Godkände revisorn Herbert Arvidson svarar här på kritiken av hans debattinlägg om utredningskostnader i konkurser i Balans 1/87.
Min debattartikel om utredningskostnader i konkurs – Balans 1/87 – har föranlett genmälen från dels chefskronofogden Arne Fall, dels aukt revisorn Anders Östberg och advokaten Rolf B Åbjörnsson.
Falls genmäle tar knappast sikte på den centrala frågeställningen i min debattartikel utan är ett mer allmänt hållet inlägg. De slutsatser och tolkningar som Fall gör är anmärkningsvärda och svårförståeliga; jag har svårt att förstå att jag uttryckt mig så illa att Fall kan komma till sådana slutsatser som han t. ex. gör under rubriken ”konkurs i sikte?” eller hur han kan skriva ”att i detta läge låta företagsrevisorn självständigt göra analyser och kanske styra utredningens inriktning...”.
Att det finns olika former av konkurser i den meningen att konkursboets ekonomiska förvaltning och redovisning kan vara av mycket skiftande slag är ostridigt. Vad jag i min debattartikel har velat belysa är utredningen i sådana konkurser, som i brist på bättre terminologi kallats ”normala konkurser” eller ”affärsmässigt” betingade sådana. Innebörden härav har jag sökt beskriva med både ord och exempel.
Denna frågeställning tas emellerid endast upp i förbigående av Östberg/Åbjörnsson i deras i övrigt mycket klargörande artikel och icke alls av Fall.
Att det behövs kvalificerade, utomstående revisorer som utredare i konkurser, där såväl tidigare företagsledning som revisor(er) gjort sig skyldiga till klara försummelser, kanske ännu gravare underlåtenheter, har jag överhuvudtaget inte ifrågasatt.
Frågan om revisorns agerande i obeståndssituationer har jag vid ett flertal tillfällen diskuterat med andra kvalificerade revisorer. Jag vågar därför påstå att det finns flera revisorer som agerar på det sätt jag beskrivit i artikeln ända fram ”to the bitter end”.
En konkursförvaltare måste ju ha de kunskaper och erfarenheter som krävs för en första bedömning av konkursboets ekonomiska förvaltning.
Om nu bokföringen är à jour och de facto återspeglar händelseförloppet, borde väl konkursförvaltaren kunna kontakta och även samarbeta med företagsrevisorn i frågor som gäller t. ex. tidpunkten för obeståndets inträde, eventuella återvinningar m. m. Det är ju konkursförvaltaren som är ansvarig för utredningen och revisorn är endast ett biträde till konkursförvaltaren.
Det var detta som var mitt spörsmål och det kvarstår.
Herbert Arvidson, godkänd revisor