Balans nr 6–7 1987

Den här Marcus Näslund – vem är det egentligen?

Marcus Näslund är en myndighetsprofil. Hans existens blir i debatter och liknade sammanhang alltmer märkbar för revisorerna. Men vem är egentligen Marcus Näslund? Vad har revisorerna mer att vänta av detta nya utåtvända myndighetsansikte?

I revisorernas värld blir han alltmer uppmärksammad. Och en sak är säker: Marcus Näslund på Kommerskollegium är en man som kommer att fortsätta förekomma i debatten. Han går i svaromål när han känner för det. Han gillar ”raka puckar”. Och han är – med en viss rätt, anser han – orolig för revisorsverksamhetens framtid. Han ser en risk i att revisorernas konsultverksamhet kan urvattna kompetensen i traditionell revisorsverksamhet.

Måste sätta stopp

– Då måste vi sätta stopp, säger han till Balans.

Marcus Näslund, avdelningsdirektör, är en av sju personer – både jurister och ekonomer – som arbetar på Kommerskollegiums näringsrättsliga byrås revisorssektion. Sektionens arbete består av tre huvuduppgifter.

För det första svarar sektionen för att auktorisera och godkänna revisorer.

Den andra ”biten” handlar om att följa och delvis leda utvecklingen på revisorsområdet.

– Vi har på kollegiet totalansvaret inom den statliga förvaltningen för den privata revisorsverksamheten, säger Marcus Näslund.

Kommerskollegium har bl.a. befogenhet att utfärda föreskrifter och måste då hålla sig à jour med vad som händer i branschen, anpassa bestämmelser och i viss mån påverka utvecklingen.

Detta innebär kontakter med andra förvaltningar, med revisionsbyråer, revisorsorganisationer m.fl.

– Kort sagt: det ska komma något gott ur utvecklingsverksamheten, säger Marcus Näslund.

Den tredje arbetsuppgiften för revisorssektionen är tillsynsverksamheten. Tre personer jobbar i princip på heltid med denna numera väldigt tunga del av verksamheten.

Många kontakter utåt

– Själv sysslar jag mycket med utvecklingssidan men mest med tillsynsverksamheten, säger Marcus Näslund. Jag har också mycket kontakter utåt, ställer upp på konferenser och möten och berättar vad vi gör på Kommerskollegium.

De som sysslar med tillsyn är delvis också inblandade i auktorisationer och godkännanden. De följer med ut på besök hos revisorer som ansöker om auktorisation och granskar byråns verksamhet.

– Tillsynsverksamheten är utan tvekan den som drar till sig det största intresset, säger Marcus Näslund. Där har hänt oerhört mycket.

Sedan 1982 har antalet ärenden ökat mycket kraftigt. Samtidigt har ärendena ändrat karaktär – blivit mer omfattande, komplicerade och svårgenomträngliga. Nya frågor som aldrig tidigare dragits fram i ljuset dyker upp. Det gäller bl.a. olika associationsrättsliga frågor, likabehandlingsproblematiken, frågor om styrelsens arbete i företag m.m.

Under de senaste tio åren har Kommerskollegium haft ungefär 300 tillsynsärenden – varav ungefär hälften under de senaste tre åren.

– Skälen till ökningen kan vara många, säger Marcus Näslund. Heurgrens Eko-kommission har utan tvekan återverkat på presumtiva anmälare. Revisorns roll och betydelse har uppmärksammats alltmer. Och sedan har det varit ett antal ärenden och beslut från oss som har fått viss publicitet i massmedia. Detta kan ha fått en följdeffekt: publiciteten har fått andra att rådbråka sina hjärnor och fundera på att anmäla revisorer.

Många fler revisorer

Men – icke att förglömma – revisorskåren har också ökat mycket kraftigt under de senaste åren (se figur Nettotillskottet av auktoriserade och godkända revisorer sedan 1973 i Balans 6–7/1987 sid. 23).

– Ja, säger Marcus Näslund. De som kan råka illa ut i det här sammanhanget – revisorerna – har blivit många fler.

På sommaren 1973 när Kommerskollegium tog över revisorstillsynen från handelskammaren bestod revisorskåren av 1.500 personer. 1981 hade de blivit 2.000 och i dag finns det cirka 3.000 auktoriserade och godkända revisorer.

– Jag tror inte att ökningen av antalet tillsynsärenden beror på att revisorerna blivit mer vårdslösa, slarviga eller mindre seriösa, säger Marcus Näslund.

Nej, det har att göra med det ökade antalet revisorer och att deras jobb blivit mer komplicerat.

– Dagens revisor har det generellt sett svårare än gårdagens, säger Marcus Näslund. Tänk bara på hur mycket krångligare det har blivit att få grepp om skatteområdet. Och rent allmänt ställs högre krav på revisorn. Se på börsföretagen. Så fort något har gått galet där så ifrågasätts om revisorn har skött sig eller ej – och det görs utan att ställa frågan om vilka möjligheter revisorn verkligen haft att agera.

Marcus Näslund menar också att ”affärerna” i de stora börsbolagen har innehållit en hel del nya ingredienser som revisorn kanske ännu inte har tillräcklig kunskap om eller metoder för att angripa. Revisorns roll har ifrågasatts i flera av de stora s. k. affärerna. Revisorn har sedan haft ganska svårt att parera angreppen.

Tunn praxis

– Det är inte konstigt i situationer där det varken finns praxis eller rättslig doktrin för hur revisorn ska handla, säger Marcus Näslund. Det finns en och annan regel i aktiebolagslagen. Praxis från domstolar är mycket begränsad. Och den doktrin som finns är så tunn att revisorn åker rakt igenom om han/hon försöker stödja sig på den. Så det är sannerligen ingen lätt uppgift revisorn har. Man kan ju hoppas att affärerna fört något gott med sig – att de ska ge revisorn viss ledning i hur han ska agera i börsföretag.

Marcus Näslund är vän av ”raka puckar” i debatten. Han tycker inte att det är fel att representanter för Kommerskollegium deltar i massmediadebatter om revisorer.

– Är man tillsynsmyndighet och har ett ansvar så får man inte smyga undan, säger Marcus Näslund. Även om vårt agerande skulle få mycket offentlighet så skadar det varken den enskilde revisorn eller revisorskåren, snarare tvärtom.

Marcus Näslund anser att det är nödvändigt för tilltron till revisorskåren att företagsamheten och myndigheterna verkligen känner att när man har att göra med en auktoriserad eller godkänd revisor så finns det en viss garanti för kunskap, kompetens och seriositet.

– Den enda garantin för det är att det finns en grundlig ursprunglig prövning i samband med auktorisation eller godkännande och att denna prövning sedan följs upp, säger Marcus Näslund. Brister i det sammanhanget drabbar hela revisorskåren. En viss misstänksamhet ligger alltid och gror. Den kan bryta ut på allvar om revisorer får agera på vissa sätt utan att någon vidtar åtgärder. Jag vill påminna om att det inte var så många år sedan vi hade en märklig debatt om advokater: det räckte ju att de hade kritstrecksrandig kostym för att de skulle misstänkas vara skurkar.

– Förs det debatter i massmedia om revisorers agerande, som t.ex. i Fermenta-fallet, då kan inte vi som tillsynsmyndighet bara sitta ned och låta oss nöja med vad som står i tidningarna – även om somliga anser att vi bör göra det. Vi måste själva skaffa oss saklig information. Dessutom kan det finnas förhållanden – så kan det vara i Fermenta – som är sådana att vi måste göra uttalanden. Sådana behöver inte rikta sig mot någon viss revisor men de kan vara vägledande för andra revisorer. Vi pekar ut problem, visar på luckor i reglerna och ger kanske revisorerna litet mera ”kött på benen”.

Ingen ångvält

Att ge vägledning anser Marcus Näslund vara den viktigaste biten av tillsynsverksamheten:

– Vi ska inte gå fram med en ångvält mot enskilda revisorer för att statuera exempel. Men det ska vara raka och avläsbara puckar. Folk ska förstå vad vi menar och även kunna dra slutsatser för framtiden. Visst finns det revisorer precis som det finns folk i alla andra yrkeskårer som bär sig märkligt åt. Men jag tror att revisorskåren generellt sett har en mycket hög standard – bl.a. tack vare auktorisationssystemet.

Även det systemet fallerar ibland. Sedan 1984 har auktorisationen eller godkännandet upphävts för åtta revisorer. Elva har varnats.

Marcus Näslund ser inte upphävande som ett direkt straff mot den enskilde revisorn.

– Nej, åtgärden är mera ett skydd för företagsamheten och andra som ska använda sig av revisorns tjänster. Upphävande slår hårt mot den enskilde revisorn. Det rycker kanske undan hans möjlighet att försörja sig. Men det hela är ändå mest av allt en fråga om lämplighet.

Utöver upphävande och varning kan Kommerskollegium göra uttalanden utan att vidta någon disciplinär åtgärd. Så sker i mindre uppenbara fall där revisorn kanske är ”ute på gungfly” och en viss osäkerhet finns.

– Jag tror att revisorerna har god nytta och vägledning av de uttalandena, säger Marcus Näslund.

(Se figur Tillsynsärenden under 10 år i Balans 6–7/1987 sid. 24.)

Prickas ”indirekt”

Kommerskollegium uttalar sig regelmässigt i så gott som alla ärenden. Uttalandena kan innehålla kritik mot en revisors agerande, ja, till och med allvarlig kritik. Att på det sättet ”indirekt” pricka revisorer har väckt en del ont blod. Revisorn i fråga kan inte överklaga. Det kan han bara om han drabbas av disciplinär åtgärd.

Men Kommerskollegium har formellt stöd för att göra på det sättet. JO har sagt att tillsynsmyndigheten utan att vidta disciplinär åtgärd har rätt att avge värdeomdömen om en revisors agerande.

Normalt ska enskilda människor i Sverige inte prickas – vilken förvaltningsakt det än gäller – utan möjlighet att klaga. Men när det gäller Kommerskollegium och revisorer anses det finnas ett viktigt intresse i att göra uttalanden som kan vara vägledande för framtiden.

Men så här är det ju också i våra domstolar. Även om de inte dömer en person till fängelse utan friar honom så har de alla möjligheter att uttala sig på ett sätt som mycket väl kan vara till den tilltalades nackdel – utan att han har någon chans att överklaga domskälen.

– Det är kanske svårt att övertyga den enskilde revisorn om det rättmätiga resonemanget, säger Marcus Näslund. Sedan är det ju så att vi går inte precis ut och annonserar de här uttalandena i tidningarna. Den som vill ta del av uppgifterna får nog anstränga sig litet grann. Vad vi gör är att skicka ut de uttalanden som är intressanta via revisorsorganisationerna till dessas medlemmar för att få litet spridning och framtida effekt.

Ofta befogat att skriva

Du skickar inte uttalanden till tidningarna – men du är så att säga med och påverkar litet här och där. Med debattinlägg och utskick till revisorsorganisationer till exempel? Är det rätt uppfattat?

– Ja, det är nog effekten av det hela. Hittar jag någon artikel i tidningarna som berör oss så kan jag inte låta saker och ting stå oemotsagda. Jag känner det ofta befogat att skriva något.

Marcus Näslund har vissa synpunkter på att revisorer numera går ut på reklampelare och försöker göra sin roll tydligare och mer nyanserad.

– Detta berör oss som myndighet, säger Marcus Näslund. Vi påverkas av vad revisorerna säger i policyfrågor. Det är klart att vi då också vill vara med och ha synpunkter.

Marcus Näslund förstår att revisorer gör reklamkampanjer. De behöver ju mer folk. Sveriges revisorer – särskilt de auktoriserade – är i dag förhållandevis unga. Omkring hälften av de auktoriserade revisorerna har ännu inte firat sin 40-årsdag. (Se figur i Balans 6–7/1987 sid 25.)

– I de yngre åldersgrupperna utsätts revisorskåren också för sin kraftigaste åderlåtning, konstaterar Marcus Näslund. Man hoppar av – till bättre betalda arbeten, kan man tänka. Då måste revisionsbyråerna fylla på med folk. Och i den rekryteringen läggs numera stor vikt vid revisorns konsultroll.

Traditionell revision hotad

Här ser Marcus Näslund en risk.

– Visst kan konsultrollen vara en viktig del av revisorns vardag. Men i rekryteringen bör inte den andra, centrala delen av revisorernas arbete förklenas eller förlöjligas. Om byråerna inte har en rejäl stomme av revisionsverksamhet i snäv bemärkelse så får de svårt att utbilda revisorer. Handledarna jobbar då med andra uppdrag – olika sorters tjänster utanför den traditionella bilden.

– Jag ser detta som en risk, säger Marcus Näslund. Om några år kan 50 procent av jobbet bestå av konsultverksamhet utan direkt samband med företagsrevision. Revisorerna bör nog tänka sig för när de byter kostym, de bör behålla den andra på sig innanför.

Visst vill Marcus Näslund att revisorer ska få hålla på med ADB- och skatterådgivning. Det tillhör revisorns traditionella domäner. Revisorn måste ha kunskap om ADB-revision och skatter.

– Men risken finns ändå att den traditionella revisionsverksamheten urvattnas, säger Marcus Näslund. Förändringen kan ske mycket snabbt eftersom det finns så många unga i revisorskåren.

Men är det någon verklig risk att vi får en snabb förändring?

– Ser vi på de yttre attributen i annonser och reklampelare så går utvecklingen mycket snabbt. I verkligheten går den kanske något långsammare. Men om revisorerna börjar tappa kompetens när det gäller ”vanlig” revisionsverksamhet så har de hamnat fel. Och där måste vi i så fall sätta stopp.

– Frågan är således om utvecklingen mot konsulttjänster är ett sätt att konkurrera om revisionsklienter därför att dessa kräver vissa konsulttjänster eller är det bara så att revisionsbyråerna ser en möjlighet att bredda sin verksamhet och öka sina intäkter?

– Dessutom bör man vara medveten om att konsultbranschen är en konjunkturkänslig bransch och kanske också i vissa avseenden en riskbransch, säger Marcus Näslund. Detta är emellertid inte fallet med de mer traditionella arbetsuppgifterna för en revisor. Företag kommer alltid att behöva revideras. Revisionsbyråerna bör därför inte lägga för stora ägg i konsultbranschen. Detta kan eventuellt hota den ekonomiska stabilitet som bör känneteckna revisionsbyråerna. Gör man sig 50–60 procent omsättningsmässigt beroende av specialiserade konsulttjänster, så kan vem som helst räkna ut konsekvenserna av om botten delvis går ur konsultmarknaden.

Inge Wennberg