Balans nr 4 1987

Debatt: Företagsrevisorn bör inte utreda konkurs

Konkursutredningar är komplicerade och kräver speciella kunskaper. Dessutom måste konkursföretagets egen revisor i regel betraktas som jävig.

Advokat Rolf B Åbjörnsson vid Åbjörnsson & Wallander Advokatbyrå och auktor revisor Anders Östberg vid Revisionsgruppen Lindeberg & Co är båda engagerade i konkursutredningar. De har reagerat mot Herbert Arvidsons debattinlägg, Utredningskostnader i konkurser, i Balans 1/87.

Även kronofogde Arne Fall har kommenterat inlägget (Balans 2/87). Herbert Arvidson svarar på annan plats i detta nummer.

Sedan konkursreformen 1980 bedrivs konkursförvaltning av ett fåtal advokatbyråer som specialiserat sig på denna typ av verksamhet. Lagstiftaren önskade få till stånd en koncentration av konkursförvaltning till ett mindre antal personer vilka i sin tur härigenom skulle förvärva särskild kunskap inom konkursrätten och dessutom ha möjlighet att organisera sin verksamhet på sådant sätt att förvaltningen kunde ske på ett effektivt och ändamålsenligt sätt med beaktande främst av det samlade borgenärsintresset men även av det allmännas intresse i olika hänseenden såsom sysselsättningsfrågor, beivrande av brott och oseriös näringsverksamhet m. m.

Naturligt samarbete

Som ett naturligt led i en effektiviserad konkursförvaltning har flera konkursförvaltare inlett samarbete med auktoriserade revisorer för biträde med granskning av gäldenärsbolagens räkenskaper. Bokföringsskyldig gäldenärs bokföringsmaterial omhändertas i samband med konkursutbrottet och överlämnas regelmässigt till den samarbetande revisionsbyrån. Denna har med hänsyn till den stora mängd konkursuppdrag som erhålles kunnat bygga upp en särskild grupp av medarbetare med kunskap i att omhänderta bokföringsmaterial och genomföra en första granskning efter särskilda rutiner som utarbetats i samarbete med konkursförvaltaren. Granskningen redovisas genom en promemoria som bildar primärunderlag för förvaltaren för bedömning om fördjupad granskning är erforderlig eller ej. Om ytterligare granskning ej är nödvändig överförs bokföringsmaterialet för slutförvaring till institution som har möjlighet att omhänderta materialet under lagstadgad arkiveringstid.

Vid fördjupad granskning sker ett samspel mellan förvaltare och granskande revisor varigenom juridisk och redovisningsteknisk sakkunskap samverkar på sådant sätt att bästa utredningsresultat erhålles. Granskningen syftar bland annat till att utreda huruvida bokföringen skötts lagenligt, om misstanke om gäldenärsbrott föreligger samt huruvida återvinningsanspråk går att göra gällande. I vissa fall tillkommer att söka fastställa tidpunkten för obeståndets inträde och tidpunkten för likvidationsskyldighet i enlighet med bestämmelserna i aktiebolagslagen.

Vi kan försäkra att detta sätt att arbeta på generellt medför ett betydligt bättre utredningsresultat till lägre kostnader än vad som varit möjligt tidigare. Antalet brottsanmälningar från förvaltarna har också ökat och så är även fallet med framgångsrika återvinningsanspråk.

Oberoende och kompetens

Arvidson ondgör sig i sin debattartikel över att förvaltarna glömt bort att utnyttja gäldenärsbolagets egen revisor. Det är inte möjligt att anlita bolagets egen revisor för konkursutredning. Denne måste a priori presumeras vara jävig. Redan misstanken om jäv är tillräcklig grund för att diskvalificera revisorn. I 75 procent av alla konkurser anmäls misstanke om brott. Huvuddelen av fallen rör bokföringsbrott. Det händer inte helt sällan att revisorn kan klandras för det sätt på vilket han utfört sitt uppdrag.

Bortsett från jävsproblematiken är gäldenärsbolagets revisor dessutom olämplig ur annan synpunkt. Granskning i konkurs av revisor som ej har erfarenhet härav blir mycket kostsam. Det hjälper inte att revisorn i och för sig är insatt i bolagets affärer. Många frågor är komplicerade att utreda och kräver av revisorn såväl speciella kunskaper inom konkursjuridiken som erfarenhet av de frågor konkursförvaltarna önskar få belysta. Vidare krävs för granskningen ändamålsenlig organisation. Många revisorer är dessutom ej kvalificerade.

Avslutningsvis vill vi framhålla att gäldenärsbolagets revisor, där så är möjligt, blir tillfrågad i samband med konkursutredningen samt att han därvid lämnar värdefull hjälp till konkursutredningen på grund av sina särskilda insikter i bolagets verksamhet. Ofta är det emellertid så att revisorn inte ställer upp ”to the bitter end” på sätt Arvidson gör, vilket medför att kännedom om vad som hänt under tiden närmast före konkursen kan bli begränsad. Allmänt sett skulle det emellertid vara av värde om revisorernas arvode viss tid före konkursen blev förmånsberättigat som konkursutredningen föreslagit.

Advokat Rolf B Åbjörnsson vid Åbjörnsson & Wallander Advokatbyrå och auktor revisor Anders Östberg vid Revisionsgruppen Lindeberg & Co