Revisionen av myndigheter kan komma att spela större roll än hittills. Enligt revisionsutredningens förslag måste revisionsberättelsen hädanefter lämnas till regeringen som ett viktigt beslutsunderlag för budgetprocessen.
Årlig revision i statsförvaltningen heter det betänkande som nyligen avgetts av Civildepartementets revisionsutredning (SOU 1990:64).
Förslagen i betänkandet är intressanta, inte bara för statsförvaltningen. Bland annat föreslås att revisionsberättelsen över en myndighets bokslut ska lämnas till regeringen i stället för som hittills stanna hos den reviderade myndigheten.
Om förslaget går igenom innebär det att regeringen kommer att ta slutlig ställning till de åtgärder revisionsberättelserna kan föranleda. Det får i praktiken främst betydelse när berättelsen innehåller anmärkningar mot en myndighets årsredovisning.
Bättre underlag
Revisionen blir härigenom ett väsentligt bättre beslutsunderlag i den statliga budgetprocessen. Man vinner även ökad enhetlighet mellan statlig och privat revision.
Jag har suttit med i utredningen som sakkunnig. Enligt den nya statliga budgetprocessen ska myndigheterna lämna en årlig resultatredovisning. Revisionsutredningen föreslår att denna ska byggas ut till en fullständig årsredovisning med resultaträkning, balansräkning, finansieringsanalys och resultatredovisning (med uppgifter om bland annat prestationer, produktivitet och effekter av verksamheten).
Fullständig revision
Revisionsutredningen föreslår att hela denna nya årsredovisning ska granskas av Riksrevisionsverkets (RRV) redovisningsrevisorer.
Detta innebär att de inte bara granskar den ekonomiska redovisningen utan även den bild myndigheterna ger av vad de åstadkommit. Här är det fråga om en delvis ny typ av revision som kan komma att kräva ett icke oväsentligt utvecklingsarbete för att få fram en god revisionssed.
I utredningen föreslås också att myndigheternas styrelser ska besluta om årsredovisningarna och därmed ha ett uttalat ansvar för denna rapportering till regeringen.
De nuvarande reglerna för årsboksluten hos de statliga myndigheterna innebär att styrelsen (i vissa fall verkschefen) både upprättar bokslut och fastställer det. Först därefter blir det formellt reviderat och revisionens slutresultat blir således en blindtarm i den fortsatta beslutsprocessen.
Stor förändring
Det enligt min mening principiellt viktigaste förslaget är alltså att revisionsberättelsen i fortsättningen ska lämnas till regeringen och inte stanna hos den granskade myndigheten.
För revisorerna är detta en stor förändring. Resultatet av deras arbete ska på så sätt kunna beaktas i budgetprocessen inom det ansvariga departementet. Hittills har redovisningsrevisionen inte haft någon naturlig koppling till departementens arbete med myndigheternas anslagsframställningar.
Mot grundtanken
Revisionsberättelserna stannar hos myndigheterna, alltså de instanser som granskats och bedömts. Departementen har i sitt budgetarbete inte haft tillgång till och inte tagit ställning till revisionsberättelserna över myndigheternas årsredovisningar. En sådan ordning strider ju mot själva grundtanken med revision.
Det är departementen som fattar beslut om fortsatt verksamhet och tilldelar myndigheterna nya resurser och det är här man behöver veta om myndigheterna använt tidigare tilldelade resurser på avsett sätt och om myndighetens finansiella information till departementet om den egna verksamheten är tillförlitlig.
RRVs revision finansieras dels genom anslag över statsbudgeten, dels genom särskilda uppdragsinkomster. Finansieringsformen varierar mellan olika typer av myndigheter och mellan olika former av revision. Den årliga revisionen av affärsverkens årsredovisningar och koncernredovisningar finansieras genom avgifter från affärsverken.
Denna revision utförs numera till mycket stor del med hjälp av auktoriserade revisorer. Vissa uppdragsmyndigheter betalar också numera för sin revision i likhet med affärsverken.
Avgift finansierar
I utredningen föreslås nu att årlig revision av myndigheter med mera omfattande uppdragsverksamhet bör finansieras genom avgifter och att erfarenheten av den nuvarande avgiftsfinansieringen ska utvärderas. Det är rimligt att kostnaderna belastar den granskade myndigheten.
Detta ger incitament både till ett effektivare ekonomiadministrativt arbete på myndigheten och till en effektivare revision.
I denna fråga har dock RRV-representanten i utredningen lämnat ett särskilt yttrande, eftersom han anser att en beroendesituation kan uppstå för den revisor som tvingas debitera sitt arbete på granskningsobjektet.
Klarare krav
Utredningen föreslår också klarare kompetenskrav för statliga revisorer. RRV bör precisera kraven men någon auktorisation av statliga revisorer föreslås inte.
Ytterligare förslag är att samarbetet mellan statlig och kommunal revision bör utvidgas och att denna samverkan bör ges en mer organiserad form, t.ex. genom att en rådgivande delegation i revisionsfrågor knyts till RRV där personer med erfarenhet av kommunal och landstingskommunal revision ingår. I en sådan delegation vill man även ha företrädare för FAR, eftersom ”det är av värde att nära kontakter finns med de auktoriserade revisorerna”. Det finns en internationell trend mot ökat samarbete mellan statlig och privat revision och det är glädjande om denna utveckling nu kommer även i Sverige.
Bitr. gen. sekr. Margareta Damberg