Eilert Isaksson är Kirunas ende och Sveriges nordligaste auktoriserade revisor. Han är ett levande bevis för de särskilda förhållanden som råder i norr. Vem är han? Hur arbetar han? Balans fick bl.a. veta att han är infödd kirunabo och att han kör bil 50 mil för att besöka de mest avlägsna kunderna. Telefon i bilen är en bra hjälp för att utnyttja tiden på resa genom ödemarkerna. Eilert Isaksson är också glad över alla nya småföretag i Kiruna.

Eilert Isaksson, 41, är den auktoriserade revisor som arbetar längre upp i norr än någon annan. Han är norrlänning och kirunabo in i själen.

Han föddes i Masugnsbyn tio mil från stadens centrum. Därhemma gick han sina sex år i folkskola. I Vittangi tre mil från byn lästes realen per korrespondens. Han fortsatte till gymnasiet i Kiruna. Efter ett år som soldat i Boden for han vidare söderut ända till Umeå och ekonomlinjen på universitet.

Så blev det dags för återtåg till hembygden. Första anhalt blev Öhrlings i Luleå.

Men efter två och ett halvt år lockade en klient med ett jobb i Gällivare. Eilert Isaksson blev ekonomi- och personalchef på en liten bilkoncern.

Efter dryga tre år blev skjortan för trång även där.

44 mil en fredagskväll

Nu slog han sig ner i stadshuset hemma i Kiruna. Kommunförbundets revisionsavdelning hade anställt honom som revisor. Han fick uppdrag inom kommuner samt kommunägda bolag och stiftelser. Han stannade i fyra och ett halvt år – under de sista två åren nästan helt sysselsatt med bolag och stiftelser. Arbetsfältet var hela Norrbottens län. Det vill inte säga litet. – Jag glömmer aldrig sträckan mellan Arjeplog och Kiruna en vintrig fredagskväll, säger Eilert Isaksson.

Det är 44 mil.

Men det myckna kajkandet med bil gick bra det också.

Auktoriserad blev Eilert Isaksson 1983 under sin sista månad på Kommunförbundet. Då hade han egentligen sju års sammanlagd praktik på revisionsbyrå. Normalt krävs bara fem. Men det ansågs bl.a. att kommunjobben inte gav tillräcklig ”branschmix”. Men de kommunala stiftelserna och bolagen var i alla fall ett plus.

Hur som helst är Eilert Isaksson den förste som auktoriserats genom att arbeta på Kommunförbundet.

Chefen öppnade sågverk

Strax före auktorisation tog Bohlins kontakt med Eilert Isaksson. De ville ha en kontorschef till Gällivare. Där hade Bohlins 1980 startat ett litet kontor med två anställda. Kontoret växte bl.a. genom köp av ett par redovisningsbyråer. En av ägarna till dessa hade blivit kontorschef. Kort därefter blev han auktoriserad – men slutade för att öppna sågverk!

En ersättare behövdes. Auktoriserade revisorer växer dock inte på björk i dessa trakter.

Bohlins hade på något sätt fått nys om att Eilert Isaksson var på gång som auktoriserad. Och denne var tänd på att komma tillbaka till det privata näringslivet. Det blir litet mera nerv i jobbet där. Det händer saker.

Men det gällde alltså ett jobb i Gällivare. Familjen – med tre barn – hade flyttat just därifrån för inte så många år sedan. Ville de tillbaka dit?

Nä, vi flytt int’.

Eilert Isaksson tog dock jobbet och beredde sig på att pendla 25 mil om dagen.

Tvårumslägenhet

Men samtidigt föreslog han Bohlins att öppna kontor i Kiruna. Där fanns ju ingen auktoriserad revisor.

Jodå. Man startade hösten 1983 i en tvårumslägenhet i centrum. Året därpå slogs väggarna ut till grannlägenheten.

I början var Kiruna ändå bara en filial där Eilert Isaksson fick vara kanske en hel dag varannan vecka. Gällivare var fortfarande det stora kontoret dit chefen fick pendla i princip varje dag.

Men snart blev det mera ”sug” i Kiruna. Kontoret hade öppnat i rättan tid och bristen på revisorer var stor. Eilert Isaksson är fortfarande den ende auktoriserade. På en konkurrerande firma finns stans ende godkände revisor – också en hemvändande kirunabo.

Till saken hörde också att 1982–83 drabbades LKAB av sin, förhoppningsvis, sista kris. Många blev arbetslösa. 4.000 människor flyttade efter hand från stan. Men en hel del stannade kvar och startade företag.

Service i Stockholm

Företagen som redan fanns var också många – men hade ofta sin service nere vid kusten. Eller till och med i Stockholm.

– Stort avstånd mellan revisor och kund är inte bra, säger Eilert Isaksson. Det är inte bra för samarbetet. Det minskar kunskapen om företaget. Det gäller även stora företag som t.ex. LKAB, som är ett av Norrbottens största revisionsuppdrag.

De stora företagen arbetar ju ofta i olika delar av landet med både drifts- och administrativ personal.

– De förvaltningarna ska granskas och de behöver också en kontaktyta, säger Eilert Isaksson. Vi har en sådan kontaktyta med LKAB. Vi är några stycken här som kan komma med kort varsel och lugnt diskutera igenom det som behövs.

Närheten till kund skapade automatiskt ett intresse för Kirunakontorets tjänster. Även revisionskunder blev hemvändare.

Men Bohlins hade ju LKAB (med huvudkontor i Luleå) redan förut?

– Ja, vi var valda revisorer, säger Eilert Isaksson. Men LKAB hade egna internrevisorer. 1987 lade man ner internrevisionen och vi fick också det jobb som den hade utfört.

Överblick över kunderna

Men allt är naturligtvis inte LKAB. Minst lika viktiga är alla småföretagen. Från sitt fönster kan Eilert Isaksson blicka ut över såväl centrala Kiruna som industriområdena. Där har han också sina kunder. De finns i allt från små kiosker, affärer, åkerier och dataföretag till mekaniska verkstäder som sysselsätter 60–100 personer. Ja, ungefär så många anställda har de företag som kommer in på andra plats efter LKAB. LKAB har för övrigt flera duktiga döttrar i malmfälten. En av dem är KIMIT med 50 procent av den civila svenska marknaden för sprängämnen. Bohlins nuvarande Kirunakontor ligger en bit från centrum i ”Rymdbyn”. Ett frö till det namnet såddes när ett hus på andra sidan gatan började kallas Rymdhuset. In i det flyttade Satellitbild – en avknoppning från Svenska Rymd AB, som skickar upp satelliter. Så kom LKAB-krisen och Kiruna fick en massa tomma lägenheter. En del av dem låg kring Rymdhuset. Husen målades i samma färg som detta och blev kontor för Bohlins, M-data, Teledata i Norr (som började med videotex) och en del andra dataföretag. Bakom Rymdhuset ligger f.ö. en byggnad som i folkmun döpts till Rymdhus nummer 2. Där sitter de 65 personer som numera inkasserar TV-avgifter från svenska folket.

Jobbigt att vara den ende

Bohlins har nu tio anställda i Kiruna och sju i Gällivare.

Är det inte jobbigt att vara traktens enda auktoriserade revisor?

– Ja, det är ett problem med alla uppdrag där det krävs auktoriserad eller godkänd revisor, säger Eilert Isaksson. Tack och lov har vi under hela min tid haft en godkänd revisor i Gällivare. Jag är vald revisor i cirka 100 bolag. Det är mycket. Alla uppdrag kräver ju att man engagerar sig mer än en dag om året.

Nu får Eilert Isaksson dock snart hjälp. En av hans medarbetare i Gällivare blir godkänd revisor och snart också en i Kiruna.

– Jag har förberett dem på det utökade ansvaret när man blir vald revisor, säger Eilert Isaksson.

Men om du ska hitta någon avlastning måste du alltså i princip söka den hemma bland dina egna?

– Ja, och det är alltid ett problem att få människor att engagera sig och stanna kvar på jobbet så att de blir godkända eller auktoriserade. Somliga hoppar av precis som jag själv gjorde en gång i tiden. Branschen är som gjord för det. Men de som hoppar av är våra vänner. Det förhöjer kvaliteten på skötseln av företagen. Det är inte så dumt.

Långa resor

Att vara Sveriges nordligaste revisor innebär ofta att resa långt. Eilert Isaksson arbetar inom kommunerna Pajala, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna. Där finns 60.000–70.000 själar.

Det är 22 mil från Kiruna till Jokkmokk, 18 mil till Pajala, 12,5 mil till Gällivare och 20 mil till Narvik i Norge (malmhamnen). Till vissa mindre byar är avståndet 25 mil.

När revisorn ska ut till kunderna måste han åka. Det kan alltså lätt bli 50 mils körning på en dag.

– Sådana turer förekommer, säger Eilert Isaksson. Men häruppe tänker vi inte så mycket i mil. Vi räknar timmar. Och vi fastnar sällan i trafiken.

Biltelefonen har blivit en bra hjälp i arbetet. Man tar med sig telefonlapparna från kontoret och hinner uträtta mycket på vägen.

– Jag kan börja ringa före klockan sju när mina vänner småföretagarna är igång, säger Eilert Isaksson.

Han kör ofta hemifrån vid sextiden på morgonen. Det har han vant sig vid. Kunderna kräver att han finns hos dem mellan kl. 8 och 17. Det duger inte att komma vid elvasnåret och köra hem vid tvåtiden.

Träffar sällan kolleger

Den ensamme auktoriserade revisorn i nordligaste Norrland har ett stort problem av personlig karaktär: han träffar sällan andra auktoriserade revisorer att prata med.

– Jag kan inte byta åsikter med kolleger genom att träffa dem varje dag. Visst har jag duktiga medarbetare. Men det är klart att jag saknar en ”sparringpartner” på auktoriserad nivå. Jag skulle gärna vilja prata mer med auktoriserade revisorer. Det yttersta ansvaret vilar ju ändå på oss som formellt har uppdraget.

Därmed inte sagt att sådana här kontakter saknas helt. På vissa uppdrag träffar Eilert Isaksson auktoriserade kolleger. Ibland blir det seminarier, kurser och träffar.

I Kiruna har Eilert Isaksson på konsultsidan kommit att arbeta en hel del med att utbilda företagare. Det började med starta-egetkurser och har efter hand blivit mer avancerat. Behovet av utbildning är en följd av läget i malmfälten: många blev utan jobb och valde att starta eget.

Engagerar sig i småföretag

Eilert Isaksson har själv engagerat sig i Småföretagens Riksorganisation. Med företagsledningens goda minne har han ett vice ordförandeuppdrag i organisationen.

I Norrbotten är arbetsgivaravgiften sänkt med tio procent för gruvor, tillverkningsindustrier, uppdragsverksamhet, hotell och pensionat samt viss partihandel. I frizonen Svappavaara i Kiruna kommun råder total befrielse för samma branscher fram till och med 1993. Detta har krävt insatser från revisorer. Man har gjort utredningar för att få myndigheterna att acceptera att olika verksamheter tillhör de befriade kategorierna.

– Idag har situationen klarnat, säger Eilert Isaksson. Det råder i princip inga tolkningsproblem längre. De här nedsättningarna av arbetsgivaravgiften betyder oerhört mycket för företagen. Arbetskraftsintensiva företag mår bra av att kunna ha en litet större kostym som ger utrymme för utveckling.

Inge Wennberg