Olof Herolf och Clas Blix har i Balans nr 5 lämnat synpunkter på min artikel om redovisning av inköpsrätter i Balans nr 3/84. Jag har några kommentarer till dessa synpunkter.
När ett företag säljer tillgångar till sina aktieägare till ett värde som understiger marknadsvärdet på de sålda tillgångarna är det fråga om en transaktion som har uppenbara likheter med en utdelning till aktieägarna. Därför är det rimligt att mottagarna redovisar för de erhållna inköpsrätterna som för en mottagen utdelning. Att en inköpsrätt i vissa avseenden företer likheter med en teckningsrätt ändrar inte detta resonemang.
En normal utdelning föranleder ej avräkning av del av det bokförda värdet på aktierna i det utdelande bolaget. Mot denna bakgrund bör man kunna acceptera att ”utdelning” i form av inköpsrätter ej med automatik skall leda till avräkning. Eftersom inköpsrätterna ofta lämnas utöver normal utdelning och dessutom kan uppgå till stora belopp bör man dock rutinmässigt undersöka om nedskrivningsbehov uppstår i samband med ”utdelning” av inköpsrätter, vilket jag också påpekade i artikeln.
Kärnpunkten i det fortsatta resonemanget var att den erhållna ”utdelnings”-intäkten kan anses vara realiserad redan genom erhållandet av inköpsrätterna, ej först vid ett senare utbyte av dessa mot likvida medel.
Accepterar man detta argument – och varför skulle inte inköpsrätter kunna utgöra valuta lika väl som exempelvis en revers anses utgöra det i andra sammanhang – kan det aldrig bli tal om uppskrivning när värdet av inköpsrätterna bokförs som del av anskaffningsvärdet för den med hjälp av inköpsrätterna inköpta tillgången.
Att det bättre återspeglar den ekonomiska verkligheten att låta värdet på inköpsrätterna ingå i det bokförda värdet på den inköpta tillgången tyckte jag var så självklart att jag inte närmare motiverade detta i artikeln. Företagsledningen har ju för att förvärva tillgången fått avstå från de likvida medel som inköpsrätterna hade inbringat om de hade avyttrats.
Syftet med redovisningen är att återspegla den ekonomiska verkligheten bakom gjorda affärer. Våra redovisningskonventioner sätter upp vissa begränsningar, bland annat realisationsprincipen. Därför är kärnfrågan om intäkten kan anses vara realiserad genom erhållandet av inköpsrätterna det väsentliga i sammanhanget.
Beträffande redovisningen i resultaträkningen tycker jag till skillnad från Olof Herolf och Clas Blix att det är en väsentlig upplysning för årsredovisningsläsarna att storleken av den tillfälliga intäkt som värdet av erhållna inköpsrätter utgör framgår av årsredovisningen. Särskilt gäller detta investmentföretag, där utdelningsintäkternas utveckling följs mycket noga och ”utdelningsintäkter” av engångs- eller varierande storlek bör framgå.
Caj Nackstad, auktoriserad revisor, Bohlins Revisionsbyrå AB