationer som t ex FAR.

En annan produkt är Bokföringsnämndens cirkulär som hittills utkommit med 17 nummer. Där redogörs för aktuella uttalanden från nämnden, återges frågor som ställts till nämnden och dess svar m m. Cirkulären har en upplaga på cirka 55.000 exemplar.

De två broschyrerna ”Din bokföring” och ”ADB i bokföringen” har hittills utsänts i 300.000 respektive 185.000 exemplar.

Remissvar på lagförslag är ett omfattande arbete för Bokföringsnämnden, som anmodas yttra sig över alla lagförslag inom nämndens arbetsområden.

Även domstolar begär ofta yttrande från nämnden. Det gäller oftast skatteärenden där frågan om vad som är god redovisningssed blir mer och mer vägledande vid tillämpning av bl a kommunalskattelagens bestämmelser. I några uppmärksammade ärenden i högre instanser har nämndens utlåtanden haft avgörande betydelse för domsluten. Ärendena har gällt värdering av varulager, periodisering av utvecklingskostnader, periodisering av intäkter resp framtida utgifter, alltså frågor som ligger inom det område Ronald Hathorn menar att BFN inte skulle ägna sig åt.

En stor men inte lika påtaglig verksamhet är de råd som lämnas per telefon från nämndens kansli. Det är många bland Sveriges cirka 500.000 bokföringsskyldiga, medarbetare på revisions- och redovisningsbyråer och andra som under de gångna 7 åren vänt sig till den lilla och obyråkratiska BFN och fått råd i frågor om bokföringsteknik, värderingsfrågor och liknande

5. BFNs sammansättning och kompetens

BFN har genom sin sammansättning av regeringen getts en bred representation från olika intressenter. Följande organisationer och myndigheter är f n representerade i nämnden:

Finansdepartementet

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

Handelshögskolan i Stockholm

Kommerskollegium

Landsorganisationen LO

Svenska Bankföreningen

Svenska Revisorsamfundet SRS

Sveriges Hantverks- och

Industriorganisation SHIO

Sveriges Industriförbund SI

Sveriges Köpmannaförbund

Sveriges Redovisningskonsulters förbund SRF

Tjänstemännens Centralorganisation TCO

Sammansättningen gör BFN till en unik företeelse i jämförelse med andra länders motsvarande organ, som oftast saknar den förankring bland intressenterna som BFN har getts. Jag vill understryka att BFN är ett neutralt expertorgan. Den ledamot i BFN som skulle vilja driva sin organisations speciella intressen har att välja en annan plattform än nämnden.

Jag har förståelse för att en engelsman som Ronald Hathorn har svårt att inse varför de fackliga organisationerna LO och TCO är representerade i BFN. Man måste troligen ha levt och verkat i Sverige en längre tid för att förstå att samverkan/samförstånd och inte konfrontation är en av förklaringarna till vårt lands obestridliga framgångar. Ingen av mina kollegor i BFN skulle komma på idén att bestrida de fackliga företrädarnas roller i nämnden. I Sverige – har vi sedan 1970-talets mitt bl a en medbestämmandelag och en lag om facklig styrelserepresentation i företag med mer än 25 anställda, vilket bara det är skäl för LOs och TCOs intresse för BFNs arbetsområde. Jag kan tänka mig att det för en engelsman måste vara som att svära i kyrkan om man ens tänkte tanken att den engelska fackliga rörelsen skulle vara företrädd i The Accounting Standards Committee.

BFN har förmånen att räkna företrädare för ”forna tiders giganter, akademikerna” i form av professorn vid Handelshögskolan i Stockholm, Lars Östman, bland ledamöterna. Hans erfarenhet av forskning, utveckling, undervisning och praktisk verksamhet som konsult och revisor inom nämndens arbetsområden anser jag vara. av stort värde för nämnden. Lars Östman och hans professorskollegor är ingalunda några ”forntida” giganter utan i högsta grad ”med Bokföringsnämnden i tiden”.

Jag kunde exemplifiera de värdefulla bidrag övriga ledamöter ger till arbetet men begränsar mig till det unika i att i BFN ingår representant för finansdepartementet (tidigare Riksskatteverket). Detta skapar möjligheter att öka förståelsen för att lagstiftning och tillämpning av denna på skatteområdet anpassas till företagsekonomiska principer.

Nämndens ordförande Per Sköld har en omfattande erfarenhet som företagsledare. Han förenar ordförandeskapet i BFN bl a med att leda arbetet i juryn för bästa årsredovisning, en institution som påtagligt inverkat på årsredovisningens nu höga standard i Sverige.

FARs suppleant i BFN, kollegan Hans Edenhammar, är ordförande i FARs Redovisningskommitté, vilket ger honom goda möjligheter att utveckla det tidigare nämnda samarbetet mellan FAR och BFN.

Så Ronald Hathorn, de ”hövdingar och den stackars indian” som utgör Bokföringsnämnden är (jag undantar naturligtvis min ringa person) ett kompetent och väl samarbetande team av experter på redovisningens område. Representationen i BFN från olika organisationer är ett uttryck för hur viktiga vi i Sverige tycker redovisningsfrågorna är. De kräver en bred förankring.

6. The Swedish Accounting Standards Board

Det gläder mig att Ronald Hathorn varken dog av skratt eller fasa år 1977 när Bokföringsnämnden fick den engelska benämningen The Swedish Accounting Standards Board. Den heter faktisk så! Vår kanslichef företräder Sverige i OECD sedan flera år tillbaka under denna benämning.

När jag i mitt arbete verkar utomlands stöter jag ibland på beteckningar på främmande språk som förbryllar mig. ”Ombudsman” är t ex en engelsk term hämtad från svenskan men är inte nödvändigtvis vad vi menar med ombudsman i Sverige. Sj älv brukar jag då försöka hålla inne med den typ av kommentarer Hathorn delger läsarna av Balans, kanske är det ett uttryck för ”svensk artighet”?

Själv tycker vi i BFN, som vet vad nämnden sysslar med, inte alls som Hathorn att det är ”totalt och groteskt missvisande” att kalla BFN för The Swedish Accounting Standards Board. Det vore intressant att höra Hathorns och Price Waterhouse’s översättning av ”Bokföringslagen”. BFN har inte något litet ”reservat” utan är en myndighet som av Sveriges regering och riksdag getts preciserade arbetsuppgifter som nämnden löser i nära samverkan med bl a FAR. Och det tänker vi fortsätta med!

7. Mer aktiv debatt

Vem kan utveckla god redovisningssed? Hur skall utvecklingen gå till? Det är frågor som diskuteras i flera länder sedan länge.

Med en ökad internationalisering av handel och kapitalmarknad (emission av svenska aktier utomlands och upptagande av utländska långfristiga lån kan nämnas som exempel) ökar behovet av enhetlig redovisningsstandard. Det blir då en viktig uppgift i sådana organ som IASC, IFAC, OECD m fl att sammanjämka och samordna olika intressenters behov och möjligheter. Det är en svår och mödosam uppgift. Vi har t ex sett hur svårt det varit i EG att enas om direktiv t ex angående koncernredovisning. Först efter sju års utredande är ministerrådet nu överens om det 7:e direktivet. Internationell redovisningsstandard har en lång ”inkubationstid”. 7:e direktivet behöver exempelvis inte få full genomslagskraft i medlemsländerna förrän år 1990.

Hur skall då lilla Sverige agera? Skall vi vänta och se vad andra åstadkommer eller skall vi föra en egen utveckling och debatt om god redovisningssed? På den punkten tycks Ronald Hathorn och jag vara helt överens. Det är viktigt att föra en ”aktiv, öppen och famförallt synlig debatt” angående god redovisningssed. FARs redovisningsrekommendationer har i regel utarbetats helt inom FARs Redovisningskommitté och presenterats i utkast som efter några år blivit antagna av FARs styrelse som slutliga rekommendationer. Enligt min uppfattning borde FAR föra en mer öppen diskussion i samband med att en redovisningsrekommendation utvecklas. På detta tema har jag debatterat i det första numret av Balans som gavs ut år 1975. Jag har i den artikeln, som säkert är okänd för de flesta numera, uttalat att jag tycker att god redovisningssed bör utvecklas i följande etapper:

  1. teoretiska studier – genomgång av litteratur, av motsvarande rekommendationer i andra länder, av rådande praxis etc

  2. publicering av denna studie som diskussionsunderlag för företag, organisationer och olika intressenter, däribland FARs ledamöter

  3. diskussion i mindre grupper

  4. insamling och sammanställning av synpunkter

  5. diskussion i större grupp (”Public hearing”)

  6. publicering av rekommendation eventuellt först i form av utkast

  7. kontinuerlig diskussion i revisorns dagliga arbete med klienter och andra redovisningsintressenter, som kanske föder behov av

  8. nya teoretiska studier som första led i arbete på ny redovisningsrekommendation......

I en artikel av kollegan aukt revisor Sigvard Heurlin i Balans nr 3/83 har han framfört liknande tankegångar. Jag håller med Ronald Hathorn att vi har en mycket god kompetens inom revisorskåren att utveckla normskapandet på redovisningsområdet. Därmed inte sagt att FAR helt på egen hand skall utveckla och uttala vad som är god redovisningssed. Det måste ske i samverkan med andra intressenter. Den tid är förbi då en enda intressent allsmäktigt kunde göra auktoritativa uttalanden, som sedan alla andra hade att rätta sig efter utan att ha fått vara med och påverka. FAR har nu en utmärkt god samarbetspartner i Bokföringsnämnden, som man kanske mer aktivt borde samspela med. Jag vill avsluta med några frågor till mina revisorskollegor, FARs Redovisningskommitté och FARs styrelse:

Vilka förväntningar har Ni på Era företrädare i Bokföringsnämnden?

Vilka frågor vill Ni att vi skall försöka driva i nämnden?

Hur kan det redan goda samarbetet mellan BFN och FAR göras ännu bättre?

Hans Edenhammar och jag tar gärna emot alla synpunkter och förslag.

”To be, or not to be” är som läsaren förstått ingen fråga för Bokföringsnämnden. Vi som fått förtroende att arbeta i nämnden kommer att ”take arms against a sea of troubles, and by opposing end them”!

Sune Carlsson, vice ordförande i BFN