FARs revisionskommitté har påbörjat arbetet med att ta fram en rekommendation om Granskning av informationen i årsredovisningen.
Ulla-Britt Nordin har på kommitténs uppdrag utarbetat ett diskussionsunderlag som finns intaget i detta nummer av Balans.
I denna artikel kommenterar hon diskussionsunderlaget. Hon menar att eftersom läsaren av en årsredovisning förväntar sig att revisorn gått igenom hela årsredovisningen så måste utgångspunkten vara att all information också blir föremål för granskning.
Men man bör ställa högre krav på revisorns granskning av sådan information som anknyter till revisorns naturliga kompetensområde.
Företagens årsredovisningar har blivit alltmer innehållsrika.
Informationsmängden i främst de börsnoterade företagens årsredovisningar har vuxit markant under de senaste tio åren. Numera finner man där ofta uppgifter om marknadssituation, produkter, konkurrenssituation, produktionsprocesser, forsknings- och utvecklingsverksamhet liksom flerårsöversikter, nyckeltal o s v. Dessa utökningar av årsredovisningarnas innehåll har inte drivits fram genom lagstiftning utan i hög grad genom krav från företagets intressenter. Företagen själva har sett en utökad årsredovisning som en del av marknadsföringen. I takt med att ”kringinformationen” i årsredovisningarna ökar i omfattning ställs frågan om vad som revisorn skall granska alltmer på sin spets. FAR har därför funnit att innebörden i termen god revisionssed behöver klargöras vad gäller granskning av denna typ av information. FARs revisionskommitté har under året påbörjat arbetet på att ta fram en rekommendation avseende Granskning av information i årsredovisningen utöver resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys. Som ett första steg har jag på uppdrag av revisionskommittén utarbetat ett diskussionsunderlag som kommer att diskuteras på 1985 års FAR-dagar. Diskussionsunderlaget återges på vidstående sida. Då frågan är av intresse även utanför revisorskåren har det bedömts angeläget att i Balans presentera diskussionsunderlaget för en vidare krets av läsare.
Vilket ansvar har egentligen revisorn?
Enligt aktiebolagslagen skall revisorn ”i den omfattning god revisionssed bjuder granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning”. Då årsredovisning enligt aktiebolagslagen består av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse skulle en snäv tolkning innebära att revisorn ej behöver granska information därutöver. Revisorns granskning har emellertid av lagstiftaren knutits till god revisionssed. Därigenom har en koppling gjorts till en utveckling av granskningens omfattning och inriktning baserad på en avvägning mellan olika intressenters krav och förväntningar och revisorns kompetens och oberoende.
Enligt min uppfattning förväntar sig läsaren av en årsredovisning i allmänhet att revisorn gått igenom hela materialet. (Med årsredovisning avses här och i fortsättningen såväl den formella årsredovisning som insänds till PRV som den ofta mer omfattande publikation, som benämns årsredovisning, verksamhetsberättelse eller liknande, vilken ges ut av framförallt börsbolag.) I det diskussionsunderlag som jag utarbetat är utgångspunkten därför att all information i årsredovisningen bör bli föremål för granskning. Detta innebär att revisorn tar på sig ett ansvar för att årsredovisningen i sin helhet ger en bild av bolagets resultat och ställning som är förenlig med informationen i resultaträkning och balansräkning och revisorns kännedom om företaget i övrigt.
Granskningens inriktning och omfattning
När det gäller att bestämma granskningens inriktning och omfattning har jag utgått från revisorns naturliga kompetensområde. Detta inkluderar ju bl a bedömning av lagstadgade uppgifter och finansiell information. Det kan därför anses rimligt att ställa högre krav på revisorns granskning i fråga om sådan information än beträffande information av annat slag. Härav följer ett större ansvar för revisorn för finansiella och lagstadgade uppgifter än för annan information.
Var i årsredovisningen en uppgift placeras bör, enligt min mening, inte bestämma granskningens omfattning. Detta innebär att en viss uppgift bör bli föremål för samma granskningsinsats oberoende av om den lämnas inom eller utanför vad som benämns förvaltningsberättelse. Det är således uppgiftens karaktär och ej dess placering som bör avgöra granskningens omfattning. Detta är en av de kärnfrågor som kommer att diskuteras vid årets FAR-dagar.
Vad är granskning?
”Granskning” är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder som revisorn vidtar i samband med revision av ett företag. I begreppet granskning kan således ingå såväl genomläsning av protokoll, utredningen av internkontrollrutiner och kontroll av bankavstämningar som deltagande i varulagerinventering. Jag har därför i diskussionsunderlaget ansett att ”granskning” täcker såväl de granskningsåtgärder som kommer i fråga vad gäller lagstadgad och finansiell information som den genomläsning och rimlighetsbedömning som förordas beträffande övriga redogörelser.
Internationell jämförelse
UECs rekommendation ASB 18 behandlar ”Audit Considerations Relating to the Directors’ Report”. ”Directors’ Report” motsvarar såväl förvaltningsberättelse som övrig information i årsredovisningen utanför resultat- och balansräkningen. Enligt ASB 18 syftar granskningen till att fastställa att ”Directors’ Report” står i överensstämmelse med resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys samt uppfyller lagstadgade krav. Vidare skall revisorn tillse att det totala intrycket inte är vilseledande. Information härledd ur resultat- och balansräkningar skall särskilt granskas men även annan information som rimligen kan bedömas av revisorn skall bli föremål för revisorns övervägande.
IFACs rekommendation IAG 14 avser ”Other Information Containing Audited Financial Statements”. I denna konstateras att även om revisorn inte har någon skyldighet att vidta granskningsåtgärder för att säkerställa att sådan ”övrig information” är korrekt, han ändock måste läsa igenom informationen för att säkerställa att denna inte är i väsentlig grad oförenlig med resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys.
Ulla-Britt Nordin, auktor revisor, Price Waterhouse HB i Stockholm