Eva Isaksson Ribers, auktoriserad revisor och mor till två små barn, tycker inte att man behöver släppa jobbet helt bara för att man ska föda barn. Med god planering och insikt om sin begränsning – en insikt som alla människor borde ha – kan mamman/revisorn bibehålla sin yrkeskompetens genom att jobba vidare med några klienter. Det går utmärkt att ”trolla” med föräldrapenningen och planera revisionerna så att de passar in i tiden.
Eva Isaksson Ribers, 35, har arbetat med revision i tio år. I sex år har hon varit kontorschef i Motala. Först för Bertil Olssons, numera för Bohlins.
När hon skulle söka jobb efter Handelshögskolan fick hon goda råd av en auktoriserad revisor.
– Han rådde mig att söka till en större byrå. Han valde ut dem som han ansåg ha minst fördomar mot kvinnor.
Bland dem rekommenderade han Bertil Olssons Revisionsbyrå.
– Och jag tycker aldrig att jag blivit illa behandlad, säger Eva Isaksson Ribers. Men i sådana här yrken gäller det för alla att lite grann försöka slå sig fram.
Eva är från storstaden. Men efter fyra år i Stockholm flyttade hon till Motala. Orsaken var närmast att maken Bo Ribers, också auktoriserad revisor och då anställd hos Bertil Olsson, ville flytta dit. Han är född där och hade en gård tillsammans med sin FAR. En gård (marken är utarrenderad) som Eva och Bo nu flyttat in i. I samband med flytten till Motala började de också skaffa barn. De har nu två flickor, fyra och sex år gamla.
Bara kvinnor
Det var givetvis intressant också för revisionsbyrån att ha kontor i Motala. Man hade redan flera kunder där.
Till att börja med var de bara två anställda där förutom Bo Ribers som arbetat i Motala någon dag i veckan men annars fortfarande är baserad i Stockholm.
För ett år sedan var de ungefär fem anställda på Bertil Olssons kontor i Motala. Sedan gick de alla över till Bohlins, som redan hade ett kontor med tio anställda i Motala, och Eva Isaksson Ribers blev chef för alltihopa. Maken Bo Ribers fortsatta medverkan i byrån på hemmaplan säkerställdes genom att denne också gick över till Bohlins.
Det gamla olssonska kontoret i Motala hade faktiskt bara kvinnliga anställda.
Varför?
– Det bara blev så, säger Eva Isaksson Ribers. Jag har aldrig gått in för att bara anställa kvinnor. Jag är ingen kvinnosakskämpe. Jag bara anställde dem som jag tyckte var bäst. Och de råkade vara kvinnor.
En planeringssak
Att vara småbarnsmamma och auktoriserad revisor upplevs för många som ett besvärligt praktiskt problem. Till exempel kan det vara svårt att ge sig iväg på resor.
Eva Isaksson Ribers är inte på resande fot lika ofta som många andra auktoriserade revisorer. Men hon menar att det har egentligen inte med hennes roll som kvinna och mor att göra.
– Jag tycker helt enkelt att det är jobbigt att resa. Jag känner att jag blir sliten. Men jobba vill jag verkligen ändå. Jag vill jobba mycket. Det är kul att arbeta. Hur man sedan ska göra det med barn som ska hämtas på dagis och så – det är framför allt en planeringssak. Och det gäller att inse sina begränsningar, det tror jag att alla måste göra. Om man gör det och sedan planerar livet så enkelt som möjligt – då fungerar det.
– Jag har sagt så här: de och de kunderna sköter jag – och så inget mer. Så tror jag att man måste göra. Skulle man sedan se att man hinner och orkar mer –ja, då är det bara att säga till. Jobb finns det alltid.
Lätt att få hjälp på liten ort
Eva tycker att det är bra att bo i en så liten stad som Motala.
– Det är lätt att få barnpassning. Det är över huvud taget lätt att få hjälp, t.ex. hantverkare, när man behöver det. Och det blir inga långa avstånd här. Fem minuter att gå till jobbet, fem minuter till dagis.
– Men visst reser jag härifrån ibland. Jag har klienter i Stockholm som jag reser till.
Men är det ändå inte så att du måste avstå från intressanta uppdrag?
– Nej, det gör jag inte. Inte om uppdraget ger mig tillräckligt mycket. Men om man tänker sig en kund av en viss storlek – då väljer jag hellre en som jag kan jobba med hemma i Östergötland. Inte åker jag till Stockholm för att göra samma sak som här.
– Man måste bestämma sig för hur mycket man vill jobba och det innebär att man måste prioritera bland kunderna. Det märkte jag när jag flyttade från Stockholm. Jag kunde ju inte behålla allt även om jag en tid hade en dagmamma i Stockholm och tog med mig min äldsta dotter på arbetsresor dit.
Vill inte tappa tempo
Eva Isaksson Ribers har aldrig varit barnledig några längre tider. När första barnet föddes var hon borta 2–3 månader.
– Men jag kände att jag tappade tempo bara på den där korta tiden hemma. Efter andra barnets födelse var jag tillbaka på kontoret efter en vecka, några timmar till att börja med. Och arbetet med kunderna fungerade. De fann sig i de begränsningar jag hade. Men de kunde alltid ringa hem till mig.
– Jag tror att det är fel att – som många gör – klippa av jobbet helt och stanna hemma ett år.
Det finns andra lösningar:
– Med föräldrapenningen kan man ”trolla” nästan hur som helst. Man kan vara hemma hel, trekvarts, halv eller kvarts dag – beroende på vad man behöver. Jag tycker man ska utnyttja de möjligheterna. Ibland måste man jobba 50–60 timmar i veckan, under andra perioder kan man dra ner kraftigt på tiden. Dessutom måste det vara bättre för arbetsgivaren att man kan ta på sig och sköta ett antal uppdrag även om man har fått barn.
Fysiskt tröttande
Men visst måste en nybliven mamma vara hemma:
– Det måste man inte minst av fysiska skäl. Man blir trött av att få barn, man måste amma o.s.v. Sånt kommer aldrig att förändras. Men jag tror på att behålla de duktiga tjejerna kvar i det här jobbet genom att låta dem ha kontakt med ett antal kunder även om de får barn. Välj ut några stycken så att du behåller din kompetens! Välj några klienter som ligger bra till tidsmässigt! Sköt de klienterna men inte fler.
Barnafödande måste ändå innebära att en kvinnlig auktoriserad revisor tvingas släppa ifrån sig klienter.
– Ja, man hinner inte med allt. Det gör ingenting. För arbetsgivaren kan det också vara ett bra sätt att få in nytt folk på olika uppdrag.
Så när du i samband med graviditet har släppt vissa klienter och sedan gått upp till full tid – då har du inte fått tillbaka de där klienterna?
– Nej, då har byrån i regel arbetat in någon ny människa där. Men genom att jag behållit några utvalda uppdrag har jag ändå kunnat arbeta vidare på kvalificerad nivå. Det är det viktiga.
Ta med barnet på jobb?
Men vad säger den klient som överges av en som ska bli mamma? Är det inte viktigt för klienten vem som sköter revisionen?
– Ja, för en del är det så. Jag hade en kund med ganska mycket konsultationsarbete. Där försökte jag peta in någon annan. Men de sa att jag kunde ta med mig barnet ut på företaget. Då gjorde jag det. Sånt kan gå när barnen är riktigt små. Men det är inte så man ska lösa problemet. Man ska ha barnpassning och sen ska man jobba. Det blir för tungt annars. Man måste kunna släppa klienter. Och man är inte oumbärlig för någon.
Eva Isaksson Ribers recept för att både vara mammaledig och jobba verkar tilltalande. Men det kräver en planering som givetvis underlättas om man själv är chef.
– Ja, det är en fördel som jag har. Jag kan ju släppa och ta på mig uppdrag på ett annat sätt. Men om någon här skulle ha barn så skulle jag verkligen försöka ordna det för henne. Så att hon kunde ha några uppdrag kvar, göra några timmar, inte släppa jobbet helt. Det kan alltid fungera – så väl som revisionerna är inplanerade i tiden numera.
Man är två om att få barn
– Jag tror att det här går att ordna för de flesta. Det beror naturligtvis delvis på vad man har för barnpassning. Glöm inte heller bort att man är två om att få barn. Det är många pappor som vill vara hemma numera.
Makarna Ribers hade barnflicka när barnen var riktigt små.
– Men det blir dyrt, fruktansvärt dyrt.
För de föräldrar och revisorer som måste resa i jobbet tycker Eva Isaksson Ribers att det borde finnas en sorts ”riksdagis” som man kunde lämna in barnen på.
– Tänk om man kunde åka från hela Sverige till Stockholm och lämna in barnen på ett ställe några timmar! För barnen skulle det fungera bra. Har de bara varit på ett sånt dagis några gånger så känner de igen sig.
Helgerna tillsammans
Hur är det att vara gift med en auktoriserad revisor som är mycket bortrest?
– Jag tycker att Bosse är hemma ganska mycket. Han är här på kontoret i Motala en eller två dagar i veckan. Och så är han hemma på helgerna. Dem har vi tillsammans. Han försvinner inte ut 4–5 timmar på helgerna och gör något annat som många andra gör. Vi umgås med varandra och våra barn då. I somras hade vi en lång härlig tid på landet då vi i stort sett bara åt och hämtade posten. Sånt är också skönt.
Hur jämför du dig själv med Bosse som yrkesmänniska?
– Det är inte så lätt att jämföra. Han är så etablerad, så duktig och har varit i jobbet så mycket längre än jag. Jag upplever det inte som besvärligt. Det bara är så. Jag drar ju in en del på mina kunder även om de inte är börsbolag som en del av hans.
Inge Wennberg