Gör en utförligare rekommendation med fler exempel om skadeståndsgrundande handlingar mot aktiebolag där ansvarsfrihet ska avstyrkas!
Det är ett nytt förslag i debatten om hur den svåra ansvarsfrihetsfrågan ska behandlas. Det enda egentliga exemplet som i dag tas upp i FARs rekommendationer är brott mot aktiebolagslagens låneförbud.
Balans har diskuterat frågan med auktor revisor Olle Nilson hos Lindeberg, Ernst & Whinney. Vi har också med två erfarna jurister diskuterat möjligheterna att göra en exempelsamling för skadeståndsgrundande handlingar.
Styrelseledamot och VD som uppsåtligt eller av oaktsamhet skadar bolaget ska ersätta skadan, säger aktiebolagslagen (ABL).
I sådana fall är det också påkallat att revisorn avstyrker ansvarsfrihet, säger FARs rekommendation om revisionsberättelse och revisorspåteckning i aktiebolag.
Men vilka är egentligen de skadeståndsgrundande handlingar som kan leda till att ansvarsfrihet ska avstyrkas?
FARs rekommendation om revisionsberättelse m.m. avhandlar frågan på en och en halv sida i FARs samlingsvolym.
Det enda exemplet som tas upp där är brott mot låneförbudet i ABL.
Tanken på att FAR borde göra en mer omfattande samling exempel på skadeståndsgrundande åtgärder diskuteras på sina håll auktoriserade revisorer emellan.
En sådan exempelsamling skulle kanske dels underlätta arbetet, dels möjligen ge revisorn ökade resurser att slå larm i rätt tid – innan eventuella skandaler slår ut i full blom.
Gäller ofta små bolag
Olle Nilson hos Lindeberg, Ernst & Whinney i Stockholm är en av dem som efterlyser en mer utförlig rekommendation som behandlar de svåra ansvarsfrihetsfrågorna. Om den också innehöll fler exempel skulle den vara till god hjälp för revisorerna:
– Märk väl: jag säger inte detta med tanke på Fermenta, Parcon och Gusum. Frågorna är oftare aktuella i små företag. Det är inte konstigt eftersom de är så många fler. Men det talas sällan om det.
Olle Nilson betonar:
– Man ska inte glömma att en skadeståndsgrundande handling begången gentemot ett litet företag åtminstone principiellt är lika allvarlig som en mot ett stort.
Olle Nilson anser att FARs revisionskommitté borde bygga ut FARs allmänna revisionsrekommendation med just exempel på hur ansvarsfrihetsfrågan ska behandlas.
Men kan inte revisorerna konsultera jurister i tveksamma fall?
Hur mycket får revisionen kosta?
– Det sker också. Men det är då samtidigt en fråga om hur mycket revisionen får kosta i ett litet bolag. Det finns gränser. Insatser av juristkonsulter tar dessutom tid.
– Nej, jag tycker att revisorerna behöver en större fallsamling, säger Olle Nilson, även om jag är fullt medveten om att varje verkligt fall är unikt.
FARs kortfattade handledning om hur revisionsberättelser ska utformas upptar i sanningens namn förutom låneförbudet också de fall där det brustit i den interna kontrollen och där bokföringen släpat efter. Men där sägs inte klart om ansvarsfrihet ska av- eller tillstyrkas.
– Som jag tolkar rekommendationstexten avser den fall där ansvarsfrihet ska tillstyrkas, säger Olle Nilson. Rekommendationen säger ingenting om var gränsen går gentemot det motsatta fallet. Det är inte bra. Verkligheten är tyvärr sådan att det i en del små företag kan ligga ganska illa till med både intern kontroll och bokföring. Hur gör man då? Rekommendationen ger inget bra besked.
Förvirrande för allmänheten
I frågan om ansvarsfrihet gäller det också att försöka fastställa om det uppkommer skada för bolaget. Det är den enda skada som är intressant i sammanhanget. Skillnaden mellan skada som drabbar bolaget och skada som drabbar annan är viktig.
– Denna distinktion kan i vissa fall vara svår redan för revisorerna, säger Olle Nilson. För den läsande allmänheten kan den bli förvirrande.
Likadant kan allmänheten uppleva det konstigt att läsa om anmärkningar mot fel och brister i bokföringen för att sedan läsa att revisorn ändå tillstyrker ansvarsfrihet. Sådant kan inträffa när bristerna inte vållat skada eller det finns förståeliga skäl till att bokföringen släpat efter, t.ex. att bokföraren varit sjuk.
Även här menar Olle Nilson att det skulle behövas mer detaljerade regler.
Den fega linjen
Ytterligare förvirring bland läsarna av revisionsberättelsen kan uppstå när revisorn väljer ”den fega linjen” – d.v.s. att varken avstyrka eller tillstyrka ansvarsfrihet. Den utvägen står öppen om det saknas underlag för att bedöma frågan. Då – om erforderlig utredning om skadans art inte finns och det inte är osannolikt att ersättningsskyldighet föreligger – får revisorn uttala sig neutralt och ange olika skäl för och emot ansvarsfrihet.
– Återigen ett område där en mer utförlig rekommendation hade underlättat, säger Olle Nilson. Nu utnyttjas nog denna möjlighet alltför ofta.
Skatter och avgifter
Ett annat område som skulle behöva ett klargörande gäller skatter och sociala avgifter. Om företagen inte betalar dessa är det en anledning att avstyrka ansvarsfrihet.
– Har bolaget skadats genom att det har dragit på sig straffavgifter? undrar Olle Nilson.
Möjligen kan bolaget ha vunnit på att inte betala i tid. De kan ha sluppit ta ett dyrare lån på annat håll.
– Jovisst, säger Olle Nilson. Men det känns rättsligt fel att företagsledningen får ansvarsfrihet om de struntar i att betala skatter och sociala avgifter i tid.
– Det vore mycket bra om vi i FAR kunde kategorisera vad som är skadeståndsgrundande och vad som inte är det, betonar Olle Nilson.
Tills vidare får de här frågorna behandlas på annat sätt. Hos Lindeberg, Ernst & Whinney – liksom på många andra FAR-byråer – gäller som kvalitetskrav att byråns mest erfarna auktoriserade revisorer alltid konsulteras när frågan om att lämna en oren revisionsberättelse är aktuell.
Inge Wennberg