De nya reglerna om vinstdelningsskatt skall tillämpas fr o m 1985 års taxering för företag med kalenderår som räkenskapsår.

Vinstdelningsskatten beräknas på företagets reala vinst utan hänsyn till konsolideringsmöjligheterna.

Ulf Tivéus, skattejurist vid Bohlins Revisionsbyrå AB i Stockholm, beskriver i denna artikel hur skatten skall beräknas. Han tror inte att vinstdelningsgruppens uppskattning att företagen endast behöver avsätta mellan tio minuter och en timma för att ta fram vinstdelningsunderlaget kommer att hålla.

Det politiskt mycket kontroversiella löntagarfondsförslaget antogs som väntat utan ändringar av riksdagen i december. Fr o m i år har vi därmed fått en ny skatt – vinstdelningsskatten. Vid det här laget får väl själva fondfrågan anses ha behandlats uttömmande i den allmänna debatten. I denna artikel kommer därför endast själva vinstdelningsskatten att behandlas.

Vinstdelningsskatten har utformats som en kompletterande inkomstskatt till bolagsskatten men med en annan skattebas. Underlaget för vinstdelningsskatten utgörs i princip av företagets reala vinst utan avdrag för de traditionella konsolideringsmöjligheterna. Skatten, som är 20 % av den på visst sätt justerade reala vinsten, är avdragsgill vid inkomstbeskattningen liksom inkomstskatten är avdragsgill vid beräkning av vinstdelningsskatten. För företag med kalenderår som räkenskapsår blir det aktuellt att tillämpa de nya reglerna redan fr o m 1984 års räkenskapsår (1985 års taxering) medan företag med brutet räkenskapsår skall tillämpa vinstdelningsskatten först vid 1986 års taxering.

De skattesubjekt som omfattas av den nya skatten är aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. Utländska företag av nämnt slag berörs inte och inte heller livförsäkringsbolag, schablonbeskattade bostadsföretag och sådana företag, som kommunalt beskattas endast för fastighetsinkomst.

Principen för att beräkna vinstdelningsskatten

Skattebasen, vinstdelningsunderlaget, beräknas i tre steg. Utgångspunkt är företagets statligt beskattningsbara inkomst. Denna omvandlas först till ett mer faktiskt nominellt resultat genom återläggning av vissa vid inkomsttaxeringen avdragsgilla poster såsom kommunalskatteavdrag, förlustavdrag och vissa stimulansavdrag samt justering för förändringar av företagets fria reserver (lagerreserv etc). Efter avdrag för årets beräknade inkomstskatt erhålls så företagets nominella resultat.

Detta faktiska nominella resultat omvandlas i ett andra steg till ett realt resultat. Detta går till så att det nominella resultatet reduceras med årets inflation på ingående lager, maskiner och andra inventarier, monetära tillgångar (kassa, bank, fordringar), den nominella vinsten och eventuellt nyemitterat kapital.

Vidare görs ett extra inflationsavskrivningsavdrag på byggnader och markanläggningar. A andra sidan skall tillägg göras för årets inflation på ingående skulder. Alla omräkningar till reala belopp görs med årets inflationstal. Detta motsvarar det av RSV årligen fastställda omräkningstal, som används vid realisationsvinstberäkning av fastighetsvinster.

I det tredje och sista steget i beräkningen reduceras den reala vinsten med ett fribelopp motsvarande 6 % av företagets lönesumma eller 500.000 kr.

Beräkningen av vinstdelningsunderlaget kan illustreras med följande uppställning:

Statligt beskattningsbar inkomst

+ Kommunalskatteavdrag

+ Förlustavdrag

+ Stimulansavdrag (investerings-, exportkredit- och aktieutdelningsavdrag)

+/–; Förändring av fria reserver (lagerreserv, resultatutjämningsfond etc)

– Årets skatt (32 % av statlig beskattningsbar inkomst och 30 % av kommunalt beskattningsbar inkomst)

= Nominellt resultat

– Inflationstillägg (inflationskorrigering av monetära tillgångar, lager, maskiner och inventarier, årets nominella resultat och nyemitterat kapital)

– Extra inflationsavskrivning (inflationskorrigering av byggnader och markanläggningar)

+ Inflationstillägg (inflationskorrigering av skulder)

= Realt resultat

– Fribelopp (6 % av lönesumman eller 0,5 Mkr)

= Underlag för vinstdelningsskatt

De olika posterna i uppställningen kommer här att kommenteras var för sig.

Statligt beskattningsbar inkomst

Utgångspunkten för skattebasen är företagets statliga beskattningsbara inkomst. Om företagets verksamhet redovisar ett skattemässigt underskott så att den beskattningsbara inkomsten blir noll, måste förlusten beräknas. Utgångspunkten blir då i stället ett negativt belopp motsvarande den skattemässiga förlusten. Det blir dock inte fråga om någon fastställelsetalan av den skattemässiga förlusten. Det år företaget yrkar avdrag för underskottet som förlustavdrag är taxeringsnämnden oförhindrad att pröva avdragets storlek oberoende av det belopp som förluståret påverkat vinstdelningsunderlaget. Om den beskattningsbara inkomsten ändras efter besvär eller eftertaxering, kommer givetvis underlaget för vinstdelningsskatten också att ändras i motsvarande mån. De regler som gäller i taxeringslagen för den statliga inkomstskatten är nämligen tillämpliga även i fråga om vinstdelningsskatten. Skattetilläggsreglerna gäller dock inte här. Felaktig eller ofullständig uppgift som leder till för låg beskattningsbar inkomst och därigenom också till för lågt underlag för vinstdelningsskatt kan således medföra skattetillägg endast beträffande inkomstskatten.

Kommunalskatteavdrag

Det vid den statliga taxeringen medgivna avdraget för under året påförd kommunalskatt skall återföras när man beräknar underlaget för vinstdelning. Detta hänger samman med att kommunalskatten (liksom den statliga skatten) är avdragsgill i vinstdelningssystemet redan under löpande år. Samma kommunalskatt skulle utan denna korrigering i annat fall – i varje fall i princip – bli avräknad dubbelt. Å andra sidan skall underlaget minskas med under året eventuellt restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt.

Förlustavdrag

I vinstdelningssystemet medges inte avdrag för förlustavdrag. Skälet härtill anges vara att vinstdelningen skall baseras uteslutande på förhållandena under det löpande året. Den beskattningsbara inkomsten skall därför ökas med vid inkomsttaxeringen utnyttjat förlustavdrag. Vinstdelningsskatten kan så att säga bli retroaktiv i den mån den träffar förlustavdrag hänförliga till underskott, som uppkommit före 1984.

Olika stimulansavdrag

Skattebasen för vinstdelningsskatten omfattar i princip endast verkliga kostnader. De stimulansavdrag som medges vid den statliga inkomsttaxeringen och som inte anses motsvaras av någon verklig kostnad skall därför återläggas. De avdrag som åsyftas är investeringsavdrag och exportkreditavdrag.

Investeringsavdraget vid mervärdesskatteredovisningen (som numera upphört) påverkar däremot inte underlaget.

Vidare skall man lägga tillbaka Annellavdrag och avdrag för aktieutdelning i icke börsnoterade företag. Något tillägg skall däremot inte göras för ekonomiska föreningars utdelningsavdrag. En kooperativ förening kan således minska underlaget för vinstdelning genom att dela ut sitt överskott till medlemmarna antingen som återbäring eller efterlikvider (inom parentes kan nämnas att regeringen i en proposition föreslagit att kooperativa föreningar skall få avdrag vid inkomsttaxeringen för – förutom s k kooperativ utdelning – utdelning på inbetalda insatser).

Avsättning till investeringsfonder och andra liknande fonder skall inte återläggas i vinstdelningssystemet.

Förändring av lagerreserv, resultatutjämningsfond och liknande fria reserver

Vinstdelningsskatten skall som tidigare nämnts träffa företagets verkliga vinst. Det innebär att man måste rensa underlaget från bokslutsdispositioner. I den mån dessa minskat den beskattningsbara inkomsten skall de återföras och i den mån de ökat den beskattningsbara inkomsten så skall de minska underlaget för vinstdelningen.

Förändring av lagerreserven skall således påverka underlaget. En nedjustering av lagrets värde p g a konstaterad värdenedgång på balansdagen eller inkuransavdrag inom ramen för vad som godtas inkomstskattemässigt har dock inte karaktär av konsolidering och skall därmed inte återföras. När det gäller nedskrivning av bankers, finansbolags och försäkringsföretags lager av lånefordringar, obligationer m m uppkommer särskilda problem. Vedertagna nedskrivningsregler beträffande denna typ av lager omfattar såväl företagsekonomiskt motiverade reserveringar som reserveringar av konsolideringskaraktär. Eftersom endast den förra typen av reservering godtas vid vinstdelningen skall viss del av nedskrivningen återföras. RSV kommer att lämna schablonmässiga anvisningar om vilken reservering som normalt kan godtas vid vinstdelningen i detta avseende.

Försäkringsbolag redovisar i balansräkningen bland obeskattade reserver förutom nämnda reserveringar för nedskrivning av lånefordringar, obligationer och aktier (värderegleringsreserven) även reserveringar för gardering mot felvärdering av de försäkringstekniska skulderna (säkerhetsreserven) och reserveringar till utjämningsfonden. Avsättningar till dessa reserver skall inte återläggas, eftersom reserveringarna inte anses vara av konsolideringskaraktär.

Avsättning för s k länderrisker i enlighet med bankinspektionens anvisningar räknas också som företagsekonomiskt motiverade och skall inte återläggas.

Däremot betraktas en ökning av nedskrivningen av lagerfastigheter som en sådan bokslutsdisposition som i normalfallet skall återföras. Kan man visa att nedskrivningen av ett enskilt objekt varit företagsekonomiskt motiverat bör dock återföring inte komma i fråga.

Nedskrivning av pågående arbeten räknas också som en sådan fri reserv som skall beaktas vid vinstdelningen. Pågående arbeten, som utförs till fast pris skall som bekant aktiveras. I byggnads-, hantverks- och anläggningsrörelse godtas därvid den i räkenskaperna gjorda värderingen om värdet av de pågående arbetena inte tas upp till lägre belopp än 85 % av de direkta kostnaderna. Nedskrivning får alltså göras med samtliga indirekta kostnader och 15 % av de direkta kostnaderna. Förändring av den sistnämnda delen av reserveringen påverkar vinstdelningsunderlaget. Om även belopp motsvarande indirekta kostnader redovisas som obeskattad reserv i bokslutet påverkar förändringen av denna reserv också underlaget. I konsultbranschen skall samtliga direkta kostnader aktiveras med avdrag för ett belopp motsvarande ett basbelopp. Denna reservering skall i motsvarande mån påverka underlaget. Om en nedskrivning av pågående arbeten varit nödvändig för att uppfylla kravet på god redovisningssed skall någon återföring inte göras.

Inkomstskattemässigt behöver pågående arbeten som utförs på löpande räkning inte aktiveras. Om ett företag ändå väljer att i redovisningen aktivera kostnaden och göra nedskrivning med viss del räknas däremot en sådan nedskrivning inte som en fri reserv som skall återläggas i vinstdelningssystemet.

En förändring av resultatutjämningsfonden påverkar också underlaget för vinstdelningsskatten liksom förändringar på internvinstkontot.

Korrigering för avsättning till eller utnyttjande av investeringsfonder (allmänna och särskilda) och andra bundna fonder såsom vinstfonder, fartygsfonder, eldsvådefonder och återanskaffningsfonder görs inte när man beräknar vinstdelningen. Avskrivning och nedskrivning på skeppskontrakt skall inte heller återföras vid beräkning av vinstdelningsunderlaget.

Samma sak gäller beträffande koncernbidrag och aktieägartillskott liksom skattefria realisationsvinster. Inte heller görs någon korrigering för överavskrivning på maskiner och inventarier.

Årets beräknade inkomstskatt

Underlaget för vinstdelningsskatten skall reduceras med årets beräknade inkomstskatt. Denna definieras som summan av 32 % av den statliga beskattningsbara inkomsten och 30 % av den kommunalt beskattningsbara inkomsten. Om företaget har inkomster i flera kommuner antas den kommunala inkomstskatten utgöra 30 % av summan kommunalt beskattningsbara inkomster. Avdragsberäkningen påverkas inte av den faktiska kommunala skattesatsen. Inte heller påverkas avdraget för årets skatt av att den kan komma att sättas ned genom avräkning av utländsk skatt.

Inflationskorrigeringar, inflationstal

Efter att ha justerat den beskattningsbara inkomsten med ovanstående poster får vi fram företagets s k nominella resultat. Detta skall räknas om till ett realt resultat genom vissa inflationskorrigeringar av den ingående balansräkningen. Korrigeringen skall avspegla förändringen i det allmänna prisläget mellan beskattningsåret och närmast föregående år. Förändringen beräknas med ledning av den på konsumentprisindex grundade indexserie, som tillämpas vid beräkning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljningar. Omräkningstalen i denna indexserie fastställs av RSV i augusti varje år och tillämpas vid nästföljande taxering även om företaget har brutet räkenskapsår. Om räkenskapsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader skall inflationstalet justeras i motsvarande mån. Hur och i vilken utsträckning inflationsavdrag och inflationstillägg skall beräknas framgår nedan. För mindre företag utan fastighetsinnehav kan i stället den nominella vinsten schablonmässigt räknas om till real vinst genom ett inflationstillägg motsvarande omräkningstalet multiplicerat med eget kapital.

Eftersom inflationskorrigeringen skall göras på den ingående balansen kan i vissa lägen omorganisationer inom en företagsgrupp försvåras. Om t ex en verksamhet i samband med en strukturförändring överförs från ett bolag till ett annat koncernbolag under året kommer inflationsavdrag inte att kunna utnyttjas av det övertagande företaget. Samma problem uppkommer om ett bolag startar ny verksamhet under året.

Monetära tillgångar

Som tidigare framhållits skall det nominella resultatet omvandlas till ett realt resultat. När det gäller fordringar (och skulder) har man därvid valt att tillämpa den s k balansmetoden. Denna metod bygger på fiktionen att de i den ingående balansen upptagna tillgångarna och skulderna speglar företagets finansiella situation under hela året. De monetära tillgångarna vid ingången av året skall omräknas med årets inflationstal och reducera det nominella resultatet. Med monetära tillgångar avses:

  • Kassa och banktillgodohavande (inklusive medel på spärrkonto hos riksbanken)

  • Obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar

  • Växelfordringar och kundfordringar

  • Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

  • Förskott till leverantörer

  • Värdet av inte färdigställda byggnader, markanläggningar och inventarier som inte utgör omsättningstillgångar i rörelse

  • Övriga fordringar

  • Årets nominella resultat (om det är positivt)

  • Nyemitterat aktiekapital respektive ökning av insatskapital i ekonomisk förening (gäller inte i den mån kapitalökningen härrör från företag i intressegemenskap)

Observera att aktier aldrig räknas som monetära tillgångar. Ett företag som placerar likvida medel i aktier över bokslutet får således ett högre vinstdelningsunderlag eftersom inflationsavdrag inte medges för aktier. Med aktie torde här även jämställas optionsbevis och bostadsrättsandel.

Lager

För lager och liknande omsättningstillgångar får man också göra inflationsavdrag på grundval av värdet i den ingående balansen. Beloppet multipliceras med årets inflationstal. Värdet på lagret är det bokförda värdet före nedskrivning (men efter inkuransavdrag). Pågående arbeten som utgör omsättningstillgångar betraktas också på samma sätt som lager.

Företag som har lager av monetära tillgångar (obligationer lånefordringar etc) får inte inflationsavdrag för sådant lager eftersom inflationskorrigeringen redan gjorts beträffande de monetära tillgångarna (se föregående avsnitt).

Lager av aktier i företag, som driver handel med värdepapper, berättigar däremot till inflationsavdrag.

Maskiner och inventarier

Inflationsavdraget för maskiner och inventarier beräknas med utgångspunkt i det vid ingången av beskattningsåret skattemässiga restvärdet. Med inventarier förstås här även patenträtter och andra tidsbegränsade immateriella rättigheter, hyresrätter, goodwill etc.

Byggnader och markanläggningar

Årets värdeminskningsavdrag (inkl primäravdrag) på byggnader och markanläggningar räknas om med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget under innehavstiden. Eftersom företaget redan fått avdrag för det nominella värdeminskningsavdraget vid inkomsttaxeringen medges inflationsavdrag med skillnaden mellan det reala och det nominella avdraget. Vid omräkning av värdeminskningsavdrag anses byggnader och markanläggningar som anskaffats 1972 eller tidigare anskaffade 1973.

Om vi antar att ett företag anskaffade en byggnad år 1970 för 800.000 kronor och byggde till den år 1980 för 200.000 kronor samt att byggnaden får skrivas av med 2 % per år, blir årets värdeminskningsavdrag 16.000 respektive 4.000 kronor. Om omräkningstalet för 1973 antas vara 2,5 och för 1980 135 blir den extra inflationsavskrivningen (2,5-1,0) x 16.000 kronor + (1,35-1,0) x 4.000 eller sammanlagt 25.400 kronor.

Med värdeminskningsavdrag jämställs här även utrangeringsavdrag.

Inflationskorrigering baserat på värdeminskningsavdrag får inte göras för byggnad som utgör lager i rörelse. Inflationsavdrag medges i stället för lagret (se ovan).

Skulder

På samma sätt som inflationsavdrag medges för de monetära tillgångarna skall inflationstillägg göras för de monetära skulderna genom att dessa multipliceras med årets inflationstal.

De monetära skulderna är:

  • Växel-, leverantörs- och skatteskulder

  • Upplupna kostnader för förutbetalda intäkter

  • Förskott från kunder

  • Avsättningar till pensioner

  • Avsättningar till investeringsfond och andra liknande fonder

  • Övriga skulder

Som skulder räknas inte reserver, som inte ansetts avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

När det gäller avsatt till pensioner bör följande noteras. Om ett företags försäkringstekniska pensionsreserv understiger beloppet på kontot ”Avsatt till pensioner” redovisas mellanskillnaden normalt som disponibla pensionsmedel. Även denna post utgör då skuld, som skall inflationsjusteras. Om den försäkringstekniska skulden å andra sidan skulle vara högre än vad som finns på kontot ”Avsatt till pensioner” och mellanskillnaden redovisas såsom en ansvarsförbindelse räknas mellanskillnaden ej som skuld och inflationstillägg blir då inte heller aktuellt.

Fribelopp

Vi har nu efter ovanstående justeringar korrigerat det nominella resultatet för inflationen och fått fram årets reala resultat. Detta utgör efter avdrag för fribeloppet underlag för vinstdelningsskatt. Företaget får göra avdrag med antingen ett lönebaserat fribelopp eller ett fast fribelopp. Det lönebaserade fribeloppet, som motiveras av att vinstdelningen skall begränsas till s k övervinster, är 6 % av företagets lönekostnad. Underlaget grundas endast på lön som utgår i form av pengar. Naturaförmåner ingår således inte. Reserveringar för tantiem och semesterersättningar och som således inte betalats ut under beskattningsåret får inte heller räknas in i årets lönekostnader.

Det fasta fribeloppet, som syftar till att hålla mindre företag utanför systemet, är 500.000 kronor. För företag inom en koncern eller med i huvudsak gemensam ledning (s k oäkta koncern) medges högst ett fast fribelopp. Om något företag inom gruppen tillämpar det lönebaserade fribeloppet måste även övriga använda samma metod. Det fasta fribeloppet bortfaller således helt i detta fall.

Vinstdelningsskatten

Efter avdrag för fribelopp erhålls så underlaget för vinstdelningsskatten. Underlaget rundas av nedåt till helt tusental kronor. Skatten tas ut med 20 % av vinstdelningsunderlaget och debiteras på samma sätt som företagets inkomstskatt. Den ingår således i den slutliga skatt som debiteras företaget året därpå. Vinstdelningsskatten är avdragsgill vid inkomsttaxeringen (såväl statligt som kommunalt) såsom allmänt avdrag för det år den debiteras.

Särskilt om handelsbolag

Om ett företag, som omfattas av lagen om vinstdelningsskatt, är delägare i ett handelsbolag, kommer den på företaget belöpande handelsbolagsinkomsten automatiskt att ingå i underlaget för vinstdelningen, eftersom handelsbolagets verksamhet beskattas hos delägarna. Vid inflationskorrigeringen får företaget inflationsavdrag respektive inflationstillägg för den del av handelsbolagets byggnader, tillgångar och skulder som belöper på den egna andelen av handelsbolagets resultat. Samma fördelning av handelsbolagets lönekostnader görs om det lönebaserade fribeloppet tillämpas.

Ett företag, som tar upp 50 % av ett handelsbolags resultat (vinst eller förlust) får således vid inflationskorrigeringen medräkna 50 % av handelsbolagets tillgångar och skulder liksom 50 % av handelsbolagets lönekostnader får ingå i företagets underlag för det lönebaserade fribeloppet.

Internationella frågor

Vinstdelningen omfattar svenska företag vare sig de driver verksamhet i Sverige eller i filial utomlands. Det betyder att inflationskorrigeringarna skall baseras på företagets samtliga tillgångar och skulder och hela årsvinst även om en viss del av dessa poster hänförs till verksamhet som företaget bedriver utomlands. I exempt-fallen, d v s då inkomsten från verksamhet utomlands enligt dubbelbeskattningsavtal är undantagen från beskattning i Sverige, ingår den utländska inkomsten inte i underlaget för vinstdelningsskatten men korrigeringsposter hänförliga till den utomlands bedrivna verksamheten torde ändå få beaktas vid inflationsjusteringen. I en variant av exempt-metoden som börjat tillämpas i nyare avtal ingår den utländska inkomsten i den i Sverige taxerade inkomsten (alternativ exempt). Den på den sammanlagda inkomsten beräknade skatten sätts ned med hela den del därav, som belöper på den utländska inkomsten. I detta fall blir således vinstdelningsunderlaget större än vid ordinarie exempt.

I dubbelbeskattningsavtal finns regelmässigt en bestämmelse, som säger att avtalet skall tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak samma slag som efter avtalets undertecknande uttas vid sidan av eller i stället för i avtalet ingående skatter. Vinstdelningsskatten måste anses utgöra en sådan skatt (statlig inkomstskatt). Den får därför när det gäller creditavtal avräknas enligt avtalets avräkningsregler mot utländsk skatt. Eftersom per-item metoden för avräkning tillämpas vid avräkning enligt avtal får avräkning endast göras för den del av vinstdelningsskatten som belöper på den utländska inkomsten. Problem kommer givetvis att uppstå när det gäller att härleda viss del av vinstdelningsskatten till utländsk inkomst.

Om det inte finns något dubbelbeskattningsavtal med det land varifrån inkomsten härrör kan vinstdelningsskatten inte avräknas, eftersom den inte omfattas av de interna avräkningsreglerna.

I de fall svenska företag driver verksamhet utomlands genom utländska dotterbolag kan vinstdelningsskatt indirekt komma att uttas på det utländska resultatet, nämligen i den mån utdelningen från dotterbolaget blir beskattad i Sverige. I sådant fall får något inflationsavdrag emellertid inte göras för den utländska verksamheten eftersom den tillhör ett utländskt företag.

Utländska bolag omfattas inte av vinstdelningssystemet. Ett utländskt bolag, som har en filial i Sverige skall således inte erlägga vinstdelningsskatt på den svenska filialinkomsten.

Slutord

Enligt vinstdelningsgruppens uppfattning behöver företagen inte avsätta mer än tio minuter till en timme för att beräkna vinstdelningsunderlaget.

Som framgår av ovanstående tekniska beskrivning av vinstdelningsskatten är regelsystemet så utformat att denna prognos knappast kan uppfyllas. Investmentbolag och andra förvaltningsbolag skall vidare enligt uttalanden i förarbetena normalt inte påföras någon skatt. Detta överensstämmer emellertid inte heller med verkligheten. Även om mottagen utdelning vidareutdelas så att det inkomstskattemässiga resultatet blir noll kan underlaget för vinstdelningsskatt bli avsevärt med hänsyn till belåningsgraden. Ett förvaltningsbolag, som har en ingående balans där tillgångssidan består av aktier 40 milj kr och monetära tillgångar 4 milj kr och där skulderna uppgår till 14 milj kr och eget kapital till 30 milj kr får vid 10 % inflation ett vinstdelningsunderlag på 1 milj kr redan vid ett inkomstskattemässigt nollresultat. Fribeloppet blir försumbart eftersom dotterbolagen tillämpar det lönebaserade fribeloppet. Vinstdelningsskatten på 200.000 kr måste då täckas av exempelvis realisationsvinster. Den skattepliktiga delen av dessa vinster blir i sin tur också föremål för vinstdelningsskatt.

Även mot mindre koncerner med enskilda bolag som inte kan utnyttja fribeloppet kan vinstdelningsskatten slå hårt. Varje krona av ”inflationsvinsten” på skulderna i ett sådant bolag kan träffas av effektiv beskattning. Allt talar därför för att vinstdelningsgruppens kalkyl att högst 5.000 företag kommer att betala vinstdelningsskatt kommer att gå i uppfyllelse med god marginal.

Ulf Tivéus, skattejurist vid Bohlins Revisionsbyrå AB i Stockholm