Det finns stora skillnader mellan företagens syn på revisorns uppgift och dennes uppfattning om sin egen roll. Aktieägarna kräver t.ex. att revisorn ska upptäcka ekonomiska problem och inte vara rädd att framföra kritik. Företagsledningen vill inte ha råd i affärsfrågor utan bara konsultation om skatter, lager och liknande.

Dessutom önskas mer information från revisorernas sida. Det här framgår av en undersökning som ekon.mag. Johan-Erik Fant vid Svenska handelshögskolan i Vasa har gjort bland aktieägare i och företagsledare i Sverige.

Undersökningen gjordes bland 1.000 aktieägare, 896 företagsledare och 754 auktoriserade revisorer i Sverige och Finland. Svarsprocenten för aktieägare Sverige var hela 60 % och för de övriga grupperna 40–50 %.

Ingen representant

Förvånande är att aktieägarna inte i större utsträckning anser att revisorn är deras representant utan faktiskt i medeltal ”Ganska mycket” anser att revisorn är oberoende och inte representant för någon intressegrupp. Detta trots att revisorn väljs på bolagsstämman, alltså av aktieägarna.

Medeltalen sammanfaller dessutom nästan exakt med revisorernas åsikter. Företagsledningen däremot instämmer i medeltal ”Ganska mycket” i att revisorn i första hand är aktieägarnas representant. En möjlig förklaring till att aktieägarna inte i större utsträckning i uppfattar revisorn som sin representant är att minoritetsägarna fjärmats från bolagsstämman och valet av revisor. I praktiken sker valet redan före bolagsstämman.

Man ser kanske även i första hand sitt aktieinnehav som en placering utan möjligheter att påverka beslutsgången i företaget.

Månne genomförandet av bolagsstämmor med hjälp av teledata-teknik som man sett en del exempel på kan aktivera aktieägarna och speciellt minoritetsägarna i större utsträckning framtiden?

Inte oberoende

Kommentarer som aktieägare gett om revisorn innehåller bl.a. kritik mot att revisorn inte är ”oberoende”, utan helst sysslar med konsultverksamhet av ekonomiska orsaker, eftersom det är den typen av insatser som företagsledningen är beredd att betala för.

Eller som en kommentar lyder: ”En obekväm revisor riskerar att mista en lönsam uppdragsgivare.” Någon form av tidsbegränsning av revisionsuppdragen efterlyses också.

Aktieägarna instämmer i medeltal ”Ganska mycket” i påståendet att om revisorn sköter sina åligganden rätt skall ekonomiska problem upptäckas i tid och konkurser oftare undvikas.

Revisorerna har en helt neutral åsikt i denna fråga.

Upptäcka förskingring

Likaså går åsikterna starkt isär gällande revisorns ansvar för att förskingringar upptäcks. Aktieägarna ålägger revisorn ett visst ansvar för detta, medan revisorernas svar ligger någonstans mellan ”Jag instämmer inte alls” och ”Jag instämmer i någon mån”, vilket är i linje med FARs rekommendationer i revisionsfrågor som säger att revisionen inte har till självständigt syfte att förhindra eller upptäcka förskingringar eller andra oegentligheter, men noga bedöma risken för oegentligheter.

En jämförelse mellan företagsledning och revisor visar inte på lika stora ”åsiktsklyftor” i dessa frågor. Både aktieägarna och företagsledarna instämmer i större utsträckning än revisorerna i att revisorn skall förhindra överträdelser av skattelagstifting och annan lagstiftning på det ekonomiska området.

Otillräcklig rapportering

Rapporteringen i den standardiserade revisionsberättelsen är otillräcklig och kunde utökas enligt både aktieägare och företagsledning.

På den här punkten går åsikterna mellan aktieägare, företagsledning och revisorer isär. De olika förslag till tänkbara utvidgningar av rapporteringsplikten som jag nämnt t.ex. gällande överträdelser av skattelagstiftning, annan lagstiftning på det ekonomiska området, värdering av företagsledningen lämplighet, erinringar gällande lämpligheten av vidtagna förvaltningsåtgärder m.m. visar en betydande skillnad i åsikterna.

Speciellt stor är skillnaden mellan aktieägarnas och revisorernas åsikter.

För försiktig

Kommentarer från aktieägare tyder på att man anser att revisorn är för försiktig med att framföra kritik.

Skillnaden mellan företagsledning och revisor i fråga om värdering av företagsledning är inte lika markant, men dock med en mindre ”negativ” inställning från företagsledningens sida.

Intressant att notera är att drygt 63 procent av de svenska revisorerna anser att det inte finns någon skillnad i revisorns rapportering, om aktieägare och företagsledning är samma eller separata personer, vilket kan jämföras med att drygt 55 procent av de finska revisorerna anser att det finns en skillnad. Varför skulle man inte kunna tänka sig att rapporteringen skulle vara olika i dessa fall? En situation då företagsledning och aktieägare är samma personer måste ju innebära att man är bättre informerad om företaget än i det fall att det är helt olika personer.

Problem med information

Då man överväger en utvidgning av rapporteringen i revisionsberättelsen måste man likväl komma ihåg att en sådan även kan ha negativa effekter, varför utformningen av en mera informativ revisionsberättelse inte är helt oproblematisk.

Revisorn skall nämligen iaktta att upplysningar som kan vara till skada för bolaget endast får lämnas om det är nödvändigt för att revisorn skall kunna fullgöra sin lagstadgade rapporteringsskyldighet.

Revisorn kan även ådra sig skadeståndsansvar om han åsidosätter sin tystnadsplikt.

Den standardiserade revisionsberättelsen har onekligen sina fördelar, men det kan väl inte heller vara omöjligt att det skulle kunna ske förändringar i dess utformning.

Man kan väl inte heller helt bortförklara det informationsgap som resultaten av undersökningen visar som okunskap om revisorns funktion bland aktieägare och företagsledning.

Kvalitén central

Oberoende av hur informativ revisionsberättelsen är kommer det mest centrala i revisionen ändå att vara kvalitén på det bakomliggande revisionsarbetet.

Samtidigt bör dock läsare/användare av årsredovisning och revisionsberättelse kunna ha fullt förtroende för den information som förmedlas via dem och det bakomliggande arbetet.

En av de få frågor i enkäten där revisorerna har en mera positiv inställning än aktieägare och företagsledning gäller just om man kan lita på årsredovisningen när revisorn lämnat en ren revisionsberättelse.

Revisorerna instämmer i medeltal ”Ganska mycket” i detta medan aktieägare och företagsledare har en något mindre positiv inställning, vilket visar att man inte har fullt förtroende för en ren revisionsberättelse.

Många aktieägare har även gett kommentarer gällande revisionsberättelserna i Fermenta och Gusum Bruk.

Kan inte klaga

Om man ser på svaren överlag och skillnader i åsikter bör man vara medveten om att revisorerna svarat utgående från lagstiftning, rekommendationer och praxis, medan aktieägarna överlag naturligtvis inte har samma kännedom om detta.

Att helt förklara skillnaderna med detta är likväl knappast helt rättvist. Månne kan orsakerna även i någon mån sökas i tillämpning och tolkning av praxis och rekommendationer.

Företagare håller revisorn utanför sina affärer

Företagsledningen vill inte ha råd i affärsfrågor som budget och utfall av investeringsprojekt. I stället önskar man revisorns konsultinsats för att tolka lagar och värdera företag.

I enkäten till företagsledningen ingick även motsvarande frågor som tidigare ställts till revisorerna gällande konsultation. De högsta positiva medelvärdena kan icke oväntat i båda grupperna noteras för konsultinsatser gällande:

* redovisning, ADB och intern kontroll

* företagsvärdering tolkning av nya lagar och

* skattekonsultation

”Större” skillnader mellan medeltalen finns t.ex. i fråga om:

* kartläggning av handlingsmöjligheter och ekonomiska utfall för investeringsprojekt

* råd i budget- och planeringsfrågor

* medverkan vid uppgörande av organisationsplan.

Revisorer mer positiva

I dessa fall har revisorerna en betydligt positivare inställning till att revisorn kan utföra dessa åtgärder än vad företagsledningen har.

Då man ser på svaren på frågan om möjligheterna att utnyttja revisorernas konsultinsatser i större utsträckning har revisorerna överlag en mera positiv inställning, alltså anser man att revisorernas insatser kunde utnyttjas mer än vad som nu är fallet.

Gällande skattekonsultation har företagsledningen dock möjligen större förväntningar på konsultinsatser från revisorernas sida.

Vissa kommentarer från revisorerna tyder också på att man anser att skattekonsultation utnyttjas i väldigt stor utsträckning redan nu.

Revisorerna uppfattar överlag konsultinsatserna som mera värdefulla än företagsledningen gör. Det enda fall där företagsledningen visar ett högre positivt medelvärde gäller tolkningen av nya lagar.

Ekon. mag. Johan-Erik Fant, Svenska Handelshögskolan i Vasa