Balans nr 1 1990

Aktieägarna kommer inte i första hand för revisorn

Aktieägarna väljer sina revisorer på bolagsstämman. Men anser de auktoriserade revisorerna att de utför sitt revisionsuppdrag i första hand i aktieägarnas intresse? Nej, många tycker inte alls det. Det visar en färsk enkät till ett stort urval av auktoriserade revisorer.

Gör revisorn sitt revisionsuppdrag i första hand i aktieägarnas intresse? Inte alls, svarar nästan var fjärde svensk auktoriserad revisor i en enkät från ekon. mag. Johan-Erik Fant på Svenska Handelshögskolan i Vasa.

Han arbetar på en doktorsavhandling om förvaltningsrevision.

Eftersom revisorerna enligt lag är aktieägarnas representanter och väljs av ägarna på bolagsstämman är Johan-Erik Fant ganska förvånad över att så många svenska revisorer kan tycka så här. I Finland är det mindre än tre procent av CGR-revisorerna som inte alls håller med om att de i första hand gör sitt revisionsuppdrag i aktieägarnas intresse.

Var fjärde svensk auktoriserad revisor instämmer helt i ett påstående att revisionsuppdraget i första hand görs i företagens intresse.

Framför allt betraktar sig den svenske auktoriserade revisorn som en oberoende person. De flesta instämmer i påståendet att revisorn är oberoende och inte representant för någon intressentgrupp.

Revisionsberättelsen inte helig

Ett annat intressant rön i enkäten gäller inställningen till den standardiserade revisionsberättelsen. Mer eller mindre officiellt anses ”alla” tycka att den är bra som den är.

Enkätsvaren kan ge en annorlunda tolkning.

De tillfrågade har ställts inför påståendet: ”Den standardiserade revisionsberättelsen ger tillräcklig information om vad som kommit fram vid revisionen.”

I detta instämmer över hälften helt eller ”ganska mycket”. Men var fjärde revisor instämmer endast ”i någon mån” och 18 procent inte alls.

Bara en dryg fjärdedel motsätter sig en ökad informationsgivning i revisionsberättelsen.

Vad skulle då en utvidgad rapporteringsplikt i revisionsberättelsen innebära?

Ja, mer än fyra revisorer av tio kan möjligen tänka sig att rapportera om överträdelser av skattelagstiftning och annan lagstiftning på det ekonomiska området.

Nästan lika många kan föreställa sig erinringar gällande den ekonomiska lämpligheten av vidtagna förvaltningsåtgärder – alltså utöver de fall då skadestånd kan vara aktuellt.

Man kan också tänka sig erinringar från granskning avsedd att förebygga skada, d.v.s. främst iakttagelser vid riskbedömning.

Tre auktoriserade revisorer av tio kan se vissa skillnader i revisorns rapportering om aktieägare och företagsledning är samma eller separata personer.

Markera konsultrollen!

Enkäten omfattar också frågor om revisorns konsultverksamhet. De allra flesta svenska auktoriserade revisorer kan mer eller mindre gå med på att definiera konsultation så här: ”All den till klienter riktade serviceverksamhet som inte utgör en del av den lagstadgade revisionsverksamheten.”

Genomgående anser man att revisorn för att bibehålla förtroendet bör försöka markera när han uppträder i konsultrollen. Genomgående anses konsultverksamheten vara av värde både för företagen och för att upprätthålla revisorns/byråns kompetens.

Men vad kan revisorn göra som konsult?

Kan han/hon kartlägga alternativa handlingsmöjligheter för ett investeringsprojekt?

Nära hälften håller helt eller ganska mycket med om att revisorn kan göra detta medan 15 procent svarar ”inte alls”. 38 procent säger ”i någon mån”.

Kan revisorn kartlägga de ekonomiska utfallen av handlingsalternativen för ett investeringsprojekt?

Här är man något mer positiv. Bara sex procent kan inte alls tänka sig detta.

Att välja ut lönsamma projekt

Kan revisorn jämföra resultatutfallen av handlingsalternativen för ett investeringsobjekt, välja det mest lönsamma samt framföra sitt förslag till företagsledningen?

Här är tveksamheten stor. Nära hälften tycker inte alls att revisorn kan göra detta, bortåt 30 procent kan dock tänka sig det i någon mån.

Tre av tio är positiva till att revisorer medverkar till införandet av nya idéer, begrepp och metoder vid företagsledning. Men nästan lika många är helt negativa.

Tre revisorer av fyra instämmer helt i påståendet att revisorn kan ge råd i redovisnings-, databearbetnings- och interna kontrollfrågor. Ungefär var femte revisor instämmer ”ganska mycket”.

Revisorn kan medverka vid utformning av nya kalkylerings- och prissättningssystem – det påståendet instämmer nästan var femte revisor helt i. 37 procent instämmer ganska mycket medan bara sju procent är helt negativa.

Företagsvärdering förefaller vara ett typiskt riktigt revisorsjobb. Bara en procent av revisorerna håller inte alls med om det.

Inte marknadsföring

Kan revisorn göra sanerings-, fusions-, ombildnings- och andra specialutredningar? 36 procent instämmer helt, 27 procent ganska mycket, 28 procent i någon mån och sju procent inte alls.

En betryggande majoritet anser att revisorn kan ge råd i budget- och planeringsfrågor.

Bara nio procent motsätter sig att revisorn medverkar vid rekrytering av administrativ personal. Men när det gäller annan personal är 54 procent emot.

Bara några få procent instämmer i att revisorn kan ge råd i marknadsföringsfrågor. Detsamma gäller produktionsomläggningsfrågor.

Nästan fyra av fem instämmer helt eller ganska mycket i påståendet att revisorn kan göra upp skattedeklaration åt sina klienter.

När det gäller skatteplanering är det bara några få som säger nej. Men det är inte mer än 37 procent som är odelat positiva (”instämmer helt”).

Är det någon skillnad i revisorns roll att fungera som konsult om aktieägare och företagsledning i huvudsak är samma eller separata personer?

Ja, 61 procent anser att det finns en sådan skillnad.

750 tillfrågade

Enkäten har vänt sig till samtliga drygt 350 CGR-revisorer i Finland och ett slumpmässigt urval av 400 svenska auktoriserade revisorer. Siffrorna i den här artikeln avser finska revisorer endast när så anges. I Sverige svarade cirka 50 procent av de tillfrågade, i Finland något färre.

Enligt enkäten använder revisorer (Sverige/Finland sammantaget) en fjärdedel av sin arbetstid till konsultation, hälften till redovisningsrevision och en fjärdedel till förvaltningsrevision.

I enkätresultaten ingår en omfattande strukturering och klassificering av olika revisionsåtgärder samt också en kartläggning av s.k. utvidgad förvaltningsrevision. Det sistnämnda begreppet – som t.ex. innebär betygsättning av företagsledningen och en rad andra icke obligatoriska åtgärder i revision – har tidigare varit föremål för livliga diskussioner.

En utförligare rapport som också inkluderar de sistnämnda delarna kommer Johan-Erik Fant att senare lämna i Balans. Han kommer också i en senare enkät att låta ett urval av aktieägare och företagsledningar svara på samma frågor som revisorerna. Johan-Erik Fant återkommer om det också.

Inge Wennberg