De viktigaste förändringarna nästa år på grund av skattereformen är att avdrag för lagerinkurans ska grundas på verkligheten och att indirekta kostnader ska tas med i pågående arbeten. Hur upplösningen av de dolda lagerreserverna ska redovisas är fortfarande oklart.
Bättre samordning mellan skattelagstiftning och redovisning är en av skattereformens effekter.
Men alla frågor är långtifrån lösta. Redovisningen befinner sig just nu mittemellan rättshistoria och utvecklandet av ny praxis.
Den nya kommunalskattelagen grundas på bokföringslagen. Detta har medfört att bland annat reglerna för lagervärdering har ändrats.
– De i vissa branscher höga schablonmässiga inkuransavdragen försvinner, säger Sten-Eric Ingblad, tf administrativ direktör i redovisningsrådet. Ett varulager ska i deklarationen tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet, vilket innebär att om man utgår från anskaffningsvärdet så får ingen verklig inkurans dras av. Om hela lagret värderas till anskaffningsvärde får emellertid ett generellt avdrag göras med tre procent.
Krav på uppdatering
Ett lager som i deklaration och bokslut har värdet 100.000 kronor och som en bit in på det nya året säljs för 160.000 ger ett resultat på 60.000. Den gamla skattelagens schablonmässiga inkuransavdrag hade kanske varit 10.000, vilket hade bokförts som en förlust på 10.000 under det första året, men under det andra året hade vinsten i stället varit 70.000.
– De nya reglerna innebär att vi lämnar den gamla försiktighetsprincipen, som är en del av vårt tysk-romerska arv, till förmån för den mer moderna matchningsprincipen. Den senare har vi fått genom influens från anglosaxisk redovisning, säger Sten-Eric Ingblad.
De nya reglerna kräver att lagret uppdateras regelbundet och är mer anpassade till verkligheten än de gamla.
– Det gäller verkligen att plocka ut de ruttnande frukterna i efterhand, så att lagret inte bokförs till ett alltför högt anskaffningsvärde.
Indirekt kostnad
Byggföretag, hantverkare, anläggare och konsulter av olika slag kommer att behöva anpassa sig efter nya regler för de arbeten som man åtagit sig att utföra till ett fast pris.
Hittills har ett pågående arbete endast tagits upp till en liten del av sitt verkliga värde eftersom i stort sett bara de direkta kostnaderna som lagts ner i projektet har tagits upp. Detta har inneburit en skattekredit – när företaget en bit in på det nya året slutför arbetet får det betalt både för direkta och indirekta kostnader.
Nu ska även de indirekta kostnaderna tas upp – hyra, kontorsmateriel, avskrivningar, telefon, porton mm – för det pågående arbetet.
– Detta är i princip inte annorlunda än annan lagerreservering, säger skattechef Bodil Hulgaard på riksskatteverket, som menar att det ligger i hela skattereformen att man gör tillgångsanknutna reserveringar.
Skattemyndigheterna kommer att förutsätta att företagen verkligen håller reda på hur stora indirekta kostnader de har.
– Det gäller att redan nu, innan 1991 års utgång, noga ta reda på hur stora indirekta kostnader man har och att löpande följa upp hur de indirekta kostnaderna utvecklar sig, framhåller Sten-Eric Ingblad:
– Efter ett år kan det vara nästintill omöjligt att få fram en rättvis siffra på detta års indirekta kostnader.
Svårt för små företag
Torulf Jönsson, redovisningskonsult med inriktning på små och mindre företag, menar att detta kan skapa svårigheter för de minsta företagen.
– Kan det verkligen hävdas att det skulle vara god redovisningssed att de minsta företagen måste ha projektredovisning med i löpande bokföring? De flesta småföretagare är helt enkelt inte vana att tänka i de banorna.
Upplösning av lagerreserven är ytterligare ett område som påverkas.
Hur stor är den dolda lagerreserven den 31 december i år? När skattereformen genomförs faller de dolda reserverna ut till beskattning med 25 procent i fyra år. Förutsättningen för att man ska få fyra år på sig att upplösa reserven, är att man vet dess storlek, annars faller alltsammans ut till beskattning 1992.
Landets redovisningssakkunniga är långtifrån eniga om hur upplösningen av lagerreserverna bäst ska redovisas; ska den obeskattade reserven ligga kvar i balansräkningen tills den är upplöst eller ska man följa en internationell praxis och redovisa lagerreserven som fria vinstmedel minus beräknad skatt?
Obeskattat ligger kvar
Redovisningsrådet arbetar för närvarande på ett uttalande om hur de obeskattade reserverna ska redovisas.
– Det har hitintills varit god redovisningssed i Sverige att låta obeskattade reserver ligga kvar i balansräkningen, och det är väl troligt att redovisningsrådet kommer att förespråka en sådan modell, men jag och säkert många med mig menar att vi hellre borde eftersträva en internationell anpassning, säger Lars-Erik Persson på TRG revision i Stockholm. Han menar att en redovisning som väl speglar verkligheten borde vara uppdelad i en affärsmässig presentation, som är helt opåverkad av skattehänsyn, och ett skattebokslut som är helt skilt ifrån det affärsmässiga bokslutet. Latent skatt på dispositioner borde redovisas löpande – man skulle med fördel kunna plocka bort de obeskattade reserverna och redovisa dem uppdelade i eget kapital och latent skatt, menar Lars-Erik Persson.
Gynnar fiskala
Sten-Eric Ingblad, redovisningsrådet, ser en fara i att de fiskala intressena får för stor plats:
– Att skattelagstiftningen och redovisningen samordnas är ett framsteg jämfört med tidigare, men i förlängningen kan det innebära att de fiskala intressena gynnas på bekostnad av den affärsmässiga redovisningens utveckling, säger Sten-Eric Ingblad.
I och med att skattelagstiftningen ändrats har också de organ som ska övervaka och utveckla den goda redovisningsseden förändrat sin organisation. Tidigare gav FAR ut rekommendationer. Nu har denna uppgift övergått till det nybildade redovisningsrådet, där representanter för FAR, Industriförbundet och staten sitter. Den statliga bokföringsnämnden ger också ut rekommendationer, och nu har justitiedepartementet skickat ut ett förslag på remiss att bokföringslagen får ett tillägg, där det klart utsägs att det är bokföringsnämnden och ingen annan instans som ska definiera vad god redovisningssed är.
– Jag är livrädd för att redovisningen får en för hård koppling till skattelagstiftningen, och att man glömmer bort att redovisningen ska tjäna inte bara skattemyndigheter, utan också kreditgivare, ägare, affärspartner och andra intressenter, säger Sten-Eric Ingblad.
Bevaka intressen
– Redovisningsrådet har ju kommit till bland annat för att ge industrin möjligheter att bevaka sina intressen på det här området, säger han.
Svensk redovisning har under en lång följd av år utvecklats från att ha varit starkt lagbunden och därigenom centralstyrd, mot en större öppenhet och flexibilitet. Modern redovisning bygger mer på praxis, och influenserna kommer framförallt från den anglosaxiska världen, där redovisningstänkandet är mycket väl utvecklat.
– Jag vill påstå att FARs arbete i stor utsträckning påverkat utvecklingen mot ett common law-system, och att ge den statliga bokföringsnämnden ensam mandat att definiera vad god redovisningssed är, skulle innebära en återgång till det centralstyrda system som vi så mödosamt arbetat oss ur under flera decennier, säger Sten-Eric Ingblad.
Dagmar Forne