– Den ekonomiska brottsligheten är minst lika stor som på den tiden när debatten kring den var som livligast. Det säger Dan Magnusson, forskare på Brottsförebyggande rådet. I boken Näringslivets pirater berättar han om hur ekonomiska brottslingar går till väga. Det är många som har frågat.

Dan Magnusson, fil dr i rättssociologi och forskare vid Brottsförebyggande rådet, berättar i boken Näringslivets pirater om ett antal vanliga konstruktioner för att lura företag, myndigheter och banker. Näringslivets pirater har getts ut av Upplysningscentralen och riktar sig särskilt till olika slags kreditgivare.

Boken ger en hel del varningar för vad man bör se upp med för att undgå ”piraternas” alltmer invecklade metoder.

Den som utgår från intensiteten i debatten skulle kunna tro att den ekonomiska brottsligheten minskat.

– Så är det inte, säger Dan Magnusson. Den är minst lika stor i dag som när intresset var som störst i början på 80-talet.

Dan Magnusson har i tidigare undersökningar visat att misstänkt brottslighet, särskilt bokföringsbrott, förekommer i 75 procent av alla konkurser.

Gäller den siffran i dag också?

– Allt talar för det, säger Dan Magnusson.

Många frågar hur

I en artikel i en nyutkommen debattbok (Nordiska kriminologer om 90-talets kriminalpolitik, red. Gunilla Wiklund, Brottsförebyggande rådet, Sober Förlag) skriver Dan Magnusson:

”Den ekonomiska brottsligheten har i dag tagit sig sådana uttryck att även banker, finansbolag och leverantörer känner sig drabbade. Sedan ett drygt år tillbaka märks en ökning av antalet förfrågningar från näringslivet om hur de ekonomiska brottslingarna går till väga, omfattningen av brotten, vad staten och myndigheterna gör samt vad man själv kan göra för att skydda sig mot ekonomisk brottslighet.”

Det är mot en sådan bakgrund som Näringslivets pirater publicerats. Boken tar upp närmare 30-talet olika bedrägliga konstruktioner, som används i större eller mindre omfattning.

Dan Magnusson namnger varken i boken eller intervjuledes identiteten på ”piraterna” som stått modell i de olika fallen. Men visst leder ett avsnitt om oriktiga intäktsföringar mycket osökt tankarna till Fermenta. Magnussons presentation av diverse faktureringar i det fallet ger inte utrymme för något direkt tvivel om att sådana affärer åtminstone delvis skulle kunna upprepas.

Ett särskilt avsnitt ägnas ekonomisk brottslighet vid konkurs. Flera olika modeller presenteras.

Magasinsmodellen

En är den s.k. magasinsmodellen. Ett bolag A arbetar utåt mot kunderna. A anlitar bolag B för entreprenadarbeten. I B finns också de anställda. I ett bolag C finns maskiner, som B hyr. Det hela går ut på att samla alla pengar i bolag C. I alla bolagens styrelser sitter bara bulvaner.

A får in pengarna, B betalar löner men betalar inte in skatter av något slag. B betalar också så hög hyra till C att B kommer på obestånd. Då ändras firma och säte för B som går i konkurs med ett okänt namn på annan ort.

Ett vilande bolag aktiveras och övertar B:s gamla namn, anställda etc.

– Kunderna märker ingenting, säger Dan Magnusson.

Verksamheten pågår i kontinuerlig drift med nya B-bolag efter hand.

System med underentreprenörer är i och för sig naturligtvis inte olagliga och inte heller ovanliga. Men i de avsiktligt bedrägliga fallen torde det vara aktuellt med uppbördsbrott, oredlighet mot borgenärer m.m.

Vad kan man göra åt det här?

– Jag anser att lagen bör ställa högre kvalifikationskrav på stiftare och styrelseledamöter i aktiebolag, säger Dan Magnusson. Det har ju vissa fackförbund krävt. Vidare kunde man förbjuda användning av firmanamn som liknar namn på bolag som gått i konkurs. Till sist kan jag tänka mig en kraftig höjning av det minsta tillåtna aktiekapitalet. Från 50.000 till kanske 250.000 kr. En bank lånar inte ut 250.000 kr hur som helst.

Risk med svarta företag

Ett vanligt ”piratdåd” är att använda svart arbetskraft.

– Den som gör affärer med sådana företag ska veta att det är förenat med en extra risk, säger Dan Magnusson.

Man kan för egen del ha de vitaste vita affärer med ett svartjobbarföretag. Man får betalt för sina varor punktligt på förfallodagen i kanske flera år. Ingenting tyder på att företaget med de svarta lönerna har några ekonomiska svårigheter.

Men som en blixt från en klar himmel går bolaget plötsligt i konkurs och man står där med en oprioriterad fordran. Det är kronofogden som slagit till. Bolaget har kommit på obestånd när skatteförvaltningen upptäckt den svarta arbetskraften och ställt krav på skatter och avgifter.

Skattemyndigheterna upptäcker en hel del företag som arbetar med svarta löner. Ibland upptäcks de genom att de utnyttjar konstruerade underentreprenadfakturor, tillverkade enbart för att frigöra medel för att kunna betala skattefria löner. Fakturorna kommer från företag som kanske inte existerat och än mindre betalat den moms som står på papperen.

Skalbolag inte fel

Dan Magnusson tar i sin bok också upp en rad skalbolagstransaktioner. Men han påpekar också att överlåtelse av skalbolag i och för sig inte är något oegentligt och långt ifrån alltid lika med skatteflykt. Ett företag kan t.ex. för sin utveckling behöva ett större kapital. Det kan köpa ett skalbolag med t.ex. fonder på 10 Mkr för 6–7 Mkr. Hela fondbeloppet investeras i bolaget som får en bättre ekonomi i fortsättningen, till nytta för både företaget och samhället.

Likvidation har utvecklats till ett instrument för att utan insyn överlåta tillgångar till ett nytt bolag.

Så här gick det till i ett fall hämtat ur verkligheten.

Bolag A gick i konkurs. Staten förlorade 238.000 i obetalda skatter. Inkråmet hade långt före konkursen sålts till bolag B.

Bolag B likviderades något halvår efter A:s konkurs. På likvidationsdagen överläts tillgångarna till bolag C. Staten förlorade 629.000 i obetalda skatter i bolag B.

Bolag C försattes senare i konkurs. Inkråmet hade redan överlåtits till bolag D. Statens fordran i C uppgick till 2.875.000 kr.

Lagom små skulder

Exemplet är hämtat före 1984 års ändringar i aktiebolagslagen. Att använda likvidation för att slippa betala skulder kan dock fungera även i dag:

– Det är ju så att en likvidator inte är tvungen att söka ett bolag som är på obestånd i konkurs, säger Dan Magnusson. Det krävs bara om tillgångarna är så små att de inte täcker kostnaderna för likvidationen. Från advokathåll har sagts att den kostar cirka 15.000 kr.

Man kan avsluta ett bolag med likvidation och låta vissa mindre värden stå kvar i bolaget och då undvika konkurs.

– De som vill missbruka likvidationsinstitutet ser till att de har många mindre skulder – uppemot 50.000 kr – så att ingen enskild borgenär tycker att det är meningsfullt att begära vederbörande i konkurs.

Det ska dock sägas att om en likvidator upptäcker oegentliga transaktioner torde denne komma att ansöka om konkurs.

Bolag utan revisorer

Flera konkursutredningar på senare år har visat att bolag redan vid registrering eller åtminstone strax efteråt saknat eget bundet kapital. På ett särskilt bankkonto har man tillfälligt lånat in 50.000 kr och kunnat få bolaget registrerat. Genast därefter har bolagets kapital tagits ut. Bolaget har saknat substans från starten och varit likvidationspliktigt.

– Detta ser man väldigt ofta, säger Dan Magnusson.

Vad har revisorerna sagt då?

– Det är inte ovanligt att de här bolagen saknat revisor under åren före konkurs – om de någonsin haft någon revisor.

Bedrägeri med bidrag

Ett svårlöst problem för samhället är de så kallade ”subventionsbedrägerierna”. Företagare får ändamålsbestämda lån och bidrag från det allmänna. Sedan används pengarna för att t.ex. gynna företagarens privatekonomi.

– Det är nog inte så djärvt att påstå att kontrollen över beviljade lån inte är så bra, säger Dan Magnusson.

Eftersom de här pengarna sällan kan betecknas som redovisningsmedel, skulle ansvar för förskingring vara uteslutet. Och det är sällan som åklagarna ifrågasätter uppsåtligt brott när stödpengar använts till annat.

Bedrägerier mot banker är inte ovanliga, t.ex. vid borgenslån. Borgensmännens namnteckningar förfalskas och kontrolleras inte av banken.

– Jag har sett en del fall där banken inte brytt sig om att kontakta borgensmännen, säger Dan Magnusson. Jag anser att borgensmeningar bör tecknas i banklokalen. Det måste i alla fall vara rutin att kontakta borgensmännen för att höra om de verkligen skrivit på reversen.

Faxade kreditupplysningar

Det har också hänt att finansbolag låtit sig luras av faxade kreditupplysningar, där ofördelaktiga uppgifter tagits bort och fördelaktiga lagts till. Lån beviljades, pengar sattes in på bankkonton som sedan omedelbart tömdes. Räntor och amorteringar betalades med hjälp av nya lån som fixades på samma sätt som de gamla, innan svindeln till slut avslöjades.

– Det är ofattbart att ett finansbolag kan vara så lättlurat, säger Dan Magnusson. Varför tog de inte kreditupplysningar på sina egna datorer?

Magnusson tar också upp VPC-fallet, där 53 Mkr i utdelning på Volvo-aktier skulle skickas via Värdepapperscentralen till försäkringsbolaget SPP men hamnade på en annan persons konto.

– Även om lagen 1986 fyllts ut med ansvar för databedrägeri, är det fortfarande intressant för vissa analoga situationer att klandervärda gärningar kanske undgår ansvar, beroende på den ofullständiga beskrivningen av t.ex. vinningshäleri, menar Dan Magnusson.

Saknar nytta

Dan Magnusson varnar i Näringslivets pirater för bolag som tillförts apportegendom. Egendomen kan ha övervärderats eller också saknar den nytta för bolaget. Försiktighet är på sin plats.

– När apportegendom tillförts är det viktigt att höra närmare med bolagets auktoriserade eller godkände revisor, säger Dan Magnusson. I skalbolagsfall har det ibland visat sig att revisorn inte känt till bolaget.

När man gör affärer – hur får man då naturligen reda på att man handlar med ett bolag med apportegendom?

– Man måste alltid göra grundligare undersökningar när man gör lite större affärer. Företagsundersökningar kan man t.ex. beställa från UC. Tyvärr är det alltför många som inte tar upplysningar. De tror på sin personkännedom och litar på folk.

Vanligare än fiffel med apportegendom är fåmansbolagsägare som ser bolaget gå mot obestånd och bokar upp organisationskostnader för att dölja att bolaget är likvidationspliktigt. Det är kostnader som enligt 17 § bokföringslagen ofta kallas utvecklingskostnader eller goodwill. I konkurserna visar de sig vara rena rörelsekostnader.

Går att skydda sig

Vad kan revisorerna göra åt de fall som du beskriver i din bok? Att upptäcka eller förhindra oegentligheter hör ju inte till revisionens primära syften?

– För det mesta kan revisorerna inte göra så mycket, säger Dan Magnusson. Boken Näringslivets pirater riktar sig främst till dem som ställer upp med krediter. De kan lära sig vissa varningssignaler och bli lite mer vaksamma. Det finns enligt min mening möjligheter att skydda sig mot ekonomisk brottslighet.

Inge Wennberg