Juridik: Avdrag för aktieförluster – vad är sanning?

Regeringsrätten har nyligen avgjort tre mål om förluster på aktier. Men resonemanget ger anledning till huvudbry.

Auktor revisor Kjell Wennerstrand vid SwedAudit/Lewén & Wennerstrand i Västerås redogör i denna artikel för rättsläget.

På kort tid har regeringsrätten avgjort tre intressanta skattemål avseende förlust på aktier. Alla tre är överklagade förhandsbesked. Låt mig inledningsvis återge dem i sammandrag.

Västkusthus fick avslag

Det första är mål 3724-1984 från 1985-12-06. Det gäller AB Västkusthus med det helägda dotterbolaget Aröds Byggnads AB. Medan koncernförhållandet varat hade dotterbolaget redovisat vinster vid försäljning av fastigheter. Vinsterna, som uppgick till ca 3.000.000 kr, hade överförts till moderbolaget i form av koncernbidrag. Aktierna i dotterbolaget hade förvärvats för ca 1.600.000 kr och upptagits som tillgång i bokföringen med samma belopp. Nu avsåg moderbolaget sälja dessa aktier till utomstående för 50.000 kr. Västkusthus utgick ifrån att aktierna i dotterbolaget var en omsättningstillgång. Bolaget begärde förhandsbesked om en förlust vid avyttring av aktierna var avdragsgill i inkomstslaget rörelse. Vidare ställde man frågan om, såvida förlusten mot förmodan vore att betrakta som realisationsförlust, en eventuell vinst vid avyttring av aktier i byggmästarsmittat fastighetsaktiebolag skulle beskattas enligt reglerna för realisationsvinst på aktier.

Rättsnämnden fann det till en början klarlagt att aktierna, i motsats till vad sökandebolaget antagit, inte utgjorde lageraktier. Nämnden förklarade vidare att ett villkor för att förlusten skulle vara avdragsgill var att moderbolaget inte erhållit någon kompensation som motsvarade förlusten. Då koncernbidragen överstigit förlusten ansågs villkoret inte uppfyllt och förlusten enligt ansökningen inte avdragsgill. Rättsnämnden meddelade också att i den mån ansökningen inte blivit besvarad, något besked inte borde meddelas.

Bolaget besvärade sig till regeringsrätten. Denna fann att aktierna var anläggningstillgång i rörelsen, att förlusten inte var verklig utan endast bokföringsmässig samt ej avdragsgill i Västkusthus rörelse. Avgörandet fattades av regeringsråden Hellner, Engblom, Palm och von Bahr. Tilläggas kan att anknytningen till inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet inte närmare kommenterats.

Nobel fick klartecken

Nästa mål är 4582-1985 från 1986-04-02. Det avser Nobel Industrier AB och dotterbolaget Kema Nobel AB. Efter koncernbildningen hade dotterbolagets tillgångar med undantag av fyra kraftverk överförts till moderbolaget och andra koncernbolag, dels genom utdelning och dels genom försäljning av tillgångar till bokförda värden. Nästan alla aktier i dotterbolaget avsågs säljas till utomstående, varvid förlust skulle uppstå på grund av nämnda överföringar. Bolaget ville veta om förlusten var sådan realisationsförlust som fick kvittas mot realisationsvinst enligt 36 § KL.

Rättsnämnden lämnade det beskedet att förlusten var avdragsgill realisationsförlust enligt 36 § KL oavsett aktierna var att betrakta som näringsbetingade eller inte. Enligt reglerna i KL skulle vinster och förluster genom icke yrkesmässig avyttring hänföras till inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Det stod vidare helt klart att vinst vid försäljning av näringsbetingade aktier skulle beskattas som realisationsvinst. En förlust vid sådan försäljning måste då få avdragas som realisationsförlust om inte uttryckliga bestämmelser i KL föranledde annat, något som heller inte var fallet. Förlusten skulle beräknas utan hänsyn till den skattefria utdelningen eller överlåtelserna till bokförda värden. Nämnden framhöll att någon föreskrift om att beräkningen skulle påverkas av utdelningen inte fanns och att någon sådan regel ej heller utbildats i praxis. Den ansåg också principiella skäl tala mot en sådan regel. De utdelade medlen skulle i alla händelser komma att beskattas, om än inte hos den förste mottagaren så dock i ett senare led. Liknande resonemang kunde anföras beträffande överföringar av tillgångar till koncernbolag för pris understigande marknadsvärdet. Rättsnämnden förklarade vidare att ifråga om näringsbetingade aktier, en skattskyldig också kunde få avdragsfrågan prövad i inkomstslaget rörelse. Härvid hänvisades till punkt 5 andra stycket c) av anvisningarna till 20 § KL, enligt vilken förlust på näringsbetingade aktier inte räknades som kapitalförlust. Av detta fick anses följa att avdrag för sådan förlust kunde göras vid beräkning av inkomsten från näringsverksamheten i fråga. Därmed var emellertid inte sagt att den skattskyldige skulle vara förhindrad att göra avdrag såsom för realisationsförlust enligt 36 § KL. Inte heller hindrade bestämmelsen i 20 §, andra stycket, sista ledet, sådant avdrag. Den sade nämligen inte mer än att kapitalförlust endast fick avdras enligt 36 § KL.

Regeringsrätten – Wieslander, Engblom och Palm – ändrade inte förhandsbeskedet. Regeringsrådet von Bahr var skiljaktig och ändrade förhandsbeskedet – detta egendomliga språkbruk som inte gör skillnad mellan fantasi och verklighet. Även von Bahr ansåg förlusten principiellt sett utgöra avdragsgill realisationsförlust. Emellertid avsåg försäljnings- och anskaffningspriset inte samma egendom. Som anskaffningspris borde inte få räknas den del av köpeskillingen för aktierna som motsvarade förmögenhetsöverföring i form av utdelning och överlåtelse av egendom till underpris från dotterbolaget till andra bolag i koncernen. Den delen av förlusten var inte verklig. Också regeringsrådet Voss var skiljaktig. Även han ansåg bestämmelserna om tillfällig förvärvsverksamhet tillämpliga. Emellertid fanns inte anledning tillämpa andra grunder än vid bedömningen om verklig förlust förelåg i inkomstslaget rörelse. På grund av värdeöverföringen förelåg ingen verklig förlust varför avdrag enligt 36 § KL inte kunde medges.

Grossisten fick välja själv

I det tredje målet – RÅ 1986 ref 52 – bedrev sökandebolaget grossiströrelse. Kundkretsen bestod av självägande butiksbolag. Vid ägarbyte av butiksbolag brukade grossisten förvärva samtliga aktier och till sig överföra obeskattade reserver genom koncernbidrag och beskattad vinst genom utdelning. Så småningom brukade aktierna överföras till ny köpman och då, på grund av den tidigare vinsthemtagningen, till ett lägre pris än anskaffningskostnaden. Med hänvisning till ett konkret fall begärde bolaget förhandsbesked om förlusten vid överlåtelsen av aktierna var a) avdragsgill kostnad i bolagets rörelse eller b) avdragsgill realisationsförlust på aktier.

Rättsnämnden fann att aktierna var betingade av rörelsen och att sökanden i princip hade rätt att välja om avdrag skulle göras i inkomstslaget rörelse eller i tillfällig förvärvsverksamhet. Vid tillämpning av rörelsereglerna skulle utdelning och koncernbidrag beaktas som tillkommande poster då resultatet av avyttringen beräknades. Något sådant tillägg skulle däremot inte göras vid tillämpning av reglerna för tillfällig förvärvsverksamhet. I motiveringen meddelas beträffande rörelsereglerna att avdragsrätt förutsatte verklig förlust och inte endast bokföringsmässig. Förlusten fick inte vara betingad av värdeöverföring från dotter- till moderbolag. Härvid åberopades praxis som avsåg skattefri utdelning och enligt nämnden borde samma princip tillämpas på koncernbidrag. Vad återigen beträffar tillfällig förvärvsverksamhet anfördes synpunkter liknande dem i nästföregående fall. Tilläggas kan att nämnden inte var enig.

Regeringsrätten – Nordlund och Hilding – ändrade inte förhandsbeskedet. Regeringsrådet Voss var skiljaktig och ansåg att rätt till avdrag i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet förutsatte verklig förlust och att anledning tillämpa andra grunder än i inkomstslaget rörelse saknades. Regeringsråden Berglöf och Werner var också skiljaktiga. Enligt 29 § KL medgavs avdrag i inkomstslaget rörelse för förlust som uppstått i rörelsen såvida fråga inte var om kapitalförlust. Aktierna var näringsbetingade. En förlust på dylika aktier var enligt 20 § KL inte kapitalförlust. Vid sådant förhållande ansåg de skiljaktiga att endast rörelsereglerna kunde komma i fråga.

I vidstående faktaruta sammanfattas reglerna för den skattemässiga behandlingen av vinster och förluster på aktier, sådana de framgår av refererade rättsfall. Man kan givetvis spekulera om huruvida sammanfattningen äger giltighet vad beträffar förlusterna den dag regeringsrätten har att ta ställning till ett liknande fall och samtliga nämnda skiljaktiga samtidigt sitter till doms. Det finns för övrigt även andra skäl att råda till försiktighet vid kalkylering som bygger på avdrag för förlust på aktier, varom närmare i fortsättningen.

Samma argument för och emot

Regeringsrättens/rättsnämndens resonemang ger anledning till huvudbry. Beträffande tillfällig förvärvsverksamhet heter det att förlusten skall beräknas utan hänsyn till utdelning eller överföring på annat sätt av tillgångar från dotter- till andra koncernbolag. De utdelade medlen kommer förr eller senare ändå att beskattas hos mottagaren eller dennes ägare etc. Ej heller finns bestämmelser eller praxis som talar häremot. Annorlunda låter det när man kommer in på rörelsereglerna. Avdragsrätt förutsätter att verklig förlust föreligger, ej endast bokföringsmässig. En förlust på aktier som beror på värdeöverföring från dotterbolag till andra koncernbolag utgör ingen verklig förlust utan endast bokföringsmässig. Vidare åberopas praxis enligt vilken utdelning utgör sådan värdeöverföring varför samma princip bör gälla exempelvis koncernbidrag.

Något tillspetsat och koncentrerat kan regeringsrättens inställning uttryckas: Då ett moderbolag till sig överför vinstmedel från sitt dotterbolag berikas det i ena änden samtidigt som det till följd av nedgången i värdet av dotterbolagsaktierna förlorar lika mycket i den andra. Om aktierna därefter avyttras med förlust skall förlusten vara avdragsgill om yrkande görs i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet men däremot inte om yrkandet görs i inkomstslaget rörelse. Annorlunda uttryckt godtar regeringsrätten, enligt sin egen uppfattning, endast bokföringsmässig, d. v. s. skenbar, förlust i det ena inkomstslaget men inte i det andra. Det vill faktiskt synas som om regeringsrätten i själva verket använder samma argument såväl när den medger avdrag som när den förvägrar. Låt oss granska detta närmare.

Antag att ett bolag förvärvar näringsbetingade aktier i ett annat. Det förvärvade bolaget har tillgångar på 100 tkr. På kreditsidan finns beskattade vinstmedel på samma belopp. Från aktiekapital m. m. bortses. Köpeskillingen för aktierna uppgår till 100. Efter förvärvet låter moderbolaget till sig överföra 100 genom utdelning. Därefter avyttras aktierna för en enda symbolisk krona.

Nettoresultatet skall beskattas

Först några ord om transaktionernas karaktär. Är en förlust på avyttring av aktier i ett fall som detta verklig eller endast bokföringsmässig? Svaret beror förstås på om man ser till delarna eller till helheten. Betraktade var och en för sig bör såväl vinsten/utdelningen som förlusten/aktieförsäljningen anses verkliga. Ser man däremot till helheten är de endast bokföringsmässiga. Egentligen är dock båda synsätten ett uttryck för en och samma sak och det är det viktiga: Det är nettoresultatet av transaktionerna som skall ligga till grund för beskattningen. Här är resultatet noll och någon beskattningseffekt bör således inte uppstå. Utdelningsinkomst är vanligtvis undantagen från beskattning i fall som det här är fråga om. I den situationen måste givetvis avdragsrätt för förlusten vid avyttringen av aktierna ifrågasättas, vilket inkomstslag det än må gälla. Det faktum att regeringsrätten medgivit avdrag i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet utan hinder av skattefri utdelning är därför snarast förvånande. Det heter att utdelningen förr eller senare ändå kommer att beskattas, om än inte hos moderbolaget så dock i ett senare led. Detta måste emellertid vara en synvilla. Några på nytt utdelningsbara vinstmedel från dylika transaktioner kan nämligen definitionsmässigt inte finnas. Vi har nyss i vårt fall konstaterat att vinsten från utdelningen neutraliserats av förlusten på aktierna. Slutligen bör erinras om att det avdrag moderbolaget tillerkänts i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet förutsätter inkomster av samma slag för att kunna utnyttjas.

Låt oss ändra förutsättningarna så att dotterbolaget i stället för beskattade vinstmedel har obeskattade på 100 tkr, priset på aktierna må vara realistiskt eller ej. Vinstmedlen överföres till moderbolaget genom koncernbidrag varefter aktierna i dotterbolaget avyttras för en krona. Vad beträffar frågan om vinsten och förlusten är verkliga eller endast bokföringsmässiga gäller vad som sagts i utdelningsfallet. Emellertid är koncernbidraget skattepliktigt, varför förlusten på aktierna i förstone synes böra vara avdragsgill. Det nominella resultatet är onekligen noll och någon form av beskattning borde väl därför inte komma i fråga? Kanske inte. Avdragsrätt för förlusten skulle dock innebära ett avsteg från principen om dubbelbeskattning av bolagsvinster. De obeskattade vinstmedlen beskattas förvisso hos säljaren av aktierna i dotterbolaget i form av realisationsvinst på köpeskillingen. Ett beskattningsled tappas dock bort – bolagsskatten. Lika litet som när det gäller utdelning finns här skäl att göra åtskillnad mellan inkomstslagen. Likväl har regeringsrätten behandlat dem olika. Också utan hinder av koncernbidrag har avdrag godkänts i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Om detta blir bestående praxis torde mönstret för substansvärdering av aktier inte undgå att påverkas.

Föres obeskattade reserver från dotterbolag till moderbolag genom försäljning av tillgångar till underpris får moderbolaget en tills vidare latent, men om och när tillgångarna säljes vidare, synlig vinst. Om moderbolaget i stället behåller tillgångarna erhålles förhoppningsvis en avkastning på dessa men däremot ingen avskrivning på det osynliga övervärdet. Det är således i sak ingen skillnad mellan detta tillvägagångssätt och det renodlade koncernbidragsfallet. Argumentet att försäljnings- och anskaffningspriset för aktierna inte skulle avse samma egendom och förlusten av den anledningen inte vara avdragsgill synes dock knappast heltäckande. Antag att anskaffningspriset för aktierna ansågs avkortat med övervärdet i de förvärvade tillgångarna – d. v. s. de senare tänktes uppskrivna – och förlusten vid avyttringen av aktierna eliminerad. I konsekvens härmed borde då vinsten vid en försäljning av tillgångarna anses i motsvarande grad reducerad, vilket förstås alls inte är fallet.

Inga vinstbolagsaffärer

Innan vi går vidare skall erinras om att här är fråga om reguljära överlåtelser där rörelsen medföljer till skillnad från vad som vanligtvis är fallet vid s. k. lundin- och vinstbolagsaffärer. I en lundinare är syftet i korthet att ersätta andra ledet i dubbelbeskattningssystemet med en realisationsvinst. Sanktionen är beskattning hos moderbolaget av utdelning från dotterbolaget, m. m. I en vinstbolagsaffär avses i princip båda leden i systemet utbytas mot – eller frysas till förmån för – en realisationsvinst. Sanktionen är här beskattning av köpeskillingen i sin helhet.

Ställer sig saken annorlunda i det fall ett bolag förvärvar aktierna i ett annat till pris som, hur man än räknar, överstiger värdet av nettotillgångarna i det förvärvade bolaget? Låt oss återgå till det första exemplet med tillgångar på 100 tkr och beskattat kapital på samma belopp. Aktierna i bolaget förvärvas nu istället för 200 tkr. Vinstmedlen utdelas till moderbolaget som därefter avyttrar aktierna för en krona. Transaktionerna resulterar således i en nettoförlust för moderbolaget på 100. Är det blott fråga om en dålig affär bör avdragsrätten vara klar. Ett överpris leder emellertid tankarna till goodwill och andra immateriella tillgångar.

I tidigare praxis – men inte i de refererade rättsfallen – har den frågan ägnats särskild uppmärksamhet. Om goodwill anses ha överförts till moderbolaget har avdrag för förlust på aktier i dotterbolaget regelmässigt förvägrats, då någon verklig förlust inte förmenas ha uppstått. Se härom i Skattehandboken, 1977, del 1, sid 320–321. Detta betraktelsesätt kunde ha visst fog om förvärvad goodwill hade evigt värde. Så är naturligtvis inte fallet, vilket exempelvis bokföringslagen tagit fasta på beträffande redovisad goodwill. Realiseras återigen värdet av den immateriella tillgången vid en avyttring så beskattas intäkten, om än ibland sent omsider. Den gängse invändningen mot avdragsrätt för förlust på aktier av den anledningen att goodwill är med i spelet synes således inte övertygande rent principiellt. Än besvärligare blir det när praktiska överväganden kommer in i bilden. Det kan vara svårt att konstatera existensen av goodwill över huvud. Om vidare värdet av goodwill är en obetydlig del i förhållande till det förvärvade bolagets tillgångar, skall bedömningen då vara densamma som i det fall goodwill är den dominerande tillgången? Avdragsrätten kan däremot ifrågasättas från en annan utgångspunkt: Det som väsentligen skiljer goodwillfallet från det tidigare redovisade koncernbidragsfallet tycks vara att intäkterna i det förra är framtida, ej redan intjänade. Om dubbelbeskattningssystemet till varje pris skall vidmakthållas måste avdragsrätten alltså falla, eljest inte.

Ämnet är invecklat. Det förhållandet att fallen i verkligheten sällan eller aldrig är rätlinjiga och renodlade gör det inte enklare.

Auktor revisor Kjell Wennerstrand vid SwedAudit/Lewén & Wennerstrand i Västerås