Hur går det till vid en taxeringsrevision? Vad ska deklaranten tänka på när det händer? Hur väljer myndigheterna ut de deklarationer och skattskyldiga som ”drabbas”? Intressanta frågor får raka svar i den här artikeln som bygger på ett samtal mellan auktor revisor Bertil Jonsson vid Tönnerviksgruppen och revisionschef Åke Sjöstedt vid Länsskattemyndigheten i Stockholm.
Skattemyndigheterna svarar för flera olika typer av revisioner. Oftast tänker man förstås på taxeringsrevisionerna för kontroll av underlaget till inkomsttaxeringen.
Men det finns också revisioner som gäller momsredovisning, socialavgifter och käll- och punktskatter. Ibland omfattar revisionerna alla dessa områden och spänner över flera års verksamhet. Men för det mesta är revisionerna begränsade både till bredd och djup.
Även om granskningen främst är inriktad på ett av de nämnda områdena så görs viss översiktlig bedömning av de andra områdena samtidigt. Det är alltid angeläget att bilda sig en uppfattning om redovisningens tillförlitlighet m.m.
Granskningen kan ske på initiativ av olika delar av myndigheterna. De granskare som biträder taxeringsnämnderna ska t.ex. göra vissa s.k. TN-revisioner. Dessa behöver inte bero på några misstankar om felaktigheter i deklarationerna utan kan ske för att skapa klarhet i vissa specifika frågor.
Hur utses företagen?
Andra mer fullständiga revisioner görs av personal hos länsskattemyndigheternas revisionsenheter. Mervärdesskatteenheterna och de lokala skattemyndigheterna gör också revisioner som gäller moms respektive arbetsgivaravgifter och källskatt. Riksskatteverket gör revisioner avseende punktskatter och har dessutom en revisionsverksamhet med mera allsidig inriktning.
Men efter vilka grunder utses de företag som ska granskas? I USA registreras deklaranternas uppgifter i en dator. Den kontrollerar uträkningarna och gör efter sekretessbelagda program olika jämförelser för att spåra sådana deklarationer som erfarenhetsmässigt ofta är felaktiga. Datorn lär kunna samla 200–300 olika grunduppgifter, som sedan vägs samman och ger en totalpoäng som används för urvalet.
– Ja, jag känner till det amerikanska systemet, säger revisionschef Åke Sjöstedt på Länsskattemyndigheten i Stockholms län. Ännu har vi inget sådant maskinellt urvalssystem för aktiebolag och andra rörelseidkares inkomstdeklarationer. Ett sådant system kräver ett standardiserat uppgiftslämnande. Ett förslag om att införa ett sådant finns som bekant.
Annars har skattemyndigheterna sedan länge databehandlat de olika kontrolluppgifterna från arbetsgivarna, så att de inte längre behöver sorteras manuellt.
De förenklade självdeklarationerna har ytterligare mekaniserat granskningen så att större delen av löntagar- och pensionärsdeklarationerna kontrolleras av dator.
Momsenheterna har system för maskinella kontroller som initierar revisioner. Liknande system finns och utvecklas ytterligare för uppbördsdeklarationerna.
För små resurser
Men vad är det som styr urvalet av deklarationer och skattskyldiga som utsätts för taxeringsrevisioner?
– De allra största företagen ska enligt gällande kontrollplan revideras i genomsnitt vart femte och övriga stora företag vart tionde år, säger Åke Sjöstedt.
Det här kallas planenlig revision. Genom att kontrollera de största skattebetalarna och uppgiftslämnarna är det meningen att man ska få en uppfattning om hur skattesystemet fungerar.
Det ställs stora krav på de skatterevisorer som ska sköta den här uppgiften.
– Vi håller på att bygga ut resurserna för denna verksamhet, säger Åke Sjöstedt.
De övriga företagen blir föremål för s.k. urvalsrevision. Man går då efter t.ex. branschtillhörighet, iakttagelser i deklarationer, uteblivna deklarationer, tips eller anmälningar från andra myndigheter – Riksbanken, tullen, polisen, åklagarmyndigheter m.fl.
Senast har tillkommit kraven på företagsrevisorerna att anmäla dels om byte av revisor sker vid annat tillfälle än ordinarie bolagsstämma, dels om källskatter, moms och socialavgifter inte beräknats rätt eller betalats för sent (AL 10:5 och 10:10).
Någon systematisk uppföljning av tidningsartiklar eller systematisering av exempelvis radannonser förekommer inte – varken hos länsskattemyndigheterna eller hos Riksskatteverket.
– Men det är klart att vi ofta utnyttjar informationen om de stora företagen, företagsöverlåtelserna m.m. i dagstidningarna och affärstidskrifterna. Vissa annonser kan ge uppslag till kontroller.
I USA beräknas att ungefär 15 procent av revisionerna bygger på tips från allmänheten. Antalet påverkas troligen av att anmälaren kan få ersättning med upp till tio procent av den undanhållna skatten.
Ingen provision
I Sverige, där det är förbjudet att ge ”anvisningsprovision”, är andelen revisioner efter erhållna tips mycket lägre.
– När sådana tips kommer in gör vi en bedömning av sakuppgifterna, säger Åke Sjöstedt. Verkar de trovärdiga gör vi viss kontroll mot deklarationerna. Kontrollen kan leda till att uppgiften finns till hands när nästa års deklaration granskas. Eller också kan en revision ske.
Skattemyndigheterna har naturligtvis också genom åren samlat på sig många erfarenheter, som kommer till användning.
– Ja, vi arbetar med vissa urvalskriterier, säger Åke Sjöstedt. Vi följer också systematiskt upp hur de ”slår”. Den som har stor erfarenhet har också näsa och intuition för vad som kan vara angeläget att kontrollera.
Taxeringsrevisionerna används inte bara för att kontrollera den skattskyldige. De kan också begränsas till att inhämta och kontrollera uppgifter om någon annan.
Vid en del revisioner kan man alltså kontrollera att t.ex. vissa leverantörsfakturor är riktiga.
– Även om huvudsyftet med en revision hos leverantören är att kontrollera eller inhämta uppgifter om annan skattskyldig tar naturligtvis revisorn tillfället i akt att också göra en viss sedvanlig granskning. Ibland kommer det då fram uppgifter som leder till utökad granskning.
Beslut om taxeringsrevision kan fattas av revisionschefen och hans närmaste medarbetare, revisionsdirektörerna.
Normalt förordnas en eller två tjänstemän för att göra revisionen.
Taxeringsrevisorn tar kontakt med den skattskyldige och bestämmer tid och plats för revisionen. Ofta sker den hos den skattskyldige. Men när det gäller mindre företag kan räkenskapsmaterialet hämtas in eller skickas till granskningsmännen.
Hur ska man göra?
I många andra länder skrivs åtskilliga tidningsartiklar och böcker om hur man ska bete sig när man får med ”skattmasen” att göra. Här i Sverige är det mera ovanligt. Ett råd är t.ex. att inte lämna information om sådant som inte frågas efter.
– Det övergripande målet för alla skattekontroller är att få en riktig taxering, säger Åke Sjöstedt. Skattepliktiga intäkter ska redovisas, avdrag av olika slag ska vara riktiga. För att göra de rätta bedömningarna behöver vi öppna och heltäckande svar på våra frågor.
Ett annat ”gott” råd som framförts är att den skattskyldige ska undvika att träffa taxeringsrevisorn och helt låta sin revisor eller advokat sköta kontakten. Företagaren är ju inte alltid så insatt i skattelagarna. Han/hon kan inte bedöma om svaret blir tillräckligt exakt. Dessutom blir det ju gärna så att de först lämnade svaren får en större tyngd vid en process än senare svar. Risken finns att taxeringspåföljden blir helt felaktig.
– Vi vill alltid träffa företagsledaren själv, säger Åke Sjöstedt. Vi vill ha svar från den som bäst känner företaget och affärstransaktionerna. Men det är bra om revisor, advokat eller annan sakkunnig rådgivare är med just för att undvika missförstånd.
Ett liknande problem som både företagare och rådgivare upplever gäller när taxeringsrevisorn vill ta kontakt med olika anställda. Deras svar kan ofta tolkas helt fel av revisorn om inte kamreren eller annan utsedd person också är med.
– Våra revisorer tar inte kontakt med andra anställda än dem som företagsledaren själv hänvisar till, säger Åke Sjöstedt. Men skatterevisorn måste naturligtvis få tala med den som upprättat momsdeklarationerna eller svarat för att lämna kontrolluppgifter.
Sätta fast till varje pris?
Ibland framförs, säger Bertil Jonsson för att spetsa till det, en oro för att skatterevisorerna är likgiltiga för, eller inte inser alla de bekymmer en skattskyldig möter om oriktiga uppgifter eller slutsatser leder till en felaktig taxering. Det kan då kännas som om de är ute efter att till varje pris sätta fast den skattskyldige och kanske får bonuspoäng för varje i taxeringen höjd tusenlapp. En del – särskilt yngre – skatterevisorer ger kanske intrycket att vara fartblinda – de ser skattefusk i nästan varje affärstransaktion.
– Vi ägnar mycket tid och intresse åt att utbilda våra nya, unga revisorer, säger Åke Sjöstedt. Men visst kan det finnas de som inte har tillräckligt gott omdöme. I vårt fall skadar de medborgarnas uppfattning om kvaliteten hos skatteförvaltningens personal. Om det finns berättigade klagomål vill vi ansvariga chefer gärna ta del av dem. Vi är mycket angelägna om att åstadkomma rättvisande taxeringar, varken för höga eller för låga.
Några bonuspoäng, som väl då skulle innebära möjligheter till snabbare befordran, finns givetvis inte.
– Kvaliteten i revisionsarbetet och i avgivna revisionspromemorior är avgörande i det hänseendet, säger Åke Sjöstedt. Nivån på föreslagna höjningar av taxeringar har liten betydelse.
Men självfallet letar vi, liksom externrevisorer, efter fel, såväl avsiktliga som oavsiktliga. Det är givetvis viktigt att de som gör sig skyldiga till grova överträdelser också löper stor risk att åka fast. Eftersom upptäckta fel kan bli dyrbara för de skattskyldiga har de ofta en negativ syn på vår granskning.
Ett mera allvarligt problem för skattskyldiga kan vara när vi finner nya skattefrågor, och där vi behöver få prejudikat. Med hittillsvarande ordning i skattedomstolarna kan det ta flera år innan ärendet slutligt avgjorts. Även om uppskov beviljas med betalning av skatten är det otillfredsställande att ha inte bara första årets taxering, utan även följande års hängande oavgjorda. Nu finns dock förslag att även skattemyndigheterna ska kunna begära förhandsbesked, vilket bör komma att minska sådana olägenheter.
Efterfrågad kompetens
Näringslivets efterfrågan på personal från skatteförvaltningen ökar ständigt.
– Det är ett bra mått på vår utbildnings kvalitet, säger Åke Sjöstedt. Vi får förstås personalproblem, men samtidigt är det bra att det finns sakkunnigt folk ute på företagen och revisionsbyråerna. Folk som kan skattelagstiftningen medverkar till att riktiga deklarationer upprättas. Jag sticker inte under stol med att vi i Stockholms län har en stor personalomsättning. Efterfrågan på kunniga personer är stark. Löneskillnaderna mellan stat och näringsliv är för stora. Men det vidtas för närvarande åtgärder för att minska dessa skillnader.
Taxeringsrevisorerna har rätt att ta del av nästan allt på ett företag. Inte bara räkenskapsmaterial, utan även olika avtal, korrespondens m.m. Taxeringsrevision förutsätter att den skattskyldige medverkar. Om en skattskyldig vägrar att ställa sina räkenskaper till förfogande kan s.k. bevissäkring tillgripas. Det behövs dock mycket sällan.
Revisorns arbetspapper
Vilken rättighet har ni att ta del av externrevisorns egna arbetspapper för ett företag? Kan ni bryta igenom revisorns tystnadsplikt?
– Om företagsledaren ger sitt tillstånd och därmed befriar revisorn från tystnadsplikten är frågan enkelt besvarad, säger Åke Sjöstedt. Vi har ju också tystnadsplikt. Men jag ser det som slöseri med resurser att upprepa de kontroller som företagsrevisorn redan gjort. Vi har dock ingen möjlighet att tvinga revisorn att visa upp sina arbetspapper. Men vi vill bara veta vilka kontroller som företagsrevisorn gjort – inte i detalj, bara i stort.
Det finns både likheter och skillnader mellan externrevisorns och skatterevisorns arbete.
En likhet är att båda kategorierna vill se till att redovisningen är riktig – och att därmed underlaget för avlämnade deklarationer är korrekt. Bedömningar av väsentlighet och risk är då också gemensamma styrmedel i kontrollen.
– Olikheterna är förstås flera, säger Åke Sjöstedt. Externrevisorn anlitas ofta som rådgivare. Det är naturligt att det i de flesta fall växer fram ett förtroendefullt samarbete mellan företag och revisor. Revisorsuppdragen sträcker sig ju också i allmänhet över flera år.
Skattemyndigheterna tar själva initiativet till revisionerna. Deras kontroll upplevs som påtvingad.
– Ingen tycker om att bli kontrollerad, säger Åke Sjöstedt. Vi har också kortare tid på oss att lära känna företaget och att planera och genomföra olika kontroller. På det viset är vårt arbete svårare. Vår kontroll ses ju mera sällan som nyttig av och för det enskilda företaget.
Integritetsdebatt
En annan och egentligen svårförståelig skillnad är att externrevisorn kan använda mer ADB-stödd revision i sitt arbete.
Åke Sjöstedt säger:
– Vi har svårt att förstå den integritetsdebatt som uppkommit kring ADB-tekniken och 56 § i taxeringslagen. Hur kan man säga ja till tekniken och nej till kontrollen? Jag tycker att lagrådsremissen i vintras i denna fråga var föredömligt klar och pedagogisk och att den borde ha undanröjt all osäkerhet. När jag för amerikanska taxeringsrevisorer beskrivit den integritetsdebatt vi haft här, har den tett sig helt främmande för dem.
När taxeringsrevisorerna granskat materialet och gjort kompletterande kontroller torde en del oklarheter och kanske vissa fel återstå. Vad händer då?
– Den skattskyldige tillfrågas om oklarheterna – skriftligen eller genom personligt besök, säger Åke Sjöstedt. Revisorerna gör ett koncept till revisionspromemoria, som gås igenom med den skattskyldige. Felaktigheterna tas upp i promemorian.
Meningen med detta är att få bort eventuella missförstånd innan själva taxeringsprocessen börjar i taxeringsnämnd eller länsrätt.
För några år sedan infördes det s.k. RS-systemet (Rationell Skatteadministration). Då infördes de s.k. TN-revisionerna. 40.000 sådana skulle göras varje år. Genom denna och andra åtgärder skulle företagen komma att revideras i genomsnitt vart fjärde eller femte år. Hittills har man bara räknat med att varje företag revideras vart 40:e år.
– Vi har inte alls nått de planerade målen, säger Åke
Sjöstedt. Antalet TN-revisioner i hela landet rör sig kring 5.000 och antalet övriga revisioner är cirka 14.000. Det betyder en granskning vart 25:e år. Men eftersom det finns massor av smårörelser som kontrolleras på annat sätt än genom revision så är det inget relevant mått på risken att bli föremål för skatterevision.
Uppgifter om totala beloppet av förslag till ändringar genom taxeringsrevisioner finns. Materialet medger inte att beloppen per skattskyldig kan tas fram. Det totala beloppet rör sig om ca 2,4 miljarder kronor. Datainspektionen stoppade för några år sedan planer på att följa upp vad det slutliga utfallet blev efter skattedomstolarnas utslag och när skulderna betalats.
Hur är det då med åtalsanmälningarna?
Åklagarna gör självständiga bedömningar om anmälningar om skattebrott ska leda till förundersökning. Anmälningarna görs av länsskattecheferna eller några enhetschefer.
1986 gjordes 2.358 anmälningar om skattebrott. Antalet misstänkta var 2.775. Samma år dömdes 665 personer för brott enligt skattebrottslagen.
Tar lång tid
Ibland kritiseras skattemyndigheterna för att taxeringsrevisioner drar ut på tiden mycket länge. Det kan t.ex. bero på att taxeringsrevisorn är tjänstledig, t.ex. för sjukdom, barnsbörd etc.
– De ansvariga cheferna har som en uppgift att se till att revisionerna avslutas inom rimlig tid liksom att de håller god kvalitet. Men det händer väl i alla organisationer att något går snett och faller ur rutinerna.
Den skattskyldige kan då ta kontakt med revisionsdirektören för att få rättelse.
För övrigt är det vanligare att de skattskyldiga själva på olika sätt med avsikt förhalar revisionerna.
Revisioner som bestraffning?
Behöver man vara rädd för taxeringsrevisorn? Det händer ju att man på företag upplever att taxeringsrevisioner upplevs som en ”bestraffning” för att någon går emot fiskalerna eller är kritisk mot deras åtgärder. Det kan kanske kännas som om granskningsmännen ibland är litet extra kitsliga om de känner en kritisk inställning från den granskades sida. En naturlig reaktion kan då vara att den rådgivande revisorn och hans klient undviker att föra fram berättigad kritik.
Skulle reagera hårt
– Visst har jag hört att det finns sådana reaktioner, säger Åke Sjöstedt. Min erfarenhet är dock den att våra revisorer, i likhet med externrevisorerna, strävar efter att alltid bedriva sitt arbete på ett professionellt sätt. Och däri ingår att granskning och andra åtgärder ska vara sakliga och inte färgas av känslor för eller emot den skattskyldige.
Svårigheten är väl just att peka på att motivet för en viss åtgärd är att ”ge igen” – och därför kan varken den skattskyldige eller en överordnad göra något åt saken?
– Om något sådant skulle inträffa skulle alla ansvariga chefer reagera hårt. Kontrollstationerna i ett ärendes behandling är dock så pass många att ev. repressalier mot en enskild skulle stoppas.