Innehåll

Balans nr 4 1985

Revisorns roll: Kreative revisorn maskerad uppfinnare

Var och en som sett eleganta revisorsinspirerade lösningar inser att kreativitet är lika gångbar i revisorsyrket som inom alla andra fria yrken.

Till yrkets konstnärskap hör att – utan att ens verka taktisk – kunna hitta den perfekta balansen mellan benhårda paragrafer om revisorns roll och klienternas önskemål.

Men det gör samtidigt behovet av etisk diskussion stort. Ty i sin egenskap av företagare befinner sig ju revisorn i en situation som måste innebära oerhörda frestelser.

Och framöver stärks trenden. Det blir högsäsong för kårens kreatörer. Och därmed än mer spännande att vara revisor.

Mången modern revisor är en till välklädd snusmumrik maskerad uppfinnare. Även i revisorsyrket är det kreativitet och innovationer som driver utvecklingen framåt.

Men maskeringen är nästan perfekt. Över yrkeskåren och över utövarna ligger tjocka lager av lagar och regler. Till yrkets konstnärskap hör att – utan att ens verka taktisk – kunna hitta den perfekta balansen mellan benhårda lagparagrafer om revisorns roll och klienternas önskemål, mellan skråets etiska regler och den egna revisionsbyråns behov av en bra balansräkning.

Revisionsyrkets kreatörer har utvecklat en lång rad nya tjänster. Av de fem största revisionsbyråernas omsättning på, uppskattningsvis, ca en miljard består sannolikt minst 30 procent av renodlade konsulttjänster.

Det finns revisors-konsulter eller konsult-revisorer när man vill ha ett företag värderat eller en investering analyserad.

När man skall anställa en ekonomichef eller ha en årsredovisning översatt till engelska.

ADB-revision har följts av ADB-konsulteri. Man hjälper inte bara klienten att göra en fungerande dataredovisning, man hjälper honom också att skaffa rätt utrustning och att få igång den.

Sen fungerar man som finansieringskonsult. Sedan som skatterådgivare.

Och ett år senare granskar man ett bokslut, som på ett eller annat sätt påverkats av de råd man givit som konsult.

Gillis Cullin, REVEKO:

– Då kan revisorn bli alltför överseende när det gäller att bedöma eventuella egna misstag. Men konsultinslaget ökar stadigt – mängden av bestämmelser leder till allt större osäkerhet och allt större behov av rådgivning.

– Men vi får aldrig komma in i själva beslutsfattandet hos klienterna, understryker Gillis Cullin. Då kan vi inte agera oberoende – gränsdragningen kan dock i vissa fall vara svår . . .

– I och med ADB-konsulteriet är man inne på områden där allt hänger samman, säger Gunnar Blomberg, Feinsteins. Och då får man acceptera ett visst avsteg från det strikta oberoendet, därför att det är nyttigt från samhällets synpunkt. Inte genom att överskrida gränser men genom att försiktigt flytta dem. Revisorn har kompetens som bör utnyttjas för att förhindra att klienterna gör misstag.

– Och att stoppa utvecklingen mot mer konsultverksamhet skulle dessutom vara förödande för rekryteringen till yrket.

Det är nog en rätt vanlig uppfattning bland företagare, att revisorerna är kreativa inte bara när de utvecklar nya konsulttjänster utan också när de utövar dem. Delvis är det kanske ett uttryck för amatörens vanliga beundran inför ett proffs.

Men har man sett eleganta, revisorsinspirerade lösningar några gånger inser man, att kreativitet är lika gångbar i revisorsyrket som inom alla andra fria yrken. Men också att en del av den kreativa kvaliteten ligger i att man vet hur man skall ta hänsyn till lag och etik. Revisorskårens kreatörer är i första hand balanskonstnärer.

Ändå är det en bit kvar innan svenska revisionsbyråer har samma bredd i konsultsortimentet som de engelska eller amerikanska byråerna. Sune Carlsson, Öhrlings:

– Branschen har varit så expansiv här i Sverige, att vi inte har behövt vara lika aktiva när det gäller att utveckla nya tjänster. Men det finns behov att fylla. Tillverkande företag har t ex en alldeles för dålig kostnads- och intäktsanalys. Man vet inte var man tjänar pengar och var man förlorar. Där är det nödvändigt med utveckling.

Men utvecklingen har varit tillräckligt kraftig för att ständigt hålla debatten igång inom yrkeskåren. Och man behöver inte umgås med revisorer för att upptäcka, att den interna etiska debatten är seriös. Den handlar inte om hur man hittar kryphål utan om hur man ser till att det staket av yrkesregler man har är så rakt och så ändamålsenligt som möjligt.

– Det är viktigt att man inte hittar alltför fiffiga speciallösningar när det gäller kombinationen revisorsverksamhet och konsultverksamhet, säger Sune Carlsson. Man får aldrig tubba på oberoendet, och det medför begränsningar, inte bara för revisorerna. En konsult som inte är auktoriserad revisor men som arbetar i ett dotterbolag till en revisionsbyrå, får ålägga sig begränsningar som andra konsulter inte har.

Men behovet av etisk diskussion är också stort. För revisorn befinner sig i sin egenskap av företagare i en situation, som måste innebära oerhörda frestelser.

Å ena sidan har han en marknad, med ständigt stigande efterfrågan på problemlösning. Å andra sidan är han, för den enskilde köparen på marknaden, den enda person i sikte, som kan tänkas ha en aning om hur lösningarna skall se ut.

Skatteproblem. Finansieringsproblem. Värderingsproblem. Både lagstiftningens och näringslivets utveckling går mot en allt större komplexitet i alla ekonomiska sammanhang, allt fler komplikationer, allt fler kombinations- och allt fler valmöjligheter.

Det här känner alla företagare. De allra största företagen har kanske den bredd av erfarenhet och kompetens som behövs, men praktiskt taget alla små och medelstora företag saknar egen kompetens när det gäller tekniskt komplicerade ekonomiska frågor.

Revisorn är naturligtvis inte ensam om kunskaper när det gäller t ex skatter. Åtskilliga andra yrkesgrupper vet en hel del om den saken. Taxeringsintendenten t ex. Men han åtnjuter kanske inte riktigt lika stort förtroende hos företagarna som revisorn gör.

Revisorns förtroendekapital är naturligtvis en del av det marknaden vill betala för när den frågar efter hans konsulttjänster.

Inte bara därför att den enskilde företagaren själv har stort förtroende för revisorn och gärna litar på hans omdöme – utan minst lika mycket därför att ett råd från en revisor är försett med en ”garantistämpel”, som den vanlige skatterådgivaren aldrig kan ge.

”Det var revisorn som rådde mig till det.” När en företagare jämför alternativen i en valsituation, så väger revisorsrådet tyngre, därför att det, om saken får en olycklig utgång, naturligtvis går att säga så. Och om bara rådet i fråga var gott, hederligt och välgrundat när det gavs, så är heller inget fel begånget.

Men även om ”garantistämpeln” ökar revisorns värde som konsult så är det ändå inte grunden för marknadsvärdet. Det viktigaste är naturligtvis, att marknaden anser, att revisorer mer än någon annan yrkeskategori, ständigt och i rask takt skaffar sig nya erfarenheter av alla slag och från alla håll inom affärslivet.

En marknad med mycket stor efterfrågan på den produkt, som man är nästan ensam om att sälja. Ett lag- och regelsystem, som drar upp gränser för hur den produkten får se ut och hur den får produceras, marknadsföras och distribueras. Och så en snabbt föränderlig verklighet.

Det är för all det svårt att hitta annat än enstaka exempel på problem för revisorerna att klara den här balansgången.

Någon eller ett par byråer misstänks av en eller annan kollega – ”konkurrent” är inte ett begrepp, som används särskilt ofta – för att gå litet för långt när det gäller att kombinera revisionstjänster med konsultverksamhet.

Men i stort sett tycks man vara överens om, att alla de nya rådgivarfunktioner, som har utvecklats, inte har äventyrat det mest centrala i revisorsrollen: oberoendet. Det har gått märkligt bra att förena förhandsråd med efterhandsgranskning. Anser tydligen flertalet revisorer.

Men förr eller senare blir det problem.

Hela branschen har expanderat kraftigt. Det gäller både revision och konsultverksamhet. I det ena fallet är det staten, som har sett till att det aldrig saknats nya, förändrade och ökade arbetsuppgifter. I det andra fallet är det kunderna, näringslivet, som ”spontant” har ökat sin efterfrågan. Men revisorskårens samlade tacksamhet skall i båda fallen och i sista hand ändå riktas mot politikerna.

Men också i den här branschen kommer förr eller senare ett trendbrott. Byråerna kommer naturligtvis att växa av bara farten ett tag till. Sen står man där med dyrbar överkapacitet. Mängder av kvalificerade medarbetare med kompetens, erfarenhet, skaparkraft och arbetsbrist. Vad gör man då?

Satsar man på att få ny FARt på expansionen när det gäller mer traditionella revisorstjänster? Då får man ge sig på politikerna och se till att de genast genomför ett antal ändringar i aktiebolagslagen, krånglar till skattelagstiftningen igen samt föreskriver att även mer förmögna privatpersoner måste upprätta årsredovisning som skall granskas av kvalificerad revisor.

Nej, man satsar naturligtvis, åtminstone i första hand, på produktutveckling och marknadsföring av den del av sortimentet, som inte enbart är beroende av politiska beslut – med sikte på den marknad där man redan är etablerad. Och eftersom alla revisionsbyråer kommer att reagera likadant, så befinner man sig snart i knivskarp konkurrens med varann.

Då blir det högsäsong för kårens kreatörer. Nisch-tänkande. Specialisering. Kombinationer mellan olika typer av tjänster. Marknadsföringsgrepp (de kommer i förvånande utsträckning att vara omöjliga att komma åt från regelsynpunkt). Nya typer av samarbetsavtal och bolagsbildningar.

Snart blir det ännu mer spännande att vara revisor.

Mats Fagerström