FAR har fått en ny ordförande, Göran Tidström, vid Öhrlings i Stockholm. God redovisningssed, revisorns konsultroll, oberoendet, professionalismen och skattesystemet är viktiga områden i hans programförklaring inför de två ordförandeåren.

Revisorsrollen har under senare år kommit att intressera en bredare allmänhet samt företrädare för olika näringslivs- och samhällsintressen. Detta är positivt för revisorskåren även om intresset tenderar bli mest påtagligt i situationer där enskilda revisorers insatser av någon anledning – motiverat eller omotiverat – ifrågasätts.

Erfarenheterna av senare tids debatt leder till slutsatsen att respekten för yrket är hög i samhället. Samtidigt kan konstateras att okunnigheten beträffande syfte och förutsättningar för revisorns arbete är påtaglig inom många kretsar. Vidare finns förväntningar på revisorerna som dessa inte anser vara berättigade och/eller välgrundade. Förväntningsgapet kan minskas genom bättre information om revisorsrollen, men revisorerna måste också vara beredda att utveckla och förändra rollen för att leva upp till de förväntningar som finner förankring bland breda samhällsintressen, även om det innebär att principer och praxis som hittills har framstått som rationella för revisorskåren måste frångås.

Stark utveckling

Revisorsyrket har förändrats väsentligt under de senaste decennierna. Utvecklingen av revisorsrollen har varit påtaglig. Antalet auktoriserade revisorer har under knappt 15 år tredubblats och en likartad tillväxt gäller för antalet medarbetare till dessa.

Revisionsplikten har utökats till samtliga aktiebolag, omfattning-teknik-kvalitet i revisionsarbetet har kontinuerligt utvecklats och kompetensen hos revisorerna har förstärkts genom bättre grundutbildning samt vidareutbildning i IREVs och byråernas regi. Tjänsteutbudet har blivit bredare vilket varit en förutsättning för revisorns roll som granskare och rådgivare i en alltmer komplex företagsmiljö där allt fler kunskapsfält vävs samman till en integrerad kompetens. Denna kunskapsuppbyggnad utvecklas såväl av den enskilde revisorn som av specialister inom revisionsbyråerna. Revisorerna har ålagts nya uppgifter såsom rapportering av sin granskning av skatter och avgifter samt granskning av krigsmaterielexport.

Branschen har också genomgått en radikal omstrukturering vad gäller byråstrukturen, varigenom ett dussintal större byråer framväxt och som har förutsättningar – ekonomiskt, organisatoriskt och personellt – att leda utvecklingen. Samtidigt har tillräckligt många mindre byråer med inriktning på småföretag bestått och funnit sina fortsatta, ofta lokala, nischer.

Lyhördhet och integritet

Revisorskåren är med nämnda bakgrund väl rustad att ta sig an de frågor kring revisorsrollen som idag kan föranleda debatt men måste vara lyhörd för synpunkter och förväntningar från olika intressegrupper. I första hand måste vi vara beredda att ta initiativ

  • som bidrar till fortsatt utveckling av redovisningsstandards

  • som slår vakt om revisorernas oberoende

  • som slår vakt om revisorernas professionalism

  • som bidrar till en enklare och mer entydig skattelagstiftning

  • som eliminerar felaktiga uppfattningar om revisionens innebörd.

Innan tänkbara åtgärder inom dessa områden diskuteras vill jag formulera några grundläggande teser som torde illustrera näringslivets och samhällets förväntningar på revisorerna:

  • revisorerna måste vara beredda att anpassa sig till förväntningarna

  • också revisorerna har ansvar för redovisningshandlingarnas kvalitet (även om det i första hand åvilar företagsledningarna)

  • revisorerna måste ta konflikt med företagsledningarna även om dessa kan påverka revisorsvalet

  • revisorskåren står och faller med styrkan i enskilda revisorers och byråers integritet

  • kommersiellt tryck och konkurrens mellan byråer får ej påverka kvaliteten i revisionen.

Teserna torde för många framstå som truismer men förtjänar ändå att framhållas. Till dessa kan läggas några teser beträffande företagens redovisningshandlingar:

  • ansvariga producenter av årsredovisningar måste ta kraftfullare initiativ till utveckling och självreglering

  • mer fulltäckande och entydiga redovisningsstandards krävs

  • större öppenhet krävs i årsredovisningarna då ekonomisk kris uppstått eller befaras.

Redovisningsnämnd behövs

En grundförutsättning för tilltron till företagens årsredovisningar och därmed till revisorernas granskning av dessa är att de upprättas efter redovisningsprinciper som är konsekventa, jämförbara över tiden och mellan olika företag och branscher och som relevant speglar affärshändelserna. Oklara eller ofullständiga redovisningsstandards som gör att revisorerna i praktiken tvingas att acceptera olika redovisning för likartade situationer minskar trovärdigheten i och betydelsen av revisorernas granskning. Situationen i Sverige – med ett flertal organ som ger ut redovisningsrekommendationer under begränsad samordning, med ett antal rekommendationer som utan uppenbar grund medger alternativa redovisningsmetoder samt med viktiga frågor helt oreglerade – är därför oacceptabel. Den av FAR för mer än ett år sedan föreslagna Redovisningsnämnden måste därför omgående komma till stånd och en kraftsamling göras för att klarlägga innebörden av god redovisningssed i ett antal viktiga avseenden.

Bra redovisningsrekommendationer är dock inte tillräckligt om inte revisorerna agerar kraftfullt mot avvikelser från dessa. Viss självrannsakan och kritik inom kåren är dessvärre i detta avseende ofrånkomlig. Vi måste även vara på vakt mot eventuella tendenser till s.k. opinion shopping där revisorer konkurrerar med varandra genom att ha den mest liberala synen i svåra redovisningsfrågor. Efterlevnaden av rekommendationerna synes visserligen vara god bland de mindre företagen. Praxis bland de noterade företagen har kartlagts i en i dagarna publicerad undersökning av Rolf Rundfelt. Av undersökningen framgår att en skiftande syn föreligger på bl.a. redovisning av goodwill, redovisning av riktade emissioner, beräkning av vinst per aktie, extraordinära poster, intressebolagsredovisning samt värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta. Det är viktigt att revisorskåren ”håller emot” i dessa svåra frågor och inte låter mer spektakulära tillämpningar som av svårförståeliga skäl accepterats i något enskilt fall bli normgivande för vad som generellt kan tillåtas.

Rådgivarrollen under luppen

I debatten har förekommit inlägg där revisorernas oberoende i vissa avseenden ifrågasatts. Det har gällt rådgivningsverksamheten samt oberoendet visavi styrelse och företagsledning.

Revisorernas rådgivande roll har blivit allt mer påtaglig under senare år, även om traditionen i detta avseende i vårt land går tillbaka till seklets början. Till följd av den kompetensuppbyggnad som med nödvändighet skett vid revisionsbyråerna inom områden som skatter, data, finansiering m.m. har efterfrågan på dessa tjänster ökat. Denna utveckling följer internationella förebilder.

Utökad rådgivningsverksamhet kan uppfattas innebära ett hot mot förutsättningarna för revisorns oberoende i sin granskning. Frågan har varit föremål för debatt i flera ledande länder. Man har då konstaterat att rådgivningsverksamheten är både önskvärd och förenlig med granskarrollen. Det förutsätter dock att rådgivningsverksamheten bedrivs under former som står i överensstämmelse med de etiska och professionella regler som gäller för själva revisionsverksamheten. FAR har nyligen lagt fram ett förslag till översyn av sina regler om god revisorssed så att dessa också blir tillämpbara på rådgivningsverksamheten. Det bör särskilt understrykas att dessa regler till fullo gäller de specialister inom områden som exempelvis skatter, data, finansiering, kapitalrationalisering som numer finns anställda vid många revisionsbyråer och som ej har kvalifikationer för att bli auktoriserad revisor. FAR kommer noga att följa att reglerna visar sig vara tillfyllest för att säkerställa att rådgivningsverksamheten inte påverkar oberoendet i revisionen. En viktig hörnsten är dessutom att byråerna utövar samma typ av kvalitetskontroll avseende rådgivningsverksamheten som för revisionen.

Den hittillsvarande utvecklingen av rådgivningsverksamheten har inte föranlett några invändningar från tillsynsmyndigheten, Kommerskollegium. Under 1988 har dock en kartläggning av byråernas rådgivningsverksamhet inletts, enligt uppgift i orienterande syfte. Viss debatt har även förekommit i media. Även om de uttalanden som företrädare för Kommerskollegium gjort i dessa sammanhang synes legitimera förekommande rådgivningsverksamhet är det för revisorskåren olyckligt att leva med en situation som i alla delar inte har tillsynsmyndighetens aktiva stöd. Ett dylikt ställningstagande är därför angeläget.

Bland annat i Fermenta-affärens kölvatten har ansvars- och rollfördelningen mellan styrelse och revisor uppmärksammats. Debatten har till dags dato i många avseenden varit klarläggande men förtjänar att fortsättas, bl.a. vad gäller former för revisors rapportering till styrelsen respektive gränsdragningen mellan rapportering till styrelsen kontra till aktieägarna.

Frågan om revisors oberoende visavi företagsledningarna vilken har väckts av Aktiespararna torde inte upplevas som ett problem bland revisorerna. Åtgärder av den art som beskrivs i denna artikel bör även sammantaget leda till ökad extern trovärdighet i detta avseende.

Självrannsakan om kvaliteten

De kvalificerade revisorerna har en exklusiv ställning i samhället med ensamrätt att utföra den av lagstiftaren föreskrivna granskningen av bolags räkenskaper och förvaltning. Revisionen är en av grundstenarna för att informationen till aktie- och kapitalmarknaderna skall kunna ges den tillförlitlighet som är nödvändig för att dessa marknader skall fungera effektivt. Revisorernas kompetens samt förmåga att alltid följa god revisionssed bör därför inte kunna ifrågasättas på skälig grund.

I vissa av de s.k. fall som förevarit i Sverige under senare år har revisorernas insatser ifrågasatts. Vare sig detta skett med rätt eller orätt blir det viktigt för kåren att gentemot omvärlden kunna demonstrera att revisorerna själva har en tillfredsställande kontroll över kvaliteten i det samlade arbete som utförs inom byråerna. Det kan här finnas anledning till självrannsakan och fråga sig om FARs rekommendation i ämnet är tillfyllest respektive om byråerna de facto satsar tillräckliga resurser på kvalitetskontroll.

Samspelet med KK

Det är i sammanhanget glädjande att konstatera att bedömningen av de auktoriserade revisorernas insatser i de s.k. fallen endast undantagsvis medfört kritik. Likaså glädjande är att antalet anmälningar till FARs disciplinnämnd under det senaste året tenderat att minska. Ej heller har Kommerskollegiums tillsynsverksamhet givit anledning till ökade farhågor. Ett orosmoln har dock uppstått genom att kollegiet i ett ökande antal ärenden där någon påföljd inte utdömts i stället gjort uttalanden om innebörden av vad som kollegiet anser vara god revisions- eller redovisningssed utan att ha förankrat eller avstämt frågeställningen med FAR. Kollegiets uttalanden har i flera fall ej överensstämt med FARs uppfattning. Det är angeläget att den hittillsvarande utvecklingen av god revisionssed med FAR som initiativtagare fortgår och att en kontinuerlig dialog förs mellan Kommerskollegiet och FAR varvid FAR måste vara lyhörd för synpunkter från kollegiet beträffande områden och frågor där FARs regler och rekommendationer inte är tillräckligt uttömmande.

Med FAR som naturlig initiativtagare i utvecklingen, tillika som mycket kvalificerad tolk av innebörden av god revisionssed kan det med hittillsvarande positiva erfarenheter från FARs disciplinnämnd övervägas om inte denna skulle kunna ersätta Kommerskollegiets tillsynsverksamhet. Förebild skulle kunna vara advokatkåren där Advokatsamfundet själv handlägger all disciplinverksamhet i kombination med offentlig insyn.

Revisionsbranschens omstrukturering mot färre och större byråer gör att synen på kåren som en profession blir mindre påtaglig. Identiteten blir lätt närmare byrån än yrkeskåren i dess helhet. Innebörden av revisorsyrket som en profession måste därför ständigt framhållas. Ett brett engagemang i yrkesfrågorna bland FARs ledamöter är därför önskvärt. Detta förutsätter i sin tur ett effektivt ledamotsinflytande över FARs verksamhet.

Slå vakt om professionalism

För att göra vår professionalism trovärdig krävs att kunskapsnivån inom kåren inte kan ifrågasättas. Vi måste kunna peka på en grund- och vidareutbildning av hög kvalitet och med aktuellt innehåll. Idag undergår i princip alla blivande auktoriserade revisorer en omfattande utbildning i IREVs eller storbyråernas regi under de fem praktikåren. Genom att göra denna utbildning obligatorisk samt avsluta den med en revisorsexamen efter internationella förebilder skulle en betydande styrkedemonstration kunna göras i fråga om FAR-kårens strävan att vidmakthålla högsta kvalitet i kunskapsnivån, allt inom ramen för den utbildning som redan är standard. Ett större problem är däremot vidareutbildningen av redan auktoriserade revisorer. Även om kunskapsnivån upprätthålls och utvecklas i huvudsak genom det praktiska arbetet är den – i vart fall inom IREV – mycket låga andelen registrerat deltagande i aktualitets- och uppdateringskurser alarmerande. I alla professioner krävs ett aktivt engagemang bland yrkesutövarna för att hålla sig à jour. En kartläggning av i vilka former och omfattning som de auktoriserade revisorerna ägnar sig åt systematisk vidareutbildning synes angelägen.

För att en yrkeskår skall framstå som professionell krävs också att arbetet inriktas mot områden som stämmer med intressenternas förväntningar. Det är över lag fallet med den revision som idag utförs. Ett viktigt undantag finns dock. Vi har länge hävdat att revisionen inte har som självständigt syfte att uppdaga förskingringar. Finns brister i den interna kontrollen skall detta påpekas men granskningen behöver inte utökas i sådan omfattning att ev. oegentligheter med stor sannolikhet kan upptäckas. Detta synsätt torde vara svårt att förstå för en bredare krets. Vi bör därför pröva att (frivilligt och i samband med klienterna) öka omfattningen av granskningen av intern kontroll. Sannolikheten för att vi uppdagar förskingringar, databrott etc. ökar därmed. Vid oegentligheter kommer annars frågan ”vad gjorde revisorn?” som ett brev på posten.

Reformerad skattelagstiftning

Lagstiftning med oklar tolkning av lagens bokstav undergräver tilltron till systemet. ”Djärva” revisorer uppfattas som kreativa och duktiga vilket i kombination med kreativa finansinstitut och skattesnåla klienter resulterar i en spiral som ofrånkomligt närmar sig gränsen för lagöverträdelser. Påverkan av utarbetandet av ett nytt, enklare och klarare system blir därför en angelägen uppgift för FAR. Det förslag till nytt skattesystem som i huvuddrag presenterats av finansministern bör därför också välkomnas av revisorskåren.

Felaktiga uppfattningar

Alltjämt stöter vi på felaktiga uppfattningar om innebörden av revisorsrollen. Detta leder ibland till oberättigad kritik och/eller ej uppfyllda förväntningar. Intresset för yrket har under senare år visserligen medfört en högre kunskapsnivå, men alltjämt finns missuppfattningar bland den breda allmänheten och bland småföretagare som endast uppfattar rådgivarrollen och ej den som granskare. Även i ”större” sammanhang förekommer ibland brister i insikten, exempelvis bland styrelseledamöter.

Den generation som idag utbildas i våra skolor torde få en bättre bild av revisorn än tidigare. I det korta perspektivet krävs dock att FAR och enskilda ledamöter engagerar sig i debatten när andra grupper tar upp frågor som rör god redovisningssed, revisionsarbetets omfattning och kvalitet, revisorns rapportering, skatteetik etc.

En ofta förekommande brist på insikt är att det primärt är styrelse och VD som har ansvaret för innehållet i årsredovisningen. Revisorns ansvar blir av indirekt karaktär genom att han förväntas kunna påverka styrelse och VD men uppfattas kanske ibland vara mer långtgående. Ett sätt att motverka detta kunde vara att föreskriva att det i årsredovisningen skall intas en beskrivning av styrelsens och VDs ansvar för densamma.

En annan ofta debatterad fråga är revisionsberättelsens innehåll. När det gäller revisionsarbetets genomförande görs ju enbart en hänvisning till att detta utförts ”enligt god revisionssed”. Ibland utelämnas denna hänvisning helt, då det anses självklart att så är fallet. Man kan dock fråga sig om det inte vore möjligt att göra en något mer omfattande – om än fortfarande kort och koncis – pedagogisk beskrivning av granskningens principiella innehåll.

En av revisorns viktigaste kontaktpunkter mot omvärlden är eller i vart fall borde vara bolagsstämmorna, särskilt i marknadsbolag. Måhända kunde man finna former för en aktivare medverkan från revisorn i dessa sammanhang. Varför inte låta revisorn med vissa års mellanrum göra en kort presentation av revisionsarbetets uppläggning. Med dagens goda intresse för bolagsstämmorna skulle en betydande pedagogisk effekt kunna uppnås visavi aktieägarna.

Ålderschocken

FAR-kårens explosiva utveckling under de senaste 10 åren har lett till en låg medelålder. Hälften av FAR-ledamöterna är 40 år eller yngre. Även om utvecklingen är svårbedömbar talar mycket för en fortsatt tillväxt under det kommande decenniet. Ökad efterfrågan på byråernas specialisttjänster, granskning av delårsrapporter, ett ständigt mer integrerat datasamhälle och ökade internationella krav på utveckling av redovisnings- och revisionsstandards är exempel på sådana faktorer.

Den förutsedda bristen på tillskott av unga människor till arbetsmarknaden i mitten av 90-talet, den s.k. ålderschocken, kan för en växande revisionsbransch bli ett allvarligt problem. Problemet kan dessutom accentueras av att kårens nuvarande unga åldersstruktur då kan ha ”förgubbats”. En tillgång i sammanhanget är kvinnornas intresse för revisorsyrket. Idag torde cirka 50 % av de som nyanställs på byråerna vara kvinnor. Andelen kvinnor bland de auktoriserade revisorerna är dock inte högre än 12 % totalt och 21 % i åldern t.o.m. 35 år. För de upp till 30 år är andelen dock hela 41 %. Det finns anledning för såväl FAR som byråerna att fundera över dessa frågors betydelse för rekryterings- och personalpolitiken. Vad krävs för att göra revisorsyrket till en vinnare i kampen om knappa arbetskraftsresurser på 90-talet? Krävs särskilda åtgärder för att bättre tillvarata kvinnornas intresse för yrket? Vad kommer teknisk och metodmässig utveckling att medföra för förändringar på profilen hos revisorer och medarbetare till dessa?

Vad gör FAR? och Du?

Aktivitetsnivån inom FAR är hög. Merparten av de frågor som jag har berört är föremål för åtgärd, antingen i kommittéerna, inom kansliet eller i styrelsen. De områden som jag anser bör ges högsta prioritet och där konkreta resultat skall nås under de närmaste åren är:

  • förbättrad normgivning och efterlevnad i redovisningsfrågor

  • acceptans för utvecklingstrenden inom rådgivningsverksamheten

  • åtgärder för att vårt oberoende inte skall kunna ifrågasättas

  • åtgärder som slår vakt om kårens professionalism

  • enklare och raka skatteregler.

FARs framgång i dessa avseenden kommer i hög grad att vara beroende av ledamöternas engagemang. FAR kommer att ta initiativ för att få en aktivare dialog med ledamöterna. De är min förhoppning att detta skall möta gensvar.

Auktor revisor Göran Tidström är verksam vid Öhrlings i Stockholm och FARs nye ordförande.