* Varför händer det så litet?
* Svensk redovisningspraxis – utvecklas den som den skall? Fungerar motstridiga särintressen som bromsklotsar? Eller är vår metod för ”standard setting” ganska bra?
* Svenska resultaträkningar är bedrövliga. Det beror på att de görs från skattesynpunkt. Deklarationen måste bort ur årsredovisningen.
* Svenska årsredovisningar enligt FARs rekommendationer accepteras utomlands utan vidare – förutsatt att man förklarar ”våra eländiga resultaträkningar.”
Det var några av punkterna för Finforum-seminariet ”Årsredovisningspraxis – vad händer?”
”Inte mycket”, var det svar som gavs på seminarierubrikens fråga. De som gav det var Jan Blomberg, vVD på Procordia och Bertil Edlund, auktoriserad revisor och ledamot i FARs redovisningskommitté.
Det är möjligt att det finns inbyggda bromsklotsar i vårt system och bland dem många ”standardsättare”, ansåg Jan Blomberg:
”Det begränsar handlingsutrymmet. När så många intressen skall tillgodoses kommer man helt enkelt inte fram. Det blir omöjligt att ena sig om de stora, väsentliga förslagen. Risken är att man får punktvisa lösningar; man måste ju ändå göra någonting ...
Också bra detaljlösningar kan föra oss ännu längre bort från en helhetssyn på redovisningen.”
Den allvarligaste av alla bromsklotsar är, att vi i Sverige ”byggt in deklarationen” i årsredovisningen. Ändrade redovisningsprinciper får skattekonsekvenser. Redovisningsregler kan i praktiken ändras bara om de inte leder till höjd skatt.
Det är därför få redovisningsprinciper som vi är riktigt eniga om. Möjligen är principerna för koncernredovisning allmänt accepterade, men också där finns det punkter vi är oense om.
När det gäller NBKs (Näringslivets Börskommitté) regler för nyckeltalsberäkningar tar sig oenighet uttryck i överdriven variationsrikedom:
”Man har löst problemet genom att ha så många varianter att det går alldeles utmärkt att hitta sin egen lösning.”
Pessimism
Jan Blomberg gav exempel på olösta standardproblem: Värdering av utländska bolag, omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta, redovisning av intressebolag, minoritetsintressen, immateriella investeringar i tjänstebolag och redovisning utan obeskattade reserver.
”Jag är litet pessimistisk inför framtiden. Vår organisation är trögrörlig. Särintressen och punktvisa insatser leder utvecklingen på stickspår”, sade Jan Blomberg, möjligen något uppgivet.
”Det är kanske naturligt att jag inte är lika pessimistisk”, sade Bertil Edlund. Frågan om inflytande för särintressen ser annorlunda ut i ett internationellt perspektiv:
”I alla länder utom Sverige försöker revisorsorganisationerna bredda den grupp som ägnar sig åt redovisningsrekommendationer. Man försöker plocka in olika intressegrupper.
Vi har Bokföringsnämnden som ett intressesammansatt organ medan FARs redovisningskommitté enbart består av revisorer.”
För många kockar
Men Jan Blomberg fann antalet kockar för stort – alltför många sätter standards:
”Vi har Bokföringsnämnden, NBK och FAR. Bokföringsnämndens utveckling är oroande. Man har tagit upp frågor av relativt liten betydelse. När Bokföringsnämnden utfärdar rekommendationer i detaljfrågor binder man utvecklingen.
Kanske borde FAR ta hand om de principiella frågorna, d v s ’Rekommendationerna’ och Bokföringsnämnden koncentrera sig på teknik och lagar?”
Tappa inte sugen
Bertil Edlund var ändå ganska nöjd med sakernas nuvarande tillstånd:
”Låt oss inte tappa sugen. FARs sätt att arbeta utgår från att ’standard setting’ är en process. Processen i sig är kanske viktigare än de lagar och regler man skriver.”
”Vi ger förslag som kommenteras och diskuteras. Det är ett ömsesidigt givande och tagande. Marknaden anpassar sig samtidigt som marknaden påverkar”, hävdade Bertil Edlund och åberopade redovisningen av intressebolag som exempel på att processen lett till vettiga rekommendationer.
Bertil Edlund lyfte fram huvudfrågan om hur man skall få bättre efterlevnad av rekommendationerna och hade ett förslag:
”Företagen bör redovisa sina motiv när de avviker från det som allmänt uppfattas som praxis.”
Jan Blomberg varnade för många och detaljerade rekommendationer:
”Om man blir alltför bunden stoppas utvecklingen. Omvärlden ändras och redovisningsprinciperna måste följa med. Frågan är i vilket tempo och hur mycket frihet man skall tillåta.”
Resultaträkningen eländig
En stor del av diskussionen ägnades temat ”internationell anpassning”.
”Londonbörsen accepterar redovisningar som följer IASCs rekommendationer. Svenska företag som följer FARs rekommendationer är därför accepterade på Londonmarknaden”, förklarade Bertil Edlund med en reservation:
”Man måste förklara vår eländiga resultaträkning. Accepterar vi NBKs förslag med redovisning av resultat före dispositioner och efter skatt tror jag vi är nära att bli helt accepterade.”
Svenska företag noterade på New York-börsen skall redovisa skillnader i sin redovisning i förhållande till amerikanska redovisningsprinciper, de s k ”US GAAP”. Skall detta också redovisas i den svenska versionen av årsredovisningen?
Jan Blomberg var inte förtjust i den tanken:
”Man bör ha så få resultatbegrepp som möjligt. Det finns en vitt spridd uppfattning om att företagsledningarna laborerar med redovisning litet som man vill: Ett resultatmått för aktiemarknaden, ett annat för skattemyndigheterna och ett tredje för de fackliga organisationerna. Det är en farlig uppfattning. Därför bör man undvika flera resultatmått i årsredovisningen.”
Bort med skatterna
Med samma motivering var Jan Blomberg tveksam till inflationsredovisning. ”Ange i stället vilken soliditet och lönsamhet företaget behöver för balanserad tillväxt.”
Bertil Edlund såg ett besvärligt hinder för internationaliseringen: De svenska bolagens årsredovisningar är kopplade till skattelagstiftningen.
Jan Blomberg instämde:
”Vi skall ha bort skatterna ur årsredovisningen. Då får vi en resultaträkning som är hanterlig. Mycket skulle bli bättre om deklarationen försvann ur årsredovisningen.”