Det finns pensionsåtaganden i svenska företag på tio miljarder eller mer som inte tryggats genom kreditförsäkring. Anders Palm, pensionskonsult i Malmö, visar i denna artikel på de alternativ som finns eller kan komma att finnas, och argumenterar för att alla utfästelser skall tryggas.

Alltjämt är Försäkringsbolaget Pensionsgaranti (FPG) det enda svenska bolag som kreditförsäkrar pensionsutfästelser. Bolaget bildades 1961 på initiativ av SAF, SIF och SALF i samband med den första ITP-uppgörelsen och med uppgift att genom kreditförsäkring skydda de pensionsberättigade i de företag som valt att ordna ITPs ålderspensionsförmåner i egen regi (det s. k. FPG/PRI-systemet) mot konsekvenserna av arbetsgivarens insolvens. Bolaget, som är ett sakförsäkringsbolag, är ömsesidigt och ägs alltså av försäkringstagarna, d. v. s. de företag som tecknat kreditförsäkringar. Förutom försäkringstagarna utser också SAF, SIF och SALF representanter i bolagets styrelse.

Efter hand har det framställts önskemål från försäkringstagarna att FPG också borde kunna kreditförsäkra andra pensionsutfästelser än ITP-planens. FPG har utifrån sin ofrivilliga monopolställning ansett sig böra ta på sig ett visst ansvar och har f. n. försäkringar som faller utanför ITP i ca 120 företag. FPGs benämning på sådana försäkringar är typ KA till skillnad från utfästelser inom ITP som har beteckningen K.

Mycket arbete med få försäkringar

KA-försäkringarna motsvarar bara knappt 2 % av FPGs totala försäkringsansvar och omkring 1,5 % av premieintäkterna, men de utfästelser som ligger till grund för försäkringarna har naturligen mycket varierande utseende och innehåll. Utfästelserna måste givetvis vara klara och entydiga för att kreditförsäkring skall kunna beviljas, vilket mycket ofta ställer krav på förtydliganden och kompletteringar. Det arbete FPGs anställda haft med att föreslå och infordra sådana har varit oproportionellt stort i förhållande till KA-försäkringarnas andel av totalen, en obalans som skulle komma att förstärkas genom den ökande efterfrågan på KA-försäkringar som kan noteras.

FPG har därför ansett att de kreditförsäkringssökande företagen i fortsättningen skall ombesörja förtydliganden och kompletteringar med hjälp av pensionskonsulter. Vid förfrågan lämnar FPG adresser till sådana konsulter.

Tio miljarder oförsäkrade

Ur Statistiska Centralbyråns statistik kan det beräknas att det på konto Avsatt till pensioner vid utgången av 1984 upptagits skulder utanför ITP-planen till ett belopp av ca 6,5 miljarder kronor, varav endast ca 0,6 miljarder var kreditförsäkrade. Till nettot 5,9 miljarder kommer ett som ansvarsförbindelse okänt belopp, värdet av pensionslöften som av olika anledningar undgått redovisning samt värdet av pensionslöften, som är villkorade av fortsatt tjänst (s. k. antastbara pensionslöften). Till gruppen antastbara pensionslöften bör räknas de inom näringslivet numera allmänt förekommande chefsavtal som ger rätt till pension från viss lägre ålder om tjänsten inte upphört dessförinnan. Värdet av pensionsutfästelser som inte upptagits i balansräkningen kan mycket väl vara lika högt eller t.o.m. högre än värdet av icke kreditförsäkrade kontoavsättningar.

Totalt tror jag således att pensionsansvar i storleksordningen 10–13 miljarder är utan kreditförsäkring. En mindre del härav är dock säkerställda genom panträtt i företagsägda kapitalförsäkringar (s. k. fondförsäkringar), inteckningar, andra panter eller genom bankgarantier. Kreditförsäkring hos FPG eller annan kreditförsäkringsgivare som eventuellt kan komma att stå till buds i framtiden är dock p. g. a. specialisering bättre alternativ och oftast billigare. Premien till FPG är 0,3 % per år på kreditförsäkrat kapitalvärde. Där annan säkerhet förekommer kan det därför finnas kostnadsskäl att överväga övergång till kreditförsäkring, men alternativen bör finnas i åtanke i de fall där kreditförsäkring inte kan erhållas.

Man kan fråga sig varför företagen inte i högre utsträckning säkerställer de pensionslöften som ligger utanför PRI- och pensionsförsäkringsalternativen. Detta beror nog främst på bristande information om i vilka situationer kreditförsäkring kan tecknas eller på att möjligheten är helt okänd. Revisorerna har en viktig roll när det gäller att höja företagens medvetenhet och kunskapsnivå.

Anslutning till ITP

Förutom de restriktioner som har sin grund i FPGs kreditprövning ställer FPG vissa villkor för att vara villiga att meddela kreditförsäkring. För det första krävs att det sökande företaget är anslutet till ITP-planen. Däremot krävs det inte att företaget tillämpar PRI-systemet, utan företag med ITP-planens ålderspensioner ordnade genom SPP är lika välkomna.

Kravet är ett utflöde av FPGs historiska uppgift att meddela kreditförsäkringar för ITP-löften, varför andra kreditförsäkringar endast meddelas som en service. Samtidigt blir kravet ett led i arbetsmarknadsparternas sociala strävan att vidga kretsen av företag som tillämpar allmän pensionsplan. Företag som inte tillämpar ITP-planen kan emellertid få kreditförsäkring om det förbinder sig att inom en tioårsperiod börja tillämpa planen.

Utfästelserna skall skuldföras

Ett andra krav är att kapitalvärdet av de kreditförsäkrade utfästelserna skall vara upptaget i kredittagarens balansräkning. Ett undantag är här löften som är villkorade av fortsatt tjänst. Sådana kan i vart fall kreditförsäkras från den tidpunkt då pensionen kan utlösas, och då utan krav på redovisning i balansräkningen.

Huruvida skuldföring sker eller inte är givetvis likgiltigt ur kreditbedömningssynpunkt. Även detta krav är historiskt betingat. Lika väl som ITP-pensioner ordnade genom försäkring i SPP med sina premier direkt belastar företagens resultat är det rimligt att samma pensioner ordnade genom FPG/PRI-systemet ger samma tidsmässiga belastning. Skuldföringskravet har sedan följt med också vid kreditförsäkring av löften utanför PRI.

Pensionsskulder grundas på värdet av i förfluten tid utfört arbete och är förvisso inte av annan karaktär än andra rörelseskulder. Enligt bokföringslagen räcker det emellertid att omnämna kapitalvärdet av pensionsskulder under den i och för sig missvisande rubriken Ansvarsförbindelser, missvisande därför att med ansvarsförbindelser ju närmast avses förpliktelser som typiskt sett utlöser väsentligt lägre ekonomiska konsekvenser än deras fulla värde och förhoppningsvis inga konsekvenser alls. FPG borde – tycker jag – inte ställa hårdare krav än bokföringslagen. En liberalisering övervägdes också, men i analogi med Bokföringsnämndens rekommendation oktober 1985 i cirkulär 21 nr 1, rörande redovisning av pensionsskuld som säkerställts genom kapitalförsäkring, valde FPG att inte ändra princip. Utan skuldföringstvång skulle det vara enklare att på ekonomiskt rimliga villkor tillgodose pensionsborgenärers rättmätiga intresse av trygghet och det är en beklaglig följd av Bokföringsnämndens svar att den dörr FPG ställt på glänt åter stängdes.

Får skattekonsekvenser

Det praktiskt avgörande hindret för redovisning i balansräkningen är oftast att skatteavdrag inte medges för avsättningen. Det gäller ju för utfästelser vilka lämnats efter 1975 och som ligger utanför kommunalskattelagens planpensionsbegrepp, men ibland också för utfästelser som lämnats 1975 eller tidigare. Konsekvensen blir att en principiellt avdragsgill kostnad redovisas som om den vore icke avdragsgill. För företag där avsättningen inte kan ”tas ur” redovisat netto efter skatt – vanligen blir det ju här fråga om mindre företag – framtvingar en ej avdragsgill skuldföring en effektiv skattebelastning och försämrad soliditet.

Är det verkligen bästa möjliga redovisningsteknik att med dessa effekter redovisa en principiellt avdragsgill kostnad (pensionen är ju avdragsgill då den betalas ut) som om den vore icke avdragsgill, samtidigt som lösning av sociala trygghetsintressen försvåras? Kunde det inte vara en lösning att göra redovisningen inom linjen men under exempelvis huvudrubrik Pensionsskulder som ej upptagits i balansräkningen, medan under rubrik Ansvarsförbindelser endast skulle redovisas kapitalvärdet av latent intjänad del av villkorad (antastbar) pension? Som det nu är förekommer det ytterligt sällan redovisning av villkorade pensionsåtaganden trots att de ju är ansvarsförbindelser i ordets rätta bemärkelse.

Villkorad pension kan alltså kreditförsäkras från den tidpunkt då pensionen kan utlösas och då utan krav på redovisning i balansräkningen. Att kreditförsäkring inte kan tecknas dessförinnan beror på att det ju intill dess inte kan uppstå en ersättningsbar förlust av pensionsrätt, varför ett försäkringsansvar inte kan etableras. Bortsett från att det är tveksamt om all pensionsrätt p. g. a. antastbart pensionslöfte verkligen bortfaller vid nedlagd näringsverksamhet – en person med mångårig anställning eller som är relativt nära den tidpunkt då villkoret skulle ha fallit hävdar naturligtvis att hans avsikt varit att arbeta kvar tills villkoret bortfallit och torde ha viss möjlighet att rättsligt nå framgång med linjen att han därmed har en bevakningsbar pensionsrätt – bör det vara fullt möjligt att konstruera en villkorad pension så, att kreditförsäkring genast kan tecknas. Om arbetsgivaren uttryckligen ikläder sig ett ovillkorat ansvar för utfästelsen i händelse av att kreditförsäkringen säges upp i enlighet med de allmänna försäkringsvillkoren eller på arbetsgivarens initiativ, varvid intjänad del av pensionen exempelvis skall beräknas enligt 2 § tryggandelagen och fortsatt pensionsintjänande tryggas genom pensionsförsäkring, så borde enligt min mening kreditförsäkring kunna tecknas. Pensionsrätten skulle alltså i princip bli oantastbar från arbetsgivarens sida och bortfalla endast om arbetstagaren självmant lämnar tjänsten före den tidpunkt då pensionen kan utlösas. I trygghetslagarnas tidevarv torde skillnaden mot en ”dubbelsidigt” antastbar pensionsrätt inte bli särskilt stor i ett företag med god prognos. Endast företag som får problem med kreditvärdigheten och inte kan kompensera med säkerheter riskerar ju ingrepp från FPGs sida.

Det är enligt min mening angeläget att få till stånd möjlighet att teckna kreditförsäkring också innan antastbarhetsvillkoret bortfaller. Att det i likhet med vad som gäller därefter inte skulle krävas skuldföring i balansräkningen är givet.

Skall omfatta alla utfästelser

För det tredje ställer FPG som villkor för att bevilja KA-försäkring att denna skall omfatta samtliga pensionsutfästelser som lämnats till anställda tillhörande viss grupp. Ett undantag är utfästelser som lämnats till anställda ägare och företagsledare inom den s. k. frikretsen. Sådana utfästelser kan kreditförsäkras alltifrån ingen till samtliga. Räknas både ”frikretsare” och andra anställda till samma grupp måste dock samtliga utfästelser till ”icke frikretsarna” omfattas av kreditförsäkringen. Rent generellt gäller också att kreditförsäkring bara kan tecknas för utfästelser i dess helhet och inte för viss del av dessa, såvida inte återstoden är täckt genom pensionsförsäkring.

Åtminstone hittills har också ett fjärde krav uppställts, nämligen att utfästelser för att kunna kreditförsäkras inte får vara förenade med risk för diskontinuerligt växande kapitalvärden. Sålunda har utfästelser om icke aktuell familjepension normalt sett inte kunnat kreditförsäkras. Kapitalvärdet blir ju här oftast 2–5 gånger högre efter den anställdes död men ibland ännu högre. Dock har det även hittills gått bra att teckna kreditförsäkring för familjepensionsutfästelse om det latenta aktualiserade värdet av denna ryms inom det sammanlagda värdet av den icke aktuella familjepensionen och värdet av ålderspension som skulle bortfalla vid dödsfall. Givetvis har det också varit möjligt att kreditförsäkra redan aktualiserad familjepension.

En möjlighet som funnits för PRI-företagen men som få känt till är att också PRI-kapitalet avseende viss anställd kunnat användas som body för utöver ITP utfäst familjepension. Särskilt vid inom ITP och PRI sänkt pensionsålder kan kapitalet för att säkerställa familjepension härigenom bli ganska högt och utgöra ett alternativ till fondförsäkringar m. m. Arbetsgivaren bör dock vara medveten om de skatterättsliga effekter som uppstår när efter dödsfall en obeskattad pensionsavsättning ersätts av en ej avdragsgill avsättning för familjepension, och vidare att ITP-planens förmånliga delpensions- och slutbetalningsförmåner spolieras vid sänkt pensionsålder.

Nya möjligheter

FPG öppnar emellertid nu möjligheten att också utan gardering av kreditförsäkrat ålderspensionskapital godta utfästelser förenade med risk för diskontinuerligt växande kapitalvärden. Härigenom får då också företag med ålderspension inom SPP samma möjligheter som PRI-företagen. Dock kommer kreditprövningen att ske utifrån hypotesen att risken aktualiserats. Det kan också starkt ifrågasättas om det annat än möjligen för storföretagen är acceptabelt att ta på sig sådana risker. En bättre lösning torde vara att teckna någon form av familjepensionsförsäkring. Om plananslutning gäller för den anställde är sådan försäkring visserligen inte avdragsgill, men premien brukar vara så låg att denna nackdel bör väga lätt. Även andra lösningar är möjliga.

Tidigare fanns det också ett femte krav, nämligen det att om antalet försäkrade utfästelser, inom PRI, utanför PRI eller totalt, var färre än fem så skulle – utom i fråga om utfästelser om temporär pension till högst 80 år – utfästelserna avlösas genom engångsbetalda pensionsförsäkringar efter hand som de pensionsberättigade uppnådde pensionsåldern. Bakgrunden var en viss förmyndaraktig inställning att försäkringstagarna inte skulle få ta på sig outjämnade risker av ”lång levnad”.

Det går numera bra att kreditförsäkra även enstaka livsvariga pensionsutfästelser. Det kan ju mycket väl vara så att förräntningen på pengar som arbetar i rörelsen är så god att merkostnaden av lång levnad tjänas in och det finns ju också chans att ”tjäna” på dödsfall som inträffar före den vid uppnådd pensionsålder försäkringstekniskt beräknade återstående livslängden. Dock kan det finnas situationer då FPG p. g. a. att viss person uppnår pensionsåldern likväl måste tvinga fram en inlösen genom pensionsförsäkringar. Det kan t.ex. tänkas fall då det är uppenbart att ett företags kreditvärdighet haft sin grund i att företaget skötts av den person som uppnått pensionsåldern.

Nya alternativ bör komma

Av redogörelsen över FPGs restriktioner kan läsaren möjligen få intrycket att det är svårt att få kreditförsäkring. I de flesta fall finns det emellertid förutsättningar att få försäkring. De fall där restriktionerna utgör hinder hoppas jag skall kunna lösas genom att flera försäkringsbolag börjar kreditförsäkra pensionsutfästelser. Det är också FPGs önskan att så sker eftersom trycket på dem därigenom skulle lätta. Vid de propåer jag framfört till bolag som meddelar andra typer av kreditförsäkringar har jag fått höra att det inte går att bryta FPGs monopol på ITP-sidan, att det inte går att hålla FPGs premier samt att pensionsavtal är så långfristiga att det blir nödvändigt med säkerheter. Samtliga argument är självklarheter. Premiemässigt hoppas jag att ett kreditförsäkringsbolag skall kunna ligga ungefär mitt emellan vad FPG tar och vad en bankgaranti kostar, och vad gäller säkerheter tar ju även FPG ofta sådana. Önskemålet är i stället socialt betingat av vikten att säkerställa pensionsutfästelser också i de fall där FPGs policy inte medger försäkring trots att inga reella hinder finns. I många fall skulle också möjlighet till avdragsgilla kontoavsättningar öppnas. Det finns inget som säger att avdragsrätten är betingad av att det är FPG som meddelar för avdragsrätt erforderlig kreditförsäkring.

Som nämndes i början finns det på konto Avsatt till pensioner avsättningar på ungefär 6 miljarder som inte är kreditförsäkrade. Den helt övervägande delen torde hänföras till utfästelser lämnade före 1976 till icke huvuddelägare, och utfästelserna får då även utan kreditförsäkring tryggas avdragsgillt också enligt gällande lag. Detta är dock inget skäl för att inte teckna kreditförsäkring, snarare tvärtom, eftersom inga skatterättsliga komplikationer uppstår. En stor del av de 6 miljarderna torde vara löften som lämnats enligt de arbetsmarknadsrekommendationer som föregick ITP. De pensionsberättigade är i dessa fall oftast pensionerade. Det är knappast rimligt att människor som med värdet av sina arbetsinsatser bidragit till sin tidigare arbetsgivares långfristiga finansiering skall vara beroende av dennes väl och ve för att få ut sin fordran och försörjning. Ofta hann dessa människor heller inte tjäna in annat än en blygsam ATP. Det finns alltför många exempel där pensionen förlorats p. g. a. företagshaverier. Låt det inte bli fler!

Anders Palm, pensionskonsult, Malmö