Det mesta i affärslivet har moderniserats och utvecklats genom åren. Se bara på alla fina årsredovisningar vi har idag.
Men revisionsberättelsen är densamma som tidigare fast en förändring skulle verka enormt vitaliserande, hävdar advokat Björn Edgren och drar en ny lans för en gammal käpphäst: fylligare revisionsberättelser eller ”skall man våga säga hederligare revisionsberättelser”.
I inlägget diskuteras även revisorns roll i krisföretag och frågan ställs:
”Varför är den rollen plötsligt så viktig i det sammanhanget?”
Revisorns roll i krisföretag är ett populärt ämne. Åtskilliga diskussioner – ibland förvirrande – har förts i seminariesalar och artiklar har skrivits. Man kan fråga sig varför. Sällan hör man talas om advokatens roll i krisföretag eller styrelsens resp enskilda styrelseledamöters roll i krisföretag, även om man ibland hör termer som crisis management och liknande.
Varför är revisorns roll plötsligt så viktig i sammanhanget? Är det det vanliga problemet med dubbelrollen revisor/konsult som spelar tanken ett spratt eller är det verkligen ett nyvaknat intresse inom revisorskåren? Kanske känns inte den skyddade verkstad som jag ibland retsamt kallar den vingård i vilken revisorerna klampar längre så skyddad. Har verkligheten och särskilt krisföretagens utveckling det senaste decenniet kommit att belysa revisorns roll på ett helt annat sätt än tidigare?
Kanske har situationen också förstärkts av att styrelser försöker kasta ifrån sig ansvaret för bristande eller okvalificerad tillsyn och ledning och skyller på att man inte fått tillräcklig information från revisorerna.
I den nya situationen, om scenariot är riktigt, är det förståeligt att debatten har kommit igång. Det är bra. Revisorns roll i bolaget är mycket viktig och hans insatser värdefulla, men uppträdandet på marknaden är inte homogent och ej heller kraven på revisorn är likformiga.
Revisorsrollen
Utgångspunkten för en diskussion måste vara att man isolerar revisorsrollen till just revisorsrollen i klassiskt inskränkt bemärkelse. Det är knappast meningsfullt att föra en diskussion om revisorn som konsult annat än möjligen från etiska utgångspunkter, även om jag är medveten om att gränsen mellan de två yrkena under samma namn ibland kan vara svår att staka ut.
Nästa avgränsning man kan göra är naturligtvis att definiera krisföretag, men är detta nödvändigt? Är egentligen revisorsrollen så annorlunda i ett blivande konkursbo jämfört med en vinstgenerator med god likviditet. Det är väl lika viktigt för revisorn som för företagsledningen att följa utvecklingen i båda företagen men att beträffande det förstnämnda regler om skydd för borgenärskollektivet mera kommer i förgrunden än omtanken om aktieägarkollektivet, som gäller i det senare fallet.
Revisorns roll är naturligtvis också olika beroende på företagets storlek. Jag har ingen erfarenhet av styrelsearbete i stora företag men kan tänka mig att revisorns roll visavi i varje fall styrelsen blir helt annorlunda. Möjligen konkretiseras relationerna mellan revisorn och styrelsen i ett stort företag i en revisionspromemoria i samband med varje årsbokslut, men jag är inte säker på att ens detta normalt sker.
Krav på revisorn
Vad önskar jag mig då som styrelseledamot i det medelstora företaget av en revisor?
En av de mest väsentliga frågorna för en styrelse är att företaget innehåller ett adekvat redovisningssystem. Detta är styrelsens ansvar. Styrelsen är på andra sidan i normalfallet helt inkompetent att fullgöra sin uppgift. Det är därför viktigt att revisorn för styrelsen förklarar hur redovisningen är upplagd eller bör uppläggas och att löpande påpeka brister i systemet.
Revisorn skall ha en klar och markerad integritet visavi företagsledningen, enkannerligen VD och naturligtvis visavi styrelsen.
Revisionspromemorior avseende den löpande revisionen – två om året – skall tillställas styrelseledamöterna i lämplig kvantitet. Jag menar naturligtvis inte att de detaljanmärkningar och andra ordningspåpekanden som måhända görs internt till redovisningsansvariga och företagsledningen skall delges styrelsen.
Detsamma gäller revisionspromemorian avseende årsbokslutet, gärna med fylliga kommentarer med en kvalificerad cash flow-bedömning. Viktigt är också att styrelsen får besked om vilka kontroller som gjorts och hur dessa har utförts beträffande väsentliga balansposter.
Större medvetenhet om de civil- och straffrättsliga regler som griper in vid obeståndssituation och mindre medvetenhet om den i alla sammanhang alltför överbetonade vikten av kontrollbalansräkningen, som verkligen skymmer en helhetssyn (jag hänvisar till tidigare artikel i denna tidskrift och passar på att slå ännu ett slag för det negativa aktiekapitalet).
Revisionsberättelsens utformning
Till sist min gamla käpphäst: fylligare revisionsberättelser eller skall man våga säga hederligare revisionsberättelser. Naturligtvis förstår jag att god revisionssed inte innehåller någonting annat än hederlighet, men uttalanden i skrift kan göras mer eller mindre hederliga.
Det mesta i affärslivet har moderniserats och utvecklats genom åren. Se bara på alla fina årsredovisningar vi har idag, men revisionsberättelsen, den är densamma som tidigare och kommer kanske att så förbli, men en förändring skulle vara en enorm vitalisering. Visst skulle en och annan mindre omdömesgillt formulerad revisionsberättelse kunna vara till nackdel för bolaget och aktieägarna, men jag kan inte förstå vad det skulle göra jämfört med många vårdslöst hopkomna årsredovisningar, som i många fall lett till förluster för leverantörer och kreditgivare.
Tunga företrädare för revisorskåren invänder alltid att tanken på förändrade revisionsberättelser är omöjlig, särskilt i det internationella perspektivet. Inflytelserika företrädare för svenska multinationella företag hävdar samma princip: det vore omöjligt att på den internationella marknaden presentera en oren revisionsberättelse, där inte varje semikolon sitter på plats. Ratingen på den internationella lånemarknaden skulle omedelbart förlora ett eller annat A.
Man hävdar bestämt att vad som är gott nog för USA och den anglofila utvecklade redovisnings- och affärsvärlden är gott nog för Sverige och att vi inte med våra futtiga 8 miljoner människor skall sticka upp. Hade inte en och annan svensk genom åren stuckit upp på den internationella marknaden, hade vi inte haft någon internationell industri och alla internationella jämförelser med revisionsberättelser hade varit ointressanta. Kommer inte ljuset längre från öster? Vad säger Öhrlings, Bohlins & Co?
Björn Edgren, advokat