En auktoriserad revisor tackade nej till uppdrag i en skiljenämnd om tvångsinlösen av aktier i hans klientföretag. Siv Berlin, ordförande i FARs regelkommitté, tycker att han gjorde rätt.
En auktoriserad revisor tillfrågades om han ville vara skiljeman i en tvist om tvångsinlösen av aktier i ett bolag där han själv var revisor. Skulle han ta uppdraget?
Frågan kom upp i samband med artiklarna om tvångsinlösen i förra numret av Balans.
I det aktuella fallet valde revisorn att tacka nej.
Gjorde han rätt?
– Ja, det gjorde han absolut, säger Siv Berlin, ordförande i FARs regelkommitté. I ett skiljemannaförfarande utses två av skiljemännen av parterna. Det förutsätts då att även den som är utsedd av part ska kunna göra objektiva bedömningar.
Men ska inte en revisor alltid vara objektiv i sitt uppdrag?
– Jovisst, men om man är revisor i bolaget finns ändå alltid risken att man kan misstänkas att inte vara oberoende. Blotta misstanken – hur ogrundad den än må vara – är tillräcklig för att man bör avböja ett uppdrag av det här slaget. Finns det skuggan av en anledning att ifrågasätta en revisors opartiskhet ska han inte ställa upp.
Dessutom har motparten möjlighet att klaga i de här fallen. Siv Berlin känner till några fall där skiljemannens opartiskhet ifrågasatts och ny skiljeman utsetts.
Vad betyder revisorns tystnadsplikt i det här sammanhanget?
– Den är ytterligare en anledning att tacka nej till uppdraget som skiljeman, säger Siv Berlin. Revisorn har kunskaper om företaget som kan vara av betydelse för värderingsfrågorna vid tvångsinlösen. Genom att avslöja de kunskaperna kan han komma i konflikt med skyldigheten att iaktta tystnadsplikt.
Inge Wennberg