Redovisning: Så fungerar koncernredovisning i Japan

Koncernredovisning enligt equitymetoden utfördes i Japan först 1977. Den obligatoriska tillämpningen har säkert förbättrat den information man får genom koncernredovisning skriver Kaoru Ueda-Jakobsson, vid Walleniusrederierna. Men problem återstår att lösa. Bl a är tillämpningen av väsentlighetsprincipen problematisk. Som exempel jämförs i artikeln tre stora bilföretags sätt att tillämpa equitymetoden.

Omkring 1965 inträffade i Japan en kedja av konkurser. Företagen hade utnyttjat koncernförhållanden för att dölja sina förluster innan de gick i konkurs. Exempelvis hade ett moderbolag enligt bokföringen sålt varor till dotterbolagen utan att själva transaktionen ägt rum. Detta var förstås illegalt.

Ett annat exempel var att ett moderbolag kunde uppvisa en stor vinst medan dotterbolagen fick ta på sig förlusterna.

Mot bakgrund av sådana incidenter gav finansministern i mars 1965 kommittén för affärsbokföring i uppdrag att utreda systemet med koncernredovisning, i syfte att utöka och förbättra informationen om företagen.

I maj 1967 presenterade kommittén ”Uttalande om koncernredovisning” där man anvisade en standard för upprättande av koncernredovisning. Denna standard lade grunden för ”Uttalande om institutionalisering av koncernredovisning (principer för koncernredovisning och kommentarer till principerna)” som upprättades i juni 1975.

Med stöd av detta uttalande utfärdade finansdepartementet ett flertal förordningar och tillämpningsföreskrifter till lagen om värdepapperstransaktioner bl a ”Regler för koncernredovisning (termer, uppställning och tillvägagångssätt för koncernredovisning)”. De företag på vilka lagen om värdepapperstransaktioner var tillämplig, blev skyldiga att lämna koncernredovisning fr o m den räkenskapsperiod som började 1 april 1977.

Innan dess hade ett fåtal företag, som t ex Toshiba och SONY tillämpat koncernredovisning enligt SEC-kraven i USA.

Skälet till det var att dessa företag var tvungna att lämna uppgifter enligt SEC-kraven för att kunna emittera aktier på New York-börsen. Företagen tilläts fortsätta att tillämpa SEC-kraven även efter 1 april 1977.

Equitymetoden var från början frivillig. Anledningen till att equitymetoden inte genast gjordes obligatorisk var att man ville ta hänsyn till att företagen inte var vana vid att upprätta koncernredovisning. Av de 952 företag som upprättade bokslut mellan 31 mars 1979 och 30 mars 1980 och som var skyldiga att upprätta koncernredovisning, var det sålunda bara 92 företag som tillämpade equitymetoden.

Emellertid restes från många håll krav på en mera fullständig koncernredovisning. När företagen blivit mera förtrogna med koncernredovisning, beslutade därför finansdepartementet att equitymetoden skulle bli obligatorisk fr o m den räkenskapsperiod som började 1 april 1983. Obligatoriet gäller endast då koncernredovisning upprättas. Equitymetoden är inte tillåten i ett enskilt företags redovisning.

Koncernbegreppet

Enligt ”Principer för koncernredovisning” måste ett moderbolag upprätta koncernbalansräkning, koncernresultaträkning, koncernöverskottsräkning och ge viktiga upplysningar om t ex konsoliderade dotterbolag, icke-konsoliderade dotterbolag, icke-konsoliderade dotterbolag och intressebolag där equitymetoden tillämpats, åtgärder som vidtagits när bokslutsdatum inte är gemensamt inom hela koncernen.

Ett moderbolag definieras i Japan som ett bolag som i praktiken kontrollerar mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier i ett annat bolag, som då betraktas som ett dotterbolag. När ett moderbolag och dotterbolag tillsammans eller ett dotterbolag ensamt i praktiken kontrollerar mer än hälften av röstetalet i ett annat bolag, betraktas också detta ”andra bolag” som ett dotterbolag till moderbolaget.

Enligt 5:e paragrafen i ”Regler för koncernredovisning” är ett företag som lämnar koncernredovisning skyldigt att ta med samtliga dotterbolag i redovisningen. Dock ska dotterbolag som uppfyller något av följande fyra villkor vara undantagna:

1. När dotterbolaget inte är organisatoriskt integrerat i det företag som lämnar koncernredovisning. Det föreligger då ingen effektiv kontroll från moderbolaget av dotterbolaget. T ex kan dotterbolaget vara under rekonstruktion.

2. Dotterbolag som kommer att upphöra, t ex företag som gått i konkurs eller företag i likvidation.

3. Dotterbolag, i vilka över hälften av röstetalet tillfälligt kontrolleras av företag (eller företagets dotterbolag) som lämnar koncernredovisning.

4. Dotterbolag, som om de inkluderas i konsolideringen, skulle medföra risk för att olika intressenter gör felbedömningar av det företag som lämnar koncernredovisning.

Man får dessutom undanta dotterbolag, som med avseende på tillgångar, omsättning etc, har så ringa betydelse för koncernen att man därigenom inte förhindrar en rationell bedömning av koncernens finansiella och affärsmässiga situation. Denna princip kallas ”väsentlighetsprincipen” och till revisorernas ledning har finansdepartementet utfärdat föreskrifter i anslutning till den. Revisorer får vid revidering av koncernredovisning sålunda intyga att uteslutandet av ett dotterbolag innebär att kvoterna är mindre eller lika med 10 %.

Equitymetodens tillämpningsområde

Enligt 10:e paragrafen i ”Regler för koncernredovisning” måste equitymetoden tillämpas vid värdering av investeringar i icke-konsoliderade dotterbolag och i intressebolag, när investeringar tas upp i koncernbalansräkningen.

När ett bolag (om bolaget äger dotterbolag, inkluderas dotterbolaget/en) i praktiken kontrollerar mellan 20 och 50 % av rösterna hos ett annat bolag och kan influera det andra bolagets finans- och affärsstrategi genom relationer såsom personalpolitik, kapital, teknik och transaktioner etc, kallas detta andra bolag intressebolag. Undantagna från equitymetoden är följande:

1. Samma regler som 1), 2) i Koncernbegreppet gäller för icke-konsoliderade dotterbolag och intressebolag.

2. När ett företag (inkl dotterbolag), som lämnar koncernredovisning tillfälligt kontrollerar minst 20 % av rösterna i ett intressebolag.

Dessutom behöver equitymetoden inte tillämpas vid beräkning av investeringar i icke-konsoliderade dotterbolag eller i intressebolag, om tillämpningen skulle kunna åstadkomma värde i koncernbalansräkningen, som bedöms kunna vilseleda intressenter i det företag som lämnar koncernredovisning. Vid bedömning av om equitymetoden skall tillämpas eller inte, gäller också den tidigare nämnda väsentlighetsprincipen.

Man behöver alltså inte tillämpa equitymetoden om ökningen (minskningen) i investeringarnas värde beräknat enligt equitymetoden saknar väsentlig betydelse för koncernredovisningens resultat. Finansdepartementet har gett ut föreskrifter att användas av revisorer vid deras bedömning av om huruvida väsentlighetsprincipen är tillämplig eller inte. Föreskrifternas syfte är att göra övergången från frivillig till obligatorisk tillämpning av equitymetoden smidigare, till dess att en lämplig praxis utbildats. Innebörden av föreskrifterna är att om kvoten q enligt figur 2 är mindre eller lika med 10 %, behöver equitymetoden inte tillämpas.

Tillämpningen i Japan

I SOU 1979:46, sidan 102, Redovisningsproblem med intresseföretag, har 1974 års bolagskommitté uttalat följande: ”Några få företag har infört the equity method, sålunda såväl för resultatredovisningen som vid värderingen i balansräkningen, dock endast för intresseföretag och endast i koncernredovisningen. Detta förfarande strider noga räknat mot gällande lagbestämmelser, eftersom koncernredovisningen skall bygga på koncernföretagens redovisningar och moderbolagets balansräkning i fråga om värdering av aktier måste följa bokföringslagens, på anskaffningskostnadsmetoden byggande bestämmelser.”

I Japan är det anskaffningskostnadsmetoden som används vid ett enskilt företags redovisning medan equitymetoden är obligatorisk vid koncernredovisning. Att ett enskilt företags redovisning skiljer sig från koncernredovisning i detta avseende, verkar inte ägnas så stor uppmärksamhet i Japan. Jag har inte kunnat hitta något försvar eller kritik på denna punkt i artiklar om equitymetoden i The Accounting Journal (japansk motsvarighet till Balans) från januari 1981 till juni 1985, i JICPAs (japansk motsvarighet till FAR) uttalande om equitymetoden eller i den bok om koncernredovisning som skrivits av medlemmarna av kommittén för affärsbokföring.

Equitymetoden betraktas som ett komplement till koncernredovisningen. Yotaro Matsudo, expert på finansdepartementet, har förklarat nödvändigheten av equitymetodens införande i en artikel i The Accounting Journal, november 1981. Enligt honom var opinionen mycket stark för att equitymetoden skulle bli obligatorisk därför att Japan måste acceptera den ”öppenhet” som grundas på internationell redovisningsstandard p g a kapitalmarknadens internationalisering. Därtill kom att när koncernredovisning började tillämpas i praktiken, sänkte vissa företag sitt innehav av aktier hos mindre vinstbärande bolag till mindre än 50 % för att slippa konsolidera dem. Yotaro Matsudo ansåg att equitymetoden borde tillämpas på sådana företag.

Av de företag som upprättade bokslut mellan mars 1984 och juli 1984 var det enligt Yotaro Matsudo i en artikel i februari 1985 i The Accounting Journal 721 företag som presenterade en värdepappersrapport. Antalet företag som avlämnade koncernredovisning var 403 och antalet företag som tillämpade equitymetoden var 250, alltså 34,7 % av alla företag som lämnat värdepappersrapport och 62,0 % av alla företag som lämnade koncernredovisning.

Statistik från NEEDS-COMPANY (Japans ekonomitidnings generella analyssystem) som redovisats i Jun Unos (expert på Nihon keizai shimbunsha, Japans ekonomitidning) artikel i the Accounting Journal, februari 1985, visar ett bidragsprocenttal, (se figur 3) för företag för vilka equitymetoden tillämpas (förkortas här BFE).

De företag som är kända i Sverige och som har stor BFE är till exempel SONY med BFE 26,5 vid bokslut i oktober 1983 och vid bokslut i mars 1984 var BFE 83,5 för Mitsubishi shoji (handelshus), 14,5 för Hitachi Seisakusho, 16,5 för Ajinomoto, 18,2 för Fujitsu.

Man kan påstå att resultatandelar för företag för vilka equitymetoden tillämpas har stor betydelse för många koncerners resultat. Dessutom har den obligatoriska tillämpningen av equitymetoden säkert förbättrat den information som man får genom koncernredovisning.

Men problem återstår att lösa. Enligt min uppfattning är tolkningen av väsentlighetsprincipen problematisk. Matsutake Yoshimura, expert på Japans ekonomitidning, menar att Toyota Jidosha Kogyo inte upprättade koncernredovisning genom att tillämpa väsentlighetsprincipen och betrakta sina tio dotterbolag som oväsentliga för bokslutet i juni 1980. För bokslutet i juni 1984 tog Toyota däremot med sina 16 dotterbolag i koncernredovisningen.

Nedan jämförs tre stora bilföretag med avseende på hur de tillämpat equitymetoden (se figur 4).

Förklaringen till skillnaden i antal företag där equitymetoden tillämpas är delvis att Honda i ett tidigare skede satsat på export och produktion utomlands. Numera har Honda 49 fabriker (inklusive tekniskt samarbete) i 30 länder och försäljningsställen i 12 länder enligt Jun Unos artikel i The Accounting Journal, februari 1985, och företagen utomlands har åstadkommit en betydande vinst för Honda. Däremot har Toyota och Nissan koncentrerat sig mer på Japan.

Jag anser inte förklaringen vara tillräcklig och undrar hur mycket av denna skillnad som kan förklaras av olika tolkningar av väsentlighetsprincipen i samband med tillämpning av equitymetoden. Om samma redovisningsman i Honda hade upprättat redovisning för Toyota, hur många företag hade då betraktats som så oväsentliga att de inte skulle ha tagits med?

Till sist vill jag kommentera de föreskrifter som finansdepartementet har utfärdat i samband med tillämpning av väsentlighetsprincipen. Föreskrifterna säger att man skall ta hänsyn till relationer som transaktioner, investeringspolicy och affärsstrategi för vart och ett av de icke-konsoliderade dotterbolagen i förhållande till moderbolaget, till konsoliderade dotterbolag och till övriga icke-konsoliderade dotterbolag, när man ska bedöma om equitymetoden skall tillämpas eller inte. Det innebär att kriteriet inte får tillämpas mekaniskt, som företagen tenderar att göra för att underlätta sitt arbete. Föreskrifterna innebär också att om det finns flera icke-konsoliderade dotterbolag i kvotens täljare, skall bolagens vinst och förlust läggas ihop. Detta är orimligt om det finns flera icke-konsoliderade bolag, där vissa går med stor vinst medan andra går med stor förlust. Enligt Yotaro Matsudo är anledningen till denna lydelse att betydelsen hos icke-konsoliderade dotterbolag i kvotens täljare ska bedömas tillsammans som en helhet och inte vart och ett för sig. Vidare menar Yotaro Matsudo att man också borde tillämpa equitymetoden om ett enskilt bolag går med stor vinst eller stor förlust, som är av väsentlig betydelse för koncernen. Frågan är dock om företagen i praktiken tillämpar dessa råd.

Kaoru Ueda-Jakobsson, jur kand, civ ek, är verksam vid Walleniusrederierna