Balans nr 11 1988

Så utser Försäkringsinspektionen revisorer: De byter folk med Bankinspektionen

Försäkringsinspektionen har bortåt 60 förordnade revisorer i olika försäkringsbolag. En betydande del av de här revisorerna kommer från Bankinspektionen. Det har pratats mycket om att de båda myndigheterna byter folk med varandra. Det är dessutom sant och fenomenet börjar redan på generaldirektörsnivå.

Försäkringsinspektionen har närmare ett 60-tal förordnade revisorer i ett 80-tal bolag. Det är något fler än tidigare. Förut hade inspektionen i princip revisorer i riksbolagen. Numera är det storleken som avgör och flertalet länsbolag har därmed också kommit med i församlingen.

Vilka dessa förordnade revisorer är beror i viss mån på traditioner. När generaldirektör Edmund Gabrielsson kom till inspektionen för två år sedan fick han överta en blandad kader.

– Flertalet är auktoriserade revisorer, säger Edmund Gabrielsson. Men vi försöker också att välja lekmannarevisorer med kvalificerat kunnande. Vi har ganska mycket folk från Bankinspektionen bland dessa revisorer, t.ex. deras förre generaldirektör Sten Walberg.

Byter folk med varandra

Ni kanske byter folk med varandra?

– Ja, det stämmer, säger Edmund Gabrielsson.

Själv är han av Bankinspektionen utsedd revisor i Handelsbanken.

Hur känns det?

– Tack bra. Men det hör till saken att Handelsbanken är en stor bank och därför har den tre av Bankinspektionen utsedda revisorer. Två av dem är auktoriserade. Jag själv kan bidra bl.a. med allmänna synpunkter mot bakgrund av mina erfarenheter.

Försäkringsinspektionens målsättning är ingalunda att byta ut lekmannarevisorer mot auktoriserade:

– Nej, vi vill ha en mix.

Däremot tänker man i framtiden inte låta sina revisorer sitta i samma bolag hur länge som helst.

Försäkringsinspektionen tar upp Bankinspektionens nya praxis att i princip inte låta revisorerna sitta mer än sju år.

Efter sju år åker de dock inte ”ut i kylan”. De kan som regel få ett nytt bolag att revidera.

Cirkulation med problem

Den där cirkulationen är dock inte alldeles problemfri:

– Jag har hört att man från revisorshåll satt ett litet frågetecken inför detta om det är så lämpligt att byta från ett bolag till ett annat. Vi får söka undvika att revisorerna flyttar från ett bolag till dess närmaste konkurrent.

Enligt försäkringsrörelselagen är det inspektionen som utfärdar instruktionerna för de revisorer man förordnar.

Den senaste instruktionen kom i mars i fjol. Den säger bl.a. om revisorns rapportskyldighet till inspektionen att revisorn ska berätta om revisionsarbetets utförande. Avskrift av revisionsberättelsen liksom av erinringar (till styrelsen) ska bifogas. Om det vid granskningen i övrigt kommit fram något förhållande som revisorerna särskilt uppmärksammat bör detta omnämnas i rapporten, heter det vidare.

Den här instruktionen ska inom kort ersättas av en ny.

Rapporter sekretessbeläggs

Det är ingen tvekan om att den nya instruktionen i allt väsentligt kommer att stämma väl överens med Bankinspektionens senaste. Den instruktionen är något mera mångordig och precis. Vad beträffar revisors rapport ska den också innehålla ett särskilt uttalande om den interna revisionen och kontrollen.

– Det ska dock sägas att det inte är några långa rapporter vi får, säger Edmund Gabrielsson. Och vi sekretessbelägger dem konsekvent. Kommer det ut något från rapporterna så är det inte från oss.

Men om bolaget begär att få se rapporten så visar ni den?

– Ja, men det händer sällan. Det har inträffat en gång sedan jag kom hit.

Den kommande instruktionen ska också innehålla en särskild bilaga med olika tips om redovisningen, som är särskilt krånglig på försäkringsområdet.

Hur ser du på syftet med de inspektionsutsedda revisorerna?

– De har samma uppgifter som de stämmovalda. De arbetar i revisorslaget. Självklart är att de också utgör en extra kontrollfunktion från samhällets sida. Det är en säkerhet för försäkringstagarna att det också finns revisorer utsedda av samhället.

Varför inte bara inspektioner?

Skulle det inte vara tillräckligt med enbart inspektionens verksamhet?

Nej, regelrätta inspektioner sker inte varje år. De inträffar normalt vart fjärde, femte år. Man ser då på den ekonomiska situationen och hanteringen av verksamheten i försäkringsbolagen. Inspektioner kan också initieras av att man ser att soliditeten i ett bolag gått ner. De nämnda inspektionerna görs av inspektionens livförsäkrings resp skadeförsäkringsbyråer. Dessutom gör juridiska byrån inspektioner för att kontrollera skaderegleringen, inte minst att denna sker snabbt. Det finns speciella krav på snabbhet, särskilt när det gäller konsumenter.

Enligt instruktionen för de inspektionsutsedda revisorerna ska dessa också vara något av ”revisionspoliser”. De ska kontrollera att revisionen fungerar. Behövs det?

– Ja och nej. Jag tror aldrig att det kommer att uppstå någon sådan situation – i och med att de stämmovalda revisorerna är auktoriserade och arbetar på ett ansvarsfullt sätt.

Särbehandlade revisorer?

Händer det att de utsedda revisorerna blir särbehandlade – att de får mindre information än de valda revisorerna – eftersom de måste rapportera till inspektionen? Vad tror du, du som själv är av Bankinspektionen utsedd revisor?

– Nej, någon sådan skillnad existerar inte enligt mina erfarenheter, säger Edmund Gabrielsson. Vi får samma information allihop. Vi arbetar ju tillsammans.

Kommerskollegium har i ett svar på en skrivelse från en auktoriserad revisor sagt att det skulle vara möjligt för Försäkringsinspektionen att ge revisorn instruktioner avpassade till det konkreta fallet – att ibland ge en specificerad instruktion om vad revisorns rapporteringsplikt omfattar innan revisorn åtar sig uppdraget.

Ger ni sådana instruktioner?

– Nej, det har inte varit aktuellt under den tid jag verkat på inspektionen, säger Edmund Gabrielsson. Jag kan tänka mig att vi efter en inspektion ber vår revisor att titta extra noga på vissa speciella frågor. Men det har vi ännu inte bett om i något fall.

Försäkringsinspektionen tar gärna emot synpunkter från revisorer. Man ordnar en årlig träff med sina utsedda revisorer. Hittills har denna träff mest varit av informationskaraktär.

Lamt debattintresse

– Vi får väldigt få uppslag till konferensfrågor från revisorerna, säger Edmund Gabrielsson, så vi får i princip själva hitta på vad vi ska prata om på träffarna. Senast informerade vi om försäkringsverksamhetskommitténs förslag, om aktuell lagstiftning och om någon värderingsfråga.

Edmund Gabrielsson har förstått att det finns auktoriserade revisorer som tycker att jobbet som inspektionsutsedd revisor betalas dåligt. Revisorerna får tala om hur många timmar de arbetat. Betalningen sker sedan efter inspektionens taxa, ibland med vissa justeringar.

– Jag noterar samtidigt att de auktoriserade revisorerna vill ha de här jobben, säger Edmund Gabrielsson.

Mycket att göra

Försäkringsinspektionen har cirka 45 anställda varav 25–30 direkt sysselsatta med inspektion och granskning. Andra saker som inspektionen arbetar med är koncessions- och tillståndsärenden, diskussioner med försäkringsbolag som vill ha synpunkter på olika saker, ett växande antal anmälningar från enskilda skadelidande m.m. Man arbetar också med speciella projekt som t.ex. de omdiskuterade gruppsakförsäkringarna, kartläggning av svenska bolags engagemang i utländska försäkringsbolag och i andra finansiella bolag.

Inspektionen har även till uppgift att kontrollera den s.k. skälighetsprincipen – premierna ska vara skäligt satta i förhållande till vad som betalas ut.

Inge Wennberg