Utredningen om kontroll av redovisningskonsulter vill inte ha någon obligatorisk statlig auktorisation av redovisningskonsulter. I stället föreslås en frivillig ”nominering”. I nomineringsförfarandet ska branschen själv spela huvudrollen. Staten tar på sig en biroll.
Det behövs inte någon obligatorisk statlig auktorisation av redovisningskonsulter. Det tycker utredningen om kontroll av redovisningskonsulter, som nyligen kommit med sitt betänkande.
Däremot föreslår man ett branschadministrerat system med viss statlig medverkan för att nominera redovisningskonsulter med vissa kvalifikationer.
Ordet ”nominering” anses bättre än ”auktorisation”. Man undviker bl.a. förväxling med auktoriserade revisorer och annan förvirring av begreppen.
Det är ju redan ett problem att folk ofta felaktigt kallar redovisningskonsulter för revisorer (även om kvalificerade revisorer i och för sig fungerar som kvalificerade redovisningskonsulter).
En redovisningskonsult är definitionsmässigt en person som såsom extern konsult yrkesmässigt och självständigt utför redovisningstjänster. Men denna konsult arbetar också med tjänster inom ekonomi, skatter, ADB administration, juridik och – revision.
Varierande kompetens
Kompetensen varierar. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF) som organiserar cirka 750 medlemmar, varav 15 är auktoriserade och 235 godkända revisorer, utser också egna auktoriserade konsulter.
Sedan 1984 har SRF en egen nämnd (med externa ledamöter i majoritet) som utser auktoriserade redovisningskonsulter (ARK). Det krävs fem års praktik plus utbildning, som antingen ordnas av SRF eller vid universitet med minst 100 poäng i vissa bestämda ämnen.
Hittills finns det ett 70-tal ARK.
Andra konsulter är organiserade i Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund (SBRF). Det finns 169 sådana byråer. Här är det alltså byråmedlemskap som gäller. Bland annat måste medlemsbyråerna ha varit verksamma i minst fem år och ha en ansvarig chef med lägst gymnasieekonomutbildning eller liknande.
Därutöver finns naturligtvis också medlemmarna i revisorsorganisationerna FAR och SRS.
Många oorganiserade
Men framför allt finns det ett stort antal oorganiserade redovisningskonsulter med olika kompetens.
Totalt finns det närmare 8.000 redovisningskonsulter i Sverige. Närmare hälften finns på byråer med auktoriserade och/eller godkända revisorer. Ungefär 900 arbetar på SRF-byråer och resten på ”övriga” byråer.
Enligt utredningen om kontroll av redovisningskonsulter saknar 73 procent av konsulterna dokumenterad kompetens av det slag som kvalificerade revisorer och SRF-ledamöter har. Bristen på sådan kompetens gäller inte bara de oorganiserade byråerna. 60 procent av redovisningskonsulterna på auktoriserade och godkända revisionsbyråer och 30 procent av SRF-byråernas konsulter saknar sådan kompetens.
Ungefär 300.000 av landets omkring 500.000 företag anlitar redovisningskonsult.
Missförhållanden
Missförhållanden i branschen har utredningen kartlagt genom kontakter med kronofogdar, ackordscentraler, utvecklingsfonder, konkursförvaltare, länsskattemyndigheter m.fl.
Vi tar ett exempel från Länsskattemyndigheten i Västmanlands län.
Där har en redovisningskonsult själv låtit bli att redovisa sammanlagt 1,9 milj kr i bokföringsarvoden. Inkomsterna bestod till stor del av kvittningar mellan bokföringsarvoden och varor/tjänster från klienterna.
Exemplen kan mångfaldigas. Utredningen kommer dock efter sin omfattande kartläggning fram till att kriminella eller medvetet oseriösa förfaranden är ovanliga.
Utredningen har fått ett bestämt intryck av att brister i kvaliteten är ganska vanliga, särskilt på små redovisningsbyråer utan kvalificerade revisorer och i all synnerhet när det gäller ekonomisk rådgivning med budgetar och analyser. Myndigheterna ser detta som ett allvarligt problem.
Oro för standarden
– Det finns anledning att hysa oro för redovisningsstandarden i de små företagen, säger utredningen.
De små och medelstora företagens behov av redovisningskonsultens tjänster betecknas som stort – allra störst när det gäller redovisning och skatt.
Som stort betecknas också behovet av redovisningskonsulter med dokumenterad kompetens.
Hur ska då en sådan kompetens garanteras?
Ja, utredningen har redan från början varit emot rena etableringshinder. Man ser gärna att de kvalitetshöjande åtgärderna främst blir en intern angelägenhet för branschen.
En obligatorisk nominering skulle slå hårt mot vissa av yrkesutövarna. Drygt 2.000 konsulter saknar utbildning utöver gymnasiet. De skulle kanske aldrig nå upp till de kompetenskrav som skulle ställas. De skulle få söka sig till ett annat yrke.
Krympande marknad
Frivillig nominering innebär visserligen att oseriösa redovisningskonsulter kan fortsätta som hittills. Men utredningen menar att de oseriösa är mycket få och att kriminella förfaranden redan är reglerade i lag.
En frivillig nominering skulle indirekt kunna få nästan samma resultat som en obligatorisk – t.ex. om skattemyndigheterna börjar intressera sig särskilt för företag som anlitar icke nominerade konsulter. Dessas marknad skulle långsamt krympa.
Frågan är om en nominering behöver vara statlig. Utredningen anser att statsmakterna försöker minska det statliga engagemanget på olika områden. Därför bör det inte heller utvidgas till en statlig nominering av redovisningskonsulter. Nomineringen bör bli branschens sak, är utredningens slutsats. Men staten kan medverka.
Ett tilltänkt nomineringsorgan ska vara fristående från konsulternas branschorganisationer. Inga särintressen ska på det sättet kunna göra sig gällande och yrket ska stå öppet för alla.
I nomineringsorganet tänker man sig att ha redovisningskonsulternas branschorganisationer samt FAR, SRS, staten och folk från de små och medelstora företagens organisationer.
Prövning efter 3–5 år
Nominering ska ske efter prövning av konsultens kompetens och övriga kvalifikationer. Nomineringen bör omprövas vart tredje eller femte år.
Systemet kan göras självfinansierande genom avgifter från dem som nomineras.
Den juridiska formen för nomineringsorganet föreslås bli en stiftelse med i första hand redovisningsbranschens organisationer som stiftare. Staten kan medverka genom att stiftelsens stadgar fastställs av regeringen.
Nomineringsorganet ska kunna utöva tillsyn över redovisningskonsulternas arbete och verksamhet, framför allt genom att ta ställning till anmälningar. Redovisningskonsulten kan då varnas eller få nomineringen återkallad. Att döma av erfarenheter från Finland och Norge samt SRFs disciplinnämnd kan antalet anmälningar om missförhållanden väntas bli ganska litet.
Ettårig påbyggnadsutbildning
Den teoretiska utbildning som man vill kräva av en nominerad redovisningskonsult är en utbildning som motsvarar KOMVUXs ettåriga påbyggnadsutbildning i ekonomi och revision. För att komma in på den utbildningen krävs för det mesta gymnasiekunskaper på ekonomisk linje med redovisning som ekonomiskt specialämne. I den här påbyggnadsutbildningen ingår redovisning, beskattningsrätt, handelsrätt, ekonomistyrning, revision och ADB.
Utredningen tänker sig vidare att en nominerad redovisningskonsult har minst tre års praktisk yrkesverksamhet med erfarenhet av redovisning, beskattning och annan konsultativ verksamhet.
Experterna oeniga
De partsrepresentanter och andra experter som medverkat i utredningen fick aldrig ensamutredaren Reidunn Lauréns tillåtelse att göra några särskilda yttranden i utredningens betänkande. De hänvisades till att säga sin mening i den remissrunda som följer.
Och flera av dem kommer säkert att göra sig hörda eftersom de inte är eniga med utredaren.
FAR och SRS anser t.ex. att det överhuvudtaget inte behövs någon statlig inblandning i redovisningskonsultbranschen.
– Principiellt förordar vi restriktivitet med statligt engagemang i olika sammanhang, säger auktor revisor Jan Johanson, ordförande i FARs skattekommitté och FAR-expert åt utredningen. Den statliga inblandningen bör begränsas till personer med speciella uppgifter som läkare, sjuksköterskor och revisorer. Redovisningskonsultens uppgift är inte mer speciell än t.ex. datakonsultens.
Egendomliga konsekvenser
Dessutom väntas det föreslagna systemet få egendomliga praktiska konsekvenser. En stor del av de aktiva redovisningskonsulterna finns ju redan som anställda på FAR- och SRS-byråer. De arbetar under auktoriserade och godkända revisorer, för vilka det redan gäller strikta regler. De som skulle nomineras enligt det nya systemet skulle inte lyda under samma regler.
– Ett annat problem är att det planerade nomineringssystemet inte löser problemen med bristande kvalitet på marknadens tjänster, säger Jan Johanson. Eftersom det inte blir något obligatorium kommer de oorganiserade oseriösa konsulterna att kunna finnas kvar. Och det var väl egentligen meningen att det problemet skulle bort.
Mot det resonemanget har Reidunn Laurén bl.a. invänt att nu får företagen möjlighet att välja bra konsulter.
– Men det kan de redan i dag, säger Jan Johanson. Majoriteten av redovisningskonsulterna är redan nu anslutna till branschorganisationer som ställer krav på sin personal. Nu får företagen bara en nivå till att hålla reda på.
Inge Wennberg