Vad innebär egentligen revisorernas ställningstagande till frågan om styrelse och VD ska beviljas ansvarsfrihet? Många olika tolkningar har framskymtat i den senaste tidens skriverier om vad revisorerna i olika ”aktuella” bolag borde ha gjort och inte gjort. Balans har velat ytterligare belysa ansvarsfrihetsfrågan och har intervjuat en juridikprofessor, revisorer och företrädare för aktiespararna.
Om bolaget inte led någon skada så handlade revisorerna i Parcon riktigt när de fattade det sedermera hårt kritiserade beslutet att tillstyrka ansvarsfrihet.
Det anser en av landets främsta experter på associationsrätt, Carl Hemström, som är professor i civilrätt vid Stockholms Universitet.
Revisorerna i Parcon kritiserade styrelsen för bristande kontroll och informationsgivning. Trots det rekommenderade de ansvarsfrihet för styrelsen. En VD och fyra styrelseledamöter fick dock inte ansvarsfrihet på bolagsstämman. 81 procent av experterna i tidningen Aktiespararens pejling-panel tyckte att revisorerna gjorde fel när de föreslog ansvarsfrihet.
Rätt av revisorerna
Balans har talat med professor Carl Hemström om problemet. Slutsats: Revisorerna handlade riktigt om bolaget inte lidit någon skada!
Revisorerna i Parcon har sagt att uttalandet om ansvarsfrihet ska ge vägledning för bolagsstämmans prövning om skadeståndsgrundande åtgärd eller försummelse förekommit i relation till bolaget.
Kraven för att få ut skadestånd från VD och styrelse anges i aktiebolagslagen (ABL) 15:1 som lyder:
”... styrelseledamot och verkställande direktör, som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan vållas aktieägare eller annan genom överträdelse av denna lag eller bolagsordningen.”
Andra meningen i 15:1 angående ”aktieägare eller annan” har skapat viss förvirring.
Revisorerna hävdar bestämt att det enbart är frågan om skada för bolaget som är intressant vid beslutet om ansvarsfrihet. De säger att om enskild aktieägare lider skada ska detta inte leda till att bolagsstämman vägrar bevilja ansvarsfrihet. Revisorerna anser att många aktieägare inte på rätt sätt kan skilja mellan skada för bolaget och skada för aktieägarna.
Carl Hemström är professor i civilrätt vid Stockholms Universitet och arbetar huvudsakligen med associationsrätt.
Han menar att revisorerna helt riktigt antar att allmänheten är dåligt underrättad om när ansvarsfrihet ska rekommenderas.
Diskuteras sällan
– Det beror bl.a. på att saken mycket sällan diskuterats med den utgångspunkt som det är fråga om här, säger Carl Hemström. Det är dock helt klart att det krävs att bolaget ska ha lidit skada för att bolaget ska kunna föra skadeståndstalan med framgång. Och när det gäller ansvarsfrihet så är det fråga om relationen till uppdragsgivaren/bolaget.
– Det är naturligtvis alldeles riktigt att folk i gemen inte vet skillnaden mellan ansvar mot bolaget och mot de enskilda aktieägarna. Jag tror till och med att många advokater inte heller är på det klara med vad som gäller. Man måste vara alert när man läser ABL 15:1 för att se skillnaden.
Carl Hemström berättar att han är mycket noga med att för sina elever markera skillnaden.
Men vari består skillnaden? Lagen använder ju också enskild ”aktieägare eller annan” som tänkbara mottagare av skadestånd. Ska revisorerna inte avstyrka ansvarsfrihet om enskild aktieägare skadas – genom brott mot ABL eller bolagsordningen?
Carl Hemström ger en kort bakgrund:
– Lagstiftaren ser styrelseledamöterna och VD som uppdragstagare för bolaget. Bolaget representeras av aktieägarna. De utser styrelseledamöter. Det är huvudregeln. Styrelseledamöterna är tillsatta för att på aktieägarnas uppdrag förvalta bolaget på bästa möjliga sätt för att i normalfallet skapa en vinst att fördela bland aktieägarna. En gång om året ska styrelseledamöterna och VD redogöra för sin förvaltning. De ska avge en årsredovisning. Revisorerna ska avge en revisionsberättelse grundad bl.a. på dessa handlingar och kontrollen av bolagets räkenskaper och förvaltningen av bolagets angelägenheter. På grundval av revisorernas berättelse ska man sedan på stämman behandla frågan om ansvarsfrihet.
Uppdrag gentemot bolaget
Carl Hemström fortsätter:
– Frågan om man får eller inte får ansvarsfrihet bestäms av reglerna i ABL 15:5. Och det är hela tiden frågan om uppdraget i relation till bolaget. Detta har ingenting med de enskilda aktieägarna att göra. Frågan är enbart: Hur bra eller dåligt har bolagsledningen skött sitt uppdrag?
Om man ger ansvarsfrihet går det sedan enligt huvudregeln inte att föra talan om skadestånd.
– Men, säger Carl Hemström, då talar vi hela tiden om bolagets skadeståndstalan.
– Detta följer vanliga regler. Det handlar om ett uppdrag.
Det är alltså en normal regel. Men vad som är ovanligare är det som står i andra meningen i ABL 15:1 – nämligen att enskild aktieägare eller annan har rätt att väcka enskild skadeståndstalan mot styrelsens ledamöter och VD om ABL eller bolagsordningen överträtts.
Men rekvisiten från paragrafens första mening finns också här: vårdslöshet eller uppsåt, skada och orsakssammanhang mellan överträdelsen och skadan.
Men varför har inte frågan om ansvarsfrihet någon betydelse i detta fall?
Vanlig preskription
– Här gäller det inte längre ett sysslomannauppdrag och här handlar det om vanlig preskriptionstid, säger Carl Hemström. Ansvarsfriheten saknar betydelse. Den enskilde aktieägaren kan långt efteråt komma dragande med krav på skadestånd.
Carl Hemström är som teoretiker i aktiebolagsrätt mycket tacksam för att sådana här frågor kommer upp och prövas.
– Vi vet ganska litet om hur svensk rätt ser ut på det här området, säger Carl Hemström. De få mål som varit uppe är spridda över årtionden.
Även om revisorerna nu i princip har gjort rätt i fallet Parcon är de här frågorna inte alls enkla. Svårigheterna ligger på flera plan. En fråga är: Vad innebär vårdslöshet?
– Man måste ta ställning till vilken kravnivå som man bör lägga på styrelseledamöterna och VD:n, säger Carl Hemström. Vad kan man kräva av en styrelseledamot i fråga om aktivitet? Kan han klara sig genom att reservera sig? Har han större ansvar om han har ett stort arvode? Eller om han är specialist på ett speciellt område? Ska man kräva mer av den som är ordförande i styrelsen?
Alla har ansvar
Carl Hemström menar att ingen styrelseledamot helt kan skylla ifrån sig på andra.
Har man tagit på sig uppdraget som styrelseledamot, så ligger det i detta inbyggt ett ansvar i relation till uppdragsgivaren. Sedan kan man differentiera och kräva ett större ansvar av vissa ledamöter. Men ett visst minsta ansvar går inte att komma ifrån om man tagit på sig uppdraget. Är man inte beredd att ta det ansvaret ska man tacka nej. Uppdraget som styrelseledamot är inget hedersuppdrag. Även arbetstagarledamoten har ett ansvar enligt regeln i 8 § lagen om styrelserepresentation.
– Men styrelseordföranden har nog ett större ansvar i vissa avseenden. Och vidare bör man kunna kräva att en ledamot som är advokat ska begripa mer av juridik än lekmannen o.s.v. Vårdslösheten kan i viss mån komma att bedömas olika efter vilken person det gäller.
Om vårdslösheten är svår att bedöma så är uppsåtet enklare – bortsett från svårigheten att styrka det...
– Möjligheten att vägra ansvarsfrihet är naturligtvis en central fråga i sammanhanget, säger Carl Hemström. Men den gäller som sagt bara i relation till bolaget och regleras i ABL 9:5 och 15:5. I 9:5 sägs att frågan ska behandlas på ordinarie bolagsstämma, där en minoritet omfattande ägare till en tiondel av samtliga aktier har rätt att få beslutet uppskjutet till en fortsatt stämma. Där kan majoriteten eller ägare till en tiondel av samtliga aktier vägra ansvarsfrihet. Det sistnämnda är ett skydd för minoriteten eftersom det är majoriteten som utser styrelseledamöterna och så att säga normalt beslutar i bolagets angelägenheter. Sedan kan ju vän av ordning konstatera att i ett större börsbolag kan en tiondel av samtliga aktier kanske vara detsamma som en majoritet. Det är alltså ibland en väldigt svag minoritetsskyddsregel.
Svår fråga
I vilken utsträckning åligger det ändå bolagsledningen att ta till vara de intressen som enskild ”aktieägare eller annan” kan ha?
– Det är en fråga som jag inte har något uttömmande svar på, säger Carl Hemström. Bolagsledningen får naturligtvis inte sätta sig över borgenärsskyddsreglerna. De är tvingande. Man får inte dela ut vinst i strid mot vinstutdelningsreglerna. Man får inte köpa egna aktier. Man får inte tömma bolaget på bundet kapital. Man är skyldig att vidta de åtgärder som behövs när bolaget börjar gå riktigt dåligt – detta är regler som man måste följa.
Lagen innehåller ju en hel del regler till skydd för aktieägarnas intressen, eller hur?
– Visst. Det finns många sådana regler. Men aktieägarna kan avstå från skyddet. Det kan de t.ex. göra genom att inte klandra ett stämmobeslut.
Anta att en stämma tar ett beslut som är skadligt för vissa aktieägare. Då ska de i princip klandra beslutet. Det är idealbilden som lagstiftaren ser den.
– Men aktieägarna ser kanske med öppna ögon vad som händer och avstår från att klandra beslutet – kanske med hänsyn till andra aspekter. Då får de nog stå sitt kast.
Till sist åter till revisorerna: Har de inte ett visst ansvar?
– Jo, säger Carl Hemström. Revisor är enligt ABL 15:2 ersättningsskyldig enligt samma grunder som anges för de personer som omfattas av 15:1.
Inge Wennberg