* Mer tid för FARs styrelse, och framför allt dess ordförande, att ägna åt långsiktiga policyfrågor skall bli ett resultat av auktoriserade revisorn Björn Marklands tillträde som generalsekreterare i FAR.

* Bättre extern information och kraftigare påverkan på omvärlden ett annat.

På båda punkterna krävs det krafttag i en tid av snabb tillväxt inom revisorskåren och hårdnande konkurrens mellan byråerna.

Själv hoppas generalsekreteraren kunna fungera som en informationssluss mellan kåren, samhället och opinionerna.

”Jag har lärt mig att den bästa påverkan oftast är en rak och trovärdig information om verkligheten”, säger Björn Markland, som också hävdar att lobbying egentligen är en demokratisk skyldighet.

Den 1 maj började Björn Markland officiellt sitt arbete som FARs förste generalsekreterare någonsin.

Framför honom ligger i första hand två viktiga uppgifter:

  1. Att avlasta FARs ordförande – och styrelsen.

  2. Att bygga ut den externa informationen och öka FARs, och därmed revisorernas, möjligheter att påverka omvärlden.

Till hans förfogande står effektivare resurser, ty FARs nya organisation är utformad för att klara de krav som ställs vid en fortsatt kraftig tillväxt inom revisorskåren.

Men första maj är alltså bara ett officiellt tillträdesdatum; Björn Markland är väl bekant med såväl problematik som personal och lokaliteter efter två år som vice ordförande och två som ordförande i FAR.

Han avgick i november 1984, tillträder i maj och har ägnat en god del av mellantiden åt det kansli som nu blir hans heltidssysselsättning.

Hittills har FARs ordförande fått lägga mycket tid på sina förtroendeuppdrag. Det innebär dels att bara större byråer kanske skulle få råd att ”bjuda på” en ordförande i framtiden, dels att ordföranden fått ägna alltför stor del av sin tid åt detaljer.

”Genom omorganisationen når vi två eftersträvade fördelar”, säger Björn Markland. ”Vi får större möjligheter att sprida förtroendeuppdragen även bland ledamöter som arbetar på mindre byråer. Och, vilket inte är minst viktigt, styrelsen och dess ordförande får mer tid att ägna åt långsiktiga policyfrågor.”

För kansliets del ges bland annat ökade möjligheter både att stödja existerande kretsverksamhet och skapa nya kretsar:

”Nu börjar konkurrensen mellan byråerna hårdna. Vi måste, ovanför den, skapa plattformar för kommunikation om gemensamma problem och yrkets utveckling. Lagstiftaren har ju accepterat att vi själva bestämmer innehållet i god redovisnings- och revisionssed, och då klarar vi inte trovärdigheten om vi uppträder byråvis.”

Den väntade snabba expansionen av revisorskåren kräver, menar Markland, en god framförhållning. Hur ser yrket ut om tio år? Vilka människor bestämmer sig idag för att bli revisorer? Är de rätt sorts folk? Vilken utbildning kommer framtidens yrkesuppgifter att kräva?

”Det tar cirka tio år att bli auktoriserad revisor, inklusive militärtjänst och barnledighet. Den som bestämmer sig för yrket idag når målet omkring 1995. Under sådana förhållanden kan det knappast finnas något viktigare än att redan nu försöka se till att rätt sorts folk kommer till jobbet. Det är en uppgift för FARs styrelse att ägna stor kraft och mycket tid åt.” Och det skall man alltså få nu.

FARs hittillsvarande kanslichef Bo Elshult blir styrelsens sekreterare och ingår tillsammans med ordförande, vice ordförande och generalsekreterare i styrelsens presidium.

En nyhet är disciplinnämnden som från i mars är helt sidoordnad styrelsen under förre HD-presidenten Bengt Hults ordförandeskap.

Under styrelsen sorterar i fortsättningen såväl FARs permanenta kommittéer som en rad tillfälliga arbetsgrupper.

”Vi kommer framöver att satsa mer på tillfälliga arbetsgrupper för att få in fler krafter i FAR-arbetet. Det krävs en starkare kansliorganisation för att samordna och stödja de grupperna”, säger Björn Markland.

Däremot fortsätter de permanenta kommittéerna, bland vilka revisions-, redovisnings-, utbildnings- och regelkommittéerna har en särskild betydelse, att vara mer eller mindre självspelande.

FARs kansli sysselsätter 20 personer. Chef är alltså numera generalsekreteraren. Tillsammans med honom arbetar tre chefstjänstemän på fyra chefsposter: biträdande generalsekreteraren Margareta Damberg, som även är förlagschef, föreningsjuristen Urban Engerstedt, som dessutom är sekreterare i den nya disciplinnämnden, och administrativa chefen Bodil Sjöö Mårtenson, som tillika är Balans chefredaktör och i den egenskapen underställd den permanenta redaktionskommittén.

Meningen är att det även under generalsekreteraren, vid behov, skall kunna finnas tillfälliga arbetsgrupper.

De chefstjänstemän som nu arbetar på FARs kansli behåller i stort sett tidigare arbetsuppgifter, ty alla har funnits på plats ett bra tag; yngst i lokalerna är Urban Engerstedt som kom från tillsynsmyndigheten Kommerskollegium för ett år sedan.

”Så någon stor dramatik innebär omorganisationen knappast”, säger Markland. ”Däremot räknar vi med att kunna nå betydande synergieffekter genom den.”

Personligen räknar FARs förste generalsekreterare med att lägga betydande kraft på extern information och påverkan:

”Kontakterna med Eko-brottskommissionen och andra beslutsfattare under ordförandetiden fick mig att inse att den verksamheten inte bara är nödvändig utan också resultatbringande. Jag lärde mig att den bästa påverkan ofta är en rak, och trovärdig, information om verkligheten.”

Men för att ge en rak och trovärdig information om verkligheten måste man kunna verkligheten. Och det kan bara den som har ständig kontakt med de aktuella problemen och tid nog att lära sig kontaktvägarna:

”Jag hoppas kunna fungera som en sluss mellan kåren och omvärlden. Ty man kan ju inte gärna informera om någon annan verklighet än den som är ledamöternas och man måste kunna göra det på ett sätt som passar mottagarna.”

Att påverka sin omvärld och då främst politikerna kallas av och till nu för tiden ”lobbying” och ses med oblida ögon av många.

Men Björn Markland kan inte förstå varför:

”Att göra sin stämma hörd är ju inte bara en demokratisk rättighet utan också en skyldighet. Politiker och ämbetsmän kan ju inte veta allt...”

Lars Bringert