Balans nr 11 1989

Intyg ett otyg?

Myndigheterna i kontrollsamhället vill ha in intyg från auktoriserade revisorer. Vet myndigheterna egentligen vad revisorer har rätt att intyga? Vet revisorerna själva? En del skriver på intyg som andra vägrar skriva under. Ett intyg som beskrivs i den här artikeln har formulerats av en auktoriserad revisor som anlitats som konsult. En kollega har vägrat skriva under samma intyg och ställts inför alternativet att någon annan revisor skriver på.

Myndigheterna begär in s.k. revisorsintyg.

Frågan är vilka våghalsigheter en revisor kan gå in på att intyga.

Den här artikeln tar upp några intyg som blivit föremål för diskussion. Rätt eller fel? Det tar vi inte ställning till.

Definitionsmässigt är ett revisorsintyg ett bestyrkande utlåtande som revisor lämnar utöver kraven i den associationsrättsliga lagstiftningen.

För intygen gäller, enligt ett uttalande av FARs revisionskommitté, god revisorssed. För att undvika konflikter med tystnadsplikten ska det alltid vara företaget som begär att få intyget av revisorn.

Det är också, enligt samma uttalande, nödvändigt att det som ska granskas verkligen ligger inom revisorns kompetensområde.

Intyg om fartyg

Auktor revisor Siv Berlin på Bohlins Revisionsbyrå är ordförande i FARs regelkommitté, ett organ som arbetar med normgivning för god revisorssed.

Siv Berlin har samlat på sig egna och andras exempel på diskutabla framställningar om intyg.

Själv var hon för inte så länge sedan revisor i ett företag som var underleverantör vid ett fartygsbygge. Bygget finansierades med s.k. kontant finansieringsstöd, administrerat av Statens Industriverk (Sind).

En vacker dag bad klienten i ett brev att Siv Berlin skulle intyga följande:

1) att ett ombyggt fartyg hade levererats vid kaj viss dag;

2) att klienten hade fått full betalning av beställaren; samt

3) att klienten inte tagit på sig betalningsansvar i någon form för lån som beställaren upptagit för att finansiera beställningen.

Kolla alla banker?

Siv Berlin intygade punkt 2.

Däremot kunde hon inte ha någon aning om att båten levererats vid kaj viss dag. Än värre var det med detta att klienten inte hade tagit på sig betalningsansvar för lån som beställaren tagit.

– Hur skulle jag kunna veta det? undrar Siv Berlin.

Uppgift om borgensförbindelser kan visserligen fås genom engagemangsuppgift från bank. Men vilken bank? Det gällde ju inte klientens bank. Här gällde det i princip varenda bank i världen som beställaren/fartygsägaren kunde tänkas ha lånat pengar i.

I praktiken hade det på grund av sekretessen varit otänkbart att alla dessa banker skulle ha lämnat ut engagemangsuppgifter till Siv Berlin.

Alltså skrev hon inte under på detta.

Andra revisorer skrev på

– Min klient blev sur eftersom det irriterade hans förhållande till en betydelsefull kund.

Upplösningen av fallet saknar inte poänger.

Siv Berlin kontaktade handläggaren på Sind som försäkrade att det här intygsformuläret hade använts både när det aktuella fartyget rustades upp på just det här varvet och när andra fartyg rustats upp på andra varv. Han hade personligen skickat ut intygsformuleringarna till många underleverantörer och fått dem påskrivna av revisorerna.

– Han förklarade att intygsrutinerna hade konstruerats av en person som numera var anställd på Bohlins Revisionsbyrå.

Denne hade tidigare arbetat på den s.k. fartygskreditnämnden som före Sind hade hand om sådana här ärenden.

Den nye kollegan satt två rum från Siv Berlin.

– Jag gick in till honom och berättade. Han skrattade glatt och sa att jag naturligtvis inte skulle skriva under.

Formuleringarna var i själva verket inte alls avsedda för underleverantörer.

Intygsformuleringen hade kommit att användas till något annat än den varit avsedd för.

Ett rent misstag.

Kan detta inte tolkas som en tendens till att myndigheterna tror att revisorer kan skriva på vad som helst?

– Det är beklagligt om det är så man ska tolka det, säger Siv Berlin.

Intyg för humorister

En kollega till Siv Berlin fick ett brev från Norrbottens läns landsting. Revisorns klient var ett företag i läkemedelsbranschen. Företaget hade hos landstinget begärt att få höja priserna på vissa förbrukningsartiklar.

Bolaget fick sin begäran i retur ”för komplettering med intyg av revisor som bestyrker begärd prisändring”.

Det tillhör landstingets rutiner att skriva så. Man har en färdigtryckt blankett där revisorsintyg begärs med en enkel kryssmarkering.

Naturligtvis kunde den auktoriserade revisorn ha bestyrkt prisändringen genom att helt enkelt konstatera att den hade skett. Det hade kanske roat humoristiskt lagda personer. Men det kunde förstås antas att landstinget var ute efter något helt annat, nämligen om prisändringen var befogad.

– Det var fråga om en ren lämplighetsbedömning, säger revisorn som skulle skriva på intyget.

Han tillägger:

– Det här kunde jag inte intyga. Det är ungefär som att intyga om det är lämpligt att jag går på en viss konsert på torsdag kväll.

Men det finns även i detta fall revisorer som faktiskt skriver på. Inköpschefen på Norrbottens läns landsting heter Grethel Enbom. Hon bekräftar att man då och då får in underskrivna revisorsintyg av det här slaget.

Ska styrka lämpligheten

Revisorsintyg är dock inte det vanligaste sättet att bestyrka prisändringar. Man accepterar också hänvisningar till index, valutaförändringar, prishöjningar från leverantör, specificering av speciella kostnader som orsakat prisändringen m.m.

– Men om vi inte kan få annat underlag kan vi godta intyg från revisor, säger Grethel Enbom.

Och vad ska då revisorn bedöma?

– Om prisändringen är lämplig.

Bakom det här systemet döljer sig fleråriga avtal mellan vissa leverantörer och landstinget. Priserna gäller ett visst antal månader i taget. Men det står i avtalet att priserna kan höjas om ändringen kan motiveras. Det kan ske med exempelvis revisorsintyg. Ingen har funderat närmare på om det ligger inom revisorns kompetensområde.

Förväntningsgap

– Jag förstår att personalen på myndigheter som ska lämna bidrag och stöd i olika avseenden känner behov av att bedöma rimlighetsfrågor, säger Siv Berlin. De befinner sig långt från näringslivets verklighet. Det enda de kan göra är att begära in så mycket underlag som möjligt. De ifrågasätter företagens uppgifter och så vill de ha dem bestyrkta av revisor. Så långt är jag med.

– Men myndigheterna har sedan inte riktigt klart för sig vad revisorer kan åstadkomma. Det finns ett förväntningsgap mellan vad de tror att vi kan göra och vad vi faktiskt kan göra.

Är du förvånad?

– Nej, egentligen inte. Det här är mer eller mindre en följd av det bidragssamhälle vi lever i. Att ge bidrag kräver kontroll. Så blir revisorerna ett kontrollorgan som används i såväl tid som otid.

Siv Berlin tycker att myndigheterna, kanske via FAR, borde etablera ett samarbete med revisorerna för att få klart för sig vad som egentligen kan intygas.

Paragraf på fel plats

Hon tillägger:

– Fast jag påstår inte att de alltid hittat på sina formulär själva. Det kan ju ligga olika förordningar bakom.

I det ovan beskrivna Sind-fallet fanns en paragraf att stödja sig på. En annan sak var att paragrafen inte var aktuell i fallet.

– Alldeles för många medborgare i vårt land tar utan vidare för gott vad myndigheterna gör, säger Siv Berlin. Det tycks även gälla revisorer.

Vi bläddrar vidare i den lilla högen av intyg.

En annan kollega till Siv Berlin är revisor i några bolag som får stöd av Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB).

Stödet heter avskrivningslån. Det finns flera hundra kris- och krigsviktiga företag som får detta för att ställa upp med dels produktionskapacitet, dels extra lagerhållning. Lånet avskrivs enligt plan om företagen följer avtalet.

I det här fallet skulle revisorn intyga att det dels fanns ett visst lager av vissa råvaror, dels att ett visst antal produkter hade tillverkats.

Men det skulle också intygas att bolaget hade kapacitet att tillverka ett visst antal produkter.

Den här auktoriserade revisorn meddelade uttryckligen att frågan om produktionskapaciteten låg utanför hans kompetensområde.

Revisorn säger att ÖCB tog kontakt med honom och hotade med att de måste be bolaget anlita en annan revisor som också kunde bestyrka uppgifterna om produktionskapaciteten.

Utan intyg inga pengar

Så ligger det nämligen till. Företaget har inget annat val: inget revisorsintyg, inga pengar.

Så står det i avtalen som ÖCB har.

Revisorsintyget som ÖCB kräver innehåller bara en allmän formulering där revisorn skriver att avtalet uppfyllts. Detaljerna om produktion, lager och kapacitet är hämtade ur avtalet. Och dessa detaljer är en sak mellan revisorn och företaget. Det går inte ÖCB in på – lika lite som ÖCBs Kent Axelsson och Assar Wennerlund berättar för oss om vad som står i avtalet. Detta är hemligt.

Revisorsintyg om uppfyllt avtal är det enda alternativ som gives. Tidigare accepterades detaljerade rapporter från företagen.

– Vi förväntar oss att få det här intyget från företaget, säger Kent Axelsson och Assar Wennerlund. Förses intyget med reservationer betraktas avtalet inte som uppfyllt.

Därför är det inget tomt hot om ÖCB föreslår att en annan revisor skriver under. Det är sista chansen för företaget.

Auktoriserad revisor anlitad

ÖCB har inte hittat på sin intygsformulering själva.

– Vi har anlitat en auktoriserad revisor som gjort formuleringen på konsultbasis, säger Kent Axelsson och Assar Wennerlund. Det går att skriva på sådana här intyg om man bara vill undersöka förhållandena. Och vi utgår från att de revisorer som verkligen skriver under tar allvarligt på uppgiften och kontrollerar fakta.

Dessutom anser de att den i det här fallet aktuelle revisorn är särskilt väl skickad att bedöma företag i den bransch som det gäller.

Siv Berlin berättar att hon själv i annat sammanhang blivit uppmanad att skriva på intyg på ganska lösa boliner:

– De sa till mig: Det här kan du väl skriva på, det spelar väl inte så stor roll, du tar inga risker.

Siv Berlin minns hur hon svarade:

– Jag sa att vill ni ha revisorsintyg beror det på att ni har ett stort förtroende för det som vi gör. Om vi sätter vårt namn på allt som ni tycker det är bekvämt att ha revisors namn på – vad händer då? Jo, då kommer det förtroendet att urholkas till absolut ingenting. Och då har ni ingen glädje av våra intyg i fortsättningen.

Ställ upp men tänk efter

Siv Berlin fortsätter:

– Det är viktigt att vi revisorer var och en för sig tänker efter: Vad är det vi skriver under? Jag är inte motståndare till att skriva på revisorsintyg. Vi ska ställa våra tjänster till förfogande. Men vi ska bara skriva på det som vi verkligen kan intyga.

En klart accepterad intygsform är de intyg som försäkringsbolagen vill ha i samband med avbrottsförsäkringar. Det är kanske den vanligaste typen av revisorsintyg.

Länsarbetsnämnderna vill ha intyg för sysselsättningsbidrag. Revisorn intygar då bl.a. att antalet anställda på ett företag har ökat. Naturvårdsbidrag och energisparbidrag kräver också sina intyg.

Siv Berlin har skrivit många intyg åt ideella föreningar så att de får bidrag till sina aktiviteter.

En gång har hon skrivit ett intyg på en begäran om uppskov med militärtjänst. Det gällde en ensamföretagare som hade blivit inkallad på en för företaget mycket olämplig tidpunkt.

Intyg om flyttning av företagsinteckning förekommer i samband med fusioner.

Mycket arbete med intyg

En del intyg kräver mycket arbete innan de kan skrivas under. I ett fall hade Sveriges Exportråd ställt garantier för ett svenskt företag som skulle lämna anbud på ett stort och redan på anbudsstadiet mycket kostbart utvecklingsprojekt. Om det inte blev någon affär skulle Exportrådet betala en del av kostnaderna för anbudet.

Revisor i det fallet intygade att han tagit del av en sammanställning över kostnaderna och att redovisningen var upprättad i enlighet med Exportrådets villkor och beslut samt god redovisningssed. Det intyget grundades på en mycket ingående granskning. Alla granskningsåtgärder redovisades i intyget.

Att skriva ett intyg är väl så krävande som vanlig revision. Det är en specialuppgift som kräver att man går in i detalj på ett annat sätt. Det kan handla om att fingranska belopp och förhållanden som vid den ordinarie revisionen är av mindre betydelse.

– För intyg gäller ett annat väsentlighetskriterium än för revision, säger Siv Berlin.

Utanför kompetensområdet

Auktor revisor Bo Ribers är ordförande i FARs revisionskommitté, som gjort ett särskilt uttalande om revisorsintyg (publicerat i FARs samlingsvolym). Han skriver själv ca. 20 revisorsintyg om året. De flesta är sådana som tjänar som underlag för beräkningar vid avbrottsförsäkringar.

– Det ovan nämnda intyget som Norrbottens läns landsting ville ha är ett bra exempel på vad som inte är förenligt med god revisorssed. Det får anses ligga utanför revisors kompetensområde.

Bo Ribers vet inte hur restriktiva hans kolleger är med att skriva intyg:

– Jag kan tänka mig en hel skala av reaktioner i kåren. En del är nog väldigt återhållsamma medan andra tycker att de vill hjälpa klienten så långt det går. Det senare måste nog vara utgångspunkten. Om klienten är betjänt av ett intyg ska vi försöka ställa upp, om det ligger inom vårt kompetensområde och om vi har möjlighet att göra en noggrann prövning av uppgifterna.

Vet de vad det innebär?

Bo Ribers är förvånad över den inställning som ofta framskymtar i intygsformulär från myndigheter:

– Det verkar som om man kräver en namnteckning av revisorn utan att klara ut vad namnpåskriften innebär.

Bo Ribers rekommenderar sina kolleger att ta en extra titt på revisionskommitténs uttalande om revisorsintyg varje gång ett intyg ska skrivas:

– I anslutning till uttalandet ges dessutom exempel på några bra intyg.

Inge Wennberg