Innehåll

Balans nr 7 1985

Kommentar: Vi i Verona – och de andra

Det här temanumret av Balans handlar om världen utanför Verona.

En utländsk kollega frågade mig för en tid sedan varför svenska revisorer inte använder ”true and fair”-begreppet i sina revisionsberättelser, när nästan alla andra gör det i en eller annan form.

Innan min överrumplade vänstra hjärnhalva hunnit bläddra fram till rätt ställe i argumentkatalogen ingrep en annan utländsk kollega som har stor erfarenhet av svensk redovisningspraxis:

”Men det vet du väl – svenska bokslut är inte rättvisande!”

Och så kom den vanliga uppräkningen av de obeskattade reserverna, de oredovisade latenta skatterna, ”kontantredovisning” av intressebolag och så vidare.

Man skall inte utan vidare utgå ifrån att impertinenta kolleger har rätt och man själv fel. Flera internationella undersökningar – fast inte alla – mynnar ut i slutsatsen att svenska årsredovisningar håller hög klass. Men meningsutbyten av det refererade slaget har förtjänsten att de sätter tankarna i rörelse.

Låt mig ta ett annat exempel. Några FAR-byråer har under senare tid varit med om att klientföretag introducerats på New York-börsen. Ledamöterna på de byråerna har ställts inför den känsliga uppgiften att förhandla med mer eller mindre välvilligt inställda familjemedlemmar och släktingar om deras aktiesparande! Enligt de amerikanska oberoendereglerna diskvalificerar nämligen närståendes aktieinnehav inte bara en viss revisor utan hela byrån i en utsträckning som går långt utöver vad som torde tillämpas inom de flesta FAR-byråer.

Man kan tycka bra eller illa om de reglerna – och om obeskattade reserver, eller vilka skillnader mellan Sverige och utlandet man nu kan tänka ut – men ingen kan påstå annat än att vi här hemma berörs konkret av den internationella yrkesutvecklingen.

FAR har nyligen, efter samråd i Nordiska Revisorsförbundet, åtagit sig ordförandefunktionen i IFACs etikkommitté. Uppgiften kommer att ta tid under de år det gäller och den kommer att kosta pengar. Andra internationella uppdrag som FAR satsat resurser på under senare tid är t ex arbetet i IFACs revisionskommitté, IAPC, och projektet med en ny, nedbantad europeisk revisorsorganisation i Stället för UEC och Groupe d’études.

FAR – eller låt mig snarare säga Nordiska Revisorsförbundet – har självfallet en policy för det internationella engagemanget. Policyn är, enkelt uttryckt, att vi skall satsa på de områden där Norden har speciell kompetens att tillföra eller har eget intresse av att påverka utvecklingen.

I praktiken har detta inneburit att vi koncentrerat oss på revisions- och etikfrågor. Sådana frågor har traditionellt ägnats stort intresse i Norden. Och inte minst: i en tid av tilltagande internationalisering skulle en från nordisk synpunkt olycklig utveckling av det internationella regelsystemet (t ex i amerikansk formalistisk riktning) vara särskilt besvärande just på de områdena.

Vi skall inte sätta ljuset under skäppan hemma i Verona. Men vi skall lära av de andra – och vem vet, någon gång ibland kanske de andra lyssnar på oss!

Björn Markland, FARs generalsekreterare