UHÄ har nyligen skickat ut ett förslag till ändring av utbildningsplanen för ekonomlinjen som innebär att knytningen till Kommerskollegiets föreskrifter skall upphöra.

Torsten Kälvemark, informationschef vid UHÄ, tror att beslut i frågan väntas under sommaren. De blivande revisorerna får troligen räkna med ytterligare en termins kompletteringsstudier.

Den debatt som i några nummer av Balans förts om kraven för revisorskompetens inom högskolans ekonomlinje rör i grunden ett generellt problem. Det handlar om en inte sällan förekommande konflikt mellan olika intressen: å ena sidan högskolans önskemål om en bred och flexibel utbildningsorganisation och å den andra olika samhällsintressenters krav på en specifik utbildning med utgångspunkt i behov som gör sig gällande i yrkeslivet.

Ofta är det Universitets- och Högskoleämbetet (UHÄ) som får fungera som stötdämpare i den kollisionen. Det hänger samman med UHÄs dubbla – och sannerligen inte lätta – roll att i arbetet med högskoleutbildningarna beakta både högskolans egen inre utveckling, samhällslivets krav och de studerandes önskemål och behov.

Bred högskolemiljö

Man kan förvisso konstruera högskolesystem där den här typen av konflikter undviks. Det har också skett i många länder. Men då får man ofta ganska smalspåriga utbildningsinstitut, som säkert ger en effektiv utbildning, men som dels inte ger den breda högskolemiljö som har många fördelar, dels låser den enskilde studeranden i ett tidigt och snävt yrkesval.

Ofta går väl de skilda intressena att förena genom en ömsesidig kompromissvilja. Jag tror att man för svenskt vidkommande kan peka på vårdutbildningarna som ett exempel på detta. Här ställer hälso- och sjukvårdens företrädare i Socialstyrelsens gestalt ganska bestämda krav på vad en blivande läkare, sjuksköterska eller arbetsterapeut skall kunna för att få sin legitimation. Den som har deltagit i utbildningsplanearbetet på vårdutbildningssidan vet att både Socialstyrelsen och de medicinska fakulteterna får ge något avkall på sin yttersta vilja innan UHÄ kan fastställa vad som skall gälla för t ex läkarutbildningen.

Man kan ta exempel på en annan intressekollision som UHÄ haft att hantera. I början på 1970-talet reformerades teologutbildningen med syfte att bland annat ge en ökad bredd och flexibilitet i studierna. Problemet var bara att den dominerande avnämaren, Svenska kyrkan, ställde så preciserade krav på prästernas ämnesval inom det flexibla systemet att valfriheten blev en chimär och att flera ämnen hotade att dö av tvinsot eftersom de inte rymdes inom ramen för en normalstudietid.

Följden har nu blivit att den teoretiska prästutbildningen förlängts med en termin. Det kommer att kosta studenterna ytterligare en termins studiemedel men det har varit det enda sättet att tillgodose både avnämarnas behov och universitetens krav på en rimlig bas för en bred utbildningsorganisation (och därmed också i förlängningen en rimlig grund för forskarutbildning och forskning).

Revisorsutbildningen

Jag har velat peka på det här generella problemet för att sätta in debatten om revisorsutbildningen i ett något vidare perspektiv. Också i det här fallet rör det sig nämligen om att försöka hitta en väg mellan i och för sig lika angelägna krav från olika intressenter: högskolan respektive Kommerskollegiet.

UHÄ har ännu inte tagit slutlig ställning till hur den här frågan skall lösas. Men vi har, som åtskilliga av Balans läsare säkert redan känner till, nyligen skickat ut ett förslag till ändring av utbildningsplanen för ekonomlinjen som innebär att anknytningen av utbildningsplanen till Kommerskollegiets föreskrifter skulle upphöra.

I remisskrivelsen har UHÄ bl a framhållit följande:

Arbetet med utbildningsplanen för den nya ekonomlinjen som påbörjades av den s k AU-gruppen och som senare fortsattes inom UHÄ och planeringsberedningen för bl a AES-sektorn, byggde på de föreskrifter rörande kraven på teoretisk utbildning för auktorisation som revisor och godkännande som revisor som då gällde. Därvid konstaterades att nämnda krav skulle kunna rymmas inom den ekonomlinje om 140 poäng som då var aktuell.

Efter att det reella arbetet med utbildningsplanen avslutats har emellertid Kommerskollegiet utfärdat nya bestämmelser och anvisningar rörande kraven på teoretisk utbildning för auktorisation som revisor.

Om den nya teoretiska utbildningen skall organiseras inom ramen för ekonomlinjen innebär det att den flexibilitet som byggdes in i utbildningsplanen i stort sett upphör. Av det allmänna basblockets totalt 80 poäng skulle därvid 50 detaljstyras av Kommerskollegiets föreskrifter. I fördjupningsinriktningen mot redovisning skulle då intet utrymme finnas för flexibilitet.

Förarbetena till den nya ekonomlinjen betonade visserligen att basblocket skulle vara riksgiltigt bl a för att möjliggöra övergång till fördjupningsinriktning på annan ort. En viss flexibilitet förordades likväl.

Vidare betonades i förarbetena att det är lämpligt att fördjupningsinriktningarna profileras med hänsyn till lokal kompetens och andra förutsättningar vid respektive högskoleenhet och att det också kan vara ändamålsenligt att de studerande erbjuds ett visst mått av valfrihet.

Från flertalet högskoleenheter har i olika former framförts protester mot den nu uppkomna situationen. Det framhålls att det är olyckligt att Kommerskollegiets nya bestämmelser mer eller mindre låst ekonomlinjens redovisningsinriktning och även basblockets allmänna inriktning i hela landet.

UHÄ överväger nu att låta anknytningen av utbildningsplanen till Kommerskollegiets föreskrifter upphöra. Därigenom skapas förutsättningar för att förverkliga den flexibilitet och de utbildningspolitiska mål som ursprungligen avsetts i utbildningsplanen.

Om den nu föreslagna ändringen genomförs torde det vara angeläget att högskoleenheter och regionstyrelser uppmärksammar de särskilda behov av kompletterande utbildning som kan uppstå för de studerande som siktar på ett yrke som revisor.

UHÄs beslut i frågan kan väntas någon gång under sommaren. Om det går i remissens riktning innebär det, som Sten Jönsson påpekat i sitt tidigare inlägg, att det närmast är studenterna som ”drabbas” genom att de blivande revisorerna måste låna för ytterligare en termins kompletteringsstudier. Men i någon ända får man kanske ändå kompensation för den ekonomiska uppoffringen. I varje fall torde en blivande revisor i det avseendet ha ett bättre utgångsläge än vad t ex en blivande präst har.

Hur som helst kan det finnas anledning att återkomma i denna fråga. Från UHÄs sida ser vi det i varje fall som angeläget att slå vakt om både en flexibel utbildningsorganisation och en hög kompetens på den svenska revisorskåren.

Torsten Kälvemark, informationschef vid UHÄ