Rektorn på Handelshögskolan höll på att trilla av stolen när Siv Berlin sa att hon skulle bli auktoriserad revisor. Då, 1950, fanns det inte kvinnliga sådana. Siv Berlin blev kvinnlig FAR-ledamot nummer fyra. – Revisorsjobbet är krävande i sig, säger hon. Det är hårt, tempot högt. Om yrkeslivet ska fungera måste också hemlivet fungera. Hon har två barn och har alltid haft kvalificerad hjälp hemma: – Om hemlivet ska fungera behövs en vuxen person som tar sig an det.

När Siv Berlin 1950 började på Handelshögskolan i Göteborg blev hon uppkallad till skolans dåvarande rektor. Han bodde strax intill Siv i Örgryte och hade sett henne springa omkring där i grannskapet.

Nu undrade han vad i all sin där Siv hade på Handelshögskolan att göra. Hon var 19 år då och sa:

– Jo, jag ska gå här för att bli auktoriserad revisor och för det krävs civilekonomexamen.

Rektorn höll på att trilla av stolen. Siv Berlin förstod inte hur chockartat detta konstaterande var för honom. Hon hade ingen aning om att det i princip inte fanns kvinnliga revisorer. Dessutom var hon en av de endast fyra flickor bland 100 studenter som skolan tog in det året. Det var också ovanligt med någon som hade så klart för sig vad studierna skulle användas till.

Inspirerande revisor och lärare

Varför visste Siv Berlin så säkert vilket yrke hon skulle välja?

Jo, som lärare i bokföring på handelsgymnasiet hade hon haft en auktoriserad revisor vid namn Sune Kellgren (vars namn ända till för något år sedan ingick i namnet på Öhrlings Göteborgskontor).

– Kellgren var för mig en mycket inspirerande person. Jag gillade honom som lärare. Han brukade illustrera sin undervisning med exempel från sin revisionsverksamhet.

– Så fort han började prata om revision och klienter glittrade det i ögonen på honom, berättar Siv Berlin. Det är inte ofta man ser en sådan begeistring hos någon som pratar om sitt yrke. Här i Sverige är vi generellt återhållsamma med att visa vår glädje. Det är pokeransiktet som gäller i alla sammanhang, vilket kanske inte alltid är så bra.

Några ytterligare frågor om Sivs bestämda yrkesval blev det inte från rektorn. Studierna gick bra och Siv gick ut Handels i mars 1953.

På den tiden var det kö efter ekonomer. Flickorna var allmänt sett inte särskilt eftertraktade av arbetsgivarna men de fick jobb eftersom efterfrågan var så stor. Ofta blev de lärare.

Kompakt motstånd

Siv Berlin började ta kontakt med revisionsbyråerna i Göteborg men hon blev nobbad överallt. Motståndet var kompakt.

Hon fick ett annat arbete och fick stanna där ett och ett halvt år innan hon fick napp på en revisionsbyrå. Hon hade efter hand gett upp hoppet om att få stanna i Göteborg och började söka i Stockholm.

En dag annonserade auktoriserade revisorn Börje Lindeberg. Siv ringde. Ett möte skulle bestämmas. Dock var det sommar och Lindeberg hade tänkt åka till Båstad.

Siv Berlin såg inga problem i detta. Hon kunde likaväl åka till Båstad.

– Bra, sa Börje Lindeberg, men just nu är det tennisvecka i Båstad och det finns nog inga hotellrum.

Siv sa att hon skulle ordna det.

Efteråt fick Siv Berlin veta vad Lindeberg hade sagt om detta:

Kan hon ordna ett hotellrum i Båstad mitt i tennisveckan så är anställningen mer eller mindre klar.

Handlingskraft har alltid varit en tillgång i revisorsyrket.

I september 1954 började Siv Berlin på Lindebergs byrå.

Kolleger motståndare

Det motstånd mot mig som kvinnlig revisor som jag märkte kom i huvudsak från kollegerna, bortsett från Lindeberg som var positiv, säger Siv Berlin. Det är Börje Lindeberg jag har att tacka för att jag fick förverkliga min yrkesdröm.

Klienterna var med något undantag inte negativa. De var i regel bara förvånade. De väntade sig ju att det var en man som skulle komma.

Kollegernas reaktioner liknade dem som har förekommit också i andra yrken, när könsrollerna förändrats. Det var inte bara prästerna som krånglade. Det var t.ex. mycket diskussioner om att ha kvinnliga konduktörer på spårvagnarna vid den här tiden. De första manliga sjuksköterskorna hade det nog inte heller så lätt.

– Någon frågade mig hur det var att vara kvinnlig revisor. Jag sa: Jag har inget att jämföra med. Jag har aldrig varit manlig revisor.

Siv Berlin blev auktoriserad 1959 och kom in i FAR 1961.

Hon bytte revisionsbyrå något år efter auktorisation. Efter många fusioner finns hon nu hos Bohlins.

Motståndet mindre märkbart

Har reaktionerna från kolleger försvunnit med åren?

– Motståndet finns kvar, men det har tunnat ut och blivit allt mindre märkbart. Det är alltid svårt att svara på om min yrkeskarriär skulle ha gått annorlunda för mig om jag varit man.

Siv Berlin vet dock inte att hon egentligen saknade det skyddsnät som manliga kolleger hade genom aktivt stöd från äldre kolleger.

I efterhand har hon fått klart för sig att hon hade blivit delägare i sin revisionsbyrå tidigare om hon hade varit man. Delägare blev hon först 1975.

De kvinnliga kollegerna i revisorskåren var mycket få till att börja med. Siv Berlin kom in som kvinnlig medlem nummer fyra i FAR. Det dröjde ytterligare nära tio år innan det började komma fler. Det var först i slutet av 60-talet som man mer allmänt började ta in kvinnliga medarbetare på revisionsbyråerna.

Det finns därför fortfarande förhållandevis få kvinnliga delägare i byråerna.

Bohlins har 117 delägare. Bortåt tio av dem är kvinnor. Av dem har alla utom tre blivit delägare under de senaste två, tre åren.

– På byråerna anställs i dag ungefär lika många män och kvinnor, på vissa håll fler kvinnor än män, säger Siv Berlin. Detta borde rimligen återspeglas i inträdesansökningarna till FAR. Men där är fortfarande majoriteten manlig, vilket är ett bekymmer för revisorskåren.

Jobbigt med svag hemservice

Siv Berlin kan tänka sig alla möjliga orsaker till att kvinnor i högre utsträckning lämnar yrket.

– Till en del rör det sig om praktiska problem, som naturligtvis inte bara gäller kvinnor som är revisorer. Men det här yrket är tufft. Det kräver mycket av sina utövare. Arbetet är ojämnt fördelat över tiden och inkräktar tidvis på fritiden. Ett sådant yrke är svårt i dag när hemservicen är så svag.

– Vill man ta väl hand om sina barn och ge dem en bra tillvaro, är det väldigt svårt att kombinera med en karriär i dag, säger Siv Berlin. Det gäller de flesta yrken.

Själv har hon i gammal god stil alltid haft heltidsanställd utexaminerad barnsköterska hemma hos sig.

– Många hade praktikanter och liknande men det tyckte jag var fel, säger Siv Berlin. Jag var ju så lite hemma och behövde någon med kompetens. Det är ett betydande ansvar att ta hand om en barnfamilj. Familjen är det bästa man har.

Maken som var läkare hade också mycket arbete och väldigt lite tid åt hus och hem.

Skulle inte ha trivts hemma

Har du efteråt ångrat att ni ordnade det på det här sättet? Ni fick ju träffa de två barnen ganska lite?

– Jag ångrar det inte. Jag skulle inte ha trivts eller passat för att vara hemma. Jag hade därför inte blivit någon bra mamma att ha hemma. Det fanns alltid någon annan vuxen hemma. Jag var noga med att komma hem och äta gemensam middag med familjen varje dag. Det var bara i samband med resor som jag missade det.

Efter middagen försökte Siv Berlin alltid umgås med barnen ett par timmar varje kväll.

– Behövdes det åkte jag tillbaka till kontoret när barnen gått till sängs vid niotiden.

Siv Berlin hade aldrig några problem med ledigheten i samband med barnens födelse. Den lagstadgade ledigheten på den tiden var bara tre månader och båda barnen är födda i augusti. Hösten är alltid lugnare på revisionsbyråerna.

– Jag var borta på hösten, det innebar inga avbräck, jag hade samma klienter kvar när jag kom tillbaka. Jag planerade i god tid den granskning som skulle göras och instruerade assistenterna. Dessutom var jag tillgänglig per telefon både för klienter och assistenter under min ledighet.

Var det inte hårt att bara vara barnledig tre månader?

– Jag var trött i början. Men det gick. De långa barnledigheterna som gäller nu är yrkesmässigt ingen fördel.

Har fortfarande hjälp

Siv Berlin har fortfarande hjälp hemma. Det gäller tvätt, strykning, städning och en del annat.

– Arbetet som revisor är hårt och tillräckligt krävande i sig. Det är förknippat med ett stort självständigt ansvar. Tempot är högt. Varje timme ska rapporteras och man ska ha gjort något som man tror att någon vill betala för. Att kombinera ett krävande jobb med ett välordnat privatliv – det är en utmaning. Envar är sin egen lyckas smed.

Inge Wennberg