Att få ”rätta” personer att inte bara välja, utan också stanna kvar i revisorsyrket – det är en av de frågor som FAR kontinuerligt arbetar med. På nästa uppslag presenterar Balans ett första resultat av det pågående ”kvinnoprojektet”. Bakgrunden till detta har bl.a. varit en misstanke att kvinnor slutar under de första åren i en betydligt större omfattning än män.
I det här reportageblocket berättar också en rad kvinnliga auktoriserade revisorer om sina erfarenheter av yrket. Även några män yttrar sig i kvinnofrågan.
I dag är kvinnornas andel i FAR-kåren sakta men säkert på väg mot 15 procent. Det är positivt med tanke på att revisorsyrket historiskt sett varit ytterst mansdominerat. Det fanns visserligen en kvinna med redan i FARs första ledamotsförteckning från 1923. Hon hette Thyra Svensson och hade startat egen byrå redan 1910. Men sedan gick det mycket långsamt. Siv Berlin var den fjärde kvinnliga ledamoten. När hon kom in i FAR 1961 dröjde det ytterligare nära tio år innan hon fick någon efterföljare. Det var först i slutet på 60-talet som revisionsbyråerna mer allmänt började ta in kvinnliga medarbetare.
I dagens läge med många kvinnor på byråerna – även om inte alla stannar och blir auktoriserade – finns betydande skillnader mellan männens och kvinnornas situation. Det visar intervjuerna. Men det som lägger grunden till skillnaderna har nog inte så mycket med yrket att göra. Mer avgörande är att mans- och kvinnorollerna i hela samhället fortfarande är olika. Det gäller framför allt detta att kvinnorna tar mer av det praktiska ansvaret för familj och barn. Detta är tradition och förändringarna går långsamt. Den här situationen kan inte FAR eller byråerna ”informera bort” och det finns inga standardlösningar.
Nej, många kvinnor tvingas – att döma av intervjuerna – att arbeta på delvis olika villkor i förhållande till männen. De måste göra ”frivilliga” prioriteringar och medvetna val. Därmed inte sagt att detta är rätt i ett längre perspektiv. Det brukar anses orättvist att den ena människan inte kan välja att göra samma sak som den andra.
Men kvinnor kan i alla fall göra sina val i vetskap om att branschen behöver dem och att det finns goda möjligheter att arbeta deltid.
Ett problem med revisorsyrket är den ojämna säsongen med massor av arbete på vårvintern. Då jobbar heltidsanställda på övertid och deltidarna kommer ofta i realiteten upp i full tid. Det kan skapa praktiska problem. Svårigheterna kan möjligen kompenseras av de goda chanserna till långa soliga sommarlov och lite lugnare höstar då man t.ex. kan få tid att utbilda sig.
Att bibehålla kompetensen är viktigt för kvinnorna. Detta aktualiseras alldeles särskilt av de långa barnledigheter som finns numera. Här finns röster från såväl byråledningar som kvinnliga auktoriserade revisorer som tycker att det går att både utbilda sig och behålla enstaka uppdrag under en barnledighet. Revisorsjobbet är ju i högsta grad delbart – man kan variera antalet klienter. Den möjligheten kan utnyttjas både för deltid på längre sikt och för att hänga med i jobbet under en barnledighet.
I förhållande till manliga kolleger säger flera av dem som Balans talat med att de aldrig haft några problem. De har känt sig likabehandlade i yrket. Men en av de intervjuade konstaterar att det är dumt att tro att karriärmöjligheterna inte påverkas av att man väljer bort uppdrag och arbetar deltid.
En annan berättar om ett kompakt motstånd bland kollegerna i början av hennes karriär.
Hur det än är så ger de här intervjuerna ett intryck av att revisorsyrket har många positiva sidor: det är flexibelt, rörligt och ger många möjligheter att träffa olika människor. Revisorsyrket räknas som ett karriäryrke, ett tufft och slitsamt sådant. Men alla kvinnor ser det inte så:
– Livet är så mycket annat än jobbet. Det är t.ex. roligt med barn. Det sätter en naturlig gräns för hur mycket man ska jobba.
Det diskuteras många lösningar på problemet barnpassning.
En av de intervjuade tycker att kvinnor har det lättare i revisorsyrket än män: – Det är ett bra yrke för kvinnor. Bl.a. är kvinnor mindre prestigebundna. Det är bra i ett yrke där man inte kan lära sig allt själv utan måste fråga och be om hjälp. Prestigebundna män som låtsas att de kan allt från början förmedlar ett falskt budskap. Det kan vara förödande.
Inge Wennberg